Vilari – Isla Cíes – Baiona

Logg: 11 142 nm
Motor: 1 210 h

När vi sakta går för motor för att komma längst in i viken börjar det ljusna. Viken är full av fiskodlingar i varierande skick som vi gärna håller ett behörigt avstånd till. Inte lätt när de pepprat viken med dessa ruttnande träkonstruktioner.

När vi låter ankaret gå längst in i viken är vi inte ensamma. Det ligger flera båtar där som troligen har sökt upp denna vik i samma syfte som vi. Det kommer ett lågtryck i morgon med mycket vind och ihållande regn och vi vill inte spendera pengar i dyra marinor men vi behöver söka skydd för vinden.

För första gången ser vi några andra svenska båtar. S/Y Malla och S/Y Lady Ann ligger för ankar i viken. De har redan leget här några dagar och seglar snart vidare. Vi planerar stanna några dagar.

Ankarviken omges av skogbeklädda slänter med glest utspridda hus ovanför fina sandstränder. Skogen utgörs inte av granar utan tallar, pilar, eukalyptus, cypresser och några andra lövträd som ger en medelhavskänsla i viken. Många hus ser att vara fina sommarbostäder. I de mindre byarna är det som vanligt lite si och så med skicket på fastigheterna.

Vi har bra lä för de hårda vindarna men regnet kommer vi inte undan. Elisabeth passar på att sy ett nytt skydd till Magma-grillen och Roberth monterar ny belysning vid navigationsbordet och en kupéfläkt i akterruffen. Planen är att ha kupéfläktar i alla utrymmena för att kunna uthärda värmen på ekvatorn.

Isla Cíes

Efter 4 dagar blir vädret bättre och vi kastar loss för att segla en kort sträcka till öarna som utgör naturreservatet med det kortat namnet ”Parque Nacional Marítimo-Terrestre de las Islas Atlánticas de Galicia”.

Vi hoppas på att vi ska kunna segla dit men när vi kommer ut ur viken är vinden envist emot och sjön går hög. Vi går för motor och söker den snabbaste vägen för att få sjölä bakom öarna. Efter 3 timmar kan vi låta ankaret gå utanför stranden på den sydligaste ön i Isla Cíes.

Vacker strand med kristallklart vatten och en liten försmak av kommande vikar i Karibien. Det blåser fortfarande mycket men vi har bra lä bakom ön. Vi sjösätter dingen och ror in till stranden.

För att få segla och ankra i naturreservatet behöver vi söka tillstånd. Först söker vi ett ”cruising permit”. När vi fått detta kan vi söka ett ”anchoring permit”. Allt sköts via mail och internet. Vi kopierade pass och båtpapper och skickade in en ansökan och ansträngde oss att formulera ett artigt mail på spanska, vilket vi läst ska vara av största vikt när man har kontakt med dessa ”myndigheter”. Snabbt kom ett välformulerat svar på klockren engelska med alla tillstånd vi behövde.

Tyvärr hade vi missat att man inte fick röra sig fritt på den lilla ö vi besökte, det är bara på de andra öarna man kan vandra. Vi fick nöja oss med stranden, men den var helt underbar. Med en liten större dinge hade vi kanske vågat gå över till den större ön, men vinden, vågorna och strömmen som gick genom sundet mellan öarna avskräckte oss. På Islas de Faro finns campingplatser och restauranger och mycket fina möjligheter till dagsvandringar….har vi hört…. 😊

Prognosen visade tyvärr att vinden skulle vrida och öka så vi stannade bara en natt på Cíes. Det finns ingen bra marina så när vinden blåser från N till O till SV ligger man oskyddad. På eftermiddagen dagen efter seglade vi ner till Baiona och la oss på eget ankar SO om marinan.

Baiona

Logg: 11 166 nm
Motor: 1 221 h

Baiona blir den sista staden i Spanien vi besöker innan vi seglar över gränsen till Portugal. Vigo ligger lite längre in i bukten. Baiona ligger längst ut mot Atlanten i ett utmärkt läge för seglare till eller från Portugal.

Vi går för motor de 5 sjömilen från Islas Cíes (San Martiño) till Baiona sent på eftermiddagen. Det gick en hög dyning från V när vi gick in i sundet Canal de la Porta, utanför Punta de San Benito. Det var endast en svag vind från V denna vackra eftermiddag. Första natten i Baiona låg vi på svaj SO om den kommunala hamnen.

Vi lämnar Islas Cíes

När vi ankommer Baiona sent på eftermiddagen ser vi att det ligger många båtar på svaj, bland annat flera svenska båtar. Vi blir glada när vi hittar en tillräckligt stor vattenområde emellan alla ankrade båtar där vi kunde droppa vårt ankare. Sagt och gjort.. ska nämnas att det var strax efter högvatten när vi kom in i viken!! Senare på kvällen, när tidvattnet går ut, ser vi hur en stor sten börjar ta form 15 meter från båten?? Hur är det möjligt?? Om vinden får båten att vrida sig runt sitt ankare går vi på stenen. Vi kollar sjökorten igen men ser inget där. Efter mycket bryderier kommer vi fram till att det troligen är en stor gammal boj som är så fullbeväxt med havstulpaner, musslor och ostron att den ser ut som en sten. Den ligger under vattenytan vid högvatten och kommer fram vid lågvatten. Otroligt att vi inte gick på denna när vi kastade ankar!! Hoppas bara att inte vår kätting trasslat in sig i den rostiga bojkättingen. När vi tidigt nästa morgon tar upp ankaret går allt bra. Puuuh…där hade vi lite tur…. De andra båtarna måste ha ankrat vid lågvatten och sett bojen….

(Vi inser senare att bojen är markerad på vår sjökortsplotter, men inte på sjökorten vi har på vår iPad, konstigt eftersom plottern och iPaden har synkroniserade sjökort? Vi trodde de skulle visa exakt samma sak…tydligen inte??)

På ankare utanför Baiona

Det finns två marinor i Baiona, en kommunal (deportivo) och en som ägs av yachtklubben. Visst ser yachtklubben lite exklusivare ut och har betydligt lyxigare duschar men enligt de prisuppgifter vi fick på nätet så är det dubbelt så dyrt per natt att ligga där. Inget för oss…

Baiona hamn

Tidigt nästa morgon gick vi in i den kommunala hamnen och får en bra plats utmed en flytbrygga. Bryggorna är i bra skick trots att vi läst att de skulle vara ruttna och farliga, måste ha renoverats nyligen? Toaletter och duschar finns i enklare bodar i hamnen, helt ok men inte ”lyxigt”.

Det är fullt av människor och liv i staden. Den gamla stadskärnan har mysiga gränder där uteserveringarna ligger tätt. Vi försöker få bord men det är fullt på många ställen. Till slut hittar vi en trevlig restaurang som just får ett ledigt bord när vi kommer. När vi läser menyn inser vi att inflationen på tapas varit stor senaste dagarna… Vi bestämmer oss ändå för att beställa in några tapas när vi äntligen fått ett bord. I all vår enkelspårhet beställer vi bläckfisk, igen, i olika varianter samt padrones (Pimientos de Padron) e, den milda gröna paprikan som är så populär som tapas. In kommer.. inte tapas… utan det som vi tolkar som ”raciones”…borde vi misstänkt!!. Det är således stora portioner med mycket mat som kommer in. Vi äter och äter och när vi är mätta äter vi lite till och lyckas ändå inte äta upp all mat. Notan blir därefter men vi kan hoppa över middagen ikväll. Kollar menyn och det står verkligen tapas….

Halvvägs i lunchen…..

Vi har ännu inte lärt oss att ”doggy bags” är ganska vanligt här, således kan man ta hem den mat man inte orkar äta upp.

Nästa dag är det lite praktiskt som behöver ordnas med. Vi behöver tvätta kläder och laga dingen som fått en skada. Vi hittar en tvättinrättning 50 m från marinan. Som vanligt är det nya moderna maskiner från 6 kg till 19 kg och stora torktumlare. Vi fyller två mindre maskiner och lägger på pengar, ca 5€ per maskin. Då doserar maskinen automatiskt tvättmedel. Efter 40 min är maskinerna klara och efter ytterligare 30 min är allt torrt. Vi uppskattar dessa tvätterier, de är ganska enkla, snabba och effektiva. Allt blir rent och snyggt.

Tvättdag

Dingen har fått två ”skavsår” på undersidan en av pontonerna. Det har inte gått hål men ”innerslangen” putar ut så det är inte långt borta. Vi klipper till två laglappar, tvättar med kemisk bensin och limmar sedan ytorna tre gånger innan laglapparna sätts på plats. Efter 24 timmars härdning kan dingen pumpas upp till fullt tryck ingen. Vi inser hur känslig dingen är för skador. Vi kommer de kommande åren dra upp dingen på otaliga stränder och den kommer slitas hårt. Vi resonerar huruvida vi ska införskaffa en dinge med hård botten i aluminium och pontoner i hypalon som tål UV-strålning bättre. Hmm…ytterligare en utgift… får bli en senare fråga….

Borgruin på Monterreal

På eftermiddagen går vi upp till borgruinen på Monterreal som ligger ovanför hamnen. Utsikten är fantastisk. Inom den gamla borgruinen huserar ett så kallat Parador-hotell. Det är en hotellkedja som i huvudsak renoverar gamla borgar och andra hus av historiskt värde och en stor del av vinsterna går till att underhålla dessa kulthistoriska byggnader. Vi stannar bara en natt i marinan.

Den 23 aug lämnar vi hamnen kl 08.50 för att få tidvattnet med oss på vår segling mot Portugal. Vi har mycket diesel kvar i tankarna men passar ändå på att fylla på med diesel till Sirenia och bensin till dingens utombordare…den med nygammal oljeplugg 😊. Vi tankar 137 liter diesel och inser att medelförbrukningen bara varit 1,67 liter/timme sen vi tankade senast.

Publicerat i Okategoriserade | 4 kommentarer

Luanco – A Coruña – Fisterra

Marinan är liten och fylld med mindre fiskebåtar. Det finns två gästplatser på respektive bryggnock. Hamnavgiften är bara 23€. Toaletter och duschar är inklämda i en halvrisig byggnad, inte speciellt fräscht men fyller sin funktion. 

Orten visste vi inte mycket om när vi kom dit. Finns inga stora hotell i närheten och det är ingen turistmagnet, vad vi kunde läsa oss till. Stranden som ligger i anslutning till byn och hamnen är liten och var överbefolkad även i coronatider. När tidvattnet började äta av stranden blev det bara trängre och trängre. Packade sardiner…..

När vi började leta oss in i byn blev vi dock förvånade. Det var fantastisk atmosfär i den gamla hamnen med barer och restauranger på piren och inne i gränderna myllrade det av liv. Riktigt trevlig stad.

Landskapet här är inte lika kuperat och bergigt som i Baskien, mer kulligt och ”avrundat”. Det inbjuder dock till vandringar utmed kusten. Vi upptäckte att en pilgrimsled passerade utmed kusten och genom staden. Leden fortsatte ut till fyren Faro de Cabo Peñas så vi tog på oss bra skor för ändamålet, enligt Elisabeth var lämpliga skodon TEVA-sandaler, och började gå ut till fyren.

