Luanco – A Coruña – Fisterra

Marinan är liten och fylld med mindre fiskebåtar. Det finns två gästplatser på respektive bryggnock. Hamnavgiften är bara 23€. Toaletter och duschar är inklämda i en halvrisig byggnad, inte speciellt fräscht men fyller sin funktion. 

Orten visste vi inte mycket om när vi kom dit. Finns inga stora hotell i närheten och det är ingen turistmagnet, vad vi kunde läsa oss till. Stranden som ligger i anslutning till byn och hamnen är liten och var överbefolkad även i coronatider. När tidvattnet började äta av stranden blev det bara trängre och trängre. Packade sardiner…..

När vi började leta oss in i byn blev vi dock förvånade. Det var fantastisk atmosfär i den gamla hamnen med barer och restauranger på piren och inne i gränderna myllrade det av liv. Riktigt trevlig stad.

Landskapet här är inte lika kuperat och bergigt som i Baskien, mer kulligt och ”avrundat”. Det inbjuder dock till vandringar utmed kusten. Vi upptäckte att en pilgrimsled passerade utmed kusten och genom staden. Leden fortsatte ut till fyren Faro de Cabo Peñas så vi tog på oss bra skor för ändamålet, enligt Elisabeth var lämpliga skodon TEVA-sandaler, och började gå ut till fyren.

En varm och solig dag men den friska västvinden gjorde vandringen behaglig. Det blev en lite väl lång vandring och vi vände innan vi kommit ända fram till fyren. Vi satte oss bakom några höbalar på en äng med utsikt över havet och intog en medhavd fika/lunch.

Dagen efter låg vi och latade oss i solen, skrev lite på bloggen och städade båten. Vi har noterat att offeranoden som sitter på propellern har ”offrats” ovanligt fort. Normalt byter vi denna innan sjösättning varje vår men nu har vi noterat att 80% redan är borta. Roberth tog på cyklop och dök ner och inspekterade statusen. Vi följer även utvecklingen av eventuell bottenpåväxt på skrovet med stort intresse och viss nervositet.

Vi har under hösten och vintern 2019 lagt ner ett stort arbete på att blästra botten ren, epoxibehandlat botten och sedan målat med copper coat. En bottenfärg där koppar och epoxi blandas. Rätt utfört ska detta skapa ett hårt vattentätt skydd för påväxt i 10 till 15 år. Vissa seglare är dock besvikna då de fått mycket påväxt av havstulpaner ändå och vi har blivit avrådda att använda denna metod. Vi har efter mycket övervägande ändå applicerat copper coat och hoppas nu på att vi ska slippa påväxt. Angående miljöaspekten så har denna produkt fått miljöpris i vissa länder då den inte släpper ifrån sig koppar som en mjuk själpolerande färg gör. Här sitter kopparen fast i epoxi. Vi är inte kunniga inom kemin eller miljöpåverkan i detta men tror och hoppas att det är bättre för vattenmiljön att inte måla med mjuka kopparbaserade färger som successivt lossnar och måste målas om varje eller vart annat år.

Vi sjösatte i mars och kan än så länge inte se att vi fått en enda havstulpan på skrovet. En för kort tid för att säga att vi lyckats, men det känns bra…  

Segling till A Coruña

Logg: 10 870 nm

Motor: 1 175 h  

Efter två nätter i Luanco lättar kastar vi förtöjningarna och seglar mot seglarmetropolen A Coruña i Galicien. Vi fyller vatten och passar på att flusha watermakern innan vi lämnar marinan. Planen är att segla hela vägen till A Coruña, en tripp på ca 140 nm. Prognosen visar på svaga NO vindar, 0-5 m/s. Avgår kl 13.10 och går för motor i rak nordlig kurs. Kl 14 satte vi segel och satte kurs N320 grader. Seglar i 6 knop i sol och 29° värme, helt underbart.. 🙂

Vi fortsätter att spana val och får utdelning på kvällen då vi får sällskap av ett gäng pilotvalar som simmar under båten, lite väl nära ibland. Pilotvalen kallas även grindval och de vi såg är troligen den långfenade grindvalen. Den blir sällan större än 7-8 meter och väger ett par ton. De är väldigt sällskapliga och kommer gärna nära båtar och människor som simmar. Det börjar skymma när får njuta av deras sällskap så det blir inga bra bilder. Efter några minuter simmar de vidare och lämnar oss i ett litet lyckorus… Det är en stor upplevelse att ute på havet få sällskap av valar…

Elisabeth tar som vanligt första rortörn och Roberth försöker få några timmars sömn. Tyvärr mojnar  vinden runt midnatt och vi rullar i en kraftig dyning från NV, inte en helt ovanligt när Roberth ska försöka sova….. Kl 04.30 dör vinden helt och vi startar motorn. Vi är på djupt vatten + 1 000 meter, så vi riskerar inte att få några fiskebojar i propellern.

På förmiddagen går vi fortfarande för motor och när vi rundar udden Cabo Ortegal seglar vi in i den kalla atlantströmen och vattentemperaturen sjunker ner till 17°. Längre in i Biscaya har vi haft mellan 22° och 25° i vattnet vilket är skönt att bada i. Nu när vi seglar ut på Atlanten kommer vi ha kallare vatten hela vägen ner till södra Portugal, Algarve, där det blir lite skönare vattentemperaturer. Vi kommer även få dras med dimma betydligt oftare utmed hela Spaniens och Portugals Atlantkust.

Kl 13 kommer lite vind från NV och vi kan äntligen stänga av motorn och segla sista biten in mot A Coruña. Havet ligger stilla bortsätt från en långsam dyning som inte stör så mycket. När vi bara har 20 nm kvar hör vi ett mäktigt blåsljud från några valar. Första tanken är att de är helt nära för ljudet är så högt men de är drygt 100 m bort. Vi får några suddiga bilder och kan snart konstatera att det är några sillvalar som simmar bakom oss. Mäktig känsla att ha ett av jordens största djur bakom/under båten. Sillvalen blir upp till 24 meter lång och kan väga upp till 70 ton. Helt otroligt stora. Efter en halvtimme ser vi dem igen utanför båten. Vi seglar långsamt och hoppas att de ska komma lite närmare. Men tyvärr ser vi dem inte mer. Vi är ändå mycket glada för att se sillvalen som utsatts för extremt hård jakt. Från mitten av 30-talet fram till 60-talet dödades ca 25 000 sillvalar om året bara i södra oceanen. IWC har förbjudit jakt men Japan, Norge och Island fortsätter att jaga vissa valsorter.           

Sent på kvällen seglar vi in mot A Coruña, men vi går inte till marinan utan går till en skyddad vik utanför staden Ares där vi kastar ankar 100 m från den norska Najaden ”Bohemen” med tre gutta från Ålesund.

A Coruña/Ares

Viken utanför Ares är en perfekt ankringsvik för de nordliga vindarna som vi har. Vi träffade Bohemen på varvet i Henån i våras. Tre glada goa killar som kallar sig ”Gutta” och som skall segla jorden runt med ARC. Vi har följt varandras seglingar och det är superkul att träffa dom igen.

Dagen efter går vi in till A Coruña dels för att leta oljeplugg… dels för att det är en stad som ofta nämns i seglingsbloggar då det är en naturlig hamn efter överfarten på Biscaya, lite av en milstolpe. När vi kommer till Marina La Coruña är 80% av hamnen avstängd men trots det är det väldigt gott om plats. Vi är nog inte mer än 20 gästande båtar i dessa Corona-tider. Det är ju en av de få om inte enda fördelen med Corona att det aldrig är fullt i hamnarna och vi har aldrig behövt boka i förväg.


På håll ser staden väldigt tråkig ut men efter att promenerat runt i kvarteren i gamla stan blir vi ändå rätt förtjusta i staden. Vi hade förväntat oss massor av båtaffärer då vi av någon anledning letade efter en oljeplugg😊 men det fanns i princip inga alls. Det blir istället en läcker bläckfisklunch i de gamla kvarteren.

Efter lunchen går vi ut mot stranden som är reglerad med trafikljus, kameror och vakt vid ingångarna för att ha kontroll så att det inte blir för stora folksamlingar. Stor skillnad mot Luanco där folk låg som packade sillar.

Promenadstråken fortsätter runt hela udden och vi kommer så småningom fram till fyren som är världens äldsta fungerande fyr och nedanför på klipporna finns en konstutställning i form av stora stenblock. Härlig långpromenad blev det och vi avlutade den med några tapas i mysiga kvarter på väg tillbaka till båten.

Det finns som sagt inga båttillbehörsaffärer men desto fler dykbutiker med lite båttillbehör. En kille i en utav dykbutikerna engagerar sig i vårt letande efter en oljeplugg och ber oss komma tillbaka imorgon så skulle han kolla med några kompisar. När vi kommer dit nästa dag är han ledsen att han inte kan hjälpa oss men däremot finns det en kund i butiken som tror att en liten firma som renoverar gamla utombordare skulle kunna fixa en oljeplugg. Firman ligger på andra sidan stan i ett industriområde med en liten hamn utanför. Vi tyckte det blev lite långt att gå så vi kastar loss och tar oss dit med båt.  Det blåser rätt mycket när vi kommer till hamnen och bryggorna är ruffiga och de är belamrade med skrot och gamla prylar men vi kommer iland och kan ligga där i 2 timmar tills de låser grindarna. Vi traskar in i industriområdet och hittar till slut mannen med som reparerar gamla utombordare. Vi har ju varken motorn eller den saknade pluggen med oss men dock ett foto på hålet där oljepluggen skall sitta. Han tittar på fotot, säger något på spanska, går in i ett angränsande rum och vi hör hur det bankas. Ut kommer han med en begagnad oljeplugg och jag tror att Roberth skall omfamna den gamle mannen som ser ut att skämmas för att han vill ha €10 för pluggen.

Glada och nöjda går vi tillbaka till vår ankringsvik utanför Ares och får besök av tre gutta från Bohemen. Roberth grillar bläckfisk, räkor och kyckling och vi kokar en stor paella. Supertrevlig kväll med mycket båtsnack och tärningsspel.

Äntligen!

Oljepluggen kom på plats men motorn var kinkig och var inte så pigg på att starta men det visade sig vara en något för hög andel olja i bensinen och är nu åtgärdat. Vi stannar ytterligare en natt och seglar sen vidare mot Camariñas. Kusten här heter Costa de Morte, dödens kust, men den här gången lever den som tur är inte upp till sitt rykte så vi glider fram på ett lugnt hav i sällskap med delfiner.

Vi kommer till Camariñas på kvällen och ankrar i viken utanför. Vi blir inte lockade av att gå iland så vi käkar middag i båten och går vidare till Fisterra dagen efter.

Nu i skrivandes stund är det många rapporter om späckhuggare som attackerar segelbåtar utanför Galicien vilket också pågick under den period som vi passerade. På Noon site (websida där information till seglare publiceras) meddelar man nu att 29 segelbåtar attackerats av späckhuggare och har fått anropa på assistans. Späckhuggarna ger sig på och skadar roder och stöter i skrovet så båten kommer helt ur kurs. Stort område är nu avspärrat utanför Galicien för segelbåtar under 15 meter då de ej kan garantera säkerheten. Det är flera flockar runt Galicien men främst en som är aggressiv. Det har även noterats attacker runt Gibraltar. Forskare förstår inte vad som triggar späckhuggarna att bete sig på det här sättet. Det spekuleras att Corona kan ha en påverkan.

När vi passerade området satt vi helt ovetande och hoppades på att vi skulle få se några späckhuggare. Som tur var gjorde vi ju inte det….

Späckhuggarna vi slapp träffa på…..
Avspärrat område för segelbåtar <15 meterVi kommer till Camariñas på kvällen och ankrar i viken utanför. Vi blir inte lockade av att gå iland så vi käkar middag i båten och går vidare till Fisterra dagen efter.

Fisterra


Det finns en liten marina med några gästplatser i Fisterra men vi väljer att ligga på svaj i skydd bakom den yttre stenpiren med fin utsikt över de fina långa stränderna. På eftermiddagen ror vi iland och vandrar ut på udden Cabo de Fisterre och fyren Faro de Finisterre, vilket betyder världens ände. Man trodde en gång i tiden att jorden var platt och tog slut här, därav namnet. När vi ser ut mot horisonten så börjar man ju själv att tvivla på om jorden verkligen är rund…  Udden är brant och hög och helt skogbeklädd på läsidan. En fin vandring ut till fyren som delvis går parallellt med bilvägen. Eftersom det är en bilväg dit är det många bilturister och därmed mycket folk vid fyren. Men det är kul att gå ut på den branta udden som vi rundat några timmar tidigare. Vi och båten är nog med på en del foton.

Staden är jättemysig, kuperad med små gränder och kvarter där alla hus har olika utseende och i mycket varierande skick. Många hus är igenbommade och övergivna men vi hoppas att de kommer att renoveras innan det är för sent. Det finns många trevliga restauranger och vi hittar en i en trång gränd som serverar god bläckfisk i olika former i skenet av den traditionsenliga lysrörsbelysningen. Vi åt en specialitet för Galicien, Pulpo a Feira, vilket består av kokt 8-armad bläckfisk och kryddat med paprikapulver.  

Nästa dag skall vi kasta loss men innan avfärd skall vi bunkra i en superbra matbutik som vi hittat men när vi kom dit är butiken stängd. Siesta???? Nix, återigen lyckas vi pricka in en helgdag då allt är stängt. Vi har dock tillräckligt med mat i förråden för att kasta loss på kvällen för att göra en nattsegling till viken utanför Vilariño, nordväst om Vigo.

Svaga vindar och grov sjö gör att båten kränger åt alla håll, det skramlar och låter från skåpen där flaskor och prylar åker fram och tillbaka, dörrar och lådor står och slår och även om vi sjöstuvat ramlar tidningar och böcker etc ner på durken. Vi åker också åt alla håll och det är väldigt obekvämt minst sagt. Hade vi varit på Atlanten nu så hade det bara varit att gilla läget men nu har vi fortfarande möjlighet att vända. Men strax kommer vinden så vi stänger av motorn och sätter segel. Det blir tyst i båten och den lutar stabilt i lä och det enda vi hör nu är vinden och vågskvalpet. Vinden vrider mer till väst och vi får kryssvind vilket gör att vi har svårt att runda udden. Vi skotar allt vi kan men driver in mot klipporna så vi gör ett slag för ut till havs.

Det mörknar och vi tänder lanternorna så att andra båtar kan se oss och att vi seglar. Vi har fina seglingsvindar men vinden fortsätter trycka oss in i nästa bukt och vi får starta motorn en timme för att slippa kryssa oss fram i natten för att runda udden Cabo Corrubedo. Det är en magisk natt med månljus och stjärnor, vi hör delfinerna blåsa luft i mörkret vid båten och det glimrar i vattnet av mareld. Seglingen går bättre än förväntat så vi är framme tidigare än beräknat och vågar inte gå in i viken i mörkret bland båtar och bojar så vi vänder och går tillbaka när gryningen ger oss tillräckligt ljus.

Publicerat i Norra Spanien, Okategoriserade | 4 kommentarer

Till Nazaré

Augusti 2020

Logg: 11 209 nm
Motor: 1 222 h

Efter 3 dagar i Póvoa och två varma dagar i Porto så beslutade vi oss för att segla vidare. Att gå in i Portos marina har vi skrinlagt. Två dagar i Porto tyckte vi är tillräckligt. Vi har gått gata upp och gata ner och försökt hinna med att se de stora sevärdheterna i Porto.

Vi är redan i slutet av augusti och enligt vår ursprungliga plan ska vi vara på Madeira i mitten av september. Vi inser att detta inte är möjligt då vi vill besöka både Lissabon och Algarve innan vi seglar till Madeira.

Det är relativt glest mellan hamnarna utmed Portugals norra atlantkust. Man kan göra dagsseglingar mellan hamnarna men ingen av hamnarna tilltalar oss så vi ställer siktet på den berömda surfstaden Nazaré, drygt 10 mil norr om Lissabon. Det är ca 100 nm vilket normalt klaras av på knappt 20 timmar. Vi kommer inte hinna detta på en dagssegling och vi vill inte komma fram till Nazaré efter mörkrets inbrott. Vi planerar därför att lämna Póvoa på eftermiddagen, segla över natten och komma till Nazaré på förmiddagen.

Kl 14 den 27 augusti tänkte vi segla ut från marinan i Póvoa. På förmiddagen drog en tjock dimma in från havet men enligt prognoserna skulle det lätta strax efter lunch….vilket det inte gjorde.. Att segla i dimma i dessa fiskebojsbemängda farvatten är riskfyllt så vi avvaktade. Redan kl 15 tyckte vi att det började lätta lite så vi kastade loss, rastlösa som vi är…

När vi kommer ut till den yttre piren får vi blå himmel och strålande sol. Vi ser att dimman ligger norr om oss så vi skyndar oss att sätta segel och segla söder ut. Vi har en NV vind på 4 m/s så vi sätter fullt storsegel och gennaker. Snart seglar vi i 8 knop på nästa platt hav…underbart. Med enbart shorts, för den manliga delen av besättningen, seglar vi längre och längre bort från dimman. I den lugna sjön ser vi flera bojar och flaggor som vi lätt undviker att gå på. Dock oroar vi oss för den kommande nattseglingen. Vi tar beslutet att segla ut ytterligare några sjömil från kusten där djupet är ca 200 m för att minska risken under nattseglingen.

Vi får bra draghjälp av den Portugisiska havsströmmen som stadigt går med 0,5 till 1 knop från norr till söder. 

Innan det blir alltför mörkt tar vi ner gennakern och rullar ut genuan. Farten minskar men vi inga tider att passa….

Kl 03 är det dags för vaktskifte. Elisabeth får lite välförtjänt sömn och Roberth hoppas på aktiv segling så att han kan hålla sig vaken…men riktigt så blir det inte. Som så många gånger förr mojnar vinden på efternatten till 2 m/s. Dessutom måste vi börja segla in mot kusten för vi närmas oss Nazaré vilket resulterar i att vi får plattläns. Vi rullar in genuan som bara står och slår och sätter en preventer på bommen för att förhindra att storsegel och bom lever rövare i den svaga vinden. Krafterna från dyningen är större än kraften från vinden.. Vi seglar sakta i ca 2 knop. Inte mycket ”aktiv segling” men Roberth får sällskap av dinoflagellater som lyser upp vattnet när de känner sig hotade av fisk eller andra ”hotfulla” objekt (enligt Wikipedia…). Ljusfenomenet som kallas Mareld är ett trevligt sällskap på nattseglingar, man känner sig lite mindre ensam på havet…

Kl 06.30 ökar vinden snabbt till 8-9 m/s och vrider mot N. Hela dagen och natten har vi haft vinden in från styrbord men nu kommer vinden in från babord och vi måste gippa för att kunna hålla kurs mot Nazaré. För att gippa måste vi först släppa på preventern som sitter på bomnocken och löper fram till ett block på fördäck och ner till sittbrunnen. När gippen är genomförd måste man upp på däck och flytta preventern till andra sidan. Att gå upp på däck när den andra ligger och sover försöker vi undvika. Jag måste tyvärr väcka Elisabeth så att vi tillsammans kan gippa och flytta preventern.

Att segla bara för storen i 8-9 m/s och gippa kan orsaka stora skador på riggen, i värsta fall rigghaveri. Det är väldiga krafter när bommen går över och vinden får tag i storseglet på nytt. I Sverige monterade vi en bombroms som ska minska risken för skador vid gipp men vi brukar ändå gippa försiktigt genom att successivt skota in storen och när bommen närmar sig midskepps lägger vi om rodret och låter bommen gå en kort väg över till andra sidan. När vinden åter fyller storseglet släpper vi snabbt på storskotet och kopplar sedan preventern igen.  

Tidigt på morgonen dyker en tjock dimmbank upp och vi seglar i ”mjölke”. Efter bara några timmar försvinner dimman lika snabbt som den kom och nu lyser solen igen. Temperaturen stiger från 18°C till 25°C ganska snabbt. Snart ser vi den röda fyren som står högt på en klippa utanför Nazaré. Vinden mojnar lite när vi går in i hamnen men det blåser fortfarande 6-8 m/s när vi angör längs med en flytbrygga som hamnpersonalen anvisar. Skönt att segla, men det är även skönt när angöringen till en låg flytbrygga är klar och alla angöringstampar sitter snyggt på knaparna. Alltid lite nervöst att gå in i en för oss okända marina när det blåser….

Nazaré


Staden är känd i hela världen för dess enorma vågor nära land. Här hålls regelbundet världsmästerskapen i Big Wave Surfing. Människor helt utan nerver tävlar i vem som kan surfa den högsta vågen …och överleva…det handlar mycket om att överleva när våghöjden närmar sig 35 m. Om surfarna ramlar riskerar de inte bara sitt eget liv utan även livet på de som ska försöka rädda dem i detta inferno av vitt skummande hav och vassa klippor. Vi tror att världsrekordet för big wave surfing är satt just här på en våg som var nästan 30 m hög. Helt obegripligt….    

Det som gör att vågorna blir stora just här i Nazaré är bottentopografin. Det går en canyon på botten som snabbt grundar upp just utanför Nazaré. Detta får dyningen från Atlanten att resa sig till enorma höjder just här. Detta förstärks av att vågorna möter en sydgående ström. På sommaren blåser det från NV så då är vågorna timida. I januari-mars blåser det dock från SV och det är då surfarna kommer hit.

Staden har en viss charm och stränderna är enorma. Staden ligger i etage med delar av den gamla staden högt uppe på en klippa som går ut i havet. Man kommer dit med hjälp av apostlahästarna eller en bergbana. Varma dagar är det skönt med lite vila i bergbanan.

 De smala gränderna är fyllda med små uteserveringar och barer. Utmed strandpromenaden säljs det som vanligt flip-flop, plastkrokodiler, parasoller, glass och halmhattar. Det finns flera fina fisk- och skaldjursrestauranger utmed havet med helt ok priser, inte billigt men prisvärt…..

Vi köpte oss ett orange strandparasoll och gick till stranden. Utmärkta möjligheter för bad ….men Atlanten är inte så varm på dessa breddgrader. Några snabba svalkande dopp blev det, men inte mer.

Marinan där vi ligger är bara en kort promenad från staden. Åt andra hållet blir det lite mer industri-fiskehamn som kanske inte har den charm som tilltalar oss. I staden äter vi grillad fisk till lunch och skaldjur kokta med en typ av ratatouille. Fisken tyckte Roberth var för hårt grillad men skaldjuren var det inget fel på..

Vi stannar i några dagar och vandrar runt i staden och utmed stränderna. Det blåser nordliga vindar så en solkrämsinsmord kropp blir snart sträv av sand, men vad gör väl det när det finns ett helt hav att bada i.

Under vår vistelse i Nazaré fortsätter vi att leta efter nya slangar till vår watermaker. Vi hittar en skaplig båttillbehörsaffär och hittar lite allt möjligt som är bra att ha, dock inte slangar i rätt dimensioner. Att det ska vara så svårt!! Vi inser att vi är bortskämda i Göteborg med välutrustade båttillbehörsaffärer lite här och där….

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Belle-Ile

Vi mötte en hel armada av båtar när vi närmade oss hamnen så vi trodde att vi kom perfekt i tid för att få en bra båtplats. Alltid lika spännande att komma till en ny hamn som vi inte varit i tidigare och då är det att föredra att det inte är allt för många båtar i hamn. Man kan välja på att ligga i den inre eller yttre hamnen i Le Palais. Den inre hamnen inne i stan är populärast men för att komma in och ut måste man invänta högvatten då slussarna öppnas. Vi skulle bara ligga en natt innan vi skulle ge oss iväg över Biscaya och ville inte vara beroende av att vänta in högvatten för att kunna gå så vi föredrog den yttre hamnen.

När vi kom in innanför piren möttes vi av en hamnvakt i gummibåt och när han hörde att vi ville ligga i den yttre hamnen sa han att vi var för tidiga… de båtar som vi mött kom alla från den inre hamnen när slussen öppnades. Men han lyckades hitta en plats till oss, dock en något annorlunda än vad vi är vana vid. Vi fick dela en akterboj med en fransk båt och fick bra service av hamnvakten som både tog aktertampen till bojen och en lång förtamp som förtöjdes i en ring som satt i väggen på en hög kajkant. För att komma i land var det dingen som gällde. Nu var det ju inga flytbryggor så vid högvatten blev tamparna långa och vid lågvatten blev de korta. Grannbåten på styrbordssidan hade för långa tampar i högvattnet så när det blev svall från en färja drev deras båt in i oss och vår utombordare fastnade i deras mantåg. Båt och motor klarade sig men vår träskiva som motorn sitter på sprack men den funkar ändå.

Det var en strid ström av turistbåtar och arbetsfartyg i den lilla hamnen så hamnvakterna hade fullt upp med att se till att segelbåtar inte var i vägen i det smala hamninloppet när de stora fartygen kom och gick.

Vi tog dingen in till stadskajen och strosade runt lite i de pittoreska kvarteren men det började bli riktigt varmt så vi gick upp till Citadellet och tillbringade förmiddagen där.

Dingen förtöjd vid en ponton
Bakgata i Belle-Ile

Citadellet byggdes på 1500-talet av familjen Gondi men köptes av Fouquet och byggdes ut av Vauban, som även designat tornet i Cameret-sur-mer. Det stjärnformade citadellet är numer museum och hotell. Intressant och fint museum med vacker utsikten över hamnen. Det var som att komma till en oas i värmen så vid lunchtid knatade vi ner till stan och köpte baguette och ost och knatade tillbaka och fick en skön lunch och siesta i skuggan av en kanon.

Vy över inre hamnen på förmiddagen, innan ny armada med båtar kommer in för kvällen.
Vy över yttre hamnen med mycket båttrafik.

Claude Monet tillbringade långa tider i Belle-Ile för att måla av de vackra klipporna i Belle-Ile som blev en svit på 39 målningar. En Monet-målning hängde på muséet.

På eftermiddagen flydde vi värmen i hamnen och tog dingen och letade badstrand. Vi ville naturligtvis hitta en egen vilket vi också gjorde efter ett tag. Vi drog upp dingen och hoppade genast i vattnet. Det blev ett kort stopp då tidvattnet åt upp stranden väldigt snabbt så det var bara att leta ny strand. Vi hittade en som var lite brantare vilket gjorde att den inte försvann lika fort. Elisabeth hittade en rejäl utmaning med att teckna av barn som hoppade i vatten från en sten i en mängd olika ställningar.

Typisk badstrand som snabbt kommer försvinna i högvattnet

Natten var lugn förutom ett gäng fransmän som skrålade falskt på kajkanten men vi var trötta efter nattseglingen och sov gott ändå.

På torsdagen tog vi dingen in till stan och bunkrade inför den spännande seglingen över den beryktade Biscayabukten.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Cameret-sur-mer – Belle-Ile

På väg in i hamnen står en glad engelsman och vinkade glatt på en likadan båt som oss, Najad 380. Han kastar loss strax efteråt men kommer senare inbogserad av sjöräddningen då bogpropellern börjat brinna och rökfyllt hela förpiken. Alltid är det nåt…. som vi seglare säger.

Vi hittar en bra båtplats på insidan en flytbrygga där vi kommer blåsa ifrån bryggan då vindprognosen spår ökade vindar. Det är alltid bra att tryckas ifrån brygga istället för att ligga och skava mot den dessutom betydligt lättare då vi skall lämna bryggan.

Byn ligger runt en vik som dränerades vid lågvatten. Runt viken går en gata som kantas av restauranger och här ligger även en fiskaffär, vilken bonus! Ostron och rödspättafiléer inhandlades för nästan inga pengar alls. I kvarteren bakom huvudgatan ligger mängder av konstateljéer och gallerier med oljemåleri, skulpturer, silversmide, textilarbete etc.

Längst ut i viken där fiskindustrin håller till ligger en annorlunda ostronbar. Lokalen ligger i en industribyggnad och består av ett flertal bassänger med levande ostron, humrar, krabbor och där man i ett hörn helt oväntat har inrett en pimpad ostronbar. Tyvärr blev det inga ostron där eftersom vi redan hade kylen full efter besöket i fiskaffären. Men har ni vägarna förbi är det ett bra tips.

Ostronbar

Vid marinan ligger Tour Vauban, ett 18 m högt polygonbyggt försvarstorn. Fästningsverk av Vauban är ett världsarv bestående av 12 fästningar längs Frankrikes västra, norra och östra gräns varav ett finns i Cameret-sur-mer. Tornet designades av Vauban och var färdigbyggt 1696.

Tour Vauban

Karaktäristiskt för staden är gamla skeppsvrak som ligger uppdragna på land.

Nästa dag drar vi på oss vandrarkängorna och ger oss av mot uddarna Pointe de Toulinguet och Pointe de Pen-Hir. Vi traskar längst ut på uddarna och får se de höga och branta klipporna som stupar rakt ner i Atlanten. Mellan uddarna logger stora och härliga sandstränder men som blir betydligt mindre vid högvatten. Det blev en lång, svettig och varm vandring så på hemvägen tog vi ett dopp i de stora och salta Atlantvågorna.

Cameret -sur-mer i bakgrunden

Vi stannade två nätter och på tisdag eftermiddag kastade vi loss. Nu skall vi passera den sista udden, Pointe-de-raz och behöver tajma in tidvattnet eftersom det blir väldigt strömt här vissa tidpunkter på dygnet och vi ville inte hamna i stark motström. Blåser det dessutom kan det blir riktigt besvärligt.

Målet var att ta oss till Belle-Ile, en tripp på knappa 100 nm. Rätt tid att passera Pointe de raz uppskattade vi till 17-18.00-tiden och vi behövde därför lämna Cameret vid 15.00-tiden.

När vi rundat uddarna vi besökt dagen innan blev det ren plattläns och vi lyckades efter lite pyssel spira genuan och skota in focken, på det inre förstaget, bakom storseglet och fick på så sätt en hygglig fart. Vi närmade oss udden som planerat i tid men fick helt plötsligt motström istället för medström. Nu blev vi lite oroliga om vi hade gjort en felbedömning av strömmarna men efter ett tag vänder strömmen och vi fick rejält med med ström åt rätt håll. Vi forsade fram i över 10 knop vilket är mycket för oss. Vanligtvis ligger vi runt 6-8 knop i snitt.

När vi rundat udden fick blev vi välkomnade av stort stim delfiner som simmade i kapp med oss. De följde med oss länge innan de tröttnade på att vi seglade för sakta.

På kvällen skrotade vinden till NO och vi plockade ned spirbommen och skotade in seglen och fick en fin halvvindsbog ner mot udden vid Penmarch. När vi rundat udden skotade vi in alla segel så mycket det gick.

Prognosen sa att vinden skulle öka till 7-8 m/s under natten och gå från N till NNO. Vinden skulle vara svagast vid kusten och sedan successivt öka längre ut till havs. Vi planerade att segla nära land för att få sjölä men när mörkret föll insåg vi att vi inte kunde gå tillräckligt högt för att följa land. Vinden fortsatte att skrota mot O och fortsatte att öka till 10 m/s. Elisabeth tog första rortörn. Vi satte dubbla rev i storseglet och ett rev i genuan innan Roberth gick till kojs. Elisabeth försökte hålla en så hög kurs som möjligt men insåg snart att vi inte skulle lyckas gå innanför ögruppen Iles de Glenan. Hon föll av och gick nedanför öarna. Det kändes helt rätt att undvika segla med grund i lä på natten. Kl 03 övertog Roberth rortörn och Elisabeth övertog kojen. Vinden fortsatte att öka till 12 m/s och nu seglade vi dikt bidevind. Genuan togs in och den lilla focken på det inre förstaget sattes med ett rev. Trots detta gjorde vi 8 knop.

Under vårt vaktskifte tidigare på natten såg vi på vår AIS ett stort antal segelbåtar som började närma sig akter ifrån vilket är lite ovanligt mitt i natten. När vi seglar utanför ön Groix visade det sig att vi hamnat mitt i en seglingstävling. Två av båtarna gick ruggigt nära oss när de korsade vår kurs. Det var riktigt obehagligt då det var kolsvart och de gick så nära att vi nästan fick ögonkontakt med besättningarna fast det var nattsvart ute och det blåser 10 m/s. Men vi gav dom minsann en match och hängde på rätt bra med en tung, fullastad Najad med solceller och en dinge hängande och slängande i targabågen.

På morgonen närmade vi oss Belle-Ile och vinden minskade successivt. När solen går upp dör vinden och vi kunde gå in i hamn i le Palais vid 8-tiden på morgonen.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Roscoff – Camaret-sur-mer

Logg: 10 240
Motor: 1 139

Efter några dagar i hamn blir vi alltid lite rastlösa och längtar ut på havet igen. Innan vi kastade loss beräknade vi dieselförbrukningen. Vi har gått 83 timmar för motor sedan vi tankade senast i Cuxhaven. Med en medelförbrukning på 2,3 liter per timme borde vi ha förbrukat drygt 190 liter av totalt 325 liter, d.v.s vi har förbrukat lite mer än hälften. Nu seglar vi förvisso i hav med högre salthalt vilket gör att båten flyter högre i vattnet och drar således mindre diesel samt har vi generellt sänkt machfarten till 5 knop, vilket borde påverka förbrukningen positivt. Vi tankar och kan bara fylla 152,3 liter! Detta ger en medelförbrukning på endast 1,83 liter per timme!!! Ska bli intressant och se om detta står sig framöver. Den låga förbrukningen kan delvis bero på att vi gått för tomgång när vi väntat på broöppningar och slussar.

Kl 07.00 lämnar vi marinan, men vi får rött ljus och måste backa tillbaka. Den stora färjan från Cork, Irland, är på väg in vilket vi inte noterat. Efter 10 minuter får vi grönt ljus och seglar ut. Vi har tajmat högvattnet och kan segla i sundet mellan Roscoff och ön Ile de Batz. Vi har medström och gör bra fart genom sundet. Det ser vacker ut på Ile de Batz med alla stenhus som trängs i hamnen. Tyvärr har vi inte vågat gå dit med Sirenia då det är grunt och nästa torrlagt vid lågvatten. Vi har kurs V 270 och den svaga vinden är emot, 1-2 m/s. Vi går för motor och hoppas kunna sätta segel när vi rundar Frankrikes nordvästra hörn, innanför ön Ile D´Ouessant. Sundet mellan ön och fastlandet är förrädiskt när de starka strömmarna går emot vinden och vågorna från Atlanten och Biscaya. Enligt våra beräkningar ska strömmen vara sydlig och från kl 13 och vinden ska vrida till N-NO. Detta borde ge oss gynnsamma förhållanden när vi seglar S kurs genom sundet.

Roscoff
Le Four

Successivt kan vi börja ändra kurs från 270 grader till 180 grader vid lunchtid. Vi får bra medström men tyvärr ingen segelbar vind. Vi går fortfarande för motor när vi i dimma och duggregn passerar fyren Le Four och börjar segla söder ut.

Efter några timmars segling ser vi Franska kustbevakningen komma mot oss. De glider upp vid sidan och vi får minska farten. En man kommer ut på fördäck och försöker ropa till oss på fransk-engelska. Det var svårt att höra och förstå honom i blåst och motorljud men vi uppfattade som de frågade om vi sett eller känt lukt av någon typ av utsläpp. När vi svarade att vi inte märkt av något tackade de för sig och åkte.

Franska kustbevakningen

När vi närmar oss Le Conquet får vi sol och vinden ökar successivt så att vi kan sätta segel och äntligen stänga av motorn. För 15 år sedan bilade vi i Bretagne och bodde då några nätter på hotellet i hamnen i Le Conquet. Hotellet är byggt på en klippa och skjuter ut över vattnet. Vi ha många trevliga minnen härifrån som nu kommer tillbaka till oss.

Hotellet i La Conquet
Fyren St Mathieu

När vi passerat fyren St. Mathieu får vi en frisk NO vind och kan skota in våra segel och lova upp till en fin bidevindssegling de sista 10 sjömilen in till Camaret-sur-Mer. Vi ankommer marinan när solen börjar gå ner och vi får en bra plats längs med flytbryggorna i yttre hamnen.      

Publicerat i Frankrike, Okategoriserade | 5 kommentarer

Cherbourg-Roscoff

Logg 10 240 nm
Motor 1139 h

Tidig avgång från Cherbourg torsdag morgon kl 07.00 för att dra nytta av medströmmen runt Cap De La Hauge. Vi hade ca 120 nm till Roscoff vilket motsvara ca 1 dygns segling. När vi närmade oss kanalöarna anropades segelbåtar som kom för nära öarna på radion/VHF och informerades om att det inte var tillåtet att gå iland eller ankra utanför öarna med undantag från Jersey. Till Jersey kunde man gå till och göra ett covid-19 test och om det var negativt var det ok att gå iland. Vi passerade öarna då vi inte ville riskera att bli fast på Jersey i väntan på testresultat.

Det var rätt grov sjö men vi kunde segla förutom i sundet mellan Jersey och Guernsey där vi fick gå för motor en timme. Åter en stjärnklar natt med mycket mareld i vattnet som gnistrade och vi kunde fortsatt se kometen Neowise. På morgonen när vi närmade oss Roscoff lade sig dimman och vi fick användning av radarn igen.

På morgonen ankom vi Roscoff och möttes av en hamnkapten och som hänvisade plats. Hamnavgiften var €37.

Fin och skyddad hamn med två ingångar varav en är för mer grundgående båtar. Det första vi brukar göra när vi kommer till en ny hamn är att leta upp en fiskaffär. Vi traskade in till stan, en promenad på ca 15 minuter, men där fanns främst restauranger. Varken fiskaffär eller matbutik fanns. Roscoff är en stor fiskehamn men fisken köps upp av stora grossister och körs direkt till Paris för vidare distribution. Dagen efteråt hittade vi dock en lokal grossist som under några timmar öppnade för försäljning direkt till kund. De sålde krabba , hummer och ostron. Eftersom vi inte har tillräckligt stor kastrull till de gigantiska krabborna och humrarna så fick det bli 1 kg stora ostron för €6. Fisk såldes endast på vardagar…

I marinan finns en restaurang och en båttillbehörsaffär, resten av lokalerna står tomma. Båttillbehörsaffären har ett bra utbud och vi passade på att köpa ny revlina till furlexen (rullen) till förseglet som hade skadats under nattseglingen när vi revade genuan i hård vind.

Strax utanför hamnen låg en badstrand som var rätt stor vid lågvatten men blev allt mindre och mindre ju längre dagen gick. När vi kom till stranden stod hopptornet långt upp på land men senare på dagen gick det att hoppa från det. Det var konstruerat så att det inte gick att klättra upp i tornet vid lågvatten som tur var. Det blev en skön eftermiddag på stranden och sköna dopp i Atlanten.

Vi lämnade Roscoff efter 2 dagar. Trots att vindprognoserna förutspådde svaga vindar ville vi komma vidare, vi kände oss färdiga med Roscoff och såg fram emot att komma till Camaret-sur-Mer.

Publicerat i Frankrike | 2 kommentarer

IJmuiden – Cherbourg

Logg: 9 804 nm
Motor: 1 112 h

Fredag den 10 juli sätter vi segel utanför IJmuiden för kurs ner mot Frankrike. Planen är att segla till Dieppe, men planer är till för att ändras!! Nåväl, vi får en fin slör ner mot Belgien. Solen skiner och NV-vinden är stabil 7-8 m/s under dagen. Vi har bestämt oss för att hålla oss relativt nära kusten och inte ge oss ut i de stora farlederna som går genom engelska kanalen. Vi kommer snart ner till kusten utanför Rotterdam. Om det är effekter av covid-19 eller inte vet vi inte, men det ligger oerhört många fartyg på redden och väntar. Och det är ett kontinuerligt flöde av fartyg in och ut från Rotterdam. Utanför Rotterdam finns en rondell för fartygen!! För att lotsbåtarna ska hinna med att lämna lotsar till ingående fartyg och hämta lotsar från utgående fartyg kör lotsbåtarna i skytteltrafik mellan fartygen. De har för detta ändamål spärrat av ett stort område där fritidsbåtar inte får trafikera. Detta kände inte vi till utan seglade i godan ro rakt mot detta område. Vi hade noterat en lucka i fartygstrafiken där vi kunde passera genom utan att störa något fartyg. När vi närmar oss detta något diffusa område på havet blir vi uppropade på radion att vi är på väg att segla in i förbjudet område och måste ändra kurs. Med holländsk brytning och knastrig radiosignal hade vi först svårt att förstå vad de menade. När vi bad om ett förtydligande blev det dock klart att vi måste ändra kurs och vi blev ombedda att läsa på de förskrifter som finns för fritidsbåtar för navigering i detta område. Just då var det inte läge att fråga ”vilka föreskrifter” de åsyftade utan det vara bara att hålla god min och tacka för informationen. Tyvärr har vi inte köpt någon cruising guide (pilots) för Holland utan har litat på vår ”intuition” och internet, kanske inte helt korrekt men vi kan inte köpa cruising guides för alla länder vi ska segla genom, det skulle kosta en mindre förmögenhet. Den mesta informationen finns på internet, troligen även informationen om förbjudet område för segelbåtar…vilket vi missat…☹

Trångt utanför Rotterdam

På kvällen mojnar det och kl 20.10 startar vi motorn för att inte driva med strömmarna åt fel håll. Under en kort period driver vi in i farleden och kommer kusligt nära fartygen. Utanför Belgiens kust bygger de en enorm vindkraftspark. Även detta är ett förbjudet område för fritidsbåtar, men det framgår med all tydlighet på sjökorten. De har skapat en smal passage för alla båtar mellan vindkraftsverken och kusten. Ungefär här mojnar vinden och solen går ner. Då passar även Roberth på att gå till kojs och lämnar rortörn till Elisabeth. Kl 22.45 har vi lite vind igen och Elisabeth sätter segel. Hon seglar parallellt med farleden men vissa fartyg genar och skapar förvirring mitt i natten. På ena sidan har vi fartygen och på andra sandbankar som flyttar sig med strömmarna. Scary… 😊 Kl 03.00 är det vaktavbyte och Elisabeth får lite välförtjänt sömn. Utanför Belgien dör vinden igen och motorn startas kl 03.30. Vi ändrar kurs mot väster och går mellan två farleder. Kl 04.05 kommer vinden tillbaka, blåser 6 m/s från NV. Vi sätter fulla ställ och seglar snabbt över farlederna och kommer snart in i fartygsfria vatten. På morgonen är strömmen med oss och vi seglar in på franskt territorialvatten. Vi passerar Dunkerque och siktar Calais vid lunchtid. Vinden avtar och skrotar mot V och vi börjar få svårt att hålla höjd. Vi lyckas hålla höjd förbi Calais och kan börja falla till en SV kurs. Solen skiner och det är varmt. Vattnet får här en mer turkos färg och kontrasten mot de vita klipporna i både Dover och Calais ger en skön känsla av sommar och att vi passerar en milstolpe i vår segling. Härligt att äntligen vara på väg…. 😊

Strax väster om Calais dör vinden. Vi har stark medström när vi passerar Cap Gris-Nez och kan sätta en rak kurs mot Dieppe. Det blåser fortfarande bara V 1-2 m/s och när vi passerar utanför Boulogne-sur-Mer går vi fortfarande för motor. Vi inser snart att vi kommer angöra Dieppe mitt i natten. Vi har inget emot att segla på natten men att angöra en för oss okänd hamn mitt i natten med tidvatten och strömmar tycker vi är onödigt. Vi resonerar fram och tillbaka och kommer fram till att vi fortsätter segla. Om vindprognoserna står sig bör vi kunna segla till Cherbourg och komma fram dagen efter. På grund av Covid-19 kom vi iväg några månader senare än planerat och det känns skönt att avverka några fler sjömil. Vi har dessutom bilat i Normandie och Bretagne och sett de stora sevärdheterna. Sagt och gjort, vi ändrar kurs och sätter segel kl 15.15 mot Cherbourg. Vinden ska vrida från V till NV så efterhand kommer vi kunna hålla kurs rakt mot mål. Kl 20.20. Vind NV 4-5 m/s. Logg 9 988 nm, motor 1 118 h. Under natten har vi fin segling i lätta vindar. När Roberth går på sitt pass kl 03.30 har Elisabeth sett en komet på natthimlen. Länge sedan vi såg en komet så tydligt. Stjärnhimlen är fantastisk när man är mitt ute på havet. Det visade sig vara en helt nyupptäckt komet som benämnts Neowise. Kometen har vi sedan kunna följa under flera nattseglingar.

Neowise

På morgonen skrotar vinden till NO och avtar till 2-3 m/s. Vi får plattläns och seglar i 2-3 knop mot Cherbourg. När farten sedan minskar till 1-2 knop revar vi genuan och startar motorn. Vi hissar en upp-och nervänd kon mellan masten och förstaget för att visa att vi går för motor fast vi har storseglet uppe. Detta betyder att vi inte längre har förkörsrätt framför motorbåtar vilket vi har när vi seglar.

Vi går för motor hela vägen fram till Cherbourg som vi angör kl 18.50 söndag den 12 juli. Vi ropar upp marinan Chantereyne på radion utan svar. Vi lägger oss på vänt-bryggan och fortsätter att anropa. Tillslut tar vi saken i egna händer och går in i marinan och tar första bästa plats som är ledig och märkt som gästplats.

Totalt har vi seglat 305 nm sedan vi slussade ut i IJmuiden fredag den 10 juli.           

Cherbourg-Octeville

Vi gick upp till hamnkontoret och betalade avgiften och fick som förstagångsbesökare en välkomstpåse med kartor, kakor, soppåse samt påse för återvinning. Avgiften var 39€ per natt.

Bekvämt med flytbryggor när det är ca 5 meter skillnad i tidvatten. Här är det lågvatten

Vi var lite trötta efter 3 dagars segling men vi hade sett fram emot en moules frites så vi gav oss ut på stan och hittade en restaurang på kajkanten men till vår stora besvikelse musslorna slut. Det blev istället en sen fish&chips vid 23.00. 

Cherbourg är inte någon speciell mysig stad men det var bra tidsmässigt och en bra utgångspunkt för nästkommande etapp. Cherbourg är mest känt för slaget vid Cherbourg 1944 då amerikanska trupper återtog staden från tyskarna vilket ansågs vara avgörande för återerövringen av Västeuropa. Cherbourg kan också stoltsera med att ha världens största artificiella hamn.

Man ser även mycket paraplyer då Cherbourg tillverkar paraplyer och gjorde inspelning av filmen ”Paraplyerna i Cherbourg” 1964 som fick många utmärkelser bl a en Oscar.

På måndagen började vi med en picknick i den Botaniska trädgården. Den var fin men väldigt liten och denna lilla plätt var i princip det enda grönområdet i stan. Därefter vandrade vi upp på berget till ”Fort du  Roule”. Det var en tuff vandring i värmen och väl däruppe inser vi att det är måndag och museet är stängt men vi blev belönade med en vidunderlig utsikt över staden.

Därefter satte vi av mot stranden. Det var både varmare och längre än vi räknat med och tyvärr hade vi inte med några badkläder. Istället blev det en svalkande cider på strandbaren. Badstranden var inte speciellt fin så vi var inte allt för ledsna att inte få ta ett dopp. Efter en lång och svettig promenad på 34 000 steg var det skönt att komma tillbaka till båten.

Dagen efter blev det en fakirväckning kl 06.00 för att ta en busstur till Barfleur och Saint-Vaast-la-Hougue. På väg till busstationen kom vi på att vi hade glömt munskydd, som är obligatoriskt på bussen, så Roberth fick offra sig och kuta tillbaka till båten. Lite stressade och svettiga stod vi dock på hållplatsen 07.46 då bussen skulle gå. Vi väntade på bussen i 30 minuter innan vi molokna gick tillbaka till båten.

14 juli….. känns det bekant?? Frankrikes nationaldag = inga bussar!Däremot är vissa butiker öppna. Vi tröstade oss med ostron, bläckfisk, goda ostar mm.

Restaurangpriserna är ungefär som hemma men att handla mat i butiker är mycket billigare. Carrefour är en gigantisk matbutik där vi gillar att botanisera bland hyllorna.

Den 15:e blev det återigen tidig väckning och den här gången gick det bättre. Vi var lite tveksamma om vi skulle utsätta oss för att åka kommunalt men vi var bara 3 personer på bussen. Efter drygt 1 timme var vi framme i Saint-Vaast som är en söt liten fiskehamn men framförallt känd för sina fina ostron. Odlingarna ligger strax utanför och efter de varit autentisk och plockat kommer traktorerna med lass av ostron genom staden. Det är även en populär fritidsbåtshamn där man löst tidvattnet i hamnen med slussar som öppnas när det är högvatten.

Det finns en del butiker i byn och framförallt en utmärkte sig, La maison Gosselin som drivits i generationer sedan 1889. Utifrån såg den inte så märkvärdig ut men när man kom in i den förgrenades den ut i olika källarvalv och gångar. Det var köttdiskar, ostavdelningar, vinkällare, ett rum för calvados, kryddor, heminredning etc etc.

Vi avslutade besöket med att äta lokala ostron innan vi tog bussen till Barfleur.

Barfleur är också en liten fiskeby men mer känt för sina musslor så här blev resans första moules frites. Utseendet på byn förändrades med tidvattnet.Vi upplevde Barfleur som lite mer avslagen och inte så mycket liv och rörelse som i Saiant-Vaast, men det var rätt mycket bilar överallt.

Vi var tillbaka i båten vid 19-tiden och ägnade resten av kvällen i hamnens tvättstuga och städade även båten invändigt.

Vattentankarna fylldes med vatten och vi invigde vårt kolfilter som vi köpt i Cuxhafen. Kolfiltret tar bort lukt och smak samt renar vattnet från klor, tungmetaller, etc.

Vattenfilter

Publicerat i Frankrike, Norra Europa | 1 kommentar

Groningen-Amsterdam

Logg: 9 643 nm
Motor: 1078 h

Standing mast route och Dokkum

Vid färd på kanalerna är det hela tiden broöppningar och slussar som sinkar resan. När vi passerar städer och byar är det inte många meter mellan broarna. De flesta broar är bemannade från kl 09 och sen är det olika när de går hem för dagen. I vissa fall är sista broöppningen kl 17 men på flera ställen är det möjligt att passera till långt in på kvällen. Totalt passerade vi ca 50 broöppningar och ca 10 slussar.

Det rekommenderas att båtar går i eskader så att det blir så lite störning som möjligt när broar stängs för tåg, bilar och cyklar. Fösta delen från Delfzijl till Groningen hade vi en egen eskader…bara vi..

Det finns några slussar i systemet som reglerar vattennivåerna i kanaler och sjöar. Det är ett komplicerat system som ska säkerställa rätt vattennivå i kanalerna och förhindra översvämningar i städer.  Ibland är kanalen på en högre nivå än omgivande landskap, det är då man inser vad lågt stor del av Holland är beläget och vad känsligt det är för översvämningar.

När vi lämnar Groningen måndag den 6 juli blir kanalerna smalare och grundare. Ofta har vi inte mer än 2 dm mellan Sirenias köl och botten på kanalen. När vi ska gå in till sidan för att angöra bryggor blir det ofta för grunt och vi får dra båten sista biten genom bottendyn. Denna dag blåser det mycket och prognosen spår även regn. Vi är 15 båtar som tillsammans lämnar Groningen i en eskader för att ta kanalen mot Dokkum. Det blir trångt och svårmanövrerat i kanaler och slussar med så många båtar i kombination med stark vind. Allt gick dock bra då alla hjälps åt när problem uppstår. Vår bogpropeller fick jobba… 😊

I konvoj genom Groningen
Groningens museum från kanalsidan

På vägen till Dokkum passerar vi genom flera mindre samhällen och byar där vi bokstavligen åker genom folks trädgårdar. Det är lummigt och grönt och otroligt välskötta hus och trädgårdar utefter kanalerna.

Kanalen följer ofta i fåran av gamla åar och slingrar sig fram i landskapet. När vi möter större båtar i kurvorna är det inte många meter mellan båtarna. Vi försöker hålla oss så nära vår kant vi vågar men när ekolodet varnar för djup på under 2 meter håller vi andan. Sirenia köl sticker 1,95 m så det är inte mycket marginal. Som tur är botten mjuk så det blir inga hårda grundstötningar.

Till Dokkum kommer vi kl 19.30 och lägger oss utsides en holländsk båt. Båtägaren försäkrar att det är tillräckligt djupt…men icke! Vi går mjukt in i botten och står stadigt i leran, dock tillräckligt nära holländaren för att vi ska kunna gå iland. Den hårda motvind som vi haft hela dagen har mojnat och det blir en skön kväll.

Vi går en kort promenad genom Dokkum och beundrar väderkvarnarna och alla gamla hus som ligger tätt i stadskärnorna. Dokkum är en gammal stad med stadsmur och vallgrav. Det är den gamla vallgraven som idag är kanal som vi ligger med båten. Trötta efter en lång dag för motor kryper vi till kojs. 

Planen för nästa etapp var att ta oss ända ut till IJsselmeer (ja, det ska vara två versaler i början…) men flera vi pratat med har rekommenderat att vi besöker Leeuwarden som ska vara särskilt trevlig. Planer är till för att ändras och vi går till Leeuwarden.

Leeuwarden – Enkhuizen

Vi ankommer Leeuwarden vid lunch och angör även här i den gamla vallgraven som omger den tidigare stadskärnan. Vi äter lunch i båten och går därefter en promenad genom staden. Många mysiga gator och kanaler med restauranger och caféer. Vår går långt och länge för att finna den påstådda charmen, och visst har staden sina charmiga delar men det är blandat gammalt med nytt på ett inte helt begripligt sätt. Middag intas i båten. De pengar vi spenderar i staden gick till spinnackertyg och öljetter till ett windscope samt jeanstyg för lagning av byxor. Tyg är billigt i Holland…

Något för grund kajplats men vi står stadigt i dyn
Traditionell holländsk kanalbåt

Redan morgonen efter lämnar vi Leeuwarden för att gå ut till IJsselmeer. Tar lång tid att komma ur Leeuwarden då det är flera järnvägsbroar att passera och vi måste nästan runda stan för att komma ut på Standing mast route igen. Vid ett tillfälle fanns två alternativa kanaler, den ena såg rätt grund ut så vi valde den stora för att vara på den säkra sidan. Efter ca 30 min kom vi till en bro med motorväg, Bron var så pass hög att pråmar kunde gå under men inte vi med 19 meter mast. Vi väntade ett tag men då inget hände ringde vi upp dem och fick då besked om att det inte tänkte stänga av trafiken på motorvägen för att öppna bron för oss. Det kunde vi kanske ha förstått så vi vände tillbaka och tog den andra kanalen istället. Det finns tre möjliga vägar att gå till IJsselmeer. Vi valde att slussa ut i Stavoren dit vi kom kl 19. Slussen stod öppen när vi kom så vi kunde snabbt och enkelt ta oss ut på sjön. Kvällen var helt stilla och ljummen så vi beslöt att gå för motor ner till Enkhuizen där vi även ska slussa in i nästa sjö, Markermeer.

Ibland jobbig slussning i hårda vindar.
Här seglar vi över motorvägen i en akvedukt.

När vi kommer fram till Enkhuizen är det nästan mörkt. Vi kör in i hamnen men det är fullt utmed alla kajer. Vi lägger oss på utsidan hamnen där vi är utsatta för vågor och vind. Vinden är dock svag och ska vrida till frånlandsvind så vi bedömer att vi inte kommer bli så påverkade. Lite vågor från passerande båtar får vi leva med men det är lite trafik så här sent på kvällen. När vi seglar in i Enkhuizen slås vi av alla dessa gamla segelfartyg, stora som små. Merparten är i mycket bra skick och det har således lagts stora pengar på att renovera och underhålla dessa fantastiska båtar. Imponerande!!

Enkhuizen är en pärla, vi blir betagna av dess charm och går runt och beundrar alla gamla mysiga hus och byggnader. Här skulle vi gärna stanna några dagar…men vi längtar ut till havet igen!! För morgondagen har det utlovats hård vind och heldagsregn. Vi köper en skaldjurssallad och en Fish&chips på en trevlig uteservering vid en av kanalerna innan vi går tillbaka till båten och går till kojs.

Nästa morgon är det purrning kl 08.00. Mycket riktigt regnar det och blåser friskt från V-NV. Vi diskuterar möjligheten att krypa till kojas igen och dra täcket upp över öronen, men prognoserna framöver ser inte så mycket bättre ut och vi har bra vindprognoser på Nordsjön för segling mot engelska kanalen som vi inte vill missa.

På med sjökläder och en varm ullmössa!! Vi har fått informationen att slussen mellan IJsselmmer och Markermeer öppnar först kl 09. Vi kastar loss och går den korta sträckan ner till slussen, som egentligen är en Navidukt, d.v.s. en kombinerad sluss och akvedukt för båtar😊. Finns inte många i världen så det är lite extra spännande att slussa denna gång. Till råga på allt får vi uppleva detta helt ensamma, då vi är den enda båten i slussen. När vi kommer ut i Markermeer går vi för motor mot SV, rakt i vindögat. Detta för att sedan kunna falla av och segla en rakt sydlig kurs ner mot Amsterdam. Det går enligt plan och vi får en bra segling på eftermiddagen till Amsterdam, dock i regn och dimma. Vi sätter på radarn då vi inser att det är många båtar här som inte har AIS. Radarn är fantastiskt bra och vi ser till och med sjömärken och bojar på radarn. Utanför Amsterdam får vi återigen starta motorn och går den sista biten in mot centrum i motvind. Det blåser 7-9 m/s och först när vi kommer in i centrala Amsterdam mojnar det något. Regndimman har legat tät hela dagen och det är först när vi lämnar Markermeer och går in i kanalen som vi ser den första skymten av Amsterdams skyline.

Navidukt

Många vi talat med har rekommenderat Sixhaven marina som ska vara både mysig och ligger centralt. När vi går in i marinan är det trångt, det regnar och blåser och ingen hamnkapten som kan anvisa någon plats i den trånga och överfulla hamnen. Det är precis att vi kan vända båten i hamnen och gå ut igen. Vi går vidare upp till Amsterdam marina. Där fanns det bra med plats. Marinan är ganska ny och allt är superfräscht. Bästa duscharna so far…. och de kostar inget extra…. Vi tar en sen lunch i båten och går sedan till färjan som tar oss in till centrum. Det regnar fortfarande, vi går gata/kanal upp och gata/kanal ner, handlar lite matvaror och tar sedan färjan tillbaka till marinan. Spenderar inte ett öre på något annat!! Tänkte att vi skulle gå in och värma oss i en av de gamla kyrkorna som finns, men de begärde 120 kr i inträde för två pers…. hhmmm, näe, våra pengar ska vi spara till en mer välkomnande stad. En skön dusch, lite middag och sedan god natt….

Blöta kläder torkar vi på båttoaletten. Vi har en portabel luftavfuktare med oss som inte drar så mycket ström. Perfekt dagar som denna…

Efter att vi studerat ström- och vindprognoser kommer vi fram till att bästa tiden att segla ut i Nordsjön via IJmuiden är vid lunchtid på fredagen. Hårda NV-vindar blåser på Nordsjön och om strömmen går mot vinden blir det mycket svår sjö utanför pirarmarna i IJmuiden. Från Amsterdam är det bara två timmar i kanalen innan vi når IJmuiden. Motorn får arbeta igen och vi ser fram emot att få sätta segel på Nordsjön… 😊 I IJmuiden slussar vi för sista gången för lång tid framöver. Förhoppningsvis är nästa slussning in till Panamakanalen….., typ februari nästa år. När vi kommer ut på Nordsjön möter solen oss, vi sätter segel och får en fin slör ner mot Belgien.

Sista slussen ut till Nordsjön
Publicerat i Norra Europa | 2 kommentarer

Skanör – Kiel – Cuxhafen – Groningen

Tisdag den 23 juni kl 10 lämnar vi Skanör med siktet att sträcksegla ner till Kiel. Våra kära danska grannar vidhåller att svenska båt-besättningar medför en risk för den danska artens överlevnad varför vi inte tillåts angöra deras hamnar eller marinor. Etappen är ca 140 nm och planeras att ta 24 timmar. Nästan samtliga prognoser vi studerar visar på vind från O, 7-8 m/s som ska vrida till NO och sedan tillbaka till O med avtagande styrka.

Prognoser

I Europa använder 2 olika program för att få prognoser på vind, vindriktning och strömmar. Det är danska DMI och Windy (windy.com). På Windy kan vi jämföra upp till fyra olika prognosmodeller (GFS, NMES, ICON och ECMWF). Det är i huvudsak de två sista prognosmodellerna vi använder för att jämföra prognoser. När vi inte längre har kontakt med mobila nätverk kommer vi ladda ner prognosfiler via satellit, så kallade GRIB-filer. Vi kommer då använda ”predict wind”. GRIB-filer är komprimerade väderdata som sedan ”packas upp” och tolkas av data-programmet Predict wind.

Vi fick en fantastisk segling ner till Möns klint. 7-9 knop i strålande sol. Efter Mön föll vi av och fick vinden mer akter ifrån. När vi slörar sänks farten betydligt och båten ”slingrar” sig genom vågorna på ett sätt som lätt kan framkalla sjösjuka. Som tur är blir vi sällan sjösjuka (knack, knack…..)

Efter att vi rundat Gedser på Falsters sydspets föll vi av till en rak V kurs samtidigt som vinden skrotade till NO och avtog. Vi gippade i den lätta vinden och kunde konstatera att vår bombroms fungerade väl. Kvällen övergick i natt och Elisabeth fick ta rortörn ensam genom Fehmarn bält när Roberth gick till kojs. Fartygstrafiken i Fehmarns bält är mycket intensiv och man har infört trafiksepareringszoner för de stora fartygen, zoner där vi nöjesseglare inte får segla hur som helst… ☹. Natten förflöt utan missöden och kl 3.30 gick både solen och Roberth upp. 😊. Vinden avtog allt mer när vi seglade in i Kiel-bukten. Kl 08.30 startades järngenuan (motorn) och vi gick sista biten in till Kielkanalen.

Planen var att stanna i Kiel för att proviantera och bunkra. När vi närmade oss kanalen var väderförhållanden perfekta samt började de öppna slussarna så vi slank med in i slussen direkt.

Vi fick slussa med de stora fartygen då den mindre slussen var under reparation, vilket den tydligen varit en längre tid… Det finns mycket utrymme i slussarna så det blev ingen direkt trängsel. Dock står de stora fartygen med motorn och propellern på hela tiden vilket skapar viss turbulens i slussbassängen. Det gick bra för oss med endast en liten touch vid slussbryggan, några andra båtar ”touchade” lite mer…

Betalning för hela Kielkanalen, eller nord-0stsee-kanal som tyskarna säger, görs i automater efter att vi slussat in i kanalen. Kostnaden var endast 18 euro för hela resan med slussning och allt. Mycket prisvärt tycker vi.

Kanalen började byggdes i slutet av 1800-talet och invigdes 1895. Kanalen går från Kiel till Brunsbüttel och är ca 100 km lång. Den har breddats och fördjupats under åren och är i dag 102 meter bred och 11 meter djup. Idag har kanalen en segelfri höjd på 40 meter och tillåter fartyg med en bredd av 32,5 meter och 9,5 meters djupgående, vi klarar oss med viss marginal… 😊.

Vi slussade in kl 13 och efter betalning gick vi med 6 knops fart hela vägen till Brunsbüttel. Det är endast tillåtet för fritidsbåtar att trafikera kanalen då solen är uppe. Efter kl 22 får vi således inte färdas på kanalen. Kl 21.20 kom vi fram till Brunsbüttel och la oss i marinan innanför slussen. Hela resan genom kanalen genomfördes med medvind och närmare 30° varmt. Efter en skön dusch i marinan gick vi trötta, men nöjda till kojs…eller inte…!! Vi behöver kolla strömmarna i Elbe och Nordsjön och anpassa utslussningstiden i morgon. Nu för tiden är det ganska lätt med hjälp av de digitala sjökort vi har i sjökortsplottern och på datorn att förutse strömmarnas storlek och riktning. De simulerar tidvattenstånd och strömmar med tydliga grafer och animeringar. Tidigare läste vi tabeller i Reeds nautical almanac för att hitta tider för hög- och lågvatten i den närmsta referenspunkten och sedan tolka åt vilket håll och hur starka strömmarna blir. Detta är inte så lätt då tidvattenströmmarnas hastighet påverkas mycket av öar, sund, etc. Tider för hög- respektive lågvatten förskjuts med 45-90 minuter framåt per dygn så tidpunkten förändras hela tiden. Tidvattenståndet påverkas även av månfaserna som ger springflod (ny- och fullmåne) och nipflod (sju dagar efter spring). Vid springflod är högvattnet lite högre och lågvattnet lite lägre och vid nipflod är högvattnet lite lägre och lågvattnet lite högre.   

I Engelska kanalen, som vi ska segla i om några veckor, finns det områden där skillnaden mellan hög och lågvatten är upp till 12 m.

En viktig faktor i sammanhanget är vindriktningen i förhållande till strömriktningen. Om stark vind går mot strömmen uppstår riktigt stora vågor som ser utt stå still. Att segla genom dessa är jobbigt och kan vara farligt, särskillt i flodmynningar, trånga sund eller liknande.  

För att få medströms med tidvattnet från Brunsbüttel ut till Cuxhaven vid Elbes mynning i Nordsjön behöver vi slussa ut tidigt på morgonen eller vänta till eftermiddagen. Vi beslutade att gå upp tidigt och slussa ut kl 07.00.

Elbe och Cuxhaven

Sagt och gjort, kl 07.10 lämnade vi hamnen och la oss och väntade innanför slussarna. Vi såg att ett gammalt segelfartyg gick in i slussen från Elbe för att slussa in i kanalen och så fort de var klara fick vi köra in i slussen. Men skutan satt fast.. ☹  Efter ca 40 minuter fick de äntligen fart på skutan och kunde lämna slussen och vi och en motorbåt kunde snabbt och enkelt slussa ut i Elbe. Det var redan vamt och fuktigt och ett svagt dis låg över vattnet när vi seglade ut på Elbe. Strömmen var stark och vi gjorde 8 knop fast det var närpå vindstilla. Vi ville inte komma fram till Cuxhaven för tidigt då det är svårt att segla in i hamnen då strömmen sveper förbi pirarmarna i flera knop. Enligt vår planering skulle vi ankomma till Cuxhaven vid slackvatten, d.v.s. då strömmarna vänder.  Om vi seglar för snabbt….vilket vi gjorde…kommer vi för tidigt. Det gick dock bra och vi seglade nästa sidledes in genom pirarmarna till Cuxhaven SVC Yachthafen. Marinan har flytbryggor så båten följer med tidvattnet upp och ner utan att vi behöver anpassa förtöjningslinornas längd.

Det finns flera marinor i Cuxhafen och många gästande båtar väljer nog att gå in i den inre hamnen, men då behöver man invänta en broöppning för att komma in. Vi valde att lägga oss i yachthaven då de har riktigt bra faciliteter med en trevlig restaurang där man ser ut över hamnen och fartygen på Elbe. Hamnavgiften för Sirenia är 20 euro på natt. Dusch och tvättmaskin kostar några kronor extra att använda.

I Cuxhaven kretsar allt kring havet och var man än går så påminns man om detta. De har en stor fiskeflotta, färjor ut till Helgoland, kustbevakningsfartyg och flera riktigt stora gröna fartyg som används för att sanera stora oljeutsläpp i nordsjön och Elbe.

Sakta håller de gamla hamnkvarteren på att moderniseras med restauranger och bostäder. Fortfarande är byggnader ganska slitna men med viss charm. Finns potential.. 😊

Utmed stränderna har de ställt upp ofantligt många solhytter i rengbågens alla färger. Om de hyrs ut eller är privata är nog lite olika från område till område. Vad vi förstår är syftet att skydda från den vind som nästa alltid blåser utmed nordsjökusterna. Vissa hytter är nästan inredda som en liten sommarstuga, vi ser äldre par sitta där och läsa dagstidningar och fikar.. ser riktigt trevligt ut…

Vi blir kvar i Cuxhaven längre än planerat. Vinden blåser envist från SV till V vilket ger oss motvind vid segling mot Holland. Vi passar på att installera den nya matarpumpen till watermakern och kan med stor tillfredställelse konstarera att resultatet nästa blir bättre än förväntat. Vi kan nu själva tillverka 24 liter helt ok dricksvatten per timme. Detta med en ganska blygsam strömförbrukning på 9-10 Ah. Den nya pumpen är till och med betydligt tystare än den gamal. Nu hör vi watermakern endast svagt när den går. När vi lämnar ”civilisationen” räknar vi med att köra watermakern 4 timmar var 3 dag i snitt när det bara är vi två ombord. När vi gäster får vi köra var annan dag. Skönt att snabbt kunna duscha av sig saltet innan man går och lägger sig…. 😊

I Cuxhaven är det ett allmänt nöje att gå ut på Alte Liebe, en upphöjd brygga med utsikt efter Elbe, där man tittar på alla stora fartyg på väg till Hamburg eller Kielkanalen. En speaker berättar i högtalare detaljerad information om varje fartyg, vem som äger fartyget, när det är byggt, hur mycket det kan lasta, destination, hästkrafter, djupgående, e.t.c. Och det kommer mycket fartyg, både dag och natt.

Alte Liebe

Vid vår vistelse i Cuxhaven lämnar högsommarvärmen oss och vi får lite mer normalt svenskt sommarväder,. 19° – 21° varmt och några regnskurar då och då. Åskan mullrar runt oss men kommer aldrig riktigt över oss.

Utsikt från sittbrunnen

Cuxhafen-Groningen

Torsdagen den 2:a juli såg vi första möjligheten att lämna Cuxhafen. Prognoserna var väl inte optimala men nu började vi bli trötta på Cuxhaven efter 5 dagar i hamn och dessutom var nästa lågtryck på väg in.
Det blev tidig väckning 04.30 med sikte mot Vlieland där vi borde vara senast lunchtid
på fredag för att inte få en kuling i näsan, till Vlieland hade vi ca 150 nm.
Vi startade med att tanka diesel då vi insåg att det skulle kunna bli en del motorgång i motvind och svaga vindar. Vi fick in 139 liter diesel i tanken och det var vad vi gjort av med sedan vi tankade i Mollösund 14:e april. Inte så mycket med tanke på att vi varit ute sedan dess och även kört värmaren en hel del.

Klockan 05.00 lämnade vi hamnen i medström de första timmarna sen vände den….. Med motvind i motström gick det inte fort. Under dagen fick dock vi ett vindvrid och vi packade upp den nerstuvade genackern och fick bra fart i 20 minuter sen dog vinden, säg den glädjen som varar. Därefter blev det skumpig motorgång i motström och motvind i 8-10 m/s. Vi insåg rätt snabbt att vi inte skulle hinna till Vlleland och vek av österut mot Borkum. Vi kom helt rätt i tidvattnet och surfade in i Borkum 23.00, då hade vi avverkat 90 nm på 18 timmar vilket ger en snittfart på endast 5 knop.

Hamnen i Borkum hade en gång varit en marinbas och var stor till ytan men hade
få bryggor och inte så anpassad till fritidsbåtar. Vi lade oss försiktigt utanför en Holländare och gled iväg tidigt på morgonen, vi var inte ens iland på Borkum.

Prognoserna blev allt sämre för Nordsjön och för att inte riskera att bli fast i Borkum bestämde vi oss för att gå ”Standing mast route” vilket är en kanalväg genom Holland med öppningsbara broar.
Via den vägen kan vi ta oss ner till Belgiska gränsen via Amsterdam men vi kan även välja att gå ut i Nordsjön tidigare. Vi startade tidigt för att få medström till Delfzijl och det fick vi, vi snittade nästan 8 knop i halvvind. Det var skönt efter gårdagens motorgång. Det är i Delfzijl vi skall slussa in till kanalen.

Vi hade varit lite oroliga att gå in i Holland eftersom detta var ett av länderna där vi hade läst att svenskar skall sätta sig i karantän i 14 dagar då vi åker in i landet. Vi hade pratat med flera båtar som sa att det inte var några som helst problem att gå i kanalerna med då kom de söderifrån och inte från Sverige. Så när immigration kom och mötte oss i en gummibåt var vi beredda på att vända men efter några kontrollfrågor så önskade de oss välkomna. Känns bra att med immigrations godkännande kunna vi röra oss fritt i Holland utan problem.

Inloppet Delfzijl



Efter en slussning in i kanalen gick vi mot Groningen, inga fler slussar men ett antal broar. Vi hade gett oss in i kanalsystemet utan någon guide och var lite osäkra på hur det funderade. Öppnades broarnas vid vissa klockslag, via VHF/telefon eller när en båt närmade sig? Vid första bron försökte vi först med VHF utan svar men på telefon svarade dom. Jodå, de skulle öppna bron. Bron öppnades och 5 minuter senare kom vi till nästa bro. Vi ringde igen och då svarade han trött: jaha, ni igen, jodå jag öppnar. Sen kom vi fram till att det fanns kameror vid broarna så de öppnade när båtar närmade sig. Den mest trafikerade bron in till Groningen öppnades dock bara varje
halvtimme. Vi hade ju som sagt ingen guide men på vår AIS hade vi en båt framför oss som hette Leo som vi följde. Lägligt strax före Groningen stängde de av sin AIS. Med hjälp av Navionics Boating, en suverän app som visar kartor, tidvatten strömmar mm, gick vi mot Oosterhaven.

In mot Groningen


Vi kom fram till en liten marina med bryggor ut i kanalen. Det såg vid första anblicken fullt ut men plötsligt hoppade det fram en kvinna på den första bryggan med en stor megafon och anvisade plats. När vi närmade oss platsen väntade hon på bryggan och hjälpte till med angöringen. Fantastisk service, i Sverige ser man möjligtvis hamnkaptenen för betalning av hamnavgiften såvida det inte finns automater.

Hamnkapten in action


Som båtgranne fick vi Leo som försökt gå under radarn genom att stänga av sin AIS, tji fick dom, men dom visste nog inte om att dom var ofrivilliga guider.
Hamnavgiften på 21 euro betalades i båtbutiken på andra sidan vägen då vi även passade på att inhandla en karta över Vi började stadsvandringen med en öl vid kajkanten på Hamncaféet, nöjda att inte vara inblåsta i Cuxhaven eller Borkum.
Hamnen ligger centralt och det är korta avstånd. Som vanligt letade vi efter en saluhall och hittade en stor utomhusmarknad där det såldes fisk, skaldjur, grönsaker, ost och kött mm. Vi köpte råa marinerade gambasräkor som vi till middag fräste i lite vitlök och åt med äggpasta och parmesan, supergott.

Det blev en sen middag eftersom vi tog en promenad innan och hittade huset Forum. Vi hade sett den stora märkliga byggnaden tidigare och blev nyfikna på vad det var. Inne i byggande var det en stor öppen planlösning med rulltrappor mellan våningarna. Det var så fräckt och snyggt designat med bibliotek, studieplatser, biograf, soffor med egna tv-skärmar med filmer att låna och högst upp på 6:e våningen en stor bar med vidunderlig utsikt åt alla håll samt en takterrass. Vi kunde inte motstå att njuta av utsikten i sällskap med varsin mojito därför blev det middag först närmare 23.00….


Efter två tidiga mornar blev det sovmorgon och lång frukost. Vi stannar nog i Groningen åtminstone 2 nätter till. På promenaden igår hittade vi en häftig byggnad som var Groningens museum som vi besökte idag. Ett av våra bästa museumbesök faktiskt. Museet bestod av flera byggnader och var i sig väldigt spektakulärt. Det var en blandning av utställningar med bl a måleri från Pleug som var ett konstkollektiv som etablerades 1928, design med en stor samling av Alessandro Mendini, fotografisk konst, gamla klassiska målningar samt en intressant utställning hur drabbat och bombat Groningen blev under andra världskriget.


Det blev lunch på ”the Uggly duck” och på väg hem ett stopp på matmarknaden med friterade calamaris i regnet.

Publicerat i Okategoriserade | 11 kommentarer

Göteborg-Skanör

Göteborg – Hinsholmen

Den 3 juni seglade vi in i Göteborg och angjorde hamnen i Hinsholmskilen, Långedrag. Fortsatt stålande sommarväder så det blev bad och grillning nästan varje dag. Vi träffade släkt och vänner och gjorde de sista praktiska förberedelserna inför seglingen.

Nu känns det mer ”på riktigt” att vi ska avsegla och vara borta en längre period så det blev lite känslosamt. Vi har under april och maj hoppats på att det skulle bli möjligt för oss seglare att angöra hamnarna i Europa. Vissa dagar får vi positiva signaler och nästa dag är allt stängt. Några andra svenska båtar med jorden-runt-planer har beslutat att skjuta på seglingen ett år, men vi vill inte ge upp hoppet ännu. Vi har sagt att om det kommer en öppning att avsegla från Sverige innan augusti så hinner vi till Cap Verde innan nov och kan segla över Atlanten i vinter. Är det fortfarande inte tillåtet att lägga till i de europeiska hamnarna i början av aug så skjuter även vi på avseglingen ett år.

Som tur var så fick i positiva svar på de mail vi skickade i början av juni till olika hamnar i Europa. Vi var välkomna till deras hamnar.   

I Göteborg tog vi oss en rejäl funderare på vad vi ”måste” ha med oss på seglingen. Båten är inte enormt stor och vi får inte plats med alla ”bra-att-ha” saker. En stor fråga blev våra två Bromtoncyklar. Ska de med eller inte? Vi älskar våra cyklar har använt dessa mycket under åren men de tar relativt stor plats i sittbrunnens stuvfack. Vi behöver utrymme för dykutrustning och mat för de längre överseglingarna och måste prioritera. Vi kom fram till att lämna cyklarna hemma och istället hyra cyklar när vi behöver. Cyklar, fårskinn m.m. fick således köras hem till vårt vindsförråd.

Vi har fått ett litet problem med passformen på det nya ankaret och kättingen. Det vill inte riktigt passa i Najadens smala ankarklys. Dessutom slår ankarlägget i lintrumman till furlexen varje gång vi tar upp eller släpper ner ankaret. När vi beställde kätting från Kättenwälder i Tyskland beställde vi även deras rostfria svivel i samma rostfria kvalitet (ANSIS 318). Denna svivel är robust och konstruerad så att den alltid ska få ankaret rättvänt när det ska dras in i ankarklyset. Problemet är att den är bred, lite för bred för Najadens ankarklys. Vi tog kontakt med konstruktören som tillverkat vår targabåge för att se om han hade någon bra lösning på problemet. När vi låg i Hinsholmskilen svetsade han på ett skydd som förhindrar att ankaret slår i lintrumman till furlexen. Tyvärr blev det monterat för nära förstaget vilket medför att den breda sviveln inte kommer igenom. Detta insåg vi först när han åkt hem… suck. Frågan är nu om vi ska hitta en annan svivel, tyvärr av sämre kvalitet, eller hitta någon som kan göra om arbetet med skyddet för lintrumman…??? Tillsvidare sätter vi på den gamla sviveln…

Sen var det ju detta med vårt paket från Tyskland med reservdelar till watermakern. Vi har köpt en begagnad watermaker av märket Spectra, en amerikansk produkt. Vi beställde delar i början av juni men det har tagit tid för paketet att nå Göteborg, kanske beroende på coronan. Nu har det äntligen kommit till Göteborg. Så vi åkte till Postnord för att hämta paketet, men så enkelt blev det inte. Vi har ju ingen fast adress längre så vi angav Roberth som beställare med en c/o adress till Elisabeths syster. Ett litet missförstånd av leverantören gjorde att nu var det endast systern, Kerstin, som kunde hämta ut paketet….och givetvis har Kerstin precis åkt på en veckas semester. Bara för oss att åka tillbaka till båten och kasta loss utan paket. Kerstin fick nöjet att hämta ut paketet och posta det till Malmö, där vi planerar att fira midsommar.

Den 15 juni kl 17.15 avseglade vi från Hinsholmen med målet att segla till Malmö, ca 140 NM (sjömil). När vi planerar etapper brukar vi räkna med en medelfart på 6 knop om prognosen förutspår bra vindar eller 5 knop om det är svagare vindar. Nu förutspåddes relativt svaga vindar till Malmö så vi räknade med att segla i 28 timmar. De första 10 timmarna vind från NV vridande till N 7-9 m/s. Med en rakt sydlig kurs fick vi bra fart och seglade i 7-8 knop. I höjd med Fladen tände vi lanterna för nattsegling och girade till kurs S 160 för att inte segla in i farleden för de stora fartygen. Roberth tog första rortörn fram till kl 03.00 då Elisabeth purrades.

Som vanligt när vi nattseglar utanför Varberg/Falkenberg så är det många fiskebåtar ute och trålar i närheten av farleden. Denna natt var inget undantag, som tur utan närkontakt. Det är alltid svårt att förutse fiskebåtarnas kursändringar, de girar helt slumpmässigt, enligt vårt synsätt.

En stjärnklar natt med avtagande vindar. På morgonen skymtade vi Kullen om babord och mötte samtidigt en nordlig ström genom Öresund. Vi korsade farleden och seglade nära danska fastlandet för att få så lite motström som möjligt. Öster om Ven dör vinden helt och vi går för motor sista biten in till Malmö. Angör Dockan i centrala Malmö kl 20.30.

Malmö

I Malmö kontaktade vi kapellmakaren som sytt vår bimini och sprayhood. Det var vissa detaljer som vi ville ändra. Kl 06.45 kom de till hamnen och vi gick igenom förändringarna. Kl 15 samma dag var de tillbaka med alla kapellen, snabbt arbetat…. 😊

Midsommar-lunch i båten med goda vänner från Malmö. För första gången fick vi även använda våra signalflaggor för flaggning över topp, vilket kallas stor flaggning. Och givetvis finns det regler för i vilken ordning de ska föras. Från för till akter: A-B-C-1-D-E-F-2-….8-Y-Z-9-Noll.

Vi gillar Malmö, alltid lika kul att komma hit. Särskilt området runt Västra hamnen, Dockan och Ribbersborgsstranden har en härlig atmosfär.

I Malmö passade vi på att komplettera skeppsapoteket med de medikamenter vi inte fick tag på i Göteborg. Nu har vi plåster, piller och salvor för de flesta åkommor, till och med adrenalinsprutor att sätta i låret. Hittade ingen riktig skalpell för kirurgiska ingrepp men tillsvidare får en skalpell från Clas Ohlsson duga.    

Drivankare

Inför avseglingen har vi även köpt ett begagnat drivankare. Det är av typen Jordan series drough och består av en lång tamp med 110 st små koner på jämna avstånd. Detta används för att hålla upp båten mot vågorna när man inte längre själv orkar kontrollera båten vid stormar med stora vågor. Med drivankaret monterat driver båten med ca 2 knop med vinden vid storm. Drivankaret förhindrar att båten lägger sig parallellt med vågorna och slår runt när en stor våg bryter över båten. Det finns andra typer av drivankare, exempelvis fallskärmsankare av olika storlekar. Dessa är dock mycket svåra att hantera vid storm då de lätt sliter sig eller går sönder innan de kommit i vattnet. Vi hoppas givetvis att vi ska slippa använda detta men för segling till Alaska och B. C. känns det skönt att ha med det på båten.

I Malmö inspekterade vi för första gången hela drivankaret för att se om det var komplett. Vi insåg snart att vi behöver komplettera med tampar för att fästa till båtens knapar. Detta inköptes redan nästa dag på skeppshandeln i Malmö hamn.

Hilma af Klint

Efter ett tips från vår vän Eva i Göteborg så bokade vi biljetter till utställningen av Hilma af Klint. En fantastiskt intressant och vacker utställning. Hilma föddes 1862 i Solna socken. 1882-1887 var hon en av få kvinnor som släpptes in på Kungliga konstakademin i Stockholm. Hilma var en duktig porträtt- och landskapsmålare i grunden. Hon intresserade sig tidigt för ockulta, spirituella och filosofiska tankar. Med några väninnor bildade hon i början av 1900-talet ”Fredagsgruppen” och det var på en utav dessa fredagsträffar som hon under en seans fick en uppenbarelse att måla ”mediumistiskt”  vilket resulterade att hon övergav sitt traditionella målande och började måla abstrakt.

Målningarna visades enbart för teosofen Rudolf Steiner som inte kunde ge henne någon vägledning av vad de betydde mer än det skulle ta mer än 50 år för att någon skulle förstå bilderna.

Hilma avled 1944 efter en spårvagnsolycka och testamenterade 1 300 verk och 140 skiss- och anteckningsböcker till sin brorson med förbehållet att de aldrig fick säljas och inte visas förrän 20 år efter hennes död.

1970 ville brorsonen donera verken till Moderna museet men fick nej…… vilket misstag för 1986 startade han en stiftelse och första utställningen var i Los Angeles vilket blev Hilmas genombrott. Målningarna/skisserna har nu setts av mer än en miljon människor och kommer att ses som en av Sveriges mest betydelsefulla och banbrytande konstnär.

Skanör

På onsdag förmiddag kom äntligen paketet med pumpen till watermakern. Vi kastade loss strax efter lunch för en kortare segling ner till Skanör.  Skönt att komma ut till havs igen efter flera dagar i hamn. Dockan marina ligger inklämd mellan de nybyggda husen och det blir som en liten gryta när solen ligger på. Prognosen var svaga vindar från NV som skulle vrida till SV. Efter att vi seglar 20 min mot Öresundsbron såg vi på AIS:en att våra vänner på båten More About seglade nästa samma kurs som oss men med sikte på Falsterbokanalen. Det skilde inte mer än 200 m mellan båtarna när vi skar deras kurs. Sista 2 distansen in till Skanör gick vi för motor. Vinden drog mot ost och avtog nästa helt när vi seglade in i Skanör. De har renoverat gästbryggan och byggt nya fina gästplatser mot den östra pirarmen. Som vanligt när vi kommer till en ny hamn tar vi på oss skorna och tar en långpromenad. Vi tog sikt på fyren på Falsterbonäset och vandrade mellan de färgglada badhyttorna och golfbanorna som löper parallellt med stranden. I de grunda våtmarkerna såg vi en skärfläcka med sin böjda långa näbb söka efter småkryp eller vad de nu letar efter…!

Vår sista kväll i Sverige blev helt fantastisk. Efter kvällsdoppet tände vi grillen och grillade de i hamnen inköpta fiskspetten. När solen gick ner satt vi på piren och åt vår fisk och drömde tillsammans om äventyret som ligger framför. Det enda som störde idyllen var den enorma mängd flugor som tydligen också gillar nygrillad fisk en vindstilla kväll i Skanör…. 😊

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar