San-Sebastián

På basiska heter staden Donostia och man kallar den oftast Donostia-San Sebastian. Den största och finaste stranden heter ”Playa de la Concha” och sägs vara en av världens vackraste och här ville vi kasta ankar.

När vi kom in i ankringsviken var det full aktivitet med badbåtar, SUP-paddlare, simmare och 100-tals bojar. Det var inte lätt att hitta en bra ankringsplats men vi lade oss till slut lite längre ut där vi visserligen inte var lika skyddade från den väntade nordvästliga vinden men vi låg helt ok där.

Vi kunde ta en betalboj för €40 per dygn. I bojavgiften ingick visserligen båttaxi till och från hamnen men det kändes som onödiga pengar när vi har egen dinge. I marinan var det billigare men där kunde vi ligga max 2 dagar så det fick bli eget ankare.

Efter skönt dopp i den turkosblå lagunen tog vi dingen in till hamnen. Nu förstod vi vitsen med att ha fri båttaxi i bojavgiften för det var svårt att bli av med dingen. Alla pontoner var försedda med låsta grindar. Till slut lade vi dingen på nocken på bryggan där man tankar. Vi låg inte i vägen för någon men när vi skulle hämta dingen fick vi klättra över en stängd grind. Detta funkade två kvällar men tredje kvällen blev vi stoppade och skulle behöva betala en hamnavgift för att få koden till de låsta pontonerna. Det skulle  kosta oss €14,80 per dygn så den kvällen blev det middag i båten istället.

Men de första kvällarna kom vi iland gratis. Efter en kvällspromenad i den fina gamla staden kunde vi äntligen få några goda pinxos på en av alla restauranger som låg tätt i kvarteren. När vi kom in till gamla staden på dagtid senare hade den helt ändrat skepnad. Nu trängdes fiskaffärer, livsmedelsbutiker och frukt- och grönsaksaffären istället för pinxosbarer.

San Sebastian ligger fint runt tre stränder där Playa de la Concha är den finaste, Playa de la Zurriola som ligger i området Gros är en populär surfingstrand och Playa de Ondarreta är mer en familjestrand. Det är lätt att förstå att detta var en turistort för aristokratin runt sekelskiftet före 1:a världskriget då många av de vackra byggnaderna uppfördes.

Dag 2 skulle vi bestiga berget Monte Igueldo som ligger på den västra sidan. Det fanns en linbana men vi valde att gå trappor och serpentinvägar upp på berget, svettigt värre i gassande sol. När vi nästan var uppe möttes vi av en biltull men som även gällde gående. Det visade sig att det låg ett gammalt tivoli på toppen och företaget som köpt hela området krävde €3  per person för att beträda deras gator….. no way…. vi traskade nerför berget igen och tröstade oss med friterad bläckfisk till lunch för dom pengarna. Men vi kom såpass högt uppe på berget så vi hade fin utsikt över staden och ön Isla de Sankta Clara.

Nedanför berget fanns det en kollektion med skulpturer av konstnären Eduardo Chillida, placerade där staden tar slut och havet tar vid.

Dag 3 tog vi dingen in till staden igen, nu på jakt efter en kabelsko som skulle användas till montering av solceller på biminitaket. Hittills hade vi bara haft solcellerna på targabågen monterade men nu var det dags att montera solcellerna som vi haft med oss från Sverige. Dessa solceller ska ge ett tillskott på 220 watt tillsammans. Det blev en lååång promenad i området Gros där de flesta butiker av den här karaktären ligger. Vi hade hittat en butik på nätet men den var stängd men vi hittade en annan och därefter blev vi hänvisade från butik till butik men när vi till slut bli hänvisade till den första butiken vi varit inne i gav vi upp, men alla var otroligt engagerade och hjälpsamma. Vi kom dock tillbaka med en vattenslang. Det finns inga allmänna slangar i hamnarna alla har sin egen och nu även vi.

På kvällen blev det en promenad på kullen med Jesus statyn. Tyvärr kom vi inte helt upp på den här toppen heller då de stängde innan vi var uppe.

Dag 4 planterade vi att göra en bilutflykt till Rioja på 2 dagar. Vi var inte så pigga på att lämna båten för ankare dessutom skulle vi behöva betala €29 för att lämna dingen i hamnen så på morgonen gick vi in och lade oss i marinan i två nätter.

La Rioja

Många mörka vinterkvällar i Göteborg har vi drömt oss bort i kommande seglingar över haven och alla platser vi vill besöka. Ett av målen vi ofta drömmande återkommit till är Baskien och La Rioja. När avfärden från Sverige blev förskjuten så behöver vi prioritera vilka platser vi hinner besöka men vi beslöt oss för att åka en kortare sväng upp genom bergsmassiven i Baskien till dalgången som den autonoma provinsen La Rioja ligger på. Genom dalgången ringlar sig floden Ebro med bifloden Rio Oja som gett namn till provinsen. La Rioja omges av höga berg med toppar på drygt 2 300 m höjd vilket ger ett gynnsamt klimat för vinodling i Rioja. La Rioja har endast en liten större stad men många fantastiska små mysiga medeltida byar.

Vi hyrde den minsta och billigast bilen vi kunde hitta. Vi valde Hertz då vi kunde, enligt hemsidan, hämta bilen centralt i San Sebastian. Det visade sig sedan att bilen vi bokat fanns att hämta utanför stan vid ett köpcenter… typiskt…en taxiresa kostar i och sig inte så mycket i Spanien, men man känner sig lite lurad. Det var dock en söt liten bil med stort soltak så det blir lite cabriolet-känsla. Antalet hästar under huven var dock begränsat så det blev ett intensivt ryckande i växelspaken när det lutade mot…. Och lutar mot gör det när man lämnar havet och kör upp genom de vackra bergmassiven. Känslan när vi kommer ut ur staden är att vi befinner oss i de lägre delarna av alperna, hustypen känns väldigt ”alp-lik”….

Första målet var staden Haro som ligger på en kulle med utsikt över det kuperade landskapet. Mysig gammal stadskärna där vi hittade ”ett hål i väggen” där det såg ut som endast lokala ortsbor åt lunch. Vi gillar dessa ställen och åt en lunch med många lokala råvaror. Då vi inte kan ett ord spanska och spanjorernas engelska inte är den bästa blir det att peka och gissa. Bra blev det och de tunt skurna lambollarna, såg ut garnnystan, var helt lysande… Vi hade hoppats på ett besök på någon vingård men nästa allt är stängt pga av covid-19. Vi hade blivit varnade för detta men vi var främst ute efter att insupa miljön och det vackra landskapet så vi var inte så besvikna.

Färden fortsatte mellan små byar med gamla stenhus i varierande skick. Mycket är lite halvt om halvt förfallet men på ett litet charmigt sätt. Det växer blommor och klängväxter på ruinerna så de bidrar till en skön helhet. Mellan byarna skryter vinodlarna om vem som kan bygga det lyxigaste, udda, modernaste vinhuset. Vinturism är en stor sak i Rioja, men just nu är allt stängt och turisterna lyser med sin frånvaro.

På kvällen har vi bokat ett billigt pensionat i hjärtat av Logrono. Vi var de enda gästerna och det tog ett tag innan det kom en kille och släppte in oss. Logrono visar sig vara en ganska stor och livlig stad. Vi hade en mycket trevlig kväll och åt en fantastisk middag på Asador El Tahiti.

Nästa dag bilade vi till byn Laguardia. Helt fantastiskt ställe där vi strosade runt i gamla gränder och tittade på medeltida hus och kyrkor. Det var varmt och vi satte oss på ett litet torg under trädens lövverk och svalkade oss med lokal dryck…. Att byn var ”fantastisk” har även andra turister upptäckt. Första gången i La Rioja som vi såg mycket turister och en och annan pilgrim.

Efter att soltaket öppnats åkte vi vidare upp i ett bergspass på serpentinvägar. Vi stannade i en kurva och intog en medhavd lunch i skuggan av gamla olivträd med en milsvid utsikt över Rioja. En välbehövlig vila för vår lilla Peugeot som fick slita ont i värmen och backarna. En Kungsörn flög förbi och vi tror även att vi såg en gam av någon sort, en bit bort….. långt bort…

När vi kom högst upp i bergspasset parkerade vi bilen och vandrade upp på bergskammen Obarenes i Sierra de Cantabria som här utgör gräns mellan Baskien och La Rioja. Härefter bar det nedför på småvägar ända ner till kusten.

Innan vi åkte tillbaka till San Sebastian ville vi besöka ön San Juan Gaztelugatxeko och klostret som står på klippan. Ön är förbunden med land med en lång slingande mur som varit inspelningsplats för känd serie (G.O.T). Döm till vår förvåning när vi blev avkrävda biljetter som måste förbokas och kunde inte ”köpas” (de var gratis) på plats. Dessutom var maxantalet besökare för dagen redan uppnådd så där fick vi tji….Vi fick njuta av en glass och utsikten för att sedan vända den lilla bilen och köra till San Sebastian.                   

På fredagen …. var det dags att lämna San Sebastian och gå mot Getaria som skulle vara en liten fiskeby med grillad fisk på menyerna. Efter lite bunkrande och vattentankning kastade vi loss vid 14-tiden. När vi lämnat hamnen trodde Robert att vi höll på att sjunka då han hörde ett fasansfullt skrik från akterkabinen. Det visade sig att Elisabeth stått öga mot öga med en fripassagerare i form av en geckoödla på ca 5 cm… Ödlan var naturligtvis också vettskrämd men kom fram för att äta lite smulor och dricka vatten som serverats. Nu började diskussionen om det trots allt inte vore bra med en gecko ombord som kunde äta flugor och myggor. Men när hen sökte skydd i Elisabeths toffel infångades hen i en glasburk för vidare transport till en trevlig plats i Getaria.

Getaria

Getaria låg bara 10 nm västerut men tog sin tid då det var svaga vindar. Men solen sken och vi hade inte bråttom så vi gled sakteliga fram.

Vi ankrade utanför stranden bland bojar och badbåtar och tog oss genast iland för att hitta ett nytt hem till geckon. Vi valde till slut en mur i gamla stan där det fanns gott om myror.

Vi strosade runt lite i den gamla stan vilken bestod av tre gator… Plötsligt började det blåsa upp ordentligt med hårda vindbyar. Parasoller blåste iväg och sanden yrde. Nu kom vinden från alla håll och när vi blickar ut mot viken ser vi att Sirenia ligger på norra sidan den röda  bojen istället för 20 m söder om som vi ankrat. Vi blev oroliga att Sirenia har börjat dragga så vi slängde oss i dingen och körde ut. Det kom vindbyar upp till 20 m/s från ”fel” håll vilket skulle kunna få ankaret att släppa men vårt Rocna-ankare klarade det bra. Nu var det mest den röda bojen som irriterande ville gnida sig mot skrovet. Efter ett par timmar mojnade vinden men den kom fortfarande från helt motsatt håll än vad prognosen sagt.