En varm och solig dag men den friska västvinden gjorde vandringen behaglig. Det blev en lite väl lång vandring och vi vände innan vi kommit ända fram till fyren. Vi satte oss bakom några höbalar på en äng med utsikt över havet och intog en medhavd fika/lunch.

Dagen efter låg vi och latade oss i solen, skrev lite på bloggen och städade båten. Vi har noterat att offeranoden som sitter på propellern har ”offrats” ovanligt fort. Normalt byter vi denna innan sjösättning varje vår men nu har vi noterat att 80% redan är borta. Roberth tog på cyklop och dök ner och inspekterade statusen. Vi följer även utvecklingen av eventuell bottenpåväxt på skrovet med stort intresse och viss nervositet.

Vi har under hösten och vintern 2019 lagt ner ett stort arbete på att blästra botten ren, epoxibehandlat botten och sedan målat med copper coat. En bottenfärg där koppar och epoxi blandas. Rätt utfört ska detta skapa ett hårt vattentätt skydd för påväxt i 10 till 15 år. Vissa seglare är dock besvikna då de fått mycket påväxt av havstulpaner ändå och vi har blivit avrådda att använda denna metod. Vi har efter mycket övervägande ändå applicerat copper coat och hoppas nu på att vi ska slippa påväxt. Angående miljöaspekten så har denna produkt fått miljöpris i vissa länder då den inte släpper ifrån sig koppar som en mjuk själpolerande färg gör. Här sitter kopparen fast i epoxi. Vi är inte kunniga inom kemin eller miljöpåverkan i detta men tror och hoppas att det är bättre för vattenmiljön att inte måla med mjuka kopparbaserade färger som successivt lossnar och måste målas om varje eller vart annat år.

Vi sjösatte i mars och kan än så länge inte se att vi fått en enda havstulpan på skrovet. En för kort tid för att säga att vi lyckats, men det känns bra…  

Segling till A Coruña

Logg: 10 870 nm

Motor: 1 175 h  

Efter två nätter i Luanco lättar kastar vi förtöjningarna och seglar mot seglarmetropolen A Coruña i Galicien. Vi fyller vatten och passar på att flusha watermakern innan vi lämnar marinan. Planen är att segla hela vägen till A Coruña, en tripp på ca 140 nm. Prognosen visar på svaga NO vindar, 0-5 m/s. Avgår kl 13.10 och går för motor i rak nordlig kurs. Kl 14 satte vi segel och satte kurs N320 grader. Seglar i 6 knop i sol och 29° värme, helt underbart.. 🙂

Vi fortsätter att spana val och får utdelning på kvällen då vi får sällskap av ett gäng pilotvalar som simmar under båten, lite väl nära ibland. Pilotvalen kallas även grindval och de vi såg är troligen den långfenade grindvalen. Den blir sällan större än 7-8 meter och väger ett par ton. De är väldigt sällskapliga och kommer gärna nära båtar och människor som simmar. Det börjar skymma när får njuta av deras sällskap så det blir inga bra bilder. Efter några minuter simmar de vidare och lämnar oss i ett litet lyckorus… Det är en stor upplevelse att ute på havet få sällskap av valar…

Elisabeth tar som vanligt första rortörn och Roberth försöker få några timmars sömn. Tyvärr mojnar  vinden runt midnatt och vi rullar i en kraftig dyning från NV, inte en helt ovanligt när Roberth ska försöka sova….. Kl 04.30 dör vinden helt och vi startar motorn. Vi är på djupt vatten + 1 000 meter, så vi riskerar inte att få några fiskebojar i propellern.

På förmiddagen går vi fortfarande för motor och när vi rundar udden Cabo Ortegal seglar vi in i den kalla atlantströmen och vattentemperaturen sjunker ner till 17°. Längre in i Biscaya har vi haft mellan 22° och 25° i vattnet vilket är skönt att bada i. Nu när vi seglar ut på Atlanten kommer vi ha kallare vatten hela vägen ner till södra Portugal, Algarve, där det blir lite skönare vattentemperaturer. Vi kommer även få dras med dimma betydligt oftare utmed hela Spaniens och Portugals Atlantkust.

Kl 13 kommer lite vind från NV och vi kan äntligen stänga av motorn och segla sista biten in mot A Coruña. Havet ligger stilla bortsätt från en långsam dyning som inte stör så mycket. När vi bara har 20 nm kvar hör vi ett mäktigt blåsljud från några valar. Första tanken är att de är helt nära för ljudet är så högt men de är drygt 100 m bort. Vi får några suddiga bilder och kan snart konstatera att det är några sillvalar som simmar bakom oss. Mäktig känsla att ha ett av jordens största djur bakom/under båten. Sillvalen blir upp till 24 meter lång och kan väga upp till 70 ton. Helt otroligt stora. Efter en halvtimme ser vi dem igen utanför båten. Vi seglar långsamt och hoppas att de ska komma lite närmare. Men tyvärr ser vi dem inte mer. Vi är ändå mycket glada för att se sillvalen som utsatts för extremt hård jakt. Från mitten av 30-talet fram till 60-talet dödades ca 25 000 sillvalar om året bara i södra oceanen. IWC har förbjudit jakt men Japan, Norge och Island fortsätter att jaga vissa valsorter.           

Sent på kvällen seglar vi in mot A Coruña, men vi går inte till marinan utan går till en skyddad vik utanför staden Ares där vi kastar ankar 100 m från den norska Najaden ”Bohemen” med tre gutta från Ålesund.

A Coruña/Ares

Viken utanför Ares är en perfekt ankringsvik för de nordliga vindarna som vi har. Vi träffade Bohemen på varvet i Henån i våras. Tre glada goa killar som kallar sig ”Gutta” och som skall segla jorden runt med ARC. Vi har följt varandras seglingar och det är superkul att träffa dom igen.

Dagen efter går vi in till A Coruña dels för att leta oljeplugg… dels för att det är en stad som ofta nämns i seglingsbloggar då det är en naturlig hamn efter överfarten på Biscaya, lite av en milstolpe. När vi kommer till Marina La Coruña är 80% av hamnen avstängd men trots det är det väldigt gott om plats. Vi är nog inte mer än 20 gästande båtar i dessa Corona-tider. Det är ju en av de få om inte enda fördelen med Corona att det aldrig är fullt i hamnarna och vi har aldrig behövt boka i förväg.


På håll ser staden väldigt tråkig ut men efter att promenerat runt i kvarteren i gamla stan blir vi ändå rätt förtjusta i staden. Vi hade förväntat oss massor av båtaffärer då vi av någon anledning letade efter en oljeplugg😊 men det fanns i princip inga alls. Det blir istället en läcker bläckfisklunch i de gamla kvarteren.

Efter lunchen går vi ut mot stranden som är reglerad med trafikljus, kameror och vakt vid ingångarna för att ha kontroll så att det inte blir för stora folksamlingar. Stor skillnad mot Luanco där folk låg som packade sillar.

Promenadstråken fortsätter runt hela udden och vi kommer så småningom fram till fyren som är världens äldsta fungerande fyr och nedanför på klipporna finns en konstutställning i form av stora stenblock. Härlig långpromenad blev det och vi avlutade den med några tapas i mysiga kvarter på väg tillbaka till båten.

Det finns som sagt inga båttillbehörsaffärer men desto fler dykbutiker med lite båttillbehör. En kille i en utav dykbutikerna engagerar sig i vårt letande efter en oljeplugg och ber oss komma tillbaka imorgon så skulle han kolla med några kompisar. När vi kommer dit nästa dag är han ledsen att han inte kan hjälpa oss men däremot finns det en kund i butiken som tror att en liten firma som renoverar gamla utombordare skulle kunna fixa en oljeplugg. Firman ligger på andra sidan stan i ett industriområde med en liten hamn utanför. Vi tyckte det blev lite långt att gå så vi kastar loss och tar oss dit med båt.  Det blåser rätt mycket när vi kommer till hamnen och bryggorna är ruffiga och de är belamrade med skrot och gamla prylar men vi kommer iland och kan ligga där i 2 timmar tills de låser grindarna. Vi traskar in i industriområdet och hittar till slut mannen med som reparerar gamla utombordare. Vi har ju varken motorn eller den saknade pluggen med oss men dock ett foto på hålet där oljepluggen skall sitta. Han tittar på fotot, säger något på spanska, går in i ett angränsande rum och vi hör hur det bankas. Ut kommer han med en begagnad oljeplugg och jag tror att Roberth skall omfamna den gamle mannen som ser ut att skämmas för att han vill ha €10 för pluggen.

Glada och nöjda går vi tillbaka till vår ankringsvik utanför Ares och får besök av tre gutta från Bohemen. Roberth grillar bläckfisk, räkor och kyckling och vi kokar en stor paella. Supertrevlig kväll med mycket båtsnack och tärningsspel.

Äntligen!

Oljepluggen kom på plats men motorn var kinkig och var inte så pigg på att starta men det visade sig vara en något för hög andel olja i bensinen och är nu åtgärdat. Vi stannar ytterligare en natt och seglar sen vidare mot Camariñas. Kusten här heter Costa de Morte, dödens kust, men den här gången lever den som tur är inte upp till sitt rykte så vi glider fram på ett lugnt hav i sällskap med delfiner.

Vi kommer till Camariñas på kvällen och ankrar i viken utanför. Vi blir inte lockade av att gå iland så vi käkar middag i båten och går vidare till Fisterra dagen efter.

Nu i skrivandes stund är det många rapporter om späckhuggare som attackerar segelbåtar utanför Galicien vilket också pågick under den period som vi passerade. På Noon site (websida där information till seglare publiceras) meddelar man nu att 29 segelbåtar attackerats av späckhuggare och har fått anropa på assistans. Späckhuggarna ger sig på och skadar roder och stöter i skrovet så båten kommer helt ur kurs. Stort område är nu avspärrat utanför Galicien för segelbåtar under 15 meter då de ej kan garantera säkerheten. Det är flera flockar runt Galicien men främst en som är aggressiv. Det har även noterats attacker runt Gibraltar. Forskare förstår inte vad som triggar späckhuggarna att bete sig på det här sättet. Det spekuleras att Corona kan ha en påverkan.

När vi passerade området satt vi helt ovetande och hoppades på att vi skulle få se några späckhuggare. Som tur var gjorde vi ju inte det….

Späckhuggarna vi slapp träffa på…..
Avspärrat område för segelbåtar <15 meterVi kommer till Camariñas på kvällen och ankrar i viken utanför. Vi blir inte lockade av att gå iland så vi käkar middag i båten och går vidare till Fisterra dagen efter.

Fisterra


Det finns en liten marina med några gästplatser i Fisterra men vi väljer att ligga på svaj i skydd bakom den yttre stenpiren med fin utsikt över de fina långa stränderna. På eftermiddagen ror vi iland och vandrar ut på udden Cabo de Fisterre och fyren Faro de Finisterre, vilket betyder världens ände. Man trodde en gång i tiden att jorden var platt och tog slut här, därav namnet. När vi ser ut mot horisonten så börjar man ju själv att tvivla på om jorden verkligen är rund…  Udden är brant och hög och helt skogbeklädd på läsidan. En fin vandring ut till fyren som delvis går parallellt med bilvägen. Eftersom det är en bilväg dit är det många bilturister och därmed mycket folk vid fyren. Men det är kul att gå ut på den branta udden som vi rundat några timmar tidigare. Vi och båten är nog med på en del foton.

