Bonaire

Segling till Bonaire

Jan 2021

Logg: 6419 nm

Motor h: 1404 h

När vi lämnar Bequia är vi mycket medvetna om att det utanför Venezuelas kust förekommer pirater som smugglar vapen, droger och är involverade i trafficking. De attackerar alla typer av båtar för att få tag på saker som går att sälja eller rena kontanter. Det började i början av 2000 talet då Hugo Chavez ändrade landets ekonomiska struktur genom den Bolivarian Revolution. Den tidigare framgångsrika fiskeindustrin slogs snabbt ut och 1000-tals fiskare blev arbetslösa samtidigt som landets hela ekonomi var i fritt fall. Så sent som 2010 exproprierade staten (N Maduro) den fjärde största tonfiskeflottan i världen. Efter 6 år (2016) hade industrin nästan kollapsat och 1000-tals privata fiskare i en av de fattigaste regionerna i Venezuela blev arbetslösa och i ren desperation övergick vissa till sjöröveri.

2017 började det komma rapporter om attacker på fritidsbåtar. Succesivt har detta ökat och flera lyxyachter utsattes för attacker 2018. Myndigheterna gör inte mycket år saken och, enligt amerikanska uppgifter, deltar vissa myndigheter själva i sjöröveriet genom att se mellan fingrarna. Av förklarliga skäl vill vi således vidta alla försiktighetsåtgärder vi praktiskt kan. Vi seglar inte rakt mot Bonaire utan försöker hålla minst 100 nm ut från Venezuelas kust.

Vi håller ut från Venezuelas kust

 På nätterna, då de flesta attacker sker, seglar vi med helt nedsläckt båt. Inga lanternor, inga lampor, AIS i tyst läge (vi ser övriga AIS-utrustade båtar men de ser inte oss) och stor uppmärksamhet på radarn. Givetvis ökar risken för kollision med andra båtar när vi seglar helt nedsläckta så vi håller god uppsikt hela nätterna. 

Seglingen till Bonaire är ca 450 nm. Väderprognoserna ser bra ut. NE vindar 6-7 m/s som successivt ska öka till 10-14 m/s när vi närmar oss Bonaire. Vi lämnar Bequia kl 15 den 23 januari och hissar storsegel och spirar genuan i lovart. Vi gör god fart, 7 knop med kurs 275 grader.

Vi seglar rakt mot solnedgången. Redan från början har vi AIS i tyst läge. När skymningen kommer äter vi en ovanligt tidig middag med pasta bolognese. Efter middagen blir det snabbt mörkt men vi tänder vi inga lanternor eller några lampor. Sirenia glider fram genom vattnet som ett spökskepp. Kl 22 närmar vi oss en större fartygsled och ser flera fartyg på AIS. Vi väljer att tillfälligt sätta på AIS så att de stora skeppen ser oss när vi passerar farleden. Vi kommer passera flera trafikerade farleder på vägen mot Bonaire enligt Marine Traffics density map. 2020/2021.

Kl 23 har vi passerat området och går åter in i tyst läge. Under natten ökar vinden och således även vår fart. När vi har vaktbyte kl 03.15 gör vi 7,5 knop och håller fortsatt kurs 275 grader. På förnatten har vi haft bra månljus men nu går även månen ner och det blir helt becksvart. Inte en lampa är tänd ombord, svagt grönt sken från navigationsinstrumenten och kompassen är det enda som ger oss något att fästa blicken på. Under vakten är det inte svårt att hålla sig vaken. En viss nervositet finns där hela tiden för närkontakt med pirater och sjörövare och man sitter hela tiden och spejar mot den svarta horisonten.
Natten förlöper som tur är utan incidenter och det är skönt att äta grötfrukost och dricka morgonkaffe tillsammans och summera nattens segling. Vinden mojnar något vi gör drygt 5 knop. Vi rullar ut focken på det inre förstaget och skotar den på läsidan, bakom storseglet. Genuan är fortfarande spirad i lovart. Vi gör 5-6 knop med kurs 280 grader. Det är soligt och drygt 30 grader i skuggan under biminin. Ner i båten är det säker 35 grader varmt.
Dagen förlöper utan missöden. Vi fiskar men får inget napp.