Dagen efter hade vi skön dag med härliga bad från båten och på eftermiddagen åkte vi in till stan och tog rulltrappan (!) upp till Balenciaga-museet. Christobal Balenciaga var en framgångsrik modedesigner och grundare till Balenciaga modehus i Paris. Getaria var hans födelsestad och han startade ett skrädderi i San Sebastian innan han drog till Paris. Varumärket är fortfarande stort.

På kvällen hade vi planerat att äta grillad fisk vilket Getaria är känt för. Det fanns bara ett fåtal restauranger och det enda vi kunde boka var ett trist bord inomhus. Vi hade kollat flera menyer och det verkade som det fanns något slags enhetspris på 40-50€ per kg. Det kändes lite som vi hamnat i en turistfälla så när det började regna och vi hade ventilerna öppna på båten, var vi rätt nöjda att åka ut till båten och laga egen middag.

Paj med gung

Vinden fortsatte att blåsa från ”fel” håll men nu mycket mindre så vi hade en betydligt lugnar kväll och natt innan vi kastade loss för att fortsätta västerut nästa dag.

Publicerat i Norra Spanien | 10 kommentarer

Biscayabukten

Logg: 10 414 nm
Motor: 1 152 h

Efter några svettiga dagar på Belle-Ile lämnade vi den något udda hamnen för segling över Biscaya. Målet var att segla till San Sebastian i Baskien och sedan sakta men säkert göra hela Spanska norra kusten. Då vi redan seglat en bit in i Biscaya blir passagen över till Spanien inte särskilt lång, ca 250 nm. Det borde vi klara på 48 timmar….om vindarna står sig.

Biscaya är beryktat bland sjöfarare då det ofta blir en våldsam sjögång när det blåser. Detta beror på att det är 4 000 m djupt ganska långt in i bukten. Övergången till djup mindre än 200 m sker snabbt och detta medför att vågor och dyning som byggts upp från Atlanten snabbt ökar i höjd och blir farlig för alla typer av fartyg, även större båtar. Det finns dock positiva effekter, bland annat finns det gott om val i Biscaya. De vanligaste valarna är Pilotval, Sillval, Vikval, Kaskelot, med flera. Har man tur kan man även se Blåval, det största djur som någonsin existerat, så vitt man vet…. Vi hoppades givetvis att vi skulle se någon liten val…..

Hoppande delfiner i solnedgången

Enligt prognosen så skulle det vara bra vindar första dygnet. Därefter ska vinden sakta avta till 1-2 m/s. Vi fick bra vind förts dygnet, NV 7-10 m/s, och kunde slöra i 7-8 knop rakt söder ut. Solen sken och det var varmt. Inför natten tog vi in ett rev i storseglet för att få lite bekvämare segling, vi gjorde trots det 7 knop. Natten förflöt utan problem. Vinden är jämn och kl 06.00 blåser det fortfarande 7-9 m/s från NV. Dock har vi fått betydligt grövre sjö och Vi får vågor från SV fast det blåser från NV där vi seglar. Sirenia seglar fort och går hårt in i varje våg vi möter. Vågor sköljer över fördäck och det blir en ryckig gång. Inne i båten slamrar det i skåp och stuvfack….

Nattsegling över Biscaya

På Belle Ile kunde vi inte fylla färskvatten så vi startade watermakern på förmiddagen för att fylla på huvudvattentankarna. Vi har förvisso 200 liter kvar men det är skönt att vara på säkra sidan. Watermakern mår även bra av att köras ofta, gärna var 3:dje dag, för att undvika att det organiska material som fastnar i filter börjar ruttna och ge dålig smak på vattnet. När det är över 30 grader varmt börjar förmultningsprocessen snabbt i våra filter. Färskvattnet både luktar och smakar ruttet ägg när processen sätter igång. Om vi inte behöver tillverka färskvatten så spolar vi filter och membran med färskvatten var 3:dje dag. Detta vatten tar vi från båtens huvudvattentank via ett kolfilter för att får bort eventuellt klor i vattnet som förstör membranet. Membranet är dyrt och jobbigt att byta.

Pannkakor till lunch

På förmiddagen skrotar vinden mot V och avtar. Vi skotar om våra segel och ändrar kurs på autopiloten.

Då får vi plötsligt ett larm. Autopiloten får ingen information om rodrets läge, vilket den behöver för att kunna hålla kurs. Vi vet först inte vad detta beror på så vi börjar felsöka. Vi börjar med att starta om styrdatorn samt kontrollera alla anslutningar av signalkablar. Vi hittar inget fel så vi kontrollerar roderutslagsgivaren som sitter monterad på hjärtstocken. Det troliga är att det är denna givare som är trasigt. Som tur är har vi en givare i reserv som kom med den nya autopiloten vi installerade 2019. Elisabeth fick överta styrningen från autopiloten medans Roberth försökte demontera den gamla givaren från hjärtstock och styrdator och montera den nya. Inte helt enkelt när vi seglar i 7 knop och har stora vågor som kastar runt Sirenia i sjön. Efter 1 timme var det hela klart och vi kunde nöjda konstatera att autopiloten åter fick de signaler den behöver. Nu förtjänar vi en god lunch och återta den valspaning vi roar oss med dagarna i ända… men säg den glädje som varar….

När lunchen ska intas får vi larm om att den automatiska länspumpen startats. Vi tar in vatten!!! Efter en snabb koll i kölsvinet kan vi konstatera att det är mycket vatten, inte så mycket att det går upp till durkarna och det ser inte ut att öka så snabbt. Nu behövde vi snabbt hitta var vattnet kommer från, har vi hål i skrovet, har en bottengenomföring börjat läcka, eller???? Efter en försiktig provsmakning av vattnet i kölsvinet kan vi konstatera att det var saltvatten, inte bra… Vi lyfter på durkar och kontrollerar alla genomföringar utan att hitta något läckage. När vi öppnar dörren till motorrummet inser vi att det är här allt vatten kommer in. Vi kan snabbt konstatera att det inte är kylvatten till motorn som läcker. När vi kollar watermakern så hittar vi felet. Matarpumpen som trycker in saltvatten från havet in i watermakern saknar en slang…. det står en kaskad av vatten från pumpen. En slangklämma har tydligen inte varit helt åtdragen och det höga tryck som matarpumpen bygger upp har gjort att slangen lossnat och nu pumpas vatten rakt in i båten. Snabbt och enkelt åtgärdat. Stoppa pumpen och återmontera slang och slangklämma, lite bättre åtdragen denna gång.

Länspumparna har snabbt pumpat ut allt vatten från kölsvinet. Vi har tre olika länspumpar, en katastrofpump med hög kapacitet, en automatisk länspump med en flottör och en manuell länspump som vi själva kan använda om det inte finns ström till de andra pumparna. Kölsvinet är således fullt med slangar och pumpar…

Vi sköljer rent i motorrummet med lite sötvatten och pumpar även ut detta med länspumparna… ordningen återställd och nu kanske vi kan fokusera lite på segling och valspaning….

Det blev även lite tid för lite måleri. Kompis-Eva i Göteborg kom med den goda idén att lägga färg och mycket vatten på pappret och låta vågorna göra resten. Det var en utmaning att inte få ut allt på teakdäcket eller i havet men det var en intressant övning. Elisabeth kunde med lite god fantasi se Madonnan och barnet i en utav målningarna.

Madonnan och barnet……???

Under dagen minskar vinden och vi kan sätta gennakern. Vågorna och dyningen har successivt minskat så livet ombord blir lättare. När vi har 48 nm kvar dör vinden helt och vi startar motorn. Biscaya ligger plant som ett salsgolv och solen skiner. Vi har regelbundet besök av delfiner som leker i bogsvallet från Sirenia. Tyvärr ser vi inga stora valar på denna överfart, bara delfiner som faktiskt är en liten val…..

När vi kör motor får vi varmvatten och vi laddar batterierna. Innan vi startade motorn hade vi förbrukat 325 Ah (amperetimmar) av de 400 Ah som batterierna rymmer. Med den större generatorn vi monterat på motorn laddar vi nu 70 Ampere i timmen. Då vi monterat solceller på båtens targabåge var vår förhoppning att strömbudget skulle gå på ett ut, d.v.s. att vi laddar lika mycket med solcellerna som vi förbrukar. Dock drar kylskåp, frys, autopilot, pumpar, belysning, laddning av telefoner och datorer och alla instrument mer än vad solcellerna kan ladda just nu. Detta är särskilt påtagligt när vi seglar sydlig kurs. Med solen rakt förut skuggar alla segel effektivt solcellerna där bak. När vi faller av vid ekvatorn och seglar väster ut får vi mer direkt sol på solcellerna.

Den 25 juli kl 16.30 ankommer på San Sebastian i Baskien. Vi slås av hur stor staden är jämfört med våra förväntningar. En lång vit strand som går utmed stadens strandpromenad, kristallklart vatten, sol och +30 grader…vilken fantastisk känsla…

Vi seglade 256 nm. Vi gick för motor i 9 timmar, ca 50 nm.

Publicerat i Biscaya | 6 kommentarer

Belle-Ile

Vi mötte en hel armada av båtar när vi närmade oss hamnen så vi trodde att vi kom perfekt i tid för att få en bra båtplats. Alltid lika spännande att komma till en ny hamn som vi inte varit i tidigare och då är det att föredra att det inte är allt för många båtar i hamn. Man kan välja på att ligga i den inre eller yttre hamnen i Le Palais. Den inre hamnen inne i stan är populärast men för att komma in och ut måste man invänta högvatten då slussarna öppnas. Vi skulle bara ligga en natt innan vi skulle ge oss iväg över Biscaya och ville inte vara beroende av att vänta in högvatten för att kunna gå så vi föredrog den yttre hamnen.

När vi kom in innanför piren möttes vi av en hamnvakt i gummibåt och när han hörde att vi ville ligga i den yttre hamnen sa han att vi var för tidiga… de båtar som vi mött kom alla från den inre hamnen när slussen öppnades. Men han lyckades hitta en plats till oss, dock en något annorlunda än vad vi är vana vid. Vi fick dela en akterboj med en fransk båt och fick bra service av hamnvakten som både tog aktertampen till bojen och en lång förtamp som förtöjdes i en ring som satt i väggen på en hög kajkant. För att komma i land var det dingen som gällde. Nu var det ju inga flytbryggor så vid högvatten blev tamparna långa och vid lågvatten blev de korta. Grannbåten på styrbordssidan hade för långa tampar i högvattnet så när det blev svall från en färja drev deras båt in i oss och vår utombordare fastnade i deras mantåg. Båt och motor klarade sig men vår träskiva som motorn sitter på sprack men den funkar ändå.