Staden är jättemysig, kuperad med små gränder och kvarter där alla hus har olika utseende och i mycket varierande skick. Många hus är igenbommade och övergivna men vi hoppas att de kommer att renoveras innan det är för sent. Det finns många trevliga restauranger och vi hittar en i en trång gränd som serverar god bläckfisk i olika former i skenet av den traditionsenliga lysrörsbelysningen. Vi åt en specialitet för Galicien, Pulpo a Feira, vilket består av kokt 8-armad bläckfisk och kryddat med paprikapulver.  

Nästa dag skall vi kasta loss men innan avfärd skall vi bunkra i en superbra matbutik som vi hittat men när vi kom dit är butiken stängd. Siesta???? Nix, återigen lyckas vi pricka in en helgdag då allt är stängt. Vi har dock tillräckligt med mat i förråden för att kasta loss på kvällen för att göra en nattsegling till viken utanför Vilariño, nordväst om Vigo.

Svaga vindar och grov sjö gör att båten kränger åt alla håll, det skramlar och låter från skåpen där flaskor och prylar åker fram och tillbaka, dörrar och lådor står och slår och även om vi sjöstuvat ramlar tidningar och böcker etc ner på durken. Vi åker också åt alla håll och det är väldigt obekvämt minst sagt. Hade vi varit på Atlanten nu så hade det bara varit att gilla läget men nu har vi fortfarande möjlighet att vända. Men strax kommer vinden så vi stänger av motorn och sätter segel. Det blir tyst i båten och den lutar stabilt i lä och det enda vi hör nu är vinden och vågskvalpet. Vinden vrider mer till väst och vi får kryssvind vilket gör att vi har svårt att runda udden. Vi skotar allt vi kan men driver in mot klipporna så vi gör ett slag för ut till havs.

Det mörknar och vi tänder lanternorna så att andra båtar kan se oss och att vi seglar. Vi har fina seglingsvindar men vinden fortsätter trycka oss in i nästa bukt och vi får starta motorn en timme för att slippa kryssa oss fram i natten för att runda udden Cabo Corrubedo. Det är en magisk natt med månljus och stjärnor, vi hör delfinerna blåsa luft i mörkret vid båten och det glimrar i vattnet av mareld. Seglingen går bättre än förväntat så vi är framme tidigare än beräknat och vågar inte gå in i viken i mörkret bland båtar och bojar så vi vänder och går tillbaka när gryningen ger oss tillräckligt ljus.

Publicerat i Norra Spanien, Okategoriserade | 4 kommentarer

Getaria – Bilbao – Luanco

Logg: 10 679 nm
Motor: 1 165 h

Vi ligger i Getaria och inväntar att den västliga vinden ska avta så att vi kan fortsätta segla väster ut. Efter några dagar har får vi en ny prognos som utlovar N-NV vindar 3-6 m/s. Enligt prognosen har vi bara dagen på oss innan nästa västvind blåser oss öster ut. Vi har på sjökortet hittat ett mål för dagens segling, en vik där vi kan ligga på svaj i lä bakom ön San Nicolas, strax utanför Lekeitio. Där bör vi få en lugn natthamn. Vi kastar loss från Getaria och går för motor mot vinden som blåser NV. Tyvärr skrotar vinden till V tidigare än vad prognoserna utlovat. Vi går för motor de 15 nm till Lekeitio.

Lekeitio

Vi låter ankaret gå i viken och tycker att vi ligger bra här bakom ön San Nicolas. Tyvärr går solen i moln och en fuktig dimma drar in. Det är ”tråkväder” så vi går inte i land utan jobbar lite med båten och lagar sedan mat, läser några kapitel i våra böcker och går sedan till kojs. Den lilla vind som finns kommer från NV och det kommer liten dyning från Biscaya in i viken, men vi får dyningen rakt i fören så det är inga problem för bekvämligheten ombord…eller?☹ På natten kommer vinden plötsligt från bergen varför Sirenia givetvis vänder sig med fören mot vinden vilket i sin tur medför att dyning och vågor kommer in tvärskepps. Av alla de vindprognoser vi läser har ingen prognosticerat vind från land under natten. Sirenia gungar förnöjt med i vågorna medan vi kastas hit och dit i kojen. Sömnen har svårt att infinna sig när vi hela tiden rullar från sida till sida. Det blir en lång natt och en lektion i hur man väljer lämplig natthamn på svaj när man ligger nedanför bergen i norra Spanien….

På morgonkvisten upphör frånlandsvinden och vi får någon timmes sömn. När vi hivar benen ur kojen tar det inte många minuter innan ankaret är uppe och vi är på väg ut på havet igen.

Bilbao

Logg: 10 696 nm
Motor: 1 169 h

Det blåser NV 2-8 m/s på när vi tuffar ut på Biscaya för motor. Vi har en dyning från NV, som troligen härstammar från en kuling ute på Atlanten, som ibland letar sig upp på däck. Vi går en extra runda i båten och kontrollerar att alla luckor och skylights är stängda, att lådor och skåp är låsta och att vi sjöstuvat ordentligt. Mer än en gång har vi glömt låsa något skåp och så snart båten kränger ordentligt har vi saker i hela ruffen…. Efter 10 nm faller vi av och sätter segel med V-SV kurs.

Efter ett tag tornar en offshoreplattform upp sig…inte visste vi att spanjorerna utvinner olja/gas i Biscaya… Vi faller av och passerar söder om riggen med SV kurs in mot Bilbao. Vinden är instabil och varierar mellan NV och SV, 0 till 8 m/s, så det blir hela tiden arbete med att skota om. Framåt eftermiddagen blir vinden mer stabil och vi får en fin segling sista benet in mot Bilbao.

Under hela dagen spanar vi ivrigt efter stora valar men ser endast delfiner som leker i bogsvallet…

Vid infarten till Bilbao ser vi på sjökortet en märklig markering mellan fyren i inseglingen och land. Sjökortet säger att det är en lång, smal undervattenskonstruktion men vi får inga djupangivelser. Borde vara djupt men vi tar det säkra före det osäkra och seglar in i den stora farleden där de stora båtarna går. Skulle vara snopet att gå på grund här och sjunka så nära land…..     

Märklig undervattenskonstruktion vid hamninloppet

Återigen slås vi av att vindprognoserna är ganska osäkra här i södra Biscaya. Lite trist men det hör väl seglarlivet till att hela tiden anpassa sig efter nya förhållanden. Vi har nu lagt in lite mer marginaler i planeringen…..

I Bilbao finns det 2 stora och fina marinor på den östra stranden och en liten och sliten marina på den västra stranden i Santurtzi. De fina marinorna är dyra tycker vi, ca 500 kr/natt. Så vi söker ett billigare alternativ. Första natten kastar vi ankar mitt emellan marinorna och ligger faktiskt ganska bra, men det är svårt att hitta ett ställe där vi kan gå iland med dingen och inte riskera att den blir stulen. På nätet hittar vi information om att turistbyrån i Santurtzi har tre platser på en transferbrygga som seglare kan ligga gratis i två nätter om man i förväg skickar in en förfrågan. Vi skickade snabbt in en förfrågan på mail och fick nästa omedelbart svar att vi var varm välkomna redan nästa dag. Perfekt…. Nästan för bra för att vara sant… Nästa dag drar vi upp ankaret och går in mot Santurtzi. Vi ser först in transferbryggan utan lägger oss på en ledig brygga och går upp till hamnkontoret. Där blev det lite svårt för deras engelskakunskaper är på samma nivå som våra spanskakunskaper. Efter mycket viftande och pekande så ser vi var transferbryggan är och att det inte är hamnkontoret som ansvarar för den utan turistbyrån längre bort på kajen.

Sirenia inklämd mellan pållarna

Vi flyttar båten till transferbryggan och är ganska nöjda då en lite upprör hamnkapten kommer springande och försöker få oss att förstå att vi lagt oss på fel sida av transferbryggan. Platsen vi lagt oss på är dock markerad som transferplats så vi förstår inte varför vi måste flytta oss igen.. Men väluppfostrade som vi är kastar vi loss och går runt bryggan för att försöka lirka oss in mellan två grova stålpålar på andra sidan bryggan. Sirenia är längre än avståndet mellan pålarna men med an massa tampar och fendrar hittar vi till slut ett läge där vi inte riskerar att förstöra båten om det kommer vågor in i hamnen. Det är på millimetern att vi får plats…tredje gången gillt…och varför gnälla, det är ju gratis…

Turistbyrån är i det gula huset

På turistbyrån vill de ha båtens internationella certifikat, kopia våra pass, antal passagerare, förgående hamn, nästa hamn, etc. Till slut är vi incheckade och vi kan ligga gratis i minst två nätter. På eftermiddagen inser vi att turistbyrån upplåtit transferbryggan till en hopp-on-hopp-off-båt som tar turist runt på stans floder, det var den som skulle angöra på andra sidan bryggan…. 😊 Det finns tyvärr ingen dusch eller toalett att tillgå i marinan, men det finns el och vatten på bryggan och toa och dusch har vi ju på båten….

Marinan ligger bara 50 m från järnvägsstationen och 200 m från tunnelbanan in till centrala Bilbao. Det finns dessutom en fantastisk promenadväg utmed kajkanten från marinan till en magnifika Biscayabron som förbinder två stadsdelar över farleden in till Bilbaos industrihamnar. Det är ingen bro i egentlig mening utan en hängfärga.

Mycket sinnrik konstruktion som utan långa ramper ger en förbindelse över älven och medger kontinuerlig fartygstrafik mer eller mindre. Det var Gustave Eiffels elev Alberto Palacio som ritade bron som uppfördes 1893, således väldens äldsta hängfärga. Från 2006 är den upptagen som världsarv enligt Unesco. Gående kan även ta trappan upp till överliggaren och promenera till andra sidan och sedan spiraltrappan ner igen. Den går var åttonde minut med 6 bilar och säkert 30 gående men med dagens mått mätt är det ganska dålig kapacitet. Färden på ca 160 meter tar ca 4 min.

Vi tog tunnelbanan in till Bilbao och kom upp till en modern storstad.

Mycket trafik, mycket folk, höghus i glas med banknamn, dyra väskaffärer m.m. Vi promenerade bort till gamla stan och hittade en liten restaurang i en tyst, skuggad gränd med två bord på trottoaren. Skönt med lite skugga när det över 30 grader varmt och vindstilla. Vi tog de sista pinxos (uttalas pinchos) de hade och njöt av atmosfären.

Efter lunchen gick vi till den ”berömda” matmarknaden Mercado de la Ribera som enligt utsago skulle vara en av de största i Spanien. Tyvärr var det delvis stängt men orsaken var för oss inte helt tydlig. Kan bero på Covid-19, men vi vet inte. Vi försökte även kommande dagar men utan framgång. Att den skulle vara den största i Spanien måste vara ett skämt, vi har varit på många som är både större…och trevligare…måste vara en turistfälla i kubik…. Men som sagt, den var delvis stängd….

I den tryckande värmen besökte vi flera vackra och svala katedraler och kyrkor. Den rofyllda stämningen står i stark kontrast till larmet och värmen i den pulserande staden utanför de tjocka stenväggarna. Otroligt skönt att bara sitta ner, blunda och låta sig röras av atmosfären som kyrkorummet skapar. Efter 10 minuter är vi nere i vilopuls och kan ta oss an staden igen.

Vi går utmed floden och beskådar de moderna broarna och utsidan av Guggenheimmuseet.

Vi har bokat biljetter till museet i morgon och ser fram emot detta mycket. Frågan är om våra höga förväntningar kommer göra oss besvikna…hmmm. Det där med förväntningar är svårt….

Andra dagen i Bilbao inleds med en lång promenad över till andra sidan, till de ”fina” marinorna, via hängfärgan. Där finns några båtmotorbutiker som eventuellt kan tänkas ha ”en pinsam” oljeplugg till vår gamla 2-takts utombordsmotor till dingen. Den är pinsam såtillvida att jag, Roberth, som är ganska impulsiv, fick en ingivelse att jag skulle kolla om det kommit några metallspån på magneten som sitter på oljepluggens insida. (Metallspån på magneten är ett tecken på dålig smörjning och ett onormalt slitge i drevet) Ett bra initiativ, kan tyckas, om det inte vore för att detta initiativ kom mitt på Biscaya. Förvisso en lugn dag men ändå…. Utan vidare konsekvensanalys skruvade jag loss pluggen och tryckte dit mitt finger för att inte oljan skulle rinna ut ur drevet….och då tappar jag givetvis oljepluggen i havet….2000 m djupt….aaahhhh… Jag hann inte ens se om det fanns några metallspån på magneten innan den försvann i djupet….så där står jag på Biscaya med fingret uppstoppat i oljetråget och funderar på hur jag ska ta mig ur detta….otroligt pinsamt!!. Elisabeth, som inte var informerad om mitt initiativ, såg på mig med en omild blick….milt sagt….vilket jag förtjänade…hon skakade på huvudet och gick in på Tinder och började söka efter en ”händig man”, inte en ”idiot”..(inte helt sant..). Därav letade vi efter ”en pinsam” oljeplugg till en Johnson, 5 hp, 2 takt, från 80-talet i Bilbao….

Första verkstaden såg lovande ut då de hade fullt med gamla utombordare i lokalen. Men tyvärr, just den modellen har de inte någon oljeplugg som passade. De tipsade oss om ett annat ställe. Vi knatade vidare, men inte heller nästa verkstad kunde hjälpa oss. Jag tappade modet och orken. Gav upp och hoppades att vi hittar en oljeplugg i nästa stad. Tillsvidare får vi således ro om vi behöver ta oss iland med dingen….bra träning…och miljövänligt…

Guggenheim

Guggenheim i Bilbao invigdes 1997 och ritades av en kanadensisk-amerikansk arkitekt, Frank Gehry, och ansågs då var en av världens mest spektakulära byggnader. Kurvornas slumpmässighet är designade för att fånga ljuset enligt Gehry.

Att besöka Guggenheim i Bilbao var ett mål på resan och nu var vi redan här, det kändes nästan overkligt att se byggnaden i verkligheten. Det var begränsat antal personer som kunde besöka museet i dessa Corona-tider så man fick boka dag och klockslag. Många säger att museet oftast är intressantare än utställningarna men vi hade tur. Visst är byggnaden helt makalöst designad både ut- och invändigt men när vi var där hade islänningen Olafur Eliasson ett helt våningsplan till sitt förfogande. Olafur visade mängder med häpnadsväckande installationer med effekter av färg, vatten, ånga, speglar etc. Så otroligt häftigt.

Bl a fick vi gå in i ett kolsvart rum där det fanns en fontän i mitten som belystes i en bråkdels sekund och man såg då fontänens vatten i ett kort och fruset tillstånd, vi försökte ta kort precis när den belystes men det gick väl sådär…. Det var verkligen en utställning som stämde väldigt väl med hela museets atmosfär och design.

Fryst bild på en fontän

När vi kommer till båten sista kvällen i Bilbao ser vi att en person jobbar med båten framför oss. Det visar sig att han är riktigt duktig på att fånga tonfisk. Han tar med betalande gäster och håller på att förbereda båten för avfärd tidigt nästa morgon. Det spön och rullar han ställer upp saknar motstycke jämfört med vad vi sett tidigare. Fiskerullarna har en diameter på 20-25 cm kostar lika många tusenlappar i inköp. Supertrevlig kille som dessutom talar skaplig engelska, inget vi är bortskämda med i Spanien. Vi ber om råd var vi kan se val på Biscaya. Hans tips är att segla ut 15-20 nm från kusten, till sockeln där havet blir riktigt djupt. Det finns även djupa raviner som går in ganska nära land och i dessa områden gillar valarna att vara. Nu ökar våra förhoppningar om att vi ska kunna få se lite val kommande dagar.  

Sista morgonen i marinan utanför Bilbao fyller vi vatten från bryggan i alla våra vattentankar. Vi monterar först ett kolfilter på slangen för att ta bort klor och eventuella föroreningar. Vi har 3 st vattentankar, totalt 400 liter vatten ombord. Normalt klarar vi oss ca en vecka på detta. Snålar vi kan vi klara oss två veckor. Vi passar även på att flusha watermakern vilket vi måste göra var tredje dag för att hålla filter och membran fräscha. Vid varje flush går det åt ca 25 liter vatten så det är bra att passa på när vi kan fylla vatten från land.

Mot Luanco

Logg: 10 738 nm

Motor: 1 173 h

Efter en natt på svaj och två gratisnätter i marina lämnar vi Bilbao och planerar att segla till Luanco, en mindre ort strax nordväst om Gijon. En sträcka på drygt 120 nm vilket tar oss minst 24 timmar. I vår grova planering hade vi tänkt att gå in till Santander och Gijon men vi har för tillfället fått nog av stora städer och vill gärna segla till lite mindre fiskesamhällen som inte är så turistiska och där man vandra i naturen och inte bara på trottoarer och gator.

De olika vindprognoserna vi läser säger NO 7-8 m/s avtagande och vridande till O 3-5 m/s under natten. Utmärkta prognoser…hoppas de stämmer…

Vi kommer iväg först kl 11.15. Soligt och varmt. Vi följer tonfiskarens råd och seglar ut ca 15 nm från kusten där botten går från 50 meter till 1 000 meter djupt. Där faller vi av på en västlig kurs och börjar spana efter val.

Utanför udden blir det snart tusen meter djupt

Det blåser mindre än vad de sagt så havet är relativt lugnt. När det går stora vågor är det nästan omöjligt att få syn på valar. Utanför Santander får Elisabeth äntligen syn på några mindre valar 150-200 meter från båten. En av valarna är brunskimrande och vi blir givetvis förundrade. Vi trodde alla valar var mer eller mindre svarta/mörkgrå. Efter att rådfrågat det allvetande Google hittar vi rätt. Det är hanar av sorten Cuvier´s beaked whale (småhuvudval). Det finns tydligen en känd population som brukar förära Santander med regelbundna besök. Småhuvudvalen är en näbbval och blir ca 7-8 meter lång och väger ca 3 ton. Småhuvudvalen innehar förnärvarande djupdykningsrekordet där forskare utanför Kaliforniens kust följde en val ner till 2 992 meter djup.

Äntligen fick vi se en riktig val.!! Vi fortsatte att, om möjligt, stirrade ännu mer intensivt efter val. Tillslut tryter orken och med torra rödsprängda ögon får vi istället njuta av en fantastisk solnedgång. Vinden har mojnat och vi seglar sakta i en rak västlig kurs mot Luanco.

Tidigt nästa morgon hör och ser vi utblås bakom båten. Detta är betydligt större valar men de är långt bort, säkert 300 meter. Utblåsen är stora och vi hör dem fast de är långt bort. Kan vara sillvalar!! Vi hoppas på att de ska komma närmare, men vi ser dem inte igen. De brukar vara under vattenytan i ca 15 minuter så vi hoppas givetvis på att de ska dyka upp i närheten.

Vid lunch hör vi ett plaskande bredvid båten. Det är ett gäng delfiner som fått i uppdrag att underhålla oss med höga hopp. Så fantastiskt söta och man får nästan ögonkontakt ibland….

Tyvärr blev filmens kvalitet dålig när den laddades upp på Youtube. Är det någon som har tips på hur man får samma kvalitet på Youtube som originalet får ni gärna höra av er!

Vi ankommer Luanco sent på eftermiddagen och går in i marinan. På frågan om hamnkapten, som tar emot oss, talar engelska får vi glatt ”yes mate”. En spanjor som bott många år i Australien ler mot oss.

Totalt seglade vi 132 nm vilket tog oss 32 timmar varav 2 timmar för motor. Allt funkar bra, inget har gått sönder. 

Publicerat i Norra Spanien, Okategoriserade | 13 kommentarer

San-Sebastián

På basiska heter staden Donostia och man kallar den oftast Donostia-San Sebastian. Den största och finaste stranden heter ”Playa de la Concha” och sägs vara en av världens vackraste och här ville vi kasta ankar.

När vi kom in i ankringsviken var det full aktivitet med badbåtar, SUP-paddlare, simmare och 100-tals bojar. Det var inte lätt att hitta en bra ankringsplats men vi lade oss till slut lite längre ut där vi visserligen inte var lika skyddade från den väntade nordvästliga vinden men vi låg helt ok där.

Vi kunde ta en betalboj för €40 per dygn. I bojavgiften ingick visserligen båttaxi till och från hamnen men det kändes som onödiga pengar när vi har egen dinge. I marinan var det billigare men där kunde vi ligga max 2 dagar så det fick bli eget ankare.

Efter skönt dopp i den turkosblå lagunen tog vi dingen in till hamnen. Nu förstod vi vitsen med att ha fri båttaxi i bojavgiften för det var svårt att bli av med dingen. Alla pontoner var försedda med låsta grindar. Till slut lade vi dingen på nocken på bryggan där man tankar. Vi låg inte i vägen för någon men när vi skulle hämta dingen fick vi klättra över en stängd grind. Detta funkade två kvällar men tredje kvällen blev vi stoppade och skulle behöva betala en hamnavgift för att få koden till de låsta pontonerna. Det skulle  kosta oss €14,80 per dygn så den kvällen blev det middag i båten istället.

Men de första kvällarna kom vi iland gratis. Efter en kvällspromenad i den fina gamla staden kunde vi äntligen få några goda pinxos på en av alla restauranger som låg tätt i kvarteren. När vi kom in till gamla staden på dagtid senare hade den helt ändrat skepnad. Nu trängdes fiskaffärer, livsmedelsbutiker och frukt- och grönsaksaffären istället för pinxosbarer.

San Sebastian ligger fint runt tre stränder där Playa de la Concha är den finaste, Playa de la Zurriola som ligger i området Gros är en populär surfingstrand och Playa de Ondarreta är mer en familjestrand. Det är lätt att förstå att detta var en turistort för aristokratin runt sekelskiftet före 1:a världskriget då många av de vackra byggnaderna uppfördes.