Andra natten blir händelselös fram tills vi ser en båt på AIS. Namnet Big Dragon låter olycksbådande och när vi ser att det är två båtar med samma namn varav en är på väg rakt mot oss stiger pulsen. Tillsammans utvärderar vi läget men inser snart det orimliga i att pirater skulle använda AIS. Det är troligen kinesiska fiskebåtar som fiskar i Karibiska farvatten. Pulsen sjunker och vi återgår till normalläge.

Vinden är konstant, inga fler mötande fartyg eller pirater, bara ett stirrande ut i mörkret. När morgonen gryr drar tunga regnmoln in och vinden ökar. Vi rullar in focken och revar genuan som fortfarande är spirad i lovart. Det blåser nu 13-14 m/s och sjön börjar bli skvalpig med vågor in från flera håll. En situation vi känner så väl igen från Atlanten.

Vi har på två dygn seglat 300 nm rakt väster ut och har nu bara 80 kvar till Bonaire. Vi beslutar att det är dags att gippa till en mer sydlig kurs som leder oss mot Bonaire men tyvärr även mot Venezuela. Självklar måste vi segla närmre Venezuela då det inte är mer än knappt 50 nm mellan Bonaire och venezuelanska fastlandet. Det blåser nu stadigt runt 10 m/s från ost. Tidigt på morgonen den tredje dygnet ser vi lamporna på Bonaire och klockan 8 kan vi runda fyren Willemstoren på Bonaires sydspets, gippa till nordlig kurs och segla de sista 10 nm upp till huvudorten Kralendijk.     

Bonaire

När vi rundar södra spetsen på Bonaire är himlen full av färgglada kitesurfssegel. Vi håller avstånd för vi vill inte ha något extra segel i riggen.

När vi närmar oss Kralendijk kommer kustbevakningen och möter oss och meddelar att de kommer att vänta på oss i marinan. Det har framgått att inklareringen kan bli besvärlig och att det gäller att ha kontroll på alla dokument. Instruktionerna har varit lite oklara for inklareringen men vi har förberett oss väl med PCR-tester, sjukförsäkring som täcker Covid, bokat plats i marinan som var obligatoriskt samt alla vanliga dokument som pass, båtdokument, båtförsäkring, utklareringspapper. De 5 tjänstemännen från kustbevakningen stod på bryggan när vi angjorde och vi förväntade oss att de skulle komma ombord och gå igenom hela båten och ifrågasätta eller efterfråga dokument som vi missat. Det enda de var intresserade var att se en kopia på våra PCR-tester och därefter lämnade de marinan. Inklareringen på hamnkontoret var det heller inga problem med.

Vi fick en bra plats i den näst intill tomma marinan men vi ville gärna komma åt en boj och ligga på svaj i stället. Priset för en boj var en bråkdel mot att ligga i marinan. Det finns runt 75 bojar men de är populära och går inte att boka. Det gäller att ha uppsikt när en blir ledig och snabbt paxa den med en fender med båtens namn. Vi hade tur då några amerikanska båtar var tvungna att lämna Bonaire för att för att förnya sina visum så vi kunde redan efter några dagar flytta ut till en boj.

Bonaire är en holländsk koloni sedan 1636. Dock upptäcktes den av spanjorerna redan 1499 och förblev spanskt territorium fram till 1636. Spanjorerna återkom dock några hundra år senare och ockuperade ön i början av 1800-talet. Britterna kastade ut spanjorerna och ockuperade i sin tur ön fram till 1816 då den återgick till Holland. Bonaire införlivades i den autonoma provinsen Nederländska Antillerna 1954. Den autonoma provinsen upphörde dock 2010 och därefter har Bonaire status som särskild kommun i Holland. Det bor idag ca 16 000 människor på ön och konstigt nog är valutan amerikanska dollar.

Under kolonialtiden fungerade Bonaire som slavmarknad och försåg plantageägarna på omgivande öar med slavar. Största delen av dagens befolkning är ättlingar till dessa slavar. På Bonaire arbetade slavarna med saltutvinning. Öns låga och flacka södra del lämpar sig väl för detta, så även idag, men utan slavar givetvis. Bassängerna med avdunstande vatten är enorma och upptar större delen av öns södra del. Norra delen av ön är mer kuperad. Mellersta delen av ön är liksom öns södra del flack med en ökenliknande vegetation.