Det var en strid ström av turistbåtar och arbetsfartyg i den lilla hamnen så hamnvakterna hade fullt upp med att se till att segelbåtar inte var i vägen i det smala hamninloppet när de stora fartygen kom och gick.

Vi tog dingen in till stadskajen och strosade runt lite i de pittoreska kvarteren men det började bli riktigt varmt så vi gick upp till Citadellet och tillbringade förmiddagen där.

Dingen förtöjd vid en ponton
Bakgata i Belle-Ile

Citadellet byggdes på 1500-talet av familjen Gondi men köptes av Fouquet och byggdes ut av Vauban, som även designat tornet i Cameret-sur-mer. Det stjärnformade citadellet är numer museum och hotell. Intressant och fint museum med vacker utsikten över hamnen. Det var som att komma till en oas i värmen så vid lunchtid knatade vi ner till stan och köpte baguette och ost och knatade tillbaka och fick en skön lunch och siesta i skuggan av en kanon.

Vy över inre hamnen på förmiddagen, innan ny armada med båtar kommer in för kvällen.
Vy över yttre hamnen med mycket båttrafik.

Claude Monet tillbringade långa tider i Belle-Ile för att måla av de vackra klipporna i Belle-Ile som blev en svit på 39 målningar. En Monet-målning hängde på muséet.

På eftermiddagen flydde vi värmen i hamnen och tog dingen och letade badstrand. Vi ville naturligtvis hitta en egen vilket vi också gjorde efter ett tag. Vi drog upp dingen och hoppade genast i vattnet. Det blev ett kort stopp då tidvattnet åt upp stranden väldigt snabbt så det var bara att leta ny strand. Vi hittade en som var lite brantare vilket gjorde att den inte försvann lika fort. Elisabeth hittade en rejäl utmaning med att teckna av barn som hoppade i vatten från en sten i en mängd olika ställningar.

Typisk badstrand som snabbt kommer försvinna i högvattnet

Natten var lugn förutom ett gäng fransmän som skrålade falskt på kajkanten men vi var trötta efter nattseglingen och sov gott ändå.

På torsdagen tog vi dingen in till stan och bunkrade inför den spännande seglingen över den beryktade Biscayabukten.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Cameret-sur-mer – Belle-Ile

På väg in i hamnen står en glad engelsman och vinkade glatt på en likadan båt som oss, Najad 380. Han kastar loss strax efteråt men kommer senare inbogserad av sjöräddningen då bogpropellern börjat brinna och rökfyllt hela förpiken. Alltid är det nåt…. som vi seglare säger.

Vi hittar en bra båtplats på insidan en flytbrygga där vi kommer blåsa ifrån bryggan då vindprognosen spår ökade vindar. Det är alltid bra att tryckas ifrån brygga istället för att ligga och skava mot den dessutom betydligt lättare då vi skall lämna bryggan.

Byn ligger runt en vik som dränerades vid lågvatten. Runt viken går en gata som kantas av restauranger och här ligger även en fiskaffär, vilken bonus! Ostron och rödspättafiléer inhandlades för nästan inga pengar alls. I kvarteren bakom huvudgatan ligger mängder av konstateljéer och gallerier med oljemåleri, skulpturer, silversmide, textilarbete etc.

Längst ut i viken där fiskindustrin håller till ligger en annorlunda ostronbar. Lokalen ligger i en industribyggnad och består av ett flertal bassänger med levande ostron, humrar, krabbor och där man i ett hörn helt oväntat har inrett en pimpad ostronbar. Tyvärr blev det inga ostron där eftersom vi redan hade kylen full efter besöket i fiskaffären. Men har ni vägarna förbi är det ett bra tips.

Ostronbar

Vid marinan ligger Tour Vauban, ett 18 m högt polygonbyggt försvarstorn. Fästningsverk av Vauban är ett världsarv bestående av 12 fästningar längs Frankrikes västra, norra och östra gräns varav ett finns i Cameret-sur-mer. Tornet designades av Vauban och var färdigbyggt 1696.

Tour Vauban

Karaktäristiskt för staden är gamla skeppsvrak som ligger uppdragna på land.

Nästa dag drar vi på oss vandrarkängorna och ger oss av mot uddarna Pointe de Toulinguet och Pointe de Pen-Hir. Vi traskar längst ut på uddarna och får se de höga och branta klipporna som stupar rakt ner i Atlanten. Mellan uddarna logger stora och härliga sandstränder men som blir betydligt mindre vid högvatten. Det blev en lång, svettig och varm vandring så på hemvägen tog vi ett dopp i de stora och salta Atlantvågorna.

Cameret -sur-mer i bakgrunden

Vi stannade två nätter och på tisdag eftermiddag kastade vi loss. Nu skall vi passera den sista udden, Pointe-de-raz och behöver tajma in tidvattnet eftersom det blir väldigt strömt här vissa tidpunkter på dygnet och vi ville inte hamna i stark motström. Blåser det dessutom kan det blir riktigt besvärligt.

Målet var att ta oss till Belle-Ile, en tripp på knappa 100 nm. Rätt tid att passera Pointe de raz uppskattade vi till 17-18.00-tiden och vi behövde därför lämna Cameret vid 15.00-tiden.

När vi rundat uddarna vi besökt dagen innan blev det ren plattläns och vi lyckades efter lite pyssel spira genuan och skota in focken, på det inre förstaget, bakom storseglet och fick på så sätt en hygglig fart. Vi närmade oss udden som planerat i tid men fick helt plötsligt motström istället för medström. Nu blev vi lite oroliga om vi hade gjort en felbedömning av strömmarna men efter ett tag vänder strömmen och vi fick rejält med med ström åt rätt håll. Vi forsade fram i över 10 knop vilket är mycket för oss. Vanligtvis ligger vi runt 6-8 knop i snitt.

När vi rundat udden fick blev vi välkomnade av stort stim delfiner som simmade i kapp med oss. De följde med oss länge innan de tröttnade på att vi seglade för sakta.

På kvällen skrotade vinden till NO och vi plockade ned spirbommen och skotade in seglen och fick en fin halvvindsbog ner mot udden vid Penmarch. När vi rundat udden skotade vi in alla segel så mycket det gick.

Prognosen sa att vinden skulle öka till 7-8 m/s under natten och gå från N till NNO. Vinden skulle vara svagast vid kusten och sedan successivt öka längre ut till havs. Vi planerade att segla nära land för att få sjölä men när mörkret föll insåg vi att vi inte kunde gå tillräckligt högt för att följa land. Vinden fortsatte att skrota mot O och fortsatte att öka till 10 m/s. Elisabeth tog första rortörn. Vi satte dubbla rev i storseglet och ett rev i genuan innan Roberth gick till kojs. Elisabeth försökte hålla en så hög kurs som möjligt men insåg snart att vi inte skulle lyckas gå innanför ögruppen Iles de Glenan. Hon föll av och gick nedanför öarna. Det kändes helt rätt att undvika segla med grund i lä på natten. Kl 03 övertog Roberth rortörn och Elisabeth övertog kojen. Vinden fortsatte att öka till 12 m/s och nu seglade vi dikt bidevind. Genuan togs in och den lilla focken på det inre förstaget sattes med ett rev. Trots detta gjorde vi 8 knop.

Under vårt vaktskifte tidigare på natten såg vi på vår AIS ett stort antal segelbåtar som började närma sig akter ifrån vilket är lite ovanligt mitt i natten. När vi seglar utanför ön Groix visade det sig att vi hamnat mitt i en seglingstävling. Två av båtarna gick ruggigt nära oss när de korsade vår kurs. Det var riktigt obehagligt då det var kolsvart och de gick så nära att vi nästan fick ögonkontakt med besättningarna fast det var nattsvart ute och det blåser 10 m/s. Men vi gav dom minsann en match och hängde på rätt bra med en tung, fullastad Najad med solceller och en dinge hängande och slängande i targabågen.

På morgonen närmade vi oss Belle-Ile och vinden minskade successivt. När solen går upp dör vinden och vi kunde gå in i hamn i le Palais vid 8-tiden på morgonen.

Publicerat i Okategoriserade | 1 kommentar

Roscoff – Camaret-sur-mer

Logg: 10 240
Motor: 1 139

Efter några dagar i hamn blir vi alltid lite rastlösa och längtar ut på havet igen. Innan vi kastade loss beräknade vi dieselförbrukningen. Vi har gått 83 timmar för motor sedan vi tankade senast i Cuxhaven. Med en medelförbrukning på 2,3 liter per timme borde vi ha förbrukat drygt 190 liter av totalt 325 liter, d.v.s vi har förbrukat lite mer än hälften. Nu seglar vi förvisso i hav med högre salthalt vilket gör att båten flyter högre i vattnet och drar således mindre diesel samt har vi generellt sänkt machfarten till 5 knop, vilket borde påverka förbrukningen positivt. Vi tankar och kan bara fylla 152,3 liter! Detta ger en medelförbrukning på endast 1,83 liter per timme!!! Ska bli intressant och se om detta står sig framöver. Den låga förbrukningen kan delvis bero på att vi gått för tomgång när vi väntat på broöppningar och slussar.

Kl 07.00 lämnar vi marinan, men vi får rött ljus och måste backa tillbaka. Den stora färjan från Cork, Irland, är på väg in vilket vi inte noterat. Efter 10 minuter får vi grönt ljus och seglar ut. Vi har tajmat högvattnet och kan segla i sundet mellan Roscoff och ön Ile de Batz. Vi har medström och gör bra fart genom sundet. Det ser vacker ut på Ile de Batz med alla stenhus som trängs i hamnen. Tyvärr har vi inte vågat gå dit med Sirenia då det är grunt och nästa torrlagt vid lågvatten. Vi har kurs V 270 och den svaga vinden är emot, 1-2 m/s. Vi går för motor och hoppas kunna sätta segel när vi rundar Frankrikes nordvästra hörn, innanför ön Ile D´Ouessant. Sundet mellan ön och fastlandet är förrädiskt när de starka strömmarna går emot vinden och vågorna från Atlanten och Biscaya. Enligt våra beräkningar ska strömmen vara sydlig och från kl 13 och vinden ska vrida till N-NO. Detta borde ge oss gynnsamma förhållanden när vi seglar S kurs genom sundet.