Dag 2 skulle vi bestiga berget Monte Igueldo som ligger på den västra sidan. Det fanns en linbana men vi valde att gå trappor och serpentinvägar upp på berget, svettigt värre i gassande sol. När vi nästan var uppe möttes vi av en biltull men som även gällde gående. Det visade sig att det låg ett gammalt tivoli på toppen och företaget som köpt hela området krävde €3  per person för att beträda deras gator….. no way…. vi traskade nerför berget igen och tröstade oss med friterad bläckfisk till lunch för dom pengarna. Men vi kom såpass högt uppe på berget så vi hade fin utsikt över staden och ön Isla de Sankta Clara.

Nedanför berget fanns det en kollektion med skulpturer av konstnären Eduardo Chillida, placerade där staden tar slut och havet tar vid.

Dag 3 tog vi dingen in till staden igen, nu på jakt efter en kabelsko som skulle användas till montering av solceller på biminitaket. Hittills hade vi bara haft solcellerna på targabågen monterade men nu var det dags att montera solcellerna som vi haft med oss från Sverige. Dessa solceller ska ge ett tillskott på 220 watt tillsammans. Det blev en lååång promenad i området Gros där de flesta butiker av den här karaktären ligger. Vi hade hittat en butik på nätet men den var stängd men vi hittade en annan och därefter blev vi hänvisade från butik till butik men när vi till slut bli hänvisade till den första butiken vi varit inne i gav vi upp, men alla var otroligt engagerade och hjälpsamma. Vi kom dock tillbaka med en vattenslang. Det finns inga allmänna slangar i hamnarna alla har sin egen och nu även vi.

På kvällen blev det en promenad på kullen med Jesus statyn. Tyvärr kom vi inte helt upp på den här toppen heller då de stängde innan vi var uppe.

Dag 4 planterade vi att göra en bilutflykt till Rioja på 2 dagar. Vi var inte så pigga på att lämna båten för ankare dessutom skulle vi behöva betala €29 för att lämna dingen i hamnen så på morgonen gick vi in och lade oss i marinan i två nätter.

La Rioja

Många mörka vinterkvällar i Göteborg har vi drömt oss bort i kommande seglingar över haven och alla platser vi vill besöka. Ett av målen vi ofta drömmande återkommit till är Baskien och La Rioja. När avfärden från Sverige blev förskjuten så behöver vi prioritera vilka platser vi hinner besöka men vi beslöt oss för att åka en kortare sväng upp genom bergsmassiven i Baskien till dalgången som den autonoma provinsen La Rioja ligger på. Genom dalgången ringlar sig floden Ebro med bifloden Rio Oja som gett namn till provinsen. La Rioja omges av höga berg med toppar på drygt 2 300 m höjd vilket ger ett gynnsamt klimat för vinodling i Rioja. La Rioja har endast en liten större stad men många fantastiska små mysiga medeltida byar.

Vi hyrde den minsta och billigast bilen vi kunde hitta. Vi valde Hertz då vi kunde, enligt hemsidan, hämta bilen centralt i San Sebastian. Det visade sig sedan att bilen vi bokat fanns att hämta utanför stan vid ett köpcenter… typiskt…en taxiresa kostar i och sig inte så mycket i Spanien, men man känner sig lite lurad. Det var dock en söt liten bil med stort soltak så det blir lite cabriolet-känsla. Antalet hästar under huven var dock begränsat så det blev ett intensivt ryckande i växelspaken när det lutade mot…. Och lutar mot gör det när man lämnar havet och kör upp genom de vackra bergmassiven. Känslan när vi kommer ut ur staden är att vi befinner oss i de lägre delarna av alperna, hustypen känns väldigt ”alp-lik”….

Första målet var staden Haro som ligger på en kulle med utsikt över det kuperade landskapet. Mysig gammal stadskärna där vi hittade ”ett hål i väggen” där det såg ut som endast lokala ortsbor åt lunch. Vi gillar dessa ställen och åt en lunch med många lokala råvaror. Då vi inte kan ett ord spanska och spanjorernas engelska inte är den bästa blir det att peka och gissa. Bra blev det och de tunt skurna lambollarna, såg ut garnnystan, var helt lysande… Vi hade hoppats på ett besök på någon vingård men nästa allt är stängt pga av covid-19. Vi hade blivit varnade för detta men vi var främst ute efter att insupa miljön och det vackra landskapet så vi var inte så besvikna.

Färden fortsatte mellan små byar med gamla stenhus i varierande skick. Mycket är lite halvt om halvt förfallet men på ett litet charmigt sätt. Det växer blommor och klängväxter på ruinerna så de bidrar till en skön helhet. Mellan byarna skryter vinodlarna om vem som kan bygga det lyxigaste, udda, modernaste vinhuset. Vinturism är en stor sak i Rioja, men just nu är allt stängt och turisterna lyser med sin frånvaro.

På kvällen har vi bokat ett billigt pensionat i hjärtat av Logrono. Vi var de enda gästerna och det tog ett tag innan det kom en kille och släppte in oss. Logrono visar sig vara en ganska stor och livlig stad. Vi hade en mycket trevlig kväll och åt en fantastisk middag på Asador El Tahiti.

Nästa dag bilade vi till byn Laguardia. Helt fantastiskt ställe där vi strosade runt i gamla gränder och tittade på medeltida hus och kyrkor. Det var varmt och vi satte oss på ett litet torg under trädens lövverk och svalkade oss med lokal dryck…. Att byn var ”fantastisk” har även andra turister upptäckt. Första gången i La Rioja som vi såg mycket turister och en och annan pilgrim.

Efter att soltaket öppnats åkte vi vidare upp i ett bergspass på serpentinvägar. Vi stannade i en kurva och intog en medhavd lunch i skuggan av gamla olivträd med en milsvid utsikt över Rioja. En välbehövlig vila för vår lilla Peugeot som fick slita ont i värmen och backarna. En Kungsörn flög förbi och vi tror även att vi såg en gam av någon sort, en bit bort….. långt bort…

När vi kom högst upp i bergspasset parkerade vi bilen och vandrade upp på bergskammen Obarenes i Sierra de Cantabria som här utgör gräns mellan Baskien och La Rioja. Härefter bar det nedför på småvägar ända ner till kusten.

Innan vi åkte tillbaka till San Sebastian ville vi besöka ön San Juan Gaztelugatxeko och klostret som står på klippan. Ön är förbunden med land med en lång slingande mur som varit inspelningsplats för känd serie (G.O.T). Döm till vår förvåning när vi blev avkrävda biljetter som måste förbokas och kunde inte ”köpas” (de var gratis) på plats. Dessutom var maxantalet besökare för dagen redan uppnådd så där fick vi tji….Vi fick njuta av en glass och utsikten för att sedan vända den lilla bilen och köra till San Sebastian.                   

På fredagen …. var det dags att lämna San Sebastian och gå mot Getaria som skulle vara en liten fiskeby med grillad fisk på menyerna. Efter lite bunkrande och vattentankning kastade vi loss vid 14-tiden. När vi lämnat hamnen trodde Robert att vi höll på att sjunka då han hörde ett fasansfullt skrik från akterkabinen. Det visade sig att Elisabeth stått öga mot öga med en fripassagerare i form av en geckoödla på ca 5 cm… Ödlan var naturligtvis också vettskrämd men kom fram för att äta lite smulor och dricka vatten som serverats. Nu började diskussionen om det trots allt inte vore bra med en gecko ombord som kunde äta flugor och myggor. Men när hen sökte skydd i Elisabeths toffel infångades hen i en glasburk för vidare transport till en trevlig plats i Getaria.

Getaria

Getaria låg bara 10 nm västerut men tog sin tid då det var svaga vindar. Men solen sken och vi hade inte bråttom så vi gled sakteliga fram.

Vi ankrade utanför stranden bland bojar och badbåtar och tog oss genast iland för att hitta ett nytt hem till geckon. Vi valde till slut en mur i gamla stan där det fanns gott om myror.

Vi strosade runt lite i den gamla stan vilken bestod av tre gator… Plötsligt började det blåsa upp ordentligt med hårda vindbyar. Parasoller blåste iväg och sanden yrde. Nu kom vinden från alla håll och när vi blickar ut mot viken ser vi att Sirenia ligger på norra sidan den röda  bojen istället för 20 m söder om som vi ankrat. Vi blev oroliga att Sirenia har börjat dragga så vi slängde oss i dingen och körde ut. Det kom vindbyar upp till 20 m/s från ”fel” håll vilket skulle kunna få ankaret att släppa men vårt Rocna-ankare klarade det bra. Nu var det mest den röda bojen som irriterande ville gnida sig mot skrovet. Efter ett par timmar mojnade vinden men den kom fortfarande från helt motsatt håll än vad prognosen sagt.

Dagen efter hade vi skön dag med härliga bad från båten och på eftermiddagen åkte vi in till stan och tog rulltrappan (!) upp till Balenciaga-museet. Christobal Balenciaga var en framgångsrik modedesigner och grundare till Balenciaga modehus i Paris. Getaria var hans födelsestad och han startade ett skrädderi i San Sebastian innan han drog till Paris. Varumärket är fortfarande stort.

På kvällen hade vi planerat att äta grillad fisk vilket Getaria är känt för. Det fanns bara ett fåtal restauranger och det enda vi kunde boka var ett trist bord inomhus. Vi hade kollat flera menyer och det verkade som det fanns något slags enhetspris på 40-50€ per kg. Det kändes lite som vi hamnat i en turistfälla så när det började regna och vi hade ventilerna öppna på båten, var vi rätt nöjda att åka ut till båten och laga egen middag.

Paj med gung

Vinden fortsatte att blåsa från ”fel” håll men nu mycket mindre så vi hade en betydligt lugnar kväll och natt innan vi kastade loss för att fortsätta västerut nästa dag.

Publicerat i Norra Spanien | 10 kommentarer

Biscayabukten

Logg: 10 414 nm
Motor: 1 152 h

Efter några svettiga dagar på Belle-Ile lämnade vi den något udda hamnen för segling över Biscaya. Målet var att segla till San Sebastian i Baskien och sedan sakta men säkert göra hela Spanska norra kusten. Då vi redan seglat en bit in i Biscaya blir passagen över till Spanien inte särskilt lång, ca 250 nm. Det borde vi klara på 48 timmar….om vindarna står sig.

Biscaya är beryktat bland sjöfarare då det ofta blir en våldsam sjögång när det blåser. Detta beror på att det är 4 000 m djupt ganska långt in i bukten. Övergången till djup mindre än 200 m sker snabbt och detta medför att vågor och dyning som byggts upp från Atlanten snabbt ökar i höjd och blir farlig för alla typer av fartyg, även större båtar. Det finns dock positiva effekter, bland annat finns det gott om val i Biscaya. De vanligaste valarna är Pilotval, Sillval, Vikval, Kaskelot, med flera. Har man tur kan man även se Blåval, det största djur som någonsin existerat, så vitt man vet…. Vi hoppades givetvis att vi skulle se någon liten val…..

