S/Y Sirenia

Tisdag den 23 juni kl 10 lämnar vi Skanör med siktet att sträcksegla ner till Kiel. Våra kära danska grannar vidhåller att svenska båt-besättningar medför en risk för den danska artens överlevnad varför vi inte tillåts angöra deras hamnar eller marinor. Etappen är ca 140 nm och planeras att ta 24 timmar. Nästan samtliga prognoser vi studerar visar på vind från O, 7-8 m/s som ska vrida till NO och sedan tillbaka till O med avtagande styrka.

Prognoser

I Europa använder 2 olika program för att få prognoser på vind, vindriktning och strömmar. Det är danska DMI och Windy (windy.com). På Windy kan vi jämföra upp till fyra olika prognosmodeller (GFS, NMES, ICON och ECMWF). Det är i huvudsak de två sista prognosmodellerna vi använder för att jämföra prognoser. När vi inte längre har kontakt med mobila nätverk kommer vi ladda ner prognosfiler via satellit, så kallade GRIB-filer. Vi kommer då använda ”predict wind”. GRIB-filer är komprimerade väderdata som sedan ”packas upp” och tolkas av data-programmet Predict wind.

Vi fick en fantastisk segling ner till Möns klint. 7-9 knop i strålande sol. Efter Mön föll vi av och fick vinden mer akter ifrån. När vi slörar sänks farten betydligt och båten ”slingrar” sig genom vågorna på ett sätt som lätt kan framkalla sjösjuka. Som tur är blir vi sällan sjösjuka (knack, knack…..)

Efter att vi rundat Gedser på Falsters sydspets föll vi av till en rak V kurs samtidigt som vinden skrotade till NO och avtog. Vi gippade i den lätta vinden och kunde konstatera att vår bombroms fungerade väl. Kvällen övergick i natt och Elisabeth fick ta rortörn ensam genom Fehmarn bält när Roberth gick till kojs. Fartygstrafiken i Fehmarns bält är mycket intensiv och man har infört trafiksepareringszoner för de stora fartygen, zoner där vi nöjesseglare inte får segla hur som helst… ☹. Natten förflöt utan missöden och kl 3.30 gick både solen och Roberth upp. 😊. Vinden avtog allt mer när vi seglade in i Kiel-bukten. Kl 08.30 startades järngenuan (motorn) och vi gick sista biten in till Kielkanalen.

Planen var att stanna i Kiel för att proviantera och bunkra. När vi närmade oss kanalen var väderförhållanden perfekta samt började de öppna slussarna så vi slank med in i slussen direkt.

Vi fick slussa med de stora fartygen då den mindre slussen var under reparation, vilket den tydligen varit en längre tid… Det finns mycket utrymme i slussarna så det blev ingen direkt trängsel. Dock står de stora fartygen med motorn och propellern på hela tiden vilket skapar viss turbulens i slussbassängen. Det gick bra för oss med endast en liten touch vid slussbryggan, några andra båtar ”touchade” lite mer…

Betalning för hela Kielkanalen, eller nord-0stsee-kanal som tyskarna säger, görs i automater efter att vi slussat in i kanalen. Kostnaden var endast 18 euro för hela resan med slussning och allt. Mycket prisvärt tycker vi.

Kanalen började byggdes i slutet av 1800-talet och invigdes 1895. Kanalen går från Kiel till Brunsbüttel och är ca 100 km lång. Den har breddats och fördjupats under åren och är i dag 102 meter bred och 11 meter djup. Idag har kanalen en segelfri höjd på 40 meter och tillåter fartyg med en bredd av 32,5 meter och 9,5 meters djupgående, vi klarar oss med viss marginal… 😊.

Vi slussade in kl 13 och efter betalning gick vi med 6 knops fart hela vägen till Brunsbüttel. Det är endast tillåtet för fritidsbåtar att trafikera kanalen då solen är uppe. Efter kl 22 får vi således inte färdas på kanalen. Kl 21.20 kom vi fram till Brunsbüttel och la oss i marinan innanför slussen. Hela resan genom kanalen genomfördes med medvind och närmare 30° varmt. Efter en skön dusch i marinan gick vi trötta, men nöjda till kojs…eller inte…!! Vi behöver kolla strömmarna i Elbe och Nordsjön och anpassa utslussningstiden i morgon. Nu för tiden är det ganska lätt med hjälp av de digitala sjökort vi har i sjökortsplottern och på datorn att förutse strömmarnas storlek och riktning. De simulerar tidvattenstånd och strömmar med tydliga grafer och animeringar. Tidigare läste vi tabeller i Reeds nautical almanac för att hitta tider för hög- och lågvatten i den närmsta referenspunkten och sedan tolka åt vilket håll och hur starka strömmarna blir. Detta är inte så lätt då tidvattenströmmarnas hastighet påverkas mycket av öar, sund, etc. Tider för hög- respektive lågvatten förskjuts med 45-90 minuter framåt per dygn så tidpunkten förändras hela tiden. Tidvattenståndet påverkas även av månfaserna som ger springflod (ny- och fullmåne) och nipflod (sju dagar efter spring). Vid springflod är högvattnet lite högre och lågvattnet lite lägre och vid nipflod är högvattnet lite lägre och lågvattnet lite högre.   

I Engelska kanalen, som vi ska segla i om några veckor, finns det områden där skillnaden mellan hög och lågvatten är upp till 12 m.

En viktig faktor i sammanhanget är vindriktningen i förhållande till strömriktningen. Om stark vind går mot strömmen uppstår riktigt stora vågor som ser utt stå still. Att segla genom dessa är jobbigt och kan vara farligt, särskillt i flodmynningar, trånga sund eller liknande.  

För att få medströms med tidvattnet från Brunsbüttel ut till Cuxhaven vid Elbes mynning i Nordsjön behöver vi slussa ut tidigt på morgonen eller vänta till eftermiddagen. Vi beslutade att gå upp tidigt och slussa ut kl 07.00.

Elbe och Cuxhaven

Sagt och gjort, kl 07.10 lämnade vi hamnen och la oss och väntade innanför slussarna. Vi såg att ett gammalt segelfartyg gick in i slussen från Elbe för att slussa in i kanalen och så fort de var klara fick vi köra in i slussen. Men skutan satt fast.. ☹  Efter ca 40 minuter fick de äntligen fart på skutan och kunde lämna slussen och vi och en motorbåt kunde snabbt och enkelt slussa ut i Elbe. Det var redan vamt och fuktigt och ett svagt dis låg över vattnet när vi seglade ut på Elbe. Strömmen var stark och vi gjorde 8 knop fast det var närpå vindstilla. Vi ville inte komma fram till Cuxhaven för tidigt då det är svårt att segla in i hamnen då strömmen sveper förbi pirarmarna i flera knop. Enligt vår planering skulle vi ankomma till Cuxhaven vid slackvatten, d.v.s. då strömmarna vänder.  Om vi seglar för snabbt….vilket vi gjorde…kommer vi för tidigt. Det gick dock bra och vi seglade nästa sidledes in genom pirarmarna till Cuxhaven SVC Yachthafen. Marinan har flytbryggor så båten följer med tidvattnet upp och ner utan att vi behöver anpassa förtöjningslinornas längd.

Det finns flera marinor i Cuxhafen och många gästande båtar väljer nog att gå in i den inre hamnen, men då behöver man invänta en broöppning för att komma in. Vi valde att lägga oss i yachthaven då de har riktigt bra faciliteter med en trevlig restaurang där man ser ut över hamnen och fartygen på Elbe. Hamnavgiften för Sirenia är 20 euro på natt. Dusch och tvättmaskin kostar några kronor extra att använda.

I Cuxhaven kretsar allt kring havet och var man än går så påminns man om detta. De har en stor fiskeflotta, färjor ut till Helgoland, kustbevakningsfartyg och flera riktigt stora gröna fartyg som används för att sanera stora oljeutsläpp i nordsjön och Elbe.

Sakta håller de gamla hamnkvarteren på att moderniseras med restauranger och bostäder. Fortfarande är byggnader ganska slitna men med viss charm. Finns potential.. 😊

Utmed stränderna har de ställt upp ofantligt många solhytter i rengbågens alla färger. Om de hyrs ut eller är privata är nog lite olika från område till område. Vad vi förstår är syftet att skydda från den vind som nästa alltid blåser utmed nordsjökusterna. Vissa hytter är nästan inredda som en liten sommarstuga, vi ser äldre par sitta där och läsa dagstidningar och fikar.. ser riktigt trevligt ut…

Vi blir kvar i Cuxhaven längre än planerat. Vinden blåser envist från SV till V vilket ger oss motvind vid segling mot Holland. Vi passar på att installera den nya matarpumpen till watermakern och kan med stor tillfredställelse konstarera att resultatet nästa blir bättre än förväntat. Vi kan nu själva tillverka 24 liter helt ok dricksvatten per timme. Detta med en ganska blygsam strömförbrukning på 9-10 Ah. Den nya pumpen är till och med betydligt tystare än den gamal. Nu hör vi watermakern endast svagt när den går. När vi lämnar ”civilisationen” räknar vi med att köra watermakern 4 timmar var 3 dag i snitt när det bara är vi två ombord. När vi gäster får vi köra var annan dag. Skönt att snabbt kunna duscha av sig saltet innan man går och lägger sig…. 😊

I Cuxhaven är det ett allmänt nöje att gå ut på Alte Liebe, en upphöjd brygga med utsikt efter Elbe, där man tittar på alla stora fartyg på väg till Hamburg eller Kielkanalen. En speaker berättar i högtalare detaljerad information om varje fartyg, vem som äger fartyget, när det är byggt, hur mycket det kan lasta, destination, hästkrafter, djupgående, e.t.c. Och det kommer mycket fartyg, både dag och natt.

Vid vår vistelse i Cuxhaven lämnar högsommarvärmen oss och vi får lite mer normalt svenskt sommarväder,. 19° – 21° varmt och några regnskurar då och då. Åskan mullrar runt oss men kommer aldrig riktigt över oss.

Cuxhafen-Groningen

Torsdagen den 2:a juli såg vi första möjligheten att lämna Cuxhafen. Prognoserna var väl inte optimala men nu började vi bli trötta på Cuxhaven efter 5 dagar i hamn och dessutom var nästa lågtryck på väg in.
Det blev tidig väckning 04.30 med sikte mot Vlieland där vi borde vara senast lunchtid
på fredag för att inte få en kuling i näsan, till Vlieland hade vi ca 150 nm.
Vi startade med att tanka diesel då vi insåg att det skulle kunna bli en del motorgång i motvind och svaga vindar. Vi fick in 139 liter diesel i tanken och det var vad vi gjort av med sedan vi tankade i Mollösund 14:e april. Inte så mycket med tanke på att vi varit ute sedan dess och även kört värmaren en hel del.

Klockan 05.00 lämnade vi hamnen i medström de första timmarna sen vände den….. Med motvind i motström gick det inte fort. Under dagen fick dock vi ett vindvrid och vi packade upp den nerstuvade genackern och fick bra fart i 20 minuter sen dog vinden, säg den glädjen som varar. Därefter blev det skumpig motorgång i motström och motvind i 8-10 m/s. Vi insåg rätt snabbt att vi inte skulle hinna till Vlleland och vek av österut mot Borkum. Vi kom helt rätt i tidvattnet och surfade in i Borkum 23.00, då hade vi avverkat 90 nm på 18 timmar vilket ger en snittfart på endast 5 knop.

Hamnen i Borkum hade en gång varit en marinbas och var stor till ytan men hade
få bryggor och inte så anpassad till fritidsbåtar. Vi lade oss försiktigt utanför en Holländare och gled iväg tidigt på morgonen, vi var inte ens iland på Borkum.

Prognoserna blev allt sämre för Nordsjön och för att inte riskera att bli fast i Borkum bestämde vi oss för att gå ”Standing mast route” vilket är en kanalväg genom Holland med öppningsbara broar.
Via den vägen kan vi ta oss ner till Belgiska gränsen via Amsterdam men vi kan även välja att gå ut i Nordsjön tidigare. Vi startade tidigt för att få medström till Delfzijl och det fick vi, vi snittade nästan 8 knop i halvvind. Det var skönt efter gårdagens motorgång. Det är i Delfzijl vi skall slussa in till kanalen.

Vi hade varit lite oroliga att gå in i Holland eftersom detta var ett av länderna där vi hade läst att svenskar skall sätta sig i karantän i 14 dagar då vi åker in i landet. Vi hade pratat med flera båtar som sa att det inte var några som helst problem att gå i kanalerna med då kom de söderifrån och inte från Sverige. Så när immigration kom och mötte oss i en gummibåt var vi beredda på att vända men efter några kontrollfrågor så önskade de oss välkomna. Känns bra att med immigrations godkännande kunna vi röra oss fritt i Holland utan problem.

Efter en slussning in i kanalen gick vi mot Groningen, inga fler slussar men ett antal broar. Vi hade gett oss in i kanalsystemet utan någon guide och var lite osäkra på hur det funderade. Öppnades broarnas vid vissa klockslag, via VHF/telefon eller när en båt närmade sig? Vid första bron försökte vi först med VHF utan svar men på telefon svarade dom. Jodå, de skulle öppna bron. Bron öppnades och 5 minuter senare kom vi till nästa bro. Vi ringde igen och då svarade han trött: jaha, ni igen, jodå jag öppnar. Sen kom vi fram till att det fanns kameror vid broarna så de öppnade när båtar närmade sig. Den mest trafikerade bron in till Groningen öppnades dock bara varje
halvtimme. Vi hade ju som sagt ingen guide men på vår AIS hade vi en båt framför oss som hette Leo som vi följde. Lägligt strax före Groningen stängde de av sin AIS. Med hjälp av Navionics Boating, en suverän app som visar kartor, tidvatten strömmar mm, gick vi mot Oosterhaven.

Vi kom fram till en liten marina med bryggor ut i kanalen. Det såg vid första anblicken fullt ut men plötsligt hoppade det fram en kvinna på den första bryggan med en stor megafon och anvisade plats. När vi närmade oss platsen väntade hon på bryggan och hjälpte till med angöringen. Fantastisk service, i Sverige ser man möjligtvis hamnkaptenen för betalning av hamnavgiften såvida det inte finns automater.

Som båtgranne fick vi Leo som försökt gå under radarn genom att stänga av sin AIS, tji fick dom, men dom visste nog inte om att dom var ofrivilliga guider.
Hamnavgiften på 21 euro betalades i båtbutiken på andra sidan vägen då vi även passade på att inhandla en karta över Vi började stadsvandringen med en öl vid kajkanten på Hamncaféet, nöjda att inte vara inblåsta i Cuxhaven eller Borkum.
Hamnen ligger centralt och det är korta avstånd. Som vanligt letade vi efter en saluhall och hittade en stor utomhusmarknad där det såldes fisk, skaldjur, grönsaker, ost och kött mm. Vi köpte råa marinerade gambasräkor som vi till middag fräste i lite vitlök och åt med äggpasta och parmesan, supergott.

Det blev en sen middag eftersom vi tog en promenad innan och hittade huset Forum. Vi hade sett den stora märkliga byggnaden tidigare och blev nyfikna på vad det var. Inne i byggande var det en stor öppen planlösning med rulltrappor mellan våningarna. Det var så fräckt och snyggt designat med bibliotek, studieplatser, biograf, soffor med egna tv-skärmar med filmer att låna och högst upp på 6:e våningen en stor bar med vidunderlig utsikt åt alla håll samt en takterrass. Vi kunde inte motstå att njuta av utsikten i sällskap med varsin mojito därför blev det middag först närmare 23.00….

Efter två tidiga mornar blev det sovmorgon och lång frukost. Vi stannar nog i Groningen åtminstone 2 nätter till. På promenaden igår hittade vi en häftig byggnad som var Groningens museum som vi besökte idag. Ett av våra bästa museumbesök faktiskt. Museet bestod av flera byggnader och var i sig väldigt spektakulärt. Det var en blandning av utställningar med bl a måleri från Pleug som var ett konstkollektiv som etablerades 1928, design med en stor samling av Alessandro Mendini, fotografisk konst, gamla klassiska målningar samt en intressant utställning hur drabbat och bombat Groningen blev under andra världskriget.

Det blev lunch på ”the Uggly duck” och på väg hem ett stopp på matmarknaden med friterade calamaris i regnet.

Göteborg – Hinsholmen

Den 3 juni seglade vi in i Göteborg och angjorde hamnen i Hinsholmskilen, Långedrag. Fortsatt stålande sommarväder så det blev bad och grillning nästan varje dag. Vi träffade släkt och vänner och gjorde de sista praktiska förberedelserna inför seglingen.

Nu känns det mer ”på riktigt” att vi ska avsegla och vara borta en längre period så det blev lite känslosamt. Vi har under april och maj hoppats på att det skulle bli möjligt för oss seglare att angöra hamnarna i Europa. Vissa dagar får vi positiva signaler och nästa dag är allt stängt. Några andra svenska båtar med jorden-runt-planer har beslutat att skjuta på seglingen ett år, men vi vill inte ge upp hoppet ännu. Vi har sagt att om det kommer en öppning att avsegla från Sverige innan augusti så hinner vi till Cap Verde innan nov och kan segla över Atlanten i vinter. Är det fortfarande inte tillåtet att lägga till i de europeiska hamnarna i början av aug så skjuter även vi på avseglingen ett år.

Som tur var så fick i positiva svar på de mail vi skickade i början av juni till olika hamnar i Europa. Vi var välkomna till deras hamnar.   

I Göteborg tog vi oss en rejäl funderare på vad vi ”måste” ha med oss på seglingen. Båten är inte enormt stor och vi får inte plats med alla ”bra-att-ha” saker. En stor fråga blev våra två Bromtoncyklar. Ska de med eller inte? Vi älskar våra cyklar har använt dessa mycket under åren men de tar relativt stor plats i sittbrunnens stuvfack. Vi behöver utrymme för dykutrustning och mat för de längre överseglingarna och måste prioritera. Vi kom fram till att lämna cyklarna hemma och istället hyra cyklar när vi behöver. Cyklar, fårskinn m.m. fick således köras hem till vårt vindsförråd.

Vi har fått ett litet problem med passformen på det nya ankaret och kättingen. Det vill inte riktigt passa i Najadens smala ankarklys. Dessutom slår ankarlägget i lintrumman till furlexen varje gång vi tar upp eller släpper ner ankaret. När vi beställde kätting från Kättenwälder i Tyskland beställde vi även deras rostfria svivel i samma rostfria kvalitet (ANSIS 318). Denna svivel är robust och konstruerad så att den alltid ska få ankaret rättvänt när det ska dras in i ankarklyset. Problemet är att den är bred, lite för bred för Najadens ankarklys. Vi tog kontakt med konstruktören som tillverkat vår targabåge för att se om han hade någon bra lösning på problemet. När vi låg i Hinsholmskilen svetsade han på ett skydd som förhindrar att ankaret slår i lintrumman till furlexen. Tyvärr blev det monterat för nära förstaget vilket medför att den breda sviveln inte kommer igenom. Detta insåg vi först när han åkt hem… suck. Frågan är nu om vi ska hitta en annan svivel, tyvärr av sämre kvalitet, eller hitta någon som kan göra om arbetet med skyddet för lintrumman…??? Tillsvidare sätter vi på den gamla sviveln…

Sen var det ju detta med vårt paket från Tyskland med reservdelar till watermakern. Vi har köpt en begagnad watermaker av märket Spectra, en amerikansk produkt. Vi beställde delar i början av juni men det har tagit tid för paketet att nå Göteborg, kanske beroende på coronan. Nu har det äntligen kommit till Göteborg. Så vi åkte till Postnord för att hämta paketet, men så enkelt blev det inte. Vi har ju ingen fast adress längre så vi angav Roberth som beställare med en c/o adress till Elisabeths syster. Ett litet missförstånd av leverantören gjorde att nu var det endast systern, Kerstin, som kunde hämta ut paketet….och givetvis har Kerstin precis åkt på en veckas semester. Bara för oss att åka tillbaka till båten och kasta loss utan paket. Kerstin fick nöjet att hämta ut paketet och posta det till Malmö, där vi planerar att fira midsommar.

Den 15 juni kl 17.15 avseglade vi från Hinsholmen med målet att segla till Malmö, ca 140 NM (sjömil). När vi planerar etapper brukar vi räkna med en medelfart på 6 knop om prognosen förutspår bra vindar eller 5 knop om det är svagare vindar. Nu förutspåddes relativt svaga vindar till Malmö så vi räknade med att segla i 28 timmar. De första 10 timmarna vind från NV vridande till N 7-9 m/s. Med en rakt sydlig kurs fick vi bra fart och seglade i 7-8 knop. I höjd med Fladen tände vi lanterna för nattsegling och girade till kurs S 160 för att inte segla in i farleden för de stora fartygen. Roberth tog första rortörn fram till kl 03.00 då Elisabeth purrades.

Som vanligt när vi nattseglar utanför Varberg/Falkenberg så är det många fiskebåtar ute och trålar i närheten av farleden. Denna natt var inget undantag, som tur utan närkontakt. Det är alltid svårt att förutse fiskebåtarnas kursändringar, de girar helt slumpmässigt, enligt vårt synsätt.

En stjärnklar natt med avtagande vindar. På morgonen skymtade vi Kullen om babord och mötte samtidigt en nordlig ström genom Öresund. Vi korsade farleden och seglade nära danska fastlandet för att få så lite motström som möjligt. Öster om Ven dör vinden helt och vi går för motor sista biten in till Malmö. Angör Dockan i centrala Malmö kl 20.30.

Malmö

I Malmö kontaktade vi kapellmakaren som sytt vår bimini och sprayhood. Det var vissa detaljer som vi ville ändra. Kl 06.45 kom de till hamnen och vi gick igenom förändringarna. Kl 15 samma dag var de tillbaka med alla kapellen, snabbt arbetat…. 😊

Midsommar-lunch i båten med goda vänner från Malmö. För första gången fick vi även använda våra signalflaggor för flaggning över topp, vilket kallas stor flaggning. Och givetvis finns det regler för i vilken ordning de ska föras. Från för till akter: A-B-C-1-D-E-F-2-….8-Y-Z-9-Noll.

Vi gillar Malmö, alltid lika kul att komma hit. Särskilt området runt Västra hamnen, Dockan och Ribbersborgsstranden har en härlig atmosfär.

I Malmö passade vi på att komplettera skeppsapoteket med de medikamenter vi inte fick tag på i Göteborg. Nu har vi plåster, piller och salvor för de flesta åkommor, till och med adrenalinsprutor att sätta i låret. Hittade ingen riktig skalpell för kirurgiska ingrepp men tillsvidare får en skalpell från Clas Ohlsson duga.    

Drivankare

Inför avseglingen har vi även köpt ett begagnat drivankare. Det är av typen Jordan series drough och består av en lång tamp med 110 st små koner på jämna avstånd. Detta används för att hålla upp båten mot vågorna när man inte längre själv orkar kontrollera båten vid stormar med stora vågor. Med drivankaret monterat driver båten med ca 2 knop med vinden vid storm. Drivankaret förhindrar att båten lägger sig parallellt med vågorna och slår runt när en stor våg bryter över båten. Det finns andra typer av drivankare, exempelvis fallskärmsankare av olika storlekar. Dessa är dock mycket svåra att hantera vid storm då de lätt sliter sig eller går sönder innan de kommit i vattnet. Vi hoppas givetvis att vi ska slippa använda detta men för segling till Alaska och B. C. känns det skönt att ha med det på båten.

I Malmö inspekterade vi för första gången hela drivankaret för att se om det var komplett. Vi insåg snart att vi behöver komplettera med tampar för att fästa till båtens knapar. Detta inköptes redan nästa dag på skeppshandeln i Malmö hamn.

Hilma af Klint

Efter ett tips från vår vän Eva i Göteborg så bokade vi biljetter till utställningen av Hilma af Klint. En fantastiskt intressant och vacker utställning. Hilma föddes 1862 i Solna socken. 1882-1887 var hon en av få kvinnor som släpptes in på Kungliga konstakademin i Stockholm. Hilma var en duktig porträtt- och landskapsmålare i grunden. Hon intresserade sig tidigt för ockulta, spirituella och filosofiska tankar. Med några väninnor bildade hon i början av 1900-talet ”Fredagsgruppen” och det var på en utav dessa fredagsträffar som hon under en seans fick en uppenbarelse att måla ”mediumistiskt”  vilket resulterade att hon övergav sitt traditionella målande och började måla abstrakt.

Målningarna visades enbart för teosofen Rudolf Steiner som inte kunde ge henne någon vägledning av vad de betydde mer än det skulle ta mer än 50 år för att någon skulle förstå bilderna.

Hilma avled 1944 efter en spårvagnsolycka och testamenterade 1 300 verk och 140 skiss- och anteckningsböcker till sin brorson med förbehållet att de aldrig fick säljas och inte visas förrän 20 år efter hennes död.

1970 ville brorsonen donera verken till Moderna museet men fick nej…… vilket misstag för 1986 startade han en stiftelse och första utställningen var i Los Angeles vilket blev Hilmas genombrott. Målningarna/skisserna har nu setts av mer än en miljon människor och kommer att ses som en av Sveriges mest betydelsefulla och banbrytande konstnär.

Skanör

På onsdag förmiddag kom äntligen paketet med pumpen till watermakern. Vi kastade loss strax efter lunch för en kortare segling ner till Skanör.  Skönt att komma ut till havs igen efter flera dagar i hamn. Dockan marina ligger inklämd mellan de nybyggda husen och det blir som en liten gryta när solen ligger på. Prognosen var svaga vindar från NV som skulle vrida till SV. Efter att vi seglar 20 min mot Öresundsbron såg vi på AIS:en att våra vänner på båten More About seglade nästa samma kurs som oss men med sikte på Falsterbokanalen. Det skilde inte mer än 200 m mellan båtarna när vi skar deras kurs. Sista 2 distansen in till Skanör gick vi för motor. Vinden drog mot ost och avtog nästa helt när vi seglade in i Skanör. De har renoverat gästbryggan och byggt nya fina gästplatser mot den östra pirarmen. Som vanligt när vi kommer till en ny hamn tar vi på oss skorna och tar en långpromenad. Vi tog sikt på fyren på Falsterbonäset och vandrade mellan de färgglada badhyttorna och golfbanorna som löper parallellt med stranden. I de grunda våtmarkerna såg vi en skärfläcka med sin böjda långa näbb söka efter småkryp eller vad de nu letar efter…!

Vår sista kväll i Sverige blev helt fantastisk. Efter kvällsdoppet tände vi grillen och grillade de i hamnen inköpta fiskspetten. När solen gick ner satt vi på piren och åt vår fisk och drömde tillsammans om äventyret som ligger framför. Det enda som störde idyllen var den enorma mängd flugor som tydligen också gillar nygrillad fisk en vindstilla kväll i Skanör…. 😊

idag 5 april hade vi planerat att påbörja vår jordenruntsegling men så blev det ju inte riktigt, Vi kastade loss som planerat men istället för att gå söderut mot Kielkanalen gick vi norrut till Bohuslän för att vänta ut Corona.

Vi lämnade hemmahamnen i Hinsholmen i strålande vackert vårväder.

Planen är att fira påsk i Mollösund och att därefter besöka varvet Orust Yacht Service i Henån. Därefter funderar vi att passa på att segla upp till Koster då det är fritt från stora norska motorbåtar.

Vi hade en fantastiskt skön segling med slörvindar 5-8 m/s till Högö söder om Marstrand. Det är alltid en viss anspänning första seglatsen för året då man är lite ringrostig för säsongen. Vi märker att targabågen med radar, solceller och vindgeneratorn ger ett betydligt större vindfång dessutom har vi stuvat henne till bredden med bl a reservdelar (många), kläder, massor av mat och dryck, verktyg, ankarsegel, varma skor, kalla skor, 4 stickningsprojekt, cyklar, akvarellfärger, böcker, överlevnadsdräkter, fårskinn, hängmattor, oljelampa, 10-tal glasögon, linser för 2 x 1 års förbrukning, symaskin, spel, 3 ”paddor, 1 pc, 2 läsplattor. 1 projektor, 1 filmduk, 1 drönare, träningsutrustning, mixer, blender, nespresso mjölkskummare, induktionshäll, sous vide, fat boy (en uppblåsbar…) 2 systemkameror med olika objektiv, 1 stativ, 2 gopro-kameror samt…. innehållet av ett 3 våningars badrumsgarderob från Skanstorget.

Nu ligger vi vid en boj för natten och hör och häpna -vi flyter fortfarande!!

Vi hade planerat att ge oss iväg på vår jordenruntsegling strax före påsk men p.g.a. viruset Corona får vi ändra våra planer. Vi avvaktar tills de europeiska länderna öppnar gränserna så istället för att gå söderut via Danmark börjar vi vår segling norrut. Bohuslän är ju alltid trevligt och vi tänkte även passa på att besöka varvet på Orust och testa vår nya utrustning.

Sirenia ligger nu i hemmahamnen med radar, solceller och vindgenerator. Vi kommer sammanställa alla förbättringar och underhåll vi gjort de senaste åren och lägga ut på bloggen.

Just nu har vi fullt upp med att rensa och packa ner lägenheten. Vi har slängt, skänkt, packat flyttlådor för förvaring på vinden och stora lass till båten. Det kommer säkerligen bli några lådor från båten till vinden med sådant vi inte kommer att få plats med i båten…

Den 1:e april lämnar vi lägenheten och flyttar ut till båten. Det skall bli sååå skönt när allt är klart och vi kan kasta loss även om det går norrut.

Coronaviruset sätter tyvärr även stopp för ”Öppen båt” och avseglarfest den 4 och 5 april.

Båten flöt i år också. På onsdag kväll 27:e mars mastade vi på och det gick galant trots att vi i år hade två ”förstagsrullar”.

På torsdagen kom Kapell och Annat för att ta mått för att sy en bemini för varmare seglingar i tropiskt klimat. Håkan kom vid 8-tiden på morgonen och lämnade båten 12 timmar senare. Han hade ett tufft jobb för det var ganska kallt och dessutom började det att blåsa rejält. Det slutade med att vi beställde sprayhood med extra fönster och fickor, beminimi med ”tittlucka, kapell som täcker hela sittbrunnen samt ett förkortat kapell som man kan sitta i under segling i busväder, $$$ men det ser ut att bli riktigt bra.