Roscoff
Le Four

Successivt kan vi börja ändra kurs från 270 grader till 180 grader vid lunchtid. Vi får bra medström men tyvärr ingen segelbar vind. Vi går fortfarande för motor när vi i dimma och duggregn passerar fyren Le Four och börjar segla söder ut.

Efter några timmars segling ser vi Franska kustbevakningen komma mot oss. De glider upp vid sidan och vi får minska farten. En man kommer ut på fördäck och försöker ropa till oss på fransk-engelska. Det var svårt att höra och förstå honom i blåst och motorljud men vi uppfattade som de frågade om vi sett eller känt lukt av någon typ av utsläpp. När vi svarade att vi inte märkt av något tackade de för sig och åkte.

Franska kustbevakningen

När vi närmar oss Le Conquet får vi sol och vinden ökar successivt så att vi kan sätta segel och äntligen stänga av motorn. För 15 år sedan bilade vi i Bretagne och bodde då några nätter på hotellet i hamnen i Le Conquet. Hotellet är byggt på en klippa och skjuter ut över vattnet. Vi ha många trevliga minnen härifrån som nu kommer tillbaka till oss.

Hotellet i La Conquet
Fyren St Mathieu

När vi passerat fyren St. Mathieu får vi en frisk NO vind och kan skota in våra segel och lova upp till en fin bidevindssegling de sista 10 sjömilen in till Camaret-sur-Mer. Vi ankommer marinan när solen börjar gå ner och vi får en bra plats längs med flytbryggorna i yttre hamnen.      

Publicerat i Frankrike, Okategoriserade | 5 kommentarer

Cherbourg-Roscoff

Logg 10 240 nm
Motor 1139 h

Tidig avgång från Cherbourg torsdag morgon kl 07.00 för att dra nytta av medströmmen runt Cap De La Hauge. Vi hade ca 120 nm till Roscoff vilket motsvara ca 1 dygns segling. När vi närmade oss kanalöarna anropades segelbåtar som kom för nära öarna på radion/VHF och informerades om att det inte var tillåtet att gå iland eller ankra utanför öarna med undantag från Jersey. Till Jersey kunde man gå till och göra ett covid-19 test och om det var negativt var det ok att gå iland. Vi passerade öarna då vi inte ville riskera att bli fast på Jersey i väntan på testresultat.

Det var rätt grov sjö men vi kunde segla förutom i sundet mellan Jersey och Guernsey där vi fick gå för motor en timme. Åter en stjärnklar natt med mycket mareld i vattnet som gnistrade och vi kunde fortsatt se kometen Neowise. På morgonen när vi närmade oss Roscoff lade sig dimman och vi fick användning av radarn igen.

På morgonen ankom vi Roscoff och möttes av en hamnkapten och som hänvisade plats. Hamnavgiften var €37.

Fin och skyddad hamn med två ingångar varav en är för mer grundgående båtar. Det första vi brukar göra när vi kommer till en ny hamn är att leta upp en fiskaffär. Vi traskade in till stan, en promenad på ca 15 minuter, men där fanns främst restauranger. Varken fiskaffär eller matbutik fanns. Roscoff är en stor fiskehamn men fisken köps upp av stora grossister och körs direkt till Paris för vidare distribution. Dagen efteråt hittade vi dock en lokal grossist som under några timmar öppnade för försäljning direkt till kund. De sålde krabba , hummer och ostron. Eftersom vi inte har tillräckligt stor kastrull till de gigantiska krabborna och humrarna så fick det bli 1 kg stora ostron för €6. Fisk såldes endast på vardagar…

I marinan finns en restaurang och en båttillbehörsaffär, resten av lokalerna står tomma. Båttillbehörsaffären har ett bra utbud och vi passade på att köpa ny revlina till furlexen (rullen) till förseglet som hade skadats under nattseglingen när vi revade genuan i hård vind.

Strax utanför hamnen låg en badstrand som var rätt stor vid lågvatten men blev allt mindre och mindre ju längre dagen gick. När vi kom till stranden stod hopptornet långt upp på land men senare på dagen gick det att hoppa från det. Det var konstruerat så att det inte gick att klättra upp i tornet vid lågvatten som tur var. Det blev en skön eftermiddag på stranden och sköna dopp i Atlanten.

Vi lämnade Roscoff efter 2 dagar. Trots att vindprognoserna förutspådde svaga vindar ville vi komma vidare, vi kände oss färdiga med Roscoff och såg fram emot att komma till Camaret-sur-Mer.

Publicerat i Frankrike | 2 kommentarer

IJmuiden – Cherbourg

Logg: 9 804 nm
Motor: 1 112 h

Fredag den 10 juli sätter vi segel utanför IJmuiden för kurs ner mot Frankrike. Planen är att segla till Dieppe, men planer är till för att ändras!! Nåväl, vi får en fin slör ner mot Belgien. Solen skiner och NV-vinden är stabil 7-8 m/s under dagen. Vi har bestämt oss för att hålla oss relativt nära kusten och inte ge oss ut i de stora farlederna som går genom engelska kanalen. Vi kommer snart ner till kusten utanför Rotterdam. Om det är effekter av covid-19 eller inte vet vi inte, men det ligger oerhört många fartyg på redden och väntar. Och det är ett kontinuerligt flöde av fartyg in och ut från Rotterdam. Utanför Rotterdam finns en rondell för fartygen!! För att lotsbåtarna ska hinna med att lämna lotsar till ingående fartyg och hämta lotsar från utgående fartyg kör lotsbåtarna i skytteltrafik mellan fartygen. De har för detta ändamål spärrat av ett stort område där fritidsbåtar inte får trafikera. Detta kände inte vi till utan seglade i godan ro rakt mot detta område. Vi hade noterat en lucka i fartygstrafiken där vi kunde passera genom utan att störa något fartyg. När vi närmar oss detta något diffusa område på havet blir vi uppropade på radion att vi är på väg att segla in i förbjudet område och måste ändra kurs. Med holländsk brytning och knastrig radiosignal hade vi först svårt att förstå vad de menade. När vi bad om ett förtydligande blev det dock klart att vi måste ändra kurs och vi blev ombedda att läsa på de förskrifter som finns för fritidsbåtar för navigering i detta område. Just då var det inte läge att fråga ”vilka föreskrifter” de åsyftade utan det vara bara att hålla god min och tacka för informationen. Tyvärr har vi inte köpt någon cruising guide (pilots) för Holland utan har litat på vår ”intuition” och internet, kanske inte helt korrekt men vi kan inte köpa cruising guides för alla länder vi ska segla genom, det skulle kosta en mindre förmögenhet. Den mesta informationen finns på internet, troligen även informationen om förbjudet område för segelbåtar…vilket vi missat…☹

Trångt utanför Rotterdam

På kvällen mojnar det och kl 20.10 startar vi motorn för att inte driva med strömmarna åt fel håll. Under en kort period driver vi in i farleden och kommer kusligt nära fartygen. Utanför Belgiens kust bygger de en enorm vindkraftspark. Även detta är ett förbjudet område för fritidsbåtar, men det framgår med all tydlighet på sjökorten. De har skapat en smal passage för alla båtar mellan vindkraftsverken och kusten. Ungefär här mojnar vinden och solen går ner. Då passar även Roberth på att gå till kojs och lämnar rortörn till Elisabeth. Kl 22.45 har vi lite vind igen och Elisabeth sätter segel. Hon seglar parallellt med farleden men vissa fartyg genar och skapar förvirring mitt i natten. På ena sidan har vi fartygen och på andra sandbankar som flyttar sig med strömmarna. Scary… 😊 Kl 03.00 är det vaktavbyte och Elisabeth får lite välförtjänt sömn. Utanför Belgien dör vinden igen och motorn startas kl 03.30. Vi ändrar kurs mot väster och går mellan två farleder. Kl 04.05 kommer vinden tillbaka, blåser 6 m/s från NV. Vi sätter fulla ställ och seglar snabbt över farlederna och kommer snart in i fartygsfria vatten. På morgonen är strömmen med oss och vi seglar in på franskt territorialvatten. Vi passerar Dunkerque och siktar Calais vid lunchtid. Vinden avtar och skrotar mot V och vi börjar få svårt att hålla höjd. Vi lyckas hålla höjd förbi Calais och kan börja falla till en SV kurs. Solen skiner och det är varmt. Vattnet får här en mer turkos färg och kontrasten mot de vita klipporna i både Dover och Calais ger en skön känsla av sommar och att vi passerar en milstolpe i vår segling. Härligt att äntligen vara på väg…. 😊

Strax väster om Calais dör vinden. Vi har stark medström när vi passerar Cap Gris-Nez och kan sätta en rak kurs mot Dieppe. Det blåser fortfarande bara V 1-2 m/s och när vi passerar utanför Boulogne-sur-Mer går vi fortfarande för motor. Vi inser snart att vi kommer angöra Dieppe mitt i natten. Vi har inget emot att segla på natten men att angöra en för oss okänd hamn mitt i natten med tidvatten och strömmar tycker vi är onödigt. Vi resonerar fram och tillbaka och kommer fram till att vi fortsätter segla. Om vindprognoserna står sig bör vi kunna segla till Cherbourg och komma fram dagen efter. På grund av Covid-19 kom vi iväg några månader senare än planerat och det känns skönt att avverka några fler sjömil. Vi har dessutom bilat i Normandie och Bretagne och sett de stora sevärdheterna. Sagt och gjort, vi ändrar kurs och sätter segel kl 15.15 mot Cherbourg. Vinden ska vrida från V till NV så efterhand kommer vi kunna hålla kurs rakt mot mål. Kl 20.20. Vind NV 4-5 m/s. Logg 9 988 nm, motor 1 118 h. Under natten har vi fin segling i lätta vindar. När Roberth går på sitt pass kl 03.30 har Elisabeth sett en komet på natthimlen. Länge sedan vi såg en komet så tydligt. Stjärnhimlen är fantastisk när man är mitt ute på havet. Det visade sig vara en helt nyupptäckt komet som benämnts Neowise. Kometen har vi sedan kunna följa under flera nattseglingar.

Neowise

På morgonen skrotar vinden till NO och avtar till 2-3 m/s. Vi får plattläns och seglar i 2-3 knop mot Cherbourg. När farten sedan minskar till 1-2 knop revar vi genuan och startar motorn. Vi hissar en upp-och nervänd kon mellan masten och förstaget för att visa att vi går för motor fast vi har storseglet uppe. Detta betyder att vi inte längre har förkörsrätt framför motorbåtar vilket vi har när vi seglar.