Slave huts

Idag är det turisterna som är den stora inkomstkällan. Det blåser mer eller mindre konstant så ön har blivit ett uppskattat resmål för Kite- och vindsurfare från hela världen. Därutöver är dykningen fantastisk och de har iordningsställt ett suveränt nätverk med gula bojar som markerar bra dykställen och du får gärna angöra med dingen eller segelbåten (inte för stora) i dessa bojar. Det finns säkert över 150 dykplatser på Bonaire och den lilla ön Klein Bonaire. Vattnet är ofta klart, korallerna friska och fina vilket uppskattas av fiskar av alla de slag. Den fina dykningen var orsaken till att vi valde Bonaire utav ABC-öarna.   

Kralendijk ligger längs vattnet och det finns en lång strandpromenad innanför området där båtarna är bojade. Tyvärr är strandpromenaden även en väg där det tidvis är mycket trafik. Motorcyklar och bilar med breda däck och många färgglada lampor har denna del av strandpromenande som bas för kvällarnas cruisingrundor. Inte helt osannolikt att strandpromenaden utgör enda delen av cruisingrundan.

I centrala Kralendijk är husen charmiga och målade i glade färger. Pga covid var det få turister och många resorter och butiker var stängda men det fanns några trevliga restauranger som var öppna. En av de bättre restaurangerna låg faktiskt i marinan. Vi har svårt att hitta bra livsmedelsaffärer, den bästa låg en bit bort och det var förenat med vissa utmaningar att bära kyl- och frysvaror i värmen från butik till båt. Taxi i all ära men jordenruntseglare och dykare prioriterar att lägga pengar på annat.

Den ständiga blåsten i kombination med det ökenlika klimatet och den myckna sanden gör att båten snart täcks av ett fint lager sand. Ett dammliknande sandlager som är så fint att det inte ens knastrar mellan tänderna när man får det i maten…alltid något..

Vi tog kontakt med ett dykcentra i närheten av vår ankarplats. Vi behöver få till ett avtal med en dykfirma som kan fylla luft i dykflaskorna, för det kommer bli mycket dykning. Snart hittade vi Dive Friends som sålde oss två 10-kort för 1000 kr/st, d.v.s 100 kr/flaska. Då vi båda, särskilt Elisabeth, snål-andas när vi dyker kan vi göra två dyk per flaska. En bra deal tyckte vi. Vi bokade även ett dyk med en av Dive Friends guider för att få lite information om vilka dykplatser som bör prioriteras framför andra. Några dagar senare träffade vi guiderna som tog oss med på några bra dyk på Klein Bonaire. Nu var vi redo att dyka på egen hand.

De dagar vi dök i närheten av Kralendijk tog vi dingen till dykcentret och hämtade två flaskor (12 L 220 bar Alu) och körde direkt till dykplatserna. För Dykning på Klein Bonaire tog vi dingen första gången men den konstanta vinden gjorde färden tillbaka blöt, långsam och tröttsam. Därefter hämtade vi flaskor vid dykcentret med dingen varpå vi kastade loss och seglade ut till Klein Bonaire. Vi gjorde 4 dyk och gick sedan tillbaka till Kralendijk och vår väl markerade boj.   

Efter några dykdagar vill vi se mer av ön. Vi kontaktar några uthyrningsfirmor och får en skön känsla för XL. En skön kille kommer ner till dykcentrat med en 4×4 Nissan Navarra Pickup. En relativt modern bil men som har sina små skavanker. Lemmen bak går inte att öppna och vi ska snart hitta andra saker, men priset var bara 500 kr/dygn så vi var supernöjda. Att ha ett flak därbak är perfekt då vi tänker passa på att göra några landdyk på dykplatser lite längre bort från Kralendijk.   

Slagbaai Nationalpark

Vi hyr bilen i två dagar. Första dagen kör vi upp till öns norra delar för att besöka den stora nationalparken Washington Slagbaai. Parken täcker hela den nordvästra delen av ön och de delvis kuperade 60 km2 är hemvist för flera utrotningshotade fåglar och sköldpaddor. Parken etablerades redan 1969. Innan vi besöker parken måste vi köpa ett tillstånd från STINAPA som sköter parken. Man tillåter endast ett visst antal bilar i parken per dag så det är bra att vara ute i god tid. Nu i covid-tider är det knappast någon rusning, vi såg två bilar på hela dagen….

Den typiska vegetationen är törnbuskar och kaktusar vilket gör spontana promenader till en obehaglig upplevelse. Fyra olika arter av havssköldpaddor lägger ägg på sandstränderna. Grön-, Hawksbill-, loggerhead- och Leatherback sköldpadda kan ses även om den sistnämnda är en sällsynt gäst som vi aldrig sett.

Parken är även ett viktigt fågelreservat då den utgör häckningsområde för flera utrotningshotade arter. Den gulaxlade papegojan blev nästan utrotad på Bonaire då man tog ungarna och sålde till djuraffärer. Nu är den fridlyst och har börjat återhämta sig i naturreservatet. Tyvärr lyckades vi inte se någon på vår färd genom parken.

I de flertal saltsjöar som finns i parken trivs Flamingon. De har en härligt djup rosa färg och syns på långt håll. När vi kommer till de första saltsjöarna stannar vi bilen och försöker med våra teleobjektiv få några bra bilder på några flamingos mitt ute i sjön. Vi kör en bit till och tycker nu att vi är lite närmre, således ett nytt stopp och tar 50 nya bilder på de rosa prickarna. Detta upprepas några gånger tills vi inser att vi måste fortsätta färden om vi ska hinna ut ur parken innan de stänger grindarna. När vi kommer till Boca Slagbaai, mitt på västsidan parkerar vi bilen i skuggan av ett träd. 20 meter bort står 100 flamingos och stirrar på oss. Nu blir det riktigt bra närbilder på fåglarna.

Det finns flera ordninggjorda stigar i parken där vi stannar och smyger oss fram i hopp om att får se någon fågel eller stor skräcködla. Vi hittar en Crested Caracara som går lungt på vägen framför oss och vid en lite dypöl ligger den gröna leguanan (skräcködlan) i bakhåll. De gillar dock att bli fotograferade. Mockingbirds och stora rovfåglar ser vi mest hela tiden.    

Det är bra med en stor fyrhjulsdriven pickup med hög markfrigång när man kör genom parken. Vägarna är ok men vissa partier är dåliga i torrt väder och måste vara snudd på oframkomlig i regn. Konstigt nog möter vi en ”vanlig” bil, men det är som sagt torrt väder just nu. Efter en skön lunch vid Boca Slagbaai måste vi fortsätta färden för att hinna ut ur parken i tid.

Nu blir vägen mycket kuperad och vi kryper fram genom ett fantastiskt landskap. Med 15 min marginal tar vi oss ut ur parken. Gillar men fåglar, ödlor och annorlunda natur är parken väl värt ett besök. De har även fina stränder och fin snorkling på västsidan. 

Landdykning ?

Andra dagen med hyrbil blir mest dykning från land. Vi lastar flaket med dykflaskor och ger oss iväg. Vi dyker under piren för utskeppning av salt. Fiskar  stortrivs mellan de många pålar som slagits ner som fundament till piren. Vi åker även till dykplatsen 1000 steps vilket relaterar till den långa trappan i berget som leder ner till stranden. Inte är det några 1000 steg utan mer åt drygt 100 men när man går med full dykutrustning inkl viktbälte i trappan så känns den lååång.

Vi passar även på att köra ner till öns sydspets och vidare till surfmekkat Sorobon Beach. Ett coolt ställe för de coola snubbarna och brudarna. Allt ser ut att byggt med drivved och det är supercharmigt. Vi sitter ner och förundras över alla tricks och konster man kan göra med en vindsurfingbräda, otroligt.

Och så var det detta med bilen. Då och då dog bilen, alla varningslampor tändes och sedan slocknade allt, inte ett ljud från motorn. Lite läskigt när man kör i 90 km/h. Stannar till vid vägkanten och startar om bilen. Den startar på första försöket som om ingenting har hänt…skumt. Ibland blinkar alla varningslampor i några sekunder men bilen fortsätter som vanligt. Detta upprepas ett par gånger. Vi fortsätter in i slagbaai. Vi ett av stoppen kan vi inte starta bilen alls, den är helt död. Öppnar motorhuven och kan konstatera att allt ser ok ut. Nu inser vi dock att hela bilen är stendöd. Inget funkar så det måste vara något med batteriet. På en modern bil är batteriet väl dolt under diverse plastkåpor men snart har vi grävt fram det. Vid första anblicken ser allt ok ut men när vi tar i minuskabeln faller kabelskon av kabeln och polen är mycket korroderad. Utan verktyg är det marigt men snart har vi fått bort det mesta av korrosionen och hjälpligt dragit fast kabelskon på kabeln och minuspolen. Bilen startar snällt och den provisoriska lagningen håller resten av dagen. På kvällen kommer killen vi hyrt av och drar åt kabelskon ordentligt.     

Som vanligt försöker vi att äta de flesta middagar i båten. Vi tycker det är kul att laga mat och matbutiken långt bort i industriområdet har ett utmärkt utbud, påminner om delikatessbutikerna hemma i Göteborg. Men då och då är det skönt att slippa matlagning och disk och unna sig ett besök på någon trevlig restaurang. Ibland prioriteras trevligheten bort till förmån för tillgång till wifi. Bästa restaurangen är vid marinan, den var både trevlig och hade bra wifi. Vid strandpromenaden hittade vi ett enklare hak med utsikt mot båten. Deras grillade revben och friterade mozzarellafingrar är i en klass för sig och i kombination med ett mycket överkomligt pris var detta det mest prisvärda stället vi hittade. Huruvida det är nyttigt är en annan fråga… På stadens mysiga lokala ölbryggeri serverades goda lunchbaguetter med bland annat Barracuda. Sittandes i deras slitna Chesterfield-fåtöljer läser vi tidningar på nätet och ringer telefonsamtal.

Nu är det dags att skörda osten. När vi var på Henån i april 2020 köpte vi en hushållsost som vi lade i kölsvinet i dess täta förpackning. När vi nu ett år senare öppnar förpackningen sprider sig en doft av dansk ost av värsta sort men den smakar otroligt gott. Man kan tro att den är inhandlad i finaste ostbutiken i Grönsakstorgets saluhall.

Generellt är det få restriktioner med koppling till covid-19 på Bonaire. Munskydd i butiker måste vi bära.      

Efter 3 veckor snappar vi upp information att Franska Polynesien kommer öppna för att ta emot seglare senare under året. Vi beslutar oss för att fortsätta väster ut. Vi kontaktar Colombia och får besked att vi är varmt välkomna. Sagt och gjort, vi packar ihop vår utrustning, tar luften ur dingen , handlar lite mat och dagen innan avfärd måste vi ta ett nytt PCR-test och skicka till Colombia. Vi bokar tid för provtagning och traskar upp till kliniken. 1200 kr/st kostar det och vi släpps inte in på kliniken utan blir förpassade till en altan. Ut kommer en sköterska med alla papper och erforderlig utrustning. Det faktum att det alltid blåser friska vindar på Bonaire har tydligen inte resulterat i konkreta åtgärder och snart sprang vi alla runt och jagade blanketter, skyddshandskar och provtagnings-tops. När ordningen lagt sig fördes långa tops upp i våra näsor för att  samla bevis på närvaro av ovälkomna virus. Svar erhölls efter 12 tim och var, som förväntat, negativt.  

När vi senare kommer till Colombia får vi reda på att smittan sprids snabbt på Bonaire och de stänger ner verksamheter av olika slag. Huruvida de inför utegångsförbud vet vi inte.

Den 17 februari kastar vi loss och seglar mot Colombia.

Detta inlägg publicerades i Karibien. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Bonaire

  1. Ulrik Lork skriver:

    Tack för er reseberättelse! Fantastiskt att följa era äventyr på detta sätt. ??

    Var är ni nu? Den 7/7 ankommer vi Hawaii men jag gissar att ni passerat ögruppen vid detta laget.

    Med bästa hälsningar Ulrik

    Hämta Outlook for Androidhttps://aka.ms/AAb9ysg ________________________________

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s