Hoppande delfiner i solnedgången

Enligt prognosen så skulle det vara bra vindar första dygnet. Därefter ska vinden sakta avta till 1-2 m/s. Vi fick bra vind förts dygnet, NV 7-10 m/s, och kunde slöra i 7-8 knop rakt söder ut. Solen sken och det var varmt. Inför natten tog vi in ett rev i storseglet för att få lite bekvämare segling, vi gjorde trots det 7 knop. Natten förflöt utan problem. Vinden är jämn och kl 06.00 blåser det fortfarande 7-9 m/s från NV. Dock har vi fått betydligt grövre sjö och Vi får vågor från SV fast det blåser från NV där vi seglar. Sirenia seglar fort och går hårt in i varje våg vi möter. Vågor sköljer över fördäck och det blir en ryckig gång. Inne i båten slamrar det i skåp och stuvfack….

Nattsegling över Biscaya

På Belle Ile kunde vi inte fylla färskvatten så vi startade watermakern på förmiddagen för att fylla på huvudvattentankarna. Vi har förvisso 200 liter kvar men det är skönt att vara på säkra sidan. Watermakern mår även bra av att köras ofta, gärna var 3:dje dag, för att undvika att det organiska material som fastnar i filter börjar ruttna och ge dålig smak på vattnet. När det är över 30 grader varmt börjar förmultningsprocessen snabbt i våra filter. Färskvattnet både luktar och smakar ruttet ägg när processen sätter igång. Om vi inte behöver tillverka färskvatten så spolar vi filter och membran med färskvatten var 3:dje dag. Detta vatten tar vi från båtens huvudvattentank via ett kolfilter för att får bort eventuellt klor i vattnet som förstör membranet. Membranet är dyrt och jobbigt att byta.

Pannkakor till lunch

På förmiddagen skrotar vinden mot V och avtar. Vi skotar om våra segel och ändrar kurs på autopiloten.

Då får vi plötsligt ett larm. Autopiloten får ingen information om rodrets läge, vilket den behöver för att kunna hålla kurs. Vi vet först inte vad detta beror på så vi börjar felsöka. Vi börjar med att starta om styrdatorn samt kontrollera alla anslutningar av signalkablar. Vi hittar inget fel så vi kontrollerar roderutslagsgivaren som sitter monterad på hjärtstocken. Det troliga är att det är denna givare som är trasigt. Som tur är har vi en givare i reserv som kom med den nya autopiloten vi installerade 2019. Elisabeth fick överta styrningen från autopiloten medans Roberth försökte demontera den gamla givaren från hjärtstock och styrdator och montera den nya. Inte helt enkelt när vi seglar i 7 knop och har stora vågor som kastar runt Sirenia i sjön. Efter 1 timme var det hela klart och vi kunde nöjda konstatera att autopiloten åter fick de signaler den behöver. Nu förtjänar vi en god lunch och återta den valspaning vi roar oss med dagarna i ända… men säg den glädje som varar….

När lunchen ska intas får vi larm om att den automatiska länspumpen startats. Vi tar in vatten!!! Efter en snabb koll i kölsvinet kan vi konstatera att det är mycket vatten, inte så mycket att det går upp till durkarna och det ser inte ut att öka så snabbt. Nu behövde vi snabbt hitta var vattnet kommer från, har vi hål i skrovet, har en bottengenomföring börjat läcka, eller???? Efter en försiktig provsmakning av vattnet i kölsvinet kan vi konstatera att det var saltvatten, inte bra… Vi lyfter på durkar och kontrollerar alla genomföringar utan att hitta något läckage. När vi öppnar dörren till motorrummet inser vi att det är här allt vatten kommer in. Vi kan snabbt konstatera att det inte är kylvatten till motorn som läcker. När vi kollar watermakern så hittar vi felet. Matarpumpen som trycker in saltvatten från havet in i watermakern saknar en slang…. det står en kaskad av vatten från pumpen. En slangklämma har tydligen inte varit helt åtdragen och det höga tryck som matarpumpen bygger upp har gjort att slangen lossnat och nu pumpas vatten rakt in i båten. Snabbt och enkelt åtgärdat. Stoppa pumpen och återmontera slang och slangklämma, lite bättre åtdragen denna gång.

Länspumparna har snabbt pumpat ut allt vatten från kölsvinet. Vi har tre olika länspumpar, en katastrofpump med hög kapacitet, en automatisk länspump med en flottör och en manuell länspump som vi själva kan använda om det inte finns ström till de andra pumparna. Kölsvinet är således fullt med slangar och pumpar…

Vi sköljer rent i motorrummet med lite sötvatten och pumpar även ut detta med länspumparna… ordningen återställd och nu kanske vi kan fokusera lite på segling och valspaning….

Det blev även lite tid för lite måleri. Kompis-Eva i Göteborg kom med den goda idén att lägga färg och mycket vatten på pappret och låta vågorna göra resten. Det var en utmaning att inte få ut allt på teakdäcket eller i havet men det var en intressant övning. Elisabeth kunde med lite god fantasi se Madonnan och barnet i en utav målningarna.

Madonnan och barnet……???

Under dagen minskar vinden och vi kan sätta gennakern. Vågorna och dyningen har successivt minskat så livet ombord blir lättare. När vi har 48 nm kvar dör vinden helt och vi startar motorn. Biscaya ligger plant som ett salsgolv och solen skiner. Vi har regelbundet besök av delfiner som leker i bogsvallet från Sirenia. Tyvärr ser vi inga stora valar på denna överfart, bara delfiner som faktiskt är en liten val…..

När vi kör motor får vi varmvatten och vi laddar batterierna. Innan vi startade motorn hade vi förbrukat 325 Ah (amperetimmar) av de 400 Ah som batterierna rymmer. Med den större generatorn vi monterat på motorn laddar vi nu 70 Ampere i timmen. Då vi monterat solceller på båtens targabåge var vår förhoppning att strömbudget skulle gå på ett ut, d.v.s. att vi laddar lika mycket med solcellerna som vi förbrukar. Dock drar kylskåp, frys, autopilot, pumpar, belysning, laddning av telefoner och datorer och alla instrument mer än vad solcellerna kan ladda just nu. Detta är särskilt påtagligt när vi seglar sydlig kurs. Med solen rakt förut skuggar alla segel effektivt solcellerna där bak. När vi faller av vid ekvatorn och seglar väster ut får vi mer direkt sol på solcellerna.

Den 25 juli kl 16.30 ankommer på San Sebastian i Baskien. Vi slås av hur stor staden är jämfört med våra förväntningar. En lång vit strand som går utmed stadens strandpromenad, kristallklart vatten, sol och +30 grader…vilken fantastisk känsla…

Vi seglade 256 nm. Vi gick för motor i 9 timmar, ca 50 nm.

Publicerat i Biscaya | 6 kommentarer

Belle-Ile

Vi mötte en hel armada av båtar när vi närmade oss hamnen så vi trodde att vi kom perfekt i tid för att få en bra båtplats. Alltid lika spännande att komma till en ny hamn som vi inte varit i tidigare och då är det att föredra att det inte är allt för många båtar i hamn. Man kan välja på att ligga i den inre eller yttre hamnen i Le Palais. Den inre hamnen inne i stan är populärast men för att komma in och ut måste man invänta högvatten då slussarna öppnas. Vi skulle bara ligga en natt innan vi skulle ge oss iväg över Biscaya och ville inte vara beroende av att vänta in högvatten för att kunna gå så vi föredrog den yttre hamnen.

När vi kom in innanför piren möttes vi av en hamnvakt i gummibåt och när han hörde att vi ville ligga i den yttre hamnen sa han att vi var för tidiga… de båtar som vi mött kom alla från den inre hamnen när slussen öppnades. Men han lyckades hitta en plats till oss, dock en något annorlunda än vad vi är vana vid. Vi fick dela en akterboj med en fransk båt och fick bra service av hamnvakten som både tog aktertampen till bojen och en lång förtamp som förtöjdes i en ring som satt i väggen på en hög kajkant. För att komma i land var det dingen som gällde. Nu var det ju inga flytbryggor så vid högvatten blev tamparna långa och vid lågvatten blev de korta. Grannbåten på styrbordssidan hade för långa tampar i högvattnet så när det blev svall från en färja drev deras båt in i oss och vår utombordare fastnade i deras mantåg. Båt och motor klarade sig men vår träskiva som motorn sitter på sprack men den funkar ändå.

Det var en strid ström av turistbåtar och arbetsfartyg i den lilla hamnen så hamnvakterna hade fullt upp med att se till att segelbåtar inte var i vägen i det smala hamninloppet när de stora fartygen kom och gick.

Vi tog dingen in till stadskajen och strosade runt lite i de pittoreska kvarteren men det började bli riktigt varmt så vi gick upp till Citadellet och tillbringade förmiddagen där.

Dingen förtöjd vid en ponton
Bakgata i Belle-Ile

Citadellet byggdes på 1500-talet av familjen Gondi men köptes av Fouquet och byggdes ut av Vauban, som även designat tornet i Cameret-sur-mer. Det stjärnformade citadellet är numer museum och hotell. Intressant och fint museum med vacker utsikten över hamnen. Det var som att komma till en oas i värmen så vid lunchtid knatade vi ner till stan och köpte baguette och ost och knatade tillbaka och fick en skön lunch och siesta i skuggan av en kanon.

Vy över inre hamnen på förmiddagen, innan ny armada med båtar kommer in för kvällen.
Vy över yttre hamnen med mycket båttrafik.

Claude Monet tillbringade långa tider i Belle-Ile för att måla av de vackra klipporna i Belle-Ile som blev en svit på 39 målningar. En Monet-målning hängde på muséet.

På eftermiddagen flydde vi värmen i hamnen och tog dingen och letade badstrand. Vi ville naturligtvis hitta en egen vilket vi också gjorde efter ett tag. Vi drog upp dingen och hoppade genast i vattnet. Det blev ett kort stopp då tidvattnet åt upp stranden väldigt snabbt så det var bara att leta ny strand. Vi hittade en som var lite brantare vilket gjorde att den inte försvann lika fort. Elisabeth hittade en rejäl utmaning med att teckna av barn som hoppade i vatten från en sten i en mängd olika ställningar.

Typisk badstrand som snabbt kommer försvinna i högvattnet

Natten var lugn förutom ett gäng fransmän som skrålade falskt på kajkanten men vi var trötta efter nattseglingen och sov gott ändå.

På torsdagen tog vi dingen in till stan och bunkrade inför den spännande seglingen över den beryktade Biscayabukten.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Cameret-sur-mer – Belle-Ile

På väg in i hamnen står en glad engelsman och vinkade glatt på en likadan båt som oss, Najad 380. Han kastar loss strax efteråt men kommer senare inbogserad av sjöräddningen då bogpropellern börjat brinna och rökfyllt hela förpiken. Alltid är det nåt…. som vi seglare säger.

Vi hittar en bra båtplats på insidan en flytbrygga där vi kommer blåsa ifrån bryggan då vindprognosen spår ökade vindar. Det är alltid bra att tryckas ifrån brygga istället för att ligga och skava mot den dessutom betydligt lättare då vi skall lämna bryggan.

Byn ligger runt en vik som dränerades vid lågvatten. Runt viken går en gata som kantas av restauranger och här ligger även en fiskaffär, vilken bonus! Ostron och rödspättafiléer inhandlades för nästan inga pengar alls. I kvarteren bakom huvudgatan ligger mängder av konstateljéer och gallerier med oljemåleri, skulpturer, silversmide, textilarbete etc.

Längst ut i viken där fiskindustrin håller till ligger en annorlunda ostronbar. Lokalen ligger i en industribyggnad och består av ett flertal bassänger med levande ostron, humrar, krabbor och där man i ett hörn helt oväntat har inrett en pimpad ostronbar. Tyvärr blev det inga ostron där eftersom vi redan hade kylen full efter besöket i fiskaffären. Men har ni vägarna förbi är det ett bra tips.

Ostronbar

Vid marinan ligger Tour Vauban, ett 18 m högt polygonbyggt försvarstorn. Fästningsverk av Vauban är ett världsarv bestående av 12 fästningar längs Frankrikes västra, norra och östra gräns varav ett finns i Cameret-sur-mer. Tornet designades av Vauban och var färdigbyggt 1696.

Tour Vauban

Karaktäristiskt för staden är gamla skeppsvrak som ligger uppdragna på land.

Nästa dag drar vi på oss vandrarkängorna och ger oss av mot uddarna Pointe de Toulinguet och Pointe de Pen-Hir. Vi traskar längst ut på uddarna och får se de höga och branta klipporna som stupar rakt ner i Atlanten. Mellan uddarna logger stora och härliga sandstränder men som blir betydligt mindre vid högvatten. Det blev en lång, svettig och varm vandring så på hemvägen tog vi ett dopp i de stora och salta Atlantvågorna.

Cameret -sur-mer i bakgrunden

Vi stannade två nätter och på tisdag eftermiddag kastade vi loss. Nu skall vi passera den sista udden, Pointe-de-raz och behöver tajma in tidvattnet eftersom det blir väldigt strömt här vissa tidpunkter på dygnet och vi ville inte hamna i stark motström. Blåser det dessutom kan det blir riktigt besvärligt.

Målet var att ta oss till Belle-Ile, en tripp på knappa 100 nm. Rätt tid att passera Pointe de raz uppskattade vi till 17-18.00-tiden och vi behövde därför lämna Cameret vid 15.00-tiden.

När vi rundat uddarna vi besökt dagen innan blev det ren plattläns och vi lyckades efter lite pyssel spira genuan och skota in focken, på det inre förstaget, bakom storseglet och fick på så sätt en hygglig fart. Vi närmade oss udden som planerat i tid men fick helt plötsligt motström istället för medström. Nu blev vi lite oroliga om vi hade gjort en felbedömning av strömmarna men efter ett tag vänder strömmen och vi fick rejält med med ström åt rätt håll. Vi forsade fram i över 10 knop vilket är mycket för oss. Vanligtvis ligger vi runt 6-8 knop i snitt.

När vi rundat udden fick blev vi välkomnade av stort stim delfiner som simmade i kapp med oss. De följde med oss länge innan de tröttnade på att vi seglade för sakta.

På kvällen skrotade vinden till NO och vi plockade ned spirbommen och skotade in seglen och fick en fin halvvindsbog ner mot udden vid Penmarch. När vi rundat udden skotade vi in alla segel så mycket det gick.

Prognosen sa att vinden skulle öka till 7-8 m/s under natten och gå från N till NNO. Vinden skulle vara svagast vid kusten och sedan successivt öka längre ut till havs. Vi planerade att segla nära land för att få sjölä men när mörkret föll insåg vi att vi inte kunde gå tillräckligt högt för att följa land. Vinden fortsatte att skrota mot O och fortsatte att öka till 10 m/s. Elisabeth tog första rortörn. Vi satte dubbla rev i storseglet och ett rev i genuan innan Roberth gick till kojs. Elisabeth försökte hålla en så hög kurs som möjligt men insåg snart att vi inte skulle lyckas gå innanför ögruppen Iles de Glenan. Hon föll av och gick nedanför öarna. Det kändes helt rätt att undvika segla med grund i lä på natten. Kl 03 övertog Roberth rortörn och Elisabeth övertog kojen. Vinden fortsatte att öka till 12 m/s och nu seglade vi dikt bidevind. Genuan togs in och den lilla focken på det inre förstaget sattes med ett rev. Trots detta gjorde vi 8 knop.

Under vårt vaktskifte tidigare på natten såg vi på vår AIS ett stort antal segelbåtar som började närma sig akter ifrån vilket är lite ovanligt mitt i natten. När vi seglar utanför ön Groix visade det sig att vi hamnat mitt i en seglingstävling. Två av båtarna gick ruggigt nära oss när de korsade vår kurs. Det var riktigt obehagligt då det var kolsvart och de gick så nära att vi nästan fick ögonkontakt med besättningarna fast det var nattsvart ute och det blåser 10 m/s. Men vi gav dom minsann en match och hängde på rätt bra med en tung, fullastad Najad med solceller och en dinge hängande och slängande i targabågen.

På morgonen närmade vi oss Belle-Ile och vinden minskade successivt. När solen går upp dör vinden och vi kunde gå in i hamn i le Palais vid 8-tiden på morgonen.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Roscoff – Camaret-sur-mer

Logg: 10 240
Motor: 1 139

Efter några dagar i hamn blir vi alltid lite rastlösa och längtar ut på havet igen. Innan vi kastade loss beräknade vi dieselförbrukningen. Vi har gått 83 timmar för motor sedan vi tankade senast i Cuxhaven. Med en medelförbrukning på 2,3 liter per timme borde vi ha förbrukat drygt 190 liter av totalt 325 liter, d.v.s vi har förbrukat lite mer än hälften. Nu seglar vi förvisso i hav med högre salthalt vilket gör att båten flyter högre i vattnet och drar således mindre diesel samt har vi generellt sänkt machfarten till 5 knop, vilket borde påverka förbrukningen positivt. Vi tankar och kan bara fylla 152,3 liter! Detta ger en medelförbrukning på endast 1,83 liter per timme!!! Ska bli intressant och se om detta står sig framöver. Den låga förbrukningen kan delvis bero på att vi gått för tomgång när vi väntat på broöppningar och slussar.

Kl 07.00 lämnar vi marinan, men vi får rött ljus och måste backa tillbaka. Den stora färjan från Cork, Irland, är på väg in vilket vi inte noterat. Efter 10 minuter får vi grönt ljus och seglar ut. Vi har tajmat högvattnet och kan segla i sundet mellan Roscoff och ön Ile de Batz. Vi har medström och gör bra fart genom sundet. Det ser vacker ut på Ile de Batz med alla stenhus som trängs i hamnen. Tyvärr har vi inte vågat gå dit med Sirenia då det är grunt och nästa torrlagt vid lågvatten. Vi har kurs V 270 och den svaga vinden är emot, 1-2 m/s. Vi går för motor och hoppas kunna sätta segel när vi rundar Frankrikes nordvästra hörn, innanför ön Ile D´Ouessant. Sundet mellan ön och fastlandet är förrädiskt när de starka strömmarna går emot vinden och vågorna från Atlanten och Biscaya. Enligt våra beräkningar ska strömmen vara sydlig och från kl 13 och vinden ska vrida till N-NO. Detta borde ge oss gynnsamma förhållanden när vi seglar S kurs genom sundet.

Roscoff
Le Four

Successivt kan vi börja ändra kurs från 270 grader till 180 grader vid lunchtid. Vi får bra medström men tyvärr ingen segelbar vind. Vi går fortfarande för motor när vi i dimma och duggregn passerar fyren Le Four och börjar segla söder ut.

Efter några timmars segling ser vi Franska kustbevakningen komma mot oss. De glider upp vid sidan och vi får minska farten. En man kommer ut på fördäck och försöker ropa till oss på fransk-engelska. Det var svårt att höra och förstå honom i blåst och motorljud men vi uppfattade som de frågade om vi sett eller känt lukt av någon typ av utsläpp. När vi svarade att vi inte märkt av något tackade de för sig och åkte.

Franska kustbevakningen

När vi närmar oss Le Conquet får vi sol och vinden ökar successivt så att vi kan sätta segel och äntligen stänga av motorn. För 15 år sedan bilade vi i Bretagne och bodde då några nätter på hotellet i hamnen i Le Conquet. Hotellet är byggt på en klippa och skjuter ut över vattnet. Vi ha många trevliga minnen härifrån som nu kommer tillbaka till oss.

Hotellet i La Conquet
Fyren St Mathieu

När vi passerat fyren St. Mathieu får vi en frisk NO vind och kan skota in våra segel och lova upp till en fin bidevindssegling de sista 10 sjömilen in till Camaret-sur-Mer. Vi ankommer marinan när solen börjar gå ner och vi får en bra plats längs med flytbryggorna i yttre hamnen.      

Publicerat i Frankrike, Okategoriserade | 5 kommentarer

Cherbourg-Roscoff

Logg 10 240 nm
Motor 1139 h

Tidig avgång från Cherbourg torsdag morgon kl 07.00 för att dra nytta av medströmmen runt Cap De La Hauge. Vi hade ca 120 nm till Roscoff vilket motsvara ca 1 dygns segling. När vi närmade oss kanalöarna anropades segelbåtar som kom för nära öarna på radion/VHF och informerades om att det inte var tillåtet att gå iland eller ankra utanför öarna med undantag från Jersey. Till Jersey kunde man gå till och göra ett covid-19 test och om det var negativt var det ok att gå iland. Vi passerade öarna då vi inte ville riskera att bli fast på Jersey i väntan på testresultat.

Det var rätt grov sjö men vi kunde segla förutom i sundet mellan Jersey och Guernsey där vi fick gå för motor en timme. Åter en stjärnklar natt med mycket mareld i vattnet som gnistrade och vi kunde fortsatt se kometen Neowise. På morgonen när vi närmade oss Roscoff lade sig dimman och vi fick användning av radarn igen.

På morgonen ankom vi Roscoff och möttes av en hamnkapten och som hänvisade plats. Hamnavgiften var €37.

Fin och skyddad hamn med två ingångar varav en är för mer grundgående båtar. Det första vi brukar göra när vi kommer till en ny hamn är att leta upp en fiskaffär. Vi traskade in till stan, en promenad på ca 15 minuter, men där fanns främst restauranger. Varken fiskaffär eller matbutik fanns. Roscoff är en stor fiskehamn men fisken köps upp av stora grossister och körs direkt till Paris för vidare distribution. Dagen efteråt hittade vi dock en lokal grossist som under några timmar öppnade för försäljning direkt till kund. De sålde krabba , hummer och ostron. Eftersom vi inte har tillräckligt stor kastrull till de gigantiska krabborna och humrarna så fick det bli 1 kg stora ostron för €6. Fisk såldes endast på vardagar…

I marinan finns en restaurang och en båttillbehörsaffär, resten av lokalerna står tomma. Båttillbehörsaffären har ett bra utbud och vi passade på att köpa ny revlina till furlexen (rullen) till förseglet som hade skadats under nattseglingen när vi revade genuan i hård vind.

Strax utanför hamnen låg en badstrand som var rätt stor vid lågvatten men blev allt mindre och mindre ju längre dagen gick. När vi kom till stranden stod hopptornet långt upp på land men senare på dagen gick det att hoppa från det. Det var konstruerat så att det inte gick att klättra upp i tornet vid lågvatten som tur var. Det blev en skön eftermiddag på stranden och sköna dopp i Atlanten.

Vi lämnade Roscoff efter 2 dagar. Trots att vindprognoserna förutspådde svaga vindar ville vi komma vidare, vi kände oss färdiga med Roscoff och såg fram emot att komma till Camaret-sur-Mer.

Publicerat i Frankrike | 2 kommentarer

IJmuiden – Cherbourg

Logg: 9 804 nm
Motor: 1 112 h

Fredag den 10 juli sätter vi segel utanför IJmuiden för kurs ner mot Frankrike. Planen är att segla till Dieppe, men planer är till för att ändras!! Nåväl, vi får en fin slör ner mot Belgien. Solen skiner och NV-vinden är stabil 7-8 m/s under dagen. Vi har bestämt oss för att hålla oss relativt nära kusten och inte ge oss ut i de stora farlederna som går genom engelska kanalen. Vi kommer snart ner till kusten utanför Rotterdam. Om det är effekter av covid-19 eller inte vet vi inte, men det ligger oerhört många fartyg på redden och väntar. Och det är ett kontinuerligt flöde av fartyg in och ut från Rotterdam. Utanför Rotterdam finns en rondell för fartygen!! För att lotsbåtarna ska hinna med att lämna lotsar till ingående fartyg och hämta lotsar från utgående fartyg kör lotsbåtarna i skytteltrafik mellan fartygen. De har för detta ändamål spärrat av ett stort område där fritidsbåtar inte får trafikera. Detta kände inte vi till utan seglade i godan ro rakt mot detta område. Vi hade noterat en lucka i fartygstrafiken där vi kunde passera genom utan att störa något fartyg. När vi närmar oss detta något diffusa område på havet blir vi uppropade på radion att vi är på väg att segla in i förbjudet område och måste ändra kurs. Med holländsk brytning och knastrig radiosignal hade vi först svårt att förstå vad de menade. När vi bad om ett förtydligande blev det dock klart att vi måste ändra kurs och vi blev ombedda att läsa på de förskrifter som finns för fritidsbåtar för navigering i detta område. Just då var det inte läge att fråga ”vilka föreskrifter” de åsyftade utan det vara bara att hålla god min och tacka för informationen. Tyvärr har vi inte köpt någon cruising guide (pilots) för Holland utan har litat på vår ”intuition” och internet, kanske inte helt korrekt men vi kan inte köpa cruising guides för alla länder vi ska segla genom, det skulle kosta en mindre förmögenhet. Den mesta informationen finns på internet, troligen även informationen om förbjudet område för segelbåtar…vilket vi missat…☹

Trångt utanför Rotterdam

På kvällen mojnar det och kl 20.10 startar vi motorn för att inte driva med strömmarna åt fel håll. Under en kort period driver vi in i farleden och kommer kusligt nära fartygen. Utanför Belgiens kust bygger de en enorm vindkraftspark. Även detta är ett förbjudet område för fritidsbåtar, men det framgår med all tydlighet på sjökorten. De har skapat en smal passage för alla båtar mellan vindkraftsverken och kusten. Ungefär här mojnar vinden och solen går ner. Då passar även Roberth på att gå till kojs och lämnar rortörn till Elisabeth. Kl 22.45 har vi lite vind igen och Elisabeth sätter segel. Hon seglar parallellt med farleden men vissa fartyg genar och skapar förvirring mitt i natten. På ena sidan har vi fartygen och på andra sandbankar som flyttar sig med strömmarna. Scary… 😊 Kl 03.00 är det vaktavbyte och Elisabeth får lite välförtjänt sömn. Utanför Belgien dör vinden igen och motorn startas kl 03.30. Vi ändrar kurs mot väster och går mellan två farleder. Kl 04.05 kommer vinden tillbaka, blåser 6 m/s från NV. Vi sätter fulla ställ och seglar snabbt över farlederna och kommer snart in i fartygsfria vatten. På morgonen är strömmen med oss och vi seglar in på franskt territorialvatten. Vi passerar Dunkerque och siktar Calais vid lunchtid. Vinden avtar och skrotar mot V och vi börjar få svårt att hålla höjd. Vi lyckas hålla höjd förbi Calais och kan börja falla till en SV kurs. Solen skiner och det är varmt. Vattnet får här en mer turkos färg och kontrasten mot de vita klipporna i både Dover och Calais ger en skön känsla av sommar och att vi passerar en milstolpe i vår segling. Härligt att äntligen vara på väg…. 😊

Strax väster om Calais dör vinden. Vi har stark medström när vi passerar Cap Gris-Nez och kan sätta en rak kurs mot Dieppe. Det blåser fortfarande bara V 1-2 m/s och när vi passerar utanför Boulogne-sur-Mer går vi fortfarande för motor. Vi inser snart att vi kommer angöra Dieppe mitt i natten. Vi har inget emot att segla på natten men att angöra en för oss okänd hamn mitt i natten med tidvatten och strömmar tycker vi är onödigt. Vi resonerar fram och tillbaka och kommer fram till att vi fortsätter segla. Om vindprognoserna står sig bör vi kunna segla till Cherbourg och komma fram dagen efter. På grund av Covid-19 kom vi iväg några månader senare än planerat och det känns skönt att avverka några fler sjömil. Vi har dessutom bilat i Normandie och Bretagne och sett de stora sevärdheterna. Sagt och gjort, vi ändrar kurs och sätter segel kl 15.15 mot Cherbourg. Vinden ska vrida från V till NV så efterhand kommer vi kunna hålla kurs rakt mot mål. Kl 20.20. Vind NV 4-5 m/s. Logg 9 988 nm, motor 1 118 h. Under natten har vi fin segling i lätta vindar. När Roberth går på sitt pass kl 03.30 har Elisabeth sett en komet på natthimlen. Länge sedan vi såg en komet så tydligt. Stjärnhimlen är fantastisk när man är mitt ute på havet. Det visade sig vara en helt nyupptäckt komet som benämnts Neowise. Kometen har vi sedan kunna följa under flera nattseglingar.

Neowise

På morgonen skrotar vinden till NO och avtar till 2-3 m/s. Vi får plattläns och seglar i 2-3 knop mot Cherbourg. När farten sedan minskar till 1-2 knop revar vi genuan och startar motorn. Vi hissar en upp-och nervänd kon mellan masten och förstaget för att visa att vi går för motor fast vi har storseglet uppe. Detta betyder att vi inte längre har förkörsrätt framför motorbåtar vilket vi har när vi seglar.

Vi går för motor hela vägen fram till Cherbourg som vi angör kl 18.50 söndag den 12 juli. Vi ropar upp marinan Chantereyne på radion utan svar. Vi lägger oss på vänt-bryggan och fortsätter att anropa. Tillslut tar vi saken i egna händer och går in i marinan och tar första bästa plats som är ledig och märkt som gästplats.

Totalt har vi seglat 305 nm sedan vi slussade ut i IJmuiden fredag den 10 juli.           

Cherbourg-Octeville

Vi gick upp till hamnkontoret och betalade avgiften och fick som förstagångsbesökare en välkomstpåse med kartor, kakor, soppåse samt påse för återvinning. Avgiften var 39€ per natt.

Bekvämt med flytbryggor när det är ca 5 meter skillnad i tidvatten. Här är det lågvatten

Vi var lite trötta efter 3 dagars segling men vi hade sett fram emot en moules frites så vi gav oss ut på stan och hittade en restaurang på kajkanten men till vår stora besvikelse musslorna slut. Det blev istället en sen fish&chips vid 23.00. 

Cherbourg är inte någon speciell mysig stad men det var bra tidsmässigt och en bra utgångspunkt för nästkommande etapp. Cherbourg är mest känt för slaget vid Cherbourg 1944 då amerikanska trupper återtog staden från tyskarna vilket ansågs vara avgörande för återerövringen av Västeuropa. Cherbourg kan också stoltsera med att ha världens största artificiella hamn.

Man ser även mycket paraplyer då Cherbourg tillverkar paraplyer och gjorde inspelning av filmen ”Paraplyerna i Cherbourg” 1964 som fick många utmärkelser bl a en Oscar.

På måndagen började vi med en picknick i den Botaniska trädgården. Den var fin men väldigt liten och denna lilla plätt var i princip det enda grönområdet i stan. Därefter vandrade vi upp på berget till ”Fort du  Roule”. Det var en tuff vandring i värmen och väl däruppe inser vi att det är måndag och museet är stängt men vi blev belönade med en vidunderlig utsikt över staden.

Därefter satte vi av mot stranden. Det var både varmare och längre än vi räknat med och tyvärr hade vi inte med några badkläder. Istället blev det en svalkande cider på strandbaren. Badstranden var inte speciellt fin så vi var inte allt för ledsna att inte få ta ett dopp. Efter en lång och svettig promenad på 34 000 steg var det skönt att komma tillbaka till båten.

Dagen efter blev det en fakirväckning kl 06.00 för att ta en busstur till Barfleur och Saint-Vaast-la-Hougue. På väg till busstationen kom vi på att vi hade glömt munskydd, som är obligatoriskt på bussen, så Roberth fick offra sig och kuta tillbaka till båten. Lite stressade och svettiga stod vi dock på hållplatsen 07.46 då bussen skulle gå. Vi väntade på bussen i 30 minuter innan vi molokna gick tillbaka till båten.

14 juli….. känns det bekant?? Frankrikes nationaldag = inga bussar!Däremot är vissa butiker öppna. Vi tröstade oss med ostron, bläckfisk, goda ostar mm.

Restaurangpriserna är ungefär som hemma men att handla mat i butiker är mycket billigare. Carrefour är en gigantisk matbutik där vi gillar att botanisera bland hyllorna.

Den 15:e blev det återigen tidig väckning och den här gången gick det bättre. Vi var lite tveksamma om vi skulle utsätta oss för att åka kommunalt men vi var bara 3 personer på bussen. Efter drygt 1 timme var vi framme i Saint-Vaast som är en söt liten fiskehamn men framförallt känd för sina fina ostron. Odlingarna ligger strax utanför och efter de varit autentisk och plockat kommer traktorerna med lass av ostron genom staden. Det är även en populär fritidsbåtshamn där man löst tidvattnet i hamnen med slussar som öppnas när det är högvatten.

Det finns en del butiker i byn och framförallt en utmärkte sig, La maison Gosselin som drivits i generationer sedan 1889. Utifrån såg den inte så märkvärdig ut men när man kom in i den förgrenades den ut i olika källarvalv och gångar. Det var köttdiskar, ostavdelningar, vinkällare, ett rum för calvados, kryddor, heminredning etc etc.

Vi avslutade besöket med att äta lokala ostron innan vi tog bussen till Barfleur.

Barfleur är också en liten fiskeby men mer känt för sina musslor så här blev resans första moules frites. Utseendet på byn förändrades med tidvattnet.Vi upplevde Barfleur som lite mer avslagen och inte så mycket liv och rörelse som i Saiant-Vaast, men det var rätt mycket bilar överallt.

Vi var tillbaka i båten vid 19-tiden och ägnade resten av kvällen i hamnens tvättstuga och städade även båten invändigt.

Vattentankarna fylldes med vatten och vi invigde vårt kolfilter som vi köpt i Cuxhafen. Kolfiltret tar bort lukt och smak samt renar vattnet från klor, tungmetaller, etc.

Vattenfilter

Publicerat i Frankrike, Norra Europa | 1 kommentar