Vi går för motor hela vägen fram till Cherbourg som vi angör kl 18.50 söndag den 12 juli. Vi ropar upp marinan Chantereyne på radion utan svar. Vi lägger oss på vänt-bryggan och fortsätter att anropa. Tillslut tar vi saken i egna händer och går in i marinan och tar första bästa plats som är ledig och märkt som gästplats.

Totalt har vi seglat 305 nm sedan vi slussade ut i IJmuiden fredag den 10 juli.           

Cherbourg-Octeville

Vi gick upp till hamnkontoret och betalade avgiften och fick som förstagångsbesökare en välkomstpåse med kartor, kakor, soppåse samt påse för återvinning. Avgiften var 39€ per natt.

Bekvämt med flytbryggor när det är ca 5 meter skillnad i tidvatten. Här är det lågvatten

Vi var lite trötta efter 3 dagars segling men vi hade sett fram emot en moules frites så vi gav oss ut på stan och hittade en restaurang på kajkanten men till vår stora besvikelse musslorna slut. Det blev istället en sen fish&chips vid 23.00. 

Cherbourg är inte någon speciell mysig stad men det var bra tidsmässigt och en bra utgångspunkt för nästkommande etapp. Cherbourg är mest känt för slaget vid Cherbourg 1944 då amerikanska trupper återtog staden från tyskarna vilket ansågs vara avgörande för återerövringen av Västeuropa. Cherbourg kan också stoltsera med att ha världens största artificiella hamn.

Man ser även mycket paraplyer då Cherbourg tillverkar paraplyer och gjorde inspelning av filmen ”Paraplyerna i Cherbourg” 1964 som fick många utmärkelser bl a en Oscar.

På måndagen började vi med en picknick i den Botaniska trädgården. Den var fin men väldigt liten och denna lilla plätt var i princip det enda grönområdet i stan. Därefter vandrade vi upp på berget till ”Fort du  Roule”. Det var en tuff vandring i värmen och väl däruppe inser vi att det är måndag och museet är stängt men vi blev belönade med en vidunderlig utsikt över staden.

Därefter satte vi av mot stranden. Det var både varmare och längre än vi räknat med och tyvärr hade vi inte med några badkläder. Istället blev det en svalkande cider på strandbaren. Badstranden var inte speciellt fin så vi var inte allt för ledsna att inte få ta ett dopp. Efter en lång och svettig promenad på 34 000 steg var det skönt att komma tillbaka till båten.

Dagen efter blev det en fakirväckning kl 06.00 för att ta en busstur till Barfleur och Saint-Vaast-la-Hougue. På väg till busstationen kom vi på att vi hade glömt munskydd, som är obligatoriskt på bussen, så Roberth fick offra sig och kuta tillbaka till båten. Lite stressade och svettiga stod vi dock på hållplatsen 07.46 då bussen skulle gå. Vi väntade på bussen i 30 minuter innan vi molokna gick tillbaka till båten.

14 juli….. känns det bekant?? Frankrikes nationaldag = inga bussar!Däremot är vissa butiker öppna. Vi tröstade oss med ostron, bläckfisk, goda ostar mm.

Restaurangpriserna är ungefär som hemma men att handla mat i butiker är mycket billigare. Carrefour är en gigantisk matbutik där vi gillar att botanisera bland hyllorna.

Den 15:e blev det återigen tidig väckning och den här gången gick det bättre. Vi var lite tveksamma om vi skulle utsätta oss för att åka kommunalt men vi var bara 3 personer på bussen. Efter drygt 1 timme var vi framme i Saint-Vaast som är en söt liten fiskehamn men framförallt känd för sina fina ostron. Odlingarna ligger strax utanför och efter de varit autentisk och plockat kommer traktorerna med lass av ostron genom staden. Det är även en populär fritidsbåtshamn där man löst tidvattnet i hamnen med slussar som öppnas när det är högvatten.

Det finns en del butiker i byn och framförallt en utmärkte sig, La maison Gosselin som drivits i generationer sedan 1889. Utifrån såg den inte så märkvärdig ut men när man kom in i den förgrenades den ut i olika källarvalv och gångar. Det var köttdiskar, ostavdelningar, vinkällare, ett rum för calvados, kryddor, heminredning etc etc.

Vi avslutade besöket med att äta lokala ostron innan vi tog bussen till Barfleur.

Barfleur är också en liten fiskeby men mer känt för sina musslor så här blev resans första moules frites. Utseendet på byn förändrades med tidvattnet.Vi upplevde Barfleur som lite mer avslagen och inte så mycket liv och rörelse som i Saiant-Vaast, men det var rätt mycket bilar överallt.

Vi var tillbaka i båten vid 19-tiden och ägnade resten av kvällen i hamnens tvättstuga och städade även båten invändigt.

Vattentankarna fylldes med vatten och vi invigde vårt kolfilter som vi köpt i Cuxhafen. Kolfiltret tar bort lukt och smak samt renar vattnet från klor, tungmetaller, etc.

Vattenfilter

Publicerat i Frankrike, Norra Europa | 1 kommentar

Groningen-Amsterdam

Logg: 9 643 nm
Motor: 1078 h

Standing mast route och Dokkum

Vid färd på kanalerna är det hela tiden broöppningar och slussar som sinkar resan. När vi passerar städer och byar är det inte många meter mellan broarna. De flesta broar är bemannade från kl 09 och sen är det olika när de går hem för dagen. I vissa fall är sista broöppningen kl 17 men på flera ställen är det möjligt att passera till långt in på kvällen. Totalt passerade vi ca 50 broöppningar och ca 10 slussar.

Det rekommenderas att båtar går i eskader så att det blir så lite störning som möjligt när broar stängs för tåg, bilar och cyklar. Fösta delen från Delfzijl till Groningen hade vi en egen eskader…bara vi..

Det finns några slussar i systemet som reglerar vattennivåerna i kanaler och sjöar. Det är ett komplicerat system som ska säkerställa rätt vattennivå i kanalerna och förhindra översvämningar i städer.  Ibland är kanalen på en högre nivå än omgivande landskap, det är då man inser vad lågt stor del av Holland är beläget och vad känsligt det är för översvämningar.

När vi lämnar Groningen måndag den 6 juli blir kanalerna smalare och grundare. Ofta har vi inte mer än 2 dm mellan Sirenias köl och botten på kanalen. När vi ska gå in till sidan för att angöra bryggor blir det ofta för grunt och vi får dra båten sista biten genom bottendyn. Denna dag blåser det mycket och prognosen spår även regn. Vi är 15 båtar som tillsammans lämnar Groningen i en eskader för att ta kanalen mot Dokkum. Det blir trångt och svårmanövrerat i kanaler och slussar med så många båtar i kombination med stark vind. Allt gick dock bra då alla hjälps åt när problem uppstår. Vår bogpropeller fick jobba… 😊

I konvoj genom Groningen
Groningens museum från kanalsidan

På vägen till Dokkum passerar vi genom flera mindre samhällen och byar där vi bokstavligen åker genom folks trädgårdar. Det är lummigt och grönt och otroligt välskötta hus och trädgårdar utefter kanalerna.

Kanalen följer ofta i fåran av gamla åar och slingrar sig fram i landskapet. När vi möter större båtar i kurvorna är det inte många meter mellan båtarna. Vi försöker hålla oss så nära vår kant vi vågar men när ekolodet varnar för djup på under 2 meter håller vi andan. Sirenia köl sticker 1,95 m så det är inte mycket marginal. Som tur är botten mjuk så det blir inga hårda grundstötningar.

Till Dokkum kommer vi kl 19.30 och lägger oss utsides en holländsk båt. Båtägaren försäkrar att det är tillräckligt djupt…men icke! Vi går mjukt in i botten och står stadigt i leran, dock tillräckligt nära holländaren för att vi ska kunna gå iland. Den hårda motvind som vi haft hela dagen har mojnat och det blir en skön kväll.

Vi går en kort promenad genom Dokkum och beundrar väderkvarnarna och alla gamla hus som ligger tätt i stadskärnorna. Dokkum är en gammal stad med stadsmur och vallgrav. Det är den gamla vallgraven som idag är kanal som vi ligger med båten. Trötta efter en lång dag för motor kryper vi till kojs. 

Planen för nästa etapp var att ta oss ända ut till IJsselmeer (ja, det ska vara två versaler i början…) men flera vi pratat med har rekommenderat att vi besöker Leeuwarden som ska vara särskilt trevlig. Planer är till för att ändras och vi går till Leeuwarden.

Leeuwarden – Enkhuizen

Vi ankommer Leeuwarden vid lunch och angör även här i den gamla vallgraven som omger den tidigare stadskärnan. Vi äter lunch i båten och går därefter en promenad genom staden. Många mysiga gator och kanaler med restauranger och caféer. Vår går långt och länge för att finna den påstådda charmen, och visst har staden sina charmiga delar men det är blandat gammalt med nytt på ett inte helt begripligt sätt. Middag intas i båten. De pengar vi spenderar i staden gick till spinnackertyg och öljetter till ett windscope samt jeanstyg för lagning av byxor. Tyg är billigt i Holland…

Något för grund kajplats men vi står stadigt i dyn
Traditionell holländsk kanalbåt

Redan morgonen efter lämnar vi Leeuwarden för att gå ut till IJsselmeer. Tar lång tid att komma ur Leeuwarden då det är flera järnvägsbroar att passera och vi måste nästan runda stan för att komma ut på Standing mast route igen. Vid ett tillfälle fanns två alternativa kanaler, den ena såg rätt grund ut så vi valde den stora för att vara på den säkra sidan. Efter ca 30 min kom vi till en bro med motorväg, Bron var så pass hög att pråmar kunde gå under men inte vi med 19 meter mast. Vi väntade ett tag men då inget hände ringde vi upp dem och fick då besked om att det inte tänkte stänga av trafiken på motorvägen för att öppna bron för oss. Det kunde vi kanske ha förstått så vi vände tillbaka och tog den andra kanalen istället. Det finns tre möjliga vägar att gå till IJsselmeer. Vi valde att slussa ut i Stavoren dit vi kom kl 19. Slussen stod öppen när vi kom så vi kunde snabbt och enkelt ta oss ut på sjön. Kvällen var helt stilla och ljummen så vi beslöt att gå för motor ner till Enkhuizen där vi även ska slussa in i nästa sjö, Markermeer.

Ibland jobbig slussning i hårda vindar.
Här seglar vi över motorvägen i en akvedukt.

När vi kommer fram till Enkhuizen är det nästan mörkt. Vi kör in i hamnen men det är fullt utmed alla kajer. Vi lägger oss på utsidan hamnen där vi är utsatta för vågor och vind. Vinden är dock svag och ska vrida till frånlandsvind så vi bedömer att vi inte kommer bli så påverkade. Lite vågor från passerande båtar får vi leva med men det är lite trafik så här sent på kvällen. När vi seglar in i Enkhuizen slås vi av alla dessa gamla segelfartyg, stora som små. Merparten är i mycket bra skick och det har således lagts stora pengar på att renovera och underhålla dessa fantastiska båtar. Imponerande!!

Enkhuizen är en pärla, vi blir betagna av dess charm och går runt och beundrar alla gamla mysiga hus och byggnader. Här skulle vi gärna stanna några dagar…men vi längtar ut till havet igen!! För morgondagen har det utlovats hård vind och heldagsregn. Vi köper en skaldjurssallad och en Fish&chips på en trevlig uteservering vid en av kanalerna innan vi går tillbaka till båten och går till kojs.

Nästa morgon är det purrning kl 08.00. Mycket riktigt regnar det och blåser friskt från V-NV. Vi diskuterar möjligheten att krypa till kojas igen och dra täcket upp över öronen, men prognoserna framöver ser inte så mycket bättre ut och vi har bra vindprognoser på Nordsjön för segling mot engelska kanalen som vi inte vill missa.

På med sjökläder och en varm ullmössa!! Vi har fått informationen att slussen mellan IJsselmmer och Markermeer öppnar först kl 09. Vi kastar loss och går den korta sträckan ner till slussen, som egentligen är en Navidukt, d.v.s. en kombinerad sluss och akvedukt för båtar😊. Finns inte många i världen så det är lite extra spännande att slussa denna gång. Till råga på allt får vi uppleva detta helt ensamma, då vi är den enda båten i slussen. När vi kommer ut i Markermeer går vi för motor mot SV, rakt i vindögat. Detta för att sedan kunna falla av och segla en rakt sydlig kurs ner mot Amsterdam. Det går enligt plan och vi får en bra segling på eftermiddagen till Amsterdam, dock i regn och dimma. Vi sätter på radarn då vi inser att det är många båtar här som inte har AIS. Radarn är fantastiskt bra och vi ser till och med sjömärken och bojar på radarn. Utanför Amsterdam får vi återigen starta motorn och går den sista biten in mot centrum i motvind. Det blåser 7-9 m/s och först när vi kommer in i centrala Amsterdam mojnar det något. Regndimman har legat tät hela dagen och det är först när vi lämnar Markermeer och går in i kanalen som vi ser den första skymten av Amsterdams skyline.

Navidukt

Många vi talat med har rekommenderat Sixhaven marina som ska vara både mysig och ligger centralt. När vi går in i marinan är det trångt, det regnar och blåser och ingen hamnkapten som kan anvisa någon plats i den trånga och överfulla hamnen. Det är precis att vi kan vända båten i hamnen och gå ut igen. Vi går vidare upp till Amsterdam marina. Där fanns det bra med plats. Marinan är ganska ny och allt är superfräscht. Bästa duscharna so far…. och de kostar inget extra…. Vi tar en sen lunch i båten och går sedan till färjan som tar oss in till centrum. Det regnar fortfarande, vi går gata/kanal upp och gata/kanal ner, handlar lite matvaror och tar sedan färjan tillbaka till marinan. Spenderar inte ett öre på något annat!! Tänkte att vi skulle gå in och värma oss i en av de gamla kyrkorna som finns, men de begärde 120 kr i inträde för två pers…. hhmmm, näe, våra pengar ska vi spara till en mer välkomnande stad. En skön dusch, lite middag och sedan god natt….

Blöta kläder torkar vi på båttoaletten. Vi har en portabel luftavfuktare med oss som inte drar så mycket ström. Perfekt dagar som denna…

Efter att vi studerat ström- och vindprognoser kommer vi fram till att bästa tiden att segla ut i Nordsjön via IJmuiden är vid lunchtid på fredagen. Hårda NV-vindar blåser på Nordsjön och om strömmen går mot vinden blir det mycket svår sjö utanför pirarmarna i IJmuiden. Från Amsterdam är det bara två timmar i kanalen innan vi når IJmuiden. Motorn får arbeta igen och vi ser fram emot att få sätta segel på Nordsjön… 😊 I IJmuiden slussar vi för sista gången för lång tid framöver. Förhoppningsvis är nästa slussning in till Panamakanalen….., typ februari nästa år. När vi kommer ut på Nordsjön möter solen oss, vi sätter segel och får en fin slör ner mot Belgien.

Sista slussen ut till Nordsjön
Publicerat i Norra Europa | 2 kommentarer

Skanör – Kiel – Cuxhafen – Groningen

Tisdag den 23 juni kl 10 lämnar vi Skanör med siktet att sträcksegla ner till Kiel. Våra kära danska grannar vidhåller att svenska båt-besättningar medför en risk för den danska artens överlevnad varför vi inte tillåts angöra deras hamnar eller marinor. Etappen är ca 140 nm och planeras att ta 24 timmar. Nästan samtliga prognoser vi studerar visar på vind från O, 7-8 m/s som ska vrida till NO och sedan tillbaka till O med avtagande styrka.

Prognoser

I Europa använder 2 olika program för att få prognoser på vind, vindriktning och strömmar. Det är danska DMI och Windy (windy.com). På Windy kan vi jämföra upp till fyra olika prognosmodeller (GFS, NMES, ICON och ECMWF). Det är i huvudsak de två sista prognosmodellerna vi använder för att jämföra prognoser. När vi inte längre har kontakt med mobila nätverk kommer vi ladda ner prognosfiler via satellit, så kallade GRIB-filer. Vi kommer då använda ”predict wind”. GRIB-filer är komprimerade väderdata som sedan ”packas upp” och tolkas av data-programmet Predict wind.

Vi fick en fantastisk segling ner till Möns klint. 7-9 knop i strålande sol. Efter Mön föll vi av och fick vinden mer akter ifrån. När vi slörar sänks farten betydligt och båten ”slingrar” sig genom vågorna på ett sätt som lätt kan framkalla sjösjuka. Som tur är blir vi sällan sjösjuka (knack, knack…..)

Efter att vi rundat Gedser på Falsters sydspets föll vi av till en rak V kurs samtidigt som vinden skrotade till NO och avtog. Vi gippade i den lätta vinden och kunde konstatera att vår bombroms fungerade väl. Kvällen övergick i natt och Elisabeth fick ta rortörn ensam genom Fehmarn bält när Roberth gick till kojs. Fartygstrafiken i Fehmarns bält är mycket intensiv och man har infört trafiksepareringszoner för de stora fartygen, zoner där vi nöjesseglare inte får segla hur som helst… ☹. Natten förflöt utan missöden och kl 3.30 gick både solen och Roberth upp. 😊. Vinden avtog allt mer när vi seglade in i Kiel-bukten. Kl 08.30 startades järngenuan (motorn) och vi gick sista biten in till Kielkanalen.

Planen var att stanna i Kiel för att proviantera och bunkra. När vi närmade oss kanalen var väderförhållanden perfekta samt började de öppna slussarna så vi slank med in i slussen direkt.

Vi fick slussa med de stora fartygen då den mindre slussen var under reparation, vilket den tydligen varit en längre tid… Det finns mycket utrymme i slussarna så det blev ingen direkt trängsel. Dock står de stora fartygen med motorn och propellern på hela tiden vilket skapar viss turbulens i slussbassängen. Det gick bra för oss med endast en liten touch vid slussbryggan, några andra båtar ”touchade” lite mer…

Betalning för hela Kielkanalen, eller nord-0stsee-kanal som tyskarna säger, görs i automater efter att vi slussat in i kanalen. Kostnaden var endast 18 euro för hela resan med slussning och allt. Mycket prisvärt tycker vi.

Kanalen började byggdes i slutet av 1800-talet och invigdes 1895. Kanalen går från Kiel till Brunsbüttel och är ca 100 km lång. Den har breddats och fördjupats under åren och är i dag 102 meter bred och 11 meter djup. Idag har kanalen en segelfri höjd på 40 meter och tillåter fartyg med en bredd av 32,5 meter och 9,5 meters djupgående, vi klarar oss med viss marginal… 😊.

Vi slussade in kl 13 och efter betalning gick vi med 6 knops fart hela vägen till Brunsbüttel. Det är endast tillåtet för fritidsbåtar att trafikera kanalen då solen är uppe. Efter kl 22 får vi således inte färdas på kanalen. Kl 21.20 kom vi fram till Brunsbüttel och la oss i marinan innanför slussen. Hela resan genom kanalen genomfördes med medvind och närmare 30° varmt. Efter en skön dusch i marinan gick vi trötta, men nöjda till kojs…eller inte…!! Vi behöver kolla strömmarna i Elbe och Nordsjön och anpassa utslussningstiden i morgon. Nu för tiden är det ganska lätt med hjälp av de digitala sjökort vi har i sjökortsplottern och på datorn att förutse strömmarnas storlek och riktning. De simulerar tidvattenstånd och strömmar med tydliga grafer och animeringar. Tidigare läste vi tabeller i Reeds nautical almanac för att hitta tider för hög- och lågvatten i den närmsta referenspunkten och sedan tolka åt vilket håll och hur starka strömmarna blir. Detta är inte så lätt då tidvattenströmmarnas hastighet påverkas mycket av öar, sund, etc. Tider för hög- respektive lågvatten förskjuts med 45-90 minuter framåt per dygn så tidpunkten förändras hela tiden. Tidvattenståndet påverkas även av månfaserna som ger springflod (ny- och fullmåne) och nipflod (sju dagar efter spring). Vid springflod är högvattnet lite högre och lågvattnet lite lägre och vid nipflod är högvattnet lite lägre och lågvattnet lite högre.   

I Engelska kanalen, som vi ska segla i om några veckor, finns det områden där skillnaden mellan hög och lågvatten är upp till 12 m.

En viktig faktor i sammanhanget är vindriktningen i förhållande till strömriktningen. Om stark vind går mot strömmen uppstår riktigt stora vågor som ser utt stå still. Att segla genom dessa är jobbigt och kan vara farligt, särskillt i flodmynningar, trånga sund eller liknande.  

För att få medströms med tidvattnet från Brunsbüttel ut till Cuxhaven vid Elbes mynning i Nordsjön behöver vi slussa ut tidigt på morgonen eller vänta till eftermiddagen. Vi beslutade att gå upp tidigt och slussa ut kl 07.00.

Elbe och Cuxhaven

Sagt och gjort, kl 07.10 lämnade vi hamnen och la oss och väntade innanför slussarna. Vi såg att ett gammalt segelfartyg gick in i slussen från Elbe för att slussa in i kanalen och så fort de var klara fick vi köra in i slussen. Men skutan satt fast.. ☹  Efter ca 40 minuter fick de äntligen fart på skutan och kunde lämna slussen och vi och en motorbåt kunde snabbt och enkelt slussa ut i Elbe. Det var redan vamt och fuktigt och ett svagt dis låg över vattnet när vi seglade ut på Elbe. Strömmen var stark och vi gjorde 8 knop fast det var närpå vindstilla. Vi ville inte komma fram till Cuxhaven för tidigt då det är svårt att segla in i hamnen då strömmen sveper förbi pirarmarna i flera knop. Enligt vår planering skulle vi ankomma till Cuxhaven vid slackvatten, d.v.s. då strömmarna vänder.  Om vi seglar för snabbt….vilket vi gjorde…kommer vi för tidigt. Det gick dock bra och vi seglade nästa sidledes in genom pirarmarna till Cuxhaven SVC Yachthafen. Marinan har flytbryggor så båten följer med tidvattnet upp och ner utan att vi behöver anpassa förtöjningslinornas längd.

Det finns flera marinor i Cuxhafen och många gästande båtar väljer nog att gå in i den inre hamnen, men då behöver man invänta en broöppning för att komma in. Vi valde att lägga oss i yachthaven då de har riktigt bra faciliteter med en trevlig restaurang där man ser ut över hamnen och fartygen på Elbe. Hamnavgiften för Sirenia är 20 euro på natt. Dusch och tvättmaskin kostar några kronor extra att använda.

I Cuxhaven kretsar allt kring havet och var man än går så påminns man om detta. De har en stor fiskeflotta, färjor ut till Helgoland, kustbevakningsfartyg och flera riktigt stora gröna fartyg som används för att sanera stora oljeutsläpp i nordsjön och Elbe.

Sakta håller de gamla hamnkvarteren på att moderniseras med restauranger och bostäder. Fortfarande är byggnader ganska slitna men med viss charm. Finns potential.. 😊

Utmed stränderna har de ställt upp ofantligt många solhytter i rengbågens alla färger. Om de hyrs ut eller är privata är nog lite olika från område till område. Vad vi förstår är syftet att skydda från den vind som nästa alltid blåser utmed nordsjökusterna. Vissa hytter är nästan inredda som en liten sommarstuga, vi ser äldre par sitta där och läsa dagstidningar och fikar.. ser riktigt trevligt ut…

Vi blir kvar i Cuxhaven längre än planerat. Vinden blåser envist från SV till V vilket ger oss motvind vid segling mot Holland. Vi passar på att installera den nya matarpumpen till watermakern och kan med stor tillfredställelse konstarera att resultatet nästa blir bättre än förväntat. Vi kan nu själva tillverka 24 liter helt ok dricksvatten per timme. Detta med en ganska blygsam strömförbrukning på 9-10 Ah. Den nya pumpen är till och med betydligt tystare än den gamal. Nu hör vi watermakern endast svagt när den går. När vi lämnar ”civilisationen” räknar vi med att köra watermakern 4 timmar var 3 dag i snitt när det bara är vi två ombord. När vi gäster får vi köra var annan dag. Skönt att snabbt kunna duscha av sig saltet innan man går och lägger sig…. 😊

I Cuxhaven är det ett allmänt nöje att gå ut på Alte Liebe, en upphöjd brygga med utsikt efter Elbe, där man tittar på alla stora fartyg på väg till Hamburg eller Kielkanalen. En speaker berättar i högtalare detaljerad information om varje fartyg, vem som äger fartyget, när det är byggt, hur mycket det kan lasta, destination, hästkrafter, djupgående, e.t.c. Och det kommer mycket fartyg, både dag och natt.

Alte Liebe

Vid vår vistelse i Cuxhaven lämnar högsommarvärmen oss och vi får lite mer normalt svenskt sommarväder,. 19° – 21° varmt och några regnskurar då och då. Åskan mullrar runt oss men kommer aldrig riktigt över oss.

Utsikt från sittbrunnen

Cuxhafen-Groningen

Torsdagen den 2:a juli såg vi första möjligheten att lämna Cuxhafen. Prognoserna var väl inte optimala men nu började vi bli trötta på Cuxhaven efter 5 dagar i hamn och dessutom var nästa lågtryck på väg in.
Det blev tidig väckning 04.30 med sikte mot Vlieland där vi borde vara senast lunchtid
på fredag för att inte få en kuling i näsan, till Vlieland hade vi ca 150 nm.
Vi startade med att tanka diesel då vi insåg att det skulle kunna bli en del motorgång i motvind och svaga vindar. Vi fick in 139 liter diesel i tanken och det var vad vi gjort av med sedan vi tankade i Mollösund 14:e april. Inte så mycket med tanke på att vi varit ute sedan dess och även kört värmaren en hel del.

Klockan 05.00 lämnade vi hamnen i medström de första timmarna sen vände den….. Med motvind i motström gick det inte fort. Under dagen fick dock vi ett vindvrid och vi packade upp den nerstuvade genackern och fick bra fart i 20 minuter sen dog vinden, säg den glädjen som varar. Därefter blev det skumpig motorgång i motström och motvind i 8-10 m/s. Vi insåg rätt snabbt att vi inte skulle hinna till Vlleland och vek av österut mot Borkum. Vi kom helt rätt i tidvattnet och surfade in i Borkum 23.00, då hade vi avverkat 90 nm på 18 timmar vilket ger en snittfart på endast 5 knop.

Hamnen i Borkum hade en gång varit en marinbas och var stor till ytan men hade
få bryggor och inte så anpassad till fritidsbåtar. Vi lade oss försiktigt utanför en Holländare och gled iväg tidigt på morgonen, vi var inte ens iland på Borkum.

Prognoserna blev allt sämre för Nordsjön och för att inte riskera att bli fast i Borkum bestämde vi oss för att gå ”Standing mast route” vilket är en kanalväg genom Holland med öppningsbara broar.
Via den vägen kan vi ta oss ner till Belgiska gränsen via Amsterdam men vi kan även välja att gå ut i Nordsjön tidigare. Vi startade tidigt för att få medström till Delfzijl och det fick vi, vi snittade nästan 8 knop i halvvind. Det var skönt efter gårdagens motorgång. Det är i Delfzijl vi skall slussa in till kanalen.

Vi hade varit lite oroliga att gå in i Holland eftersom detta var ett av länderna där vi hade läst att svenskar skall sätta sig i karantän i 14 dagar då vi åker in i landet. Vi hade pratat med flera båtar som sa att det inte var några som helst problem att gå i kanalerna med då kom de söderifrån och inte från Sverige. Så när immigration kom och mötte oss i en gummibåt var vi beredda på att vända men efter några kontrollfrågor så önskade de oss välkomna. Känns bra att med immigrations godkännande kunna vi röra oss fritt i Holland utan problem.

Inloppet Delfzijl



Efter en slussning in i kanalen gick vi mot Groningen, inga fler slussar men ett antal broar. Vi hade gett oss in i kanalsystemet utan någon guide och var lite osäkra på hur det funderade. Öppnades broarnas vid vissa klockslag, via VHF/telefon eller när en båt närmade sig? Vid första bron försökte vi först med VHF utan svar men på telefon svarade dom. Jodå, de skulle öppna bron. Bron öppnades och 5 minuter senare kom vi till nästa bro. Vi ringde igen och då svarade han trött: jaha, ni igen, jodå jag öppnar. Sen kom vi fram till att det fanns kameror vid broarna så de öppnade när båtar närmade sig. Den mest trafikerade bron in till Groningen öppnades dock bara varje
halvtimme. Vi hade ju som sagt ingen guide men på vår AIS hade vi en båt framför oss som hette Leo som vi följde. Lägligt strax före Groningen stängde de av sin AIS. Med hjälp av Navionics Boating, en suverän app som visar kartor, tidvatten strömmar mm, gick vi mot Oosterhaven.

In mot Groningen


Vi kom fram till en liten marina med bryggor ut i kanalen. Det såg vid första anblicken fullt ut men plötsligt hoppade det fram en kvinna på den första bryggan med en stor megafon och anvisade plats. När vi närmade oss platsen väntade hon på bryggan och hjälpte till med angöringen. Fantastisk service, i Sverige ser man möjligtvis hamnkaptenen för betalning av hamnavgiften såvida det inte finns automater.

Hamnkapten in action


Som båtgranne fick vi Leo som försökt gå under radarn genom att stänga av sin AIS, tji fick dom, men dom visste nog inte om att dom var ofrivilliga guider.
Hamnavgiften på 21 euro betalades i båtbutiken på andra sidan vägen då vi även passade på att inhandla en karta över Vi började stadsvandringen med en öl vid kajkanten på Hamncaféet, nöjda att inte vara inblåsta i Cuxhaven eller Borkum.
Hamnen ligger centralt och det är korta avstånd. Som vanligt letade vi efter en saluhall och hittade en stor utomhusmarknad där det såldes fisk, skaldjur, grönsaker, ost och kött mm. Vi köpte råa marinerade gambasräkor som vi till middag fräste i lite vitlök och åt med äggpasta och parmesan, supergott.

Det blev en sen middag eftersom vi tog en promenad innan och hittade huset Forum. Vi hade sett den stora märkliga byggnaden tidigare och blev nyfikna på vad det var. Inne i byggande var det en stor öppen planlösning med rulltrappor mellan våningarna. Det var så fräckt och snyggt designat med bibliotek, studieplatser, biograf, soffor med egna tv-skärmar med filmer att låna och högst upp på 6:e våningen en stor bar med vidunderlig utsikt åt alla håll samt en takterrass. Vi kunde inte motstå att njuta av utsikten i sällskap med varsin mojito därför blev det middag först närmare 23.00….


Efter två tidiga mornar blev det sovmorgon och lång frukost. Vi stannar nog i Groningen åtminstone 2 nätter till. På promenaden igår hittade vi en häftig byggnad som var Groningens museum som vi besökte idag. Ett av våra bästa museumbesök faktiskt. Museet bestod av flera byggnader och var i sig väldigt spektakulärt. Det var en blandning av utställningar med bl a måleri från Pleug som var ett konstkollektiv som etablerades 1928, design med en stor samling av Alessandro Mendini, fotografisk konst, gamla klassiska målningar samt en intressant utställning hur drabbat och bombat Groningen blev under andra världskriget.


Det blev lunch på ”the Uggly duck” och på väg hem ett stopp på matmarknaden med friterade calamaris i regnet.

Publicerat i Okategoriserade | 11 kommentarer

Göteborg-Skanör

Göteborg – Hinsholmen

Den 3 juni seglade vi in i Göteborg och angjorde hamnen i Hinsholmskilen, Långedrag. Fortsatt stålande sommarväder så det blev bad och grillning nästan varje dag. Vi träffade släkt och vänner och gjorde de sista praktiska förberedelserna inför seglingen.

Nu känns det mer ”på riktigt” att vi ska avsegla och vara borta en längre period så det blev lite känslosamt. Vi har under april och maj hoppats på att det skulle bli möjligt för oss seglare att angöra hamnarna i Europa. Vissa dagar får vi positiva signaler och nästa dag är allt stängt. Några andra svenska båtar med jorden-runt-planer har beslutat att skjuta på seglingen ett år, men vi vill inte ge upp hoppet ännu. Vi har sagt att om det kommer en öppning att avsegla från Sverige innan augusti så hinner vi till Cap Verde innan nov och kan segla över Atlanten i vinter. Är det fortfarande inte tillåtet att lägga till i de europeiska hamnarna i början av aug så skjuter även vi på avseglingen ett år.

Som tur var så fick i positiva svar på de mail vi skickade i början av juni till olika hamnar i Europa. Vi var välkomna till deras hamnar.   

I Göteborg tog vi oss en rejäl funderare på vad vi ”måste” ha med oss på seglingen. Båten är inte enormt stor och vi får inte plats med alla ”bra-att-ha” saker. En stor fråga blev våra två Bromtoncyklar. Ska de med eller inte? Vi älskar våra cyklar har använt dessa mycket under åren men de tar relativt stor plats i sittbrunnens stuvfack. Vi behöver utrymme för dykutrustning och mat för de längre överseglingarna och måste prioritera. Vi kom fram till att lämna cyklarna hemma och istället hyra cyklar när vi behöver. Cyklar, fårskinn m.m. fick således köras hem till vårt vindsförråd.

Vi har fått ett litet problem med passformen på det nya ankaret och kättingen. Det vill inte riktigt passa i Najadens smala ankarklys. Dessutom slår ankarlägget i lintrumman till furlexen varje gång vi tar upp eller släpper ner ankaret. När vi beställde kätting från Kättenwälder i Tyskland beställde vi även deras rostfria svivel i samma rostfria kvalitet (ANSIS 318). Denna svivel är robust och konstruerad så att den alltid ska få ankaret rättvänt när det ska dras in i ankarklyset. Problemet är att den är bred, lite för bred för Najadens ankarklys. Vi tog kontakt med konstruktören som tillverkat vår targabåge för att se om han hade någon bra lösning på problemet. När vi låg i Hinsholmskilen svetsade han på ett skydd som förhindrar att ankaret slår i lintrumman till furlexen. Tyvärr blev det monterat för nära förstaget vilket medför att den breda sviveln inte kommer igenom. Detta insåg vi först när han åkt hem… suck. Frågan är nu om vi ska hitta en annan svivel, tyvärr av sämre kvalitet, eller hitta någon som kan göra om arbetet med skyddet för lintrumman…??? Tillsvidare sätter vi på den gamla sviveln…

Sen var det ju detta med vårt paket från Tyskland med reservdelar till watermakern. Vi har köpt en begagnad watermaker av märket Spectra, en amerikansk produkt. Vi beställde delar i början av juni men det har tagit tid för paketet att nå Göteborg, kanske beroende på coronan. Nu har det äntligen kommit till Göteborg. Så vi åkte till Postnord för att hämta paketet, men så enkelt blev det inte. Vi har ju ingen fast adress längre så vi angav Roberth som beställare med en c/o adress till Elisabeths syster. Ett litet missförstånd av leverantören gjorde att nu var det endast systern, Kerstin, som kunde hämta ut paketet….och givetvis har Kerstin precis åkt på en veckas semester. Bara för oss att åka tillbaka till båten och kasta loss utan paket. Kerstin fick nöjet att hämta ut paketet och posta det till Malmö, där vi planerar att fira midsommar.

Den 15 juni kl 17.15 avseglade vi från Hinsholmen med målet att segla till Malmö, ca 140 NM (sjömil). När vi planerar etapper brukar vi räkna med en medelfart på 6 knop om prognosen förutspår bra vindar eller 5 knop om det är svagare vindar. Nu förutspåddes relativt svaga vindar till Malmö så vi räknade med att segla i 28 timmar. De första 10 timmarna vind från NV vridande till N 7-9 m/s. Med en rakt sydlig kurs fick vi bra fart och seglade i 7-8 knop. I höjd med Fladen tände vi lanterna för nattsegling och girade till kurs S 160 för att inte segla in i farleden för de stora fartygen. Roberth tog första rortörn fram till kl 03.00 då Elisabeth purrades.

Som vanligt när vi nattseglar utanför Varberg/Falkenberg så är det många fiskebåtar ute och trålar i närheten av farleden. Denna natt var inget undantag, som tur utan närkontakt. Det är alltid svårt att förutse fiskebåtarnas kursändringar, de girar helt slumpmässigt, enligt vårt synsätt.

En stjärnklar natt med avtagande vindar. På morgonen skymtade vi Kullen om babord och mötte samtidigt en nordlig ström genom Öresund. Vi korsade farleden och seglade nära danska fastlandet för att få så lite motström som möjligt. Öster om Ven dör vinden helt och vi går för motor sista biten in till Malmö. Angör Dockan i centrala Malmö kl 20.30.

Malmö

I Malmö kontaktade vi kapellmakaren som sytt vår bimini och sprayhood. Det var vissa detaljer som vi ville ändra. Kl 06.45 kom de till hamnen och vi gick igenom förändringarna. Kl 15 samma dag var de tillbaka med alla kapellen, snabbt arbetat…. 😊

Midsommar-lunch i båten med goda vänner från Malmö. För första gången fick vi även använda våra signalflaggor för flaggning över topp, vilket kallas stor flaggning. Och givetvis finns det regler för i vilken ordning de ska föras. Från för till akter: A-B-C-1-D-E-F-2-….8-Y-Z-9-Noll.

Vi gillar Malmö, alltid lika kul att komma hit. Särskilt området runt Västra hamnen, Dockan och Ribbersborgsstranden har en härlig atmosfär.

I Malmö passade vi på att komplettera skeppsapoteket med de medikamenter vi inte fick tag på i Göteborg. Nu har vi plåster, piller och salvor för de flesta åkommor, till och med adrenalinsprutor att sätta i låret. Hittade ingen riktig skalpell för kirurgiska ingrepp men tillsvidare får en skalpell från Clas Ohlsson duga.    

Drivankare

Inför avseglingen har vi även köpt ett begagnat drivankare. Det är av typen Jordan series drough och består av en lång tamp med 110 st små koner på jämna avstånd. Detta används för att hålla upp båten mot vågorna när man inte längre själv orkar kontrollera båten vid stormar med stora vågor. Med drivankaret monterat driver båten med ca 2 knop med vinden vid storm. Drivankaret förhindrar att båten lägger sig parallellt med vågorna och slår runt när en stor våg bryter över båten. Det finns andra typer av drivankare, exempelvis fallskärmsankare av olika storlekar. Dessa är dock mycket svåra att hantera vid storm då de lätt sliter sig eller går sönder innan de kommit i vattnet. Vi hoppas givetvis att vi ska slippa använda detta men för segling till Alaska och B. C. känns det skönt att ha med det på båten.

I Malmö inspekterade vi för första gången hela drivankaret för att se om det var komplett. Vi insåg snart att vi behöver komplettera med tampar för att fästa till båtens knapar. Detta inköptes redan nästa dag på skeppshandeln i Malmö hamn.

Hilma af Klint

Efter ett tips från vår vän Eva i Göteborg så bokade vi biljetter till utställningen av Hilma af Klint. En fantastiskt intressant och vacker utställning. Hilma föddes 1862 i Solna socken. 1882-1887 var hon en av få kvinnor som släpptes in på Kungliga konstakademin i Stockholm. Hilma var en duktig porträtt- och landskapsmålare i grunden. Hon intresserade sig tidigt för ockulta, spirituella och filosofiska tankar. Med några väninnor bildade hon i början av 1900-talet ”Fredagsgruppen” och det var på en utav dessa fredagsträffar som hon under en seans fick en uppenbarelse att måla ”mediumistiskt”  vilket resulterade att hon övergav sitt traditionella målande och började måla abstrakt.

Målningarna visades enbart för teosofen Rudolf Steiner som inte kunde ge henne någon vägledning av vad de betydde mer än det skulle ta mer än 50 år för att någon skulle förstå bilderna.

Hilma avled 1944 efter en spårvagnsolycka och testamenterade 1 300 verk och 140 skiss- och anteckningsböcker till sin brorson med förbehållet att de aldrig fick säljas och inte visas förrän 20 år efter hennes död.

1970 ville brorsonen donera verken till Moderna museet men fick nej…… vilket misstag för 1986 startade han en stiftelse och första utställningen var i Los Angeles vilket blev Hilmas genombrott. Målningarna/skisserna har nu setts av mer än en miljon människor och kommer att ses som en av Sveriges mest betydelsefulla och banbrytande konstnär.

Skanör

På onsdag förmiddag kom äntligen paketet med pumpen till watermakern. Vi kastade loss strax efter lunch för en kortare segling ner till Skanör.  Skönt att komma ut till havs igen efter flera dagar i hamn. Dockan marina ligger inklämd mellan de nybyggda husen och det blir som en liten gryta när solen ligger på. Prognosen var svaga vindar från NV som skulle vrida till SV. Efter att vi seglar 20 min mot Öresundsbron såg vi på AIS:en att våra vänner på båten More About seglade nästa samma kurs som oss men med sikte på Falsterbokanalen. Det skilde inte mer än 200 m mellan båtarna när vi skar deras kurs. Sista 2 distansen in till Skanör gick vi för motor. Vinden drog mot ost och avtog nästa helt när vi seglade in i Skanör. De har renoverat gästbryggan och byggt nya fina gästplatser mot den östra pirarmen. Som vanligt när vi kommer till en ny hamn tar vi på oss skorna och tar en långpromenad. Vi tog sikt på fyren på Falsterbonäset och vandrade mellan de färgglada badhyttorna och golfbanorna som löper parallellt med stranden. I de grunda våtmarkerna såg vi en skärfläcka med sin böjda långa näbb söka efter småkryp eller vad de nu letar efter…!

Vår sista kväll i Sverige blev helt fantastisk. Efter kvällsdoppet tände vi grillen och grillade de i hamnen inköpta fiskspetten. När solen gick ner satt vi på piren och åt vår fisk och drömde tillsammans om äventyret som ligger framför. Det enda som störde idyllen var den enorma mängd flugor som tydligen också gillar nygrillad fisk en vindstilla kväll i Skanör…. 😊

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar