4 dec 2020

Efter alla förberedelser vi gjort och alla risker vi försökt hanterat så är det äntligen dags att ge sig ut på det stora havet. Så många år vi talat om just detta tillfälle, hur vi fantiserat och drömt om Atlanten och hur det ska kännas när vi kastar loss. Faktiskt så känner vi oss inte speciellt oroliga utan mer förväntansfulla och lite uppspelta. Vi vet att vi har en bra och robust båt, vi har bunkrat mat för månader framöver, vi har diesel för att kunna gå för motor i över en vecka. Vi har bytt olja och alla filter på motorn. Vi har ca 500 liter dricksvatten i tankarna, vi har en watermaker som fungerar utmärkt och dessutom 50 liter reservvatten i dunkar. Vi har säkerhetsutrustning både högt och lågt. En faktor som kan vara lite tveksam är att vi bara är två personer ombord. Blir en allvarligt skadad så kan det bli riktigt tufft. Vi har från början planerat för att vi bara ska vara två men vi har även lagt ut lite ”krokar” för att se om någon av våra seglande vänner skulle vara intresserade att segla med. Av diverse anledningar, bland annat covid-19, var det ingen som hade möjlighet att segla med.

Just det, det där med att tanka diesel höll på att kosta oss några dagars försening i Puerto Mogán. På grund av covid-19 har tankstationen i marinan mycket märkliga öppettider. Detta insåg vi i sista sekund på torsdag eftermiddag. Tankstationen är stängd på fredagar och enda tiden att tanka på torsdagar är mellan kl 15 och kl 18. Klockan var redan 16.50 på torsdagen när vi snabbt kastade loss och gick för motor bort till tankstationen. Först vill inte personalen hjälpa oss utan hänvisar oss till en handskriven lapp där det står att de stänger 17.00 idag. Märkligt, kl 18 sa personalen i marinan. Efter en snabb tilläggning får vi dock lov att tanka under överseende av personal som otåligt står och snurrar med en nyckelknippa. Nästa gång tankstationen är öppen är på måndag.   

  

När allt är kontrollerat och genomgånget kastar vi loss från Puerto Mogán kl 15.15 den 4 dec 2020. Lite försenade på grund av ohyra i båten men så länge vi kastar loss innan det blir mörkt är det inget problem.

Vi har kollat många väderprognoser och tittat på vilken väg över Atlanten andra seglare väljer. Den absolut vanligaste vägen är att börja segla från Gran Canaria mot Kap Verde, gira västerut och låta sig fångas av den förhärskande passadvinden som blåser runt ekvatorn i ostlig riktning samt få lite extra hjälp på vägen av ekvatorialströmmen. Tyvärr visar prognoserna att det ska blåsa hårda vindar ner mot Kap Verde och att även passadvindarna är ganska hårda. Vågprognosen är inte heller tilltalande med upp till 6 meter höga vågor med en frekvens på 10-12 sekunder. Det en kvot på 1,7 – 2 vilket ger en obekväm segling. Vi söker gärna kvoten 3 för att få en behaglig segling, då blir vågorna lite ”mjukare” även om de är höga. Förslaget från dataprogrammet Predict wind är att gå en mer nordlig rutt och därmed undvika de hårdaste vindarna och de högsta vågorna. Den vägen är även kortare med en kurs mer rakt mot mål. Efter mycket diskuterande bestämmer vi oss för att gå den nordliga rutten. Vi lägger ut ett 10-tal waypoints fram till mål som en bas-rutt som vi sedan följer upp och justerar när vi laddar hem nya vindprognoser en gång per dygn.

När vi lämnar hamnen är det vindstilla men snart fyller en nordlig frisk vind våra segel och vi stänger av motorn och njuter av att äntligen vara på havet efter 1 månad i hamn. Vi sätter kurs mot den första waypointen som vi lagt strax söder om ön El Hierro. Kurs 255°, fart 7-8 knop. Vi räknar med att vara där till lunch i morgon lördag.

Vid midnatt är vi söder om Teneriffa och vinden har mojnat. Det blåser bara 2-4 m/s och vi har en grov sjö som slänger båten fram och tillbaka och gör det svårt att sova. Vi lovar upp så att vi får den svaga vinden i sidan och kan då segla i ca 3-4 knop med lite skönare gång. Under natten ökar vinden successivt till NO 9-11 m/s. Vi tar 2 rev i storen och genuan och faller ner på rätt kurs mot våra första waypoint. Helt plötsligt känner vi att något förändrats, båten rör sig lite annorlunda, ljudet är annorlunda. Då det fortfarande är mörkt tänder vi däcksbelysningen och ser då att bommen pekar snett uppåt och storseglet trycker in i riggen. Snart ser vi att kicken lossnat. Det skotlås (cam cleat) som håller kicken har helt enkelt spruckit. Vi inser att vi inte kan laga detta just nu utan hittar en temporär lösning som gör att vi kan spänna kicken och segla vidare. På vår båt är inte kicken dragen till sittbrunnen utan sitter endast med en cam cleat under kicken. Belastningen på denna är riktigt stor och vi tycker att lösningen är lite klen för storleken på rigg/båt.

Resten av natten fortlöper utan problem och kl 12 passerar vi strax söder om El Hierro. Vi har gjort 123 nm. Det blåser fortfarande NO 9-11 m/s och vi gör 7,5 – 8,5 knop.

Sjösjukan ligger och lurar lite i bakgrunden. Vi har ingen större aptit och vi blir lite hängiga då vi inte sov så bra första natten till havs. Det märks att vi legat i marina en månad och tappat lite av våra sjöben men förhoppningsvis kommer de snart tillbaka igen.

Efter att passerat söder om El Hierro lovar vi upp några grader och sätter kurs mot nästa waypoint. Kursen är nu 265° och vi seglar således nästa rakt väster ut. Vi har fortfarande 2 rev i storseglet och har säkrat bommen med en preventer på läsidan för att undvika en ofrivillig gipp. Vi sätter upp en spirbom i lovart och fixerar den i ett läge där vi sedan kan rulla ut så mycket av genuan vi för tillfället önskar. Vi har satt ett block längst ut på spirbommen genom vilken vi drar genuaskotet. Blocket minskar friktionen avsevärt och gör det mycket enklare att rulla ut och in genuan. Genuaskotet dras sedan så lång akter ut som möjligt för att få bättre vinkel och minska trycket på spirbommen. Vi använder samma skotpunkt som för gennaker och spinnaker.

Det tar lite tid att sätta spirbommen när det blåser mycket och sjön är grov. Vi har våra flytvästar på oss med selar och säkrar oss med livlina i de plattband vi spänt upp på däck. När bägge spirbommarna är monterade och fixerade får de sitta där tills vi kommer fram till Karibien.

6 dec

Efter 2 dygn har vi seglat 318 nm. Det blåser NO 9-11 m/s. Fortsatt jobbig sjö från både ost och norr. Ibland blir vågorna så stora att de letar sig upp över båten men endast vid enstaka tillfällen. Vi har de flesta luckor och ventiler stängda för att inte riskera att få in saltvatten inne i  båten. Sjösjukan ligger fortfarande och lurar, vissa tider på dagen mår vi toppen och vissa tider lite sämre. Vi äter mat men utan större aptit. Nudlar och ägg till lunch och en pasta med tomatsås till middag. Sen eftermiddag får Roberth en dipp och börjar fundera på om de kemiska preparat som ska motverka sjösjuka kanske vore värt att testa. Inte för att han är helt utslagen utan mest för att få bort den där obehagskänslan. För första gången på många, många år tar han en tablett och sköljer ner med ett glas vatten. Reaktionen lät inte vänta på sig. Samtidigt som tabletten når magsäcken tvärvänder den tillsammans med övrigt maginnehåll och letar sig uppåt och ut i det fria. Två snabba offer till havsgudarna och sedan var det över. Roberth somnar snabbt på en av tofterna i sittbrunnen och vaknar efter två timmar som en ny människa. Inte en tillstymmelse av sjösjuka på resten av seglingen över Atlanten. Otroligt bra och effektiva piller…. Även Elisabeth mår nu prima och äntligen börjar maten smaka. Vi lyckas får till en riktigt god middag på kvällen och äter med god aptit.

Elisabeth sover fortfarande i akterkabinen medan Roberth sover i sjökojen i salongen. Nätterna är fina med månsken och mareld i vattnet. Månen kommer dock upp sent och innan dess är det kolsvart. Det är en häftig känsla att inte se havet utan bara höra hur de stora vågorna bryter runt båten. Vissa nätter är marelden så stark att den lyser upp vågorna som bryter, häftigt!!!  

Vi fortsätter i flera dagar i samma kurs, samma segelsättning och samma fart. Det enda som ”stör” friden är de regnbyar som kommer då och då. De är kortvariga och ganska intensiva. När ett regnmoln närmar sig brukar vinden först avta, vrida mot söder och sedan öka till 14-17 m/s. För att inte behöva ändra segelsättningen girar vi med vinden så att vinden fortfarande kommer snett bakifrån. Ibland seglar vi således rakt norrut under 15-20 min innan regnskuren är över och vinden vrider tillbaka till NO och minskar till 9-11 m/s. Vi använder mest vår autopilot på så sätt att vi anger vilken kurs den ska hålla eller vilken waypiont den ska styra mot. Vi vet att det ska gå att låta autopiloten i stället styra med en bestämd vinkel mot vinden men vi har inte använt denna funktion tidigare. Vi har en vindmätare som både mäter vindvinkel och vindstyrka och den är kopplad till båtens nätverk. Efter lite knappande på autopiloten hittar vi funktionen och nu får vi den att styra med en fast vindvinkel som vi angett till 150 °. (90° är vind rakt i sidan och 180° grader är vind rakt bakifrån). Funkar helt otroligt bra!! När regnbyarna kommer och vinden vrider gör autopilot och båt automatiskt kursändringar. Eventuellt rullar vi in en bit av genuan om vinden blir för stark. Detta är framför allt skönt på nätterna då vi slipper bli överraskade av hårda vindar från ”fel” håll.

Den 8 dec kl 15 har vi varit till havs i 4 dygn. Om det var jobbig sjö innan är det nu etter värre. Som tur är börjar vi få sjöben, åtminstone Roberth som steker pannbröd och lagar mat. Idag har vi unnat oss en skön dusch för första gången sedan vi lämnade Gran Canaria. Det är en balansövning av rang att duscha när båten gör 8 knop och gungar fram och tillbaka i ett oförutsägbart rörelsemönster. Om man luta ryggen mot ena skottet och tar spjärn med fötterna mot andra skottet går det ganska bra. Ett alternativ är att sitta på toaletten och duscha, vilket funkar skapligt. Idag har vi börjat fiska. Vi har köpt på oss bra grejor och hoppas på få napp så att vi kan variera kosten till havs. Redan efter att par timmar får vi napp. Elisabeth kämpar med fisken under 15 min innan en vacker Guldmakrill ligger på däck och glänser i regnbågens alla färger. Färgerna avtar snabbt när fisken dör och vi tycker att det är synd att behöva döda en så vacker fisk. Roberth klarar av konststycket att filea fisken på badbryggan i den oroliga sjön. I Karibien kallas fisken Mahi Mahi och är en fantastisk god fisk. Den kan ätas rå som sushi, grillas, stekas eller kokas i kokosmjölk, hur man än gör blir den fantastisk god.

Nu börjar vi kunna vara under däck förutom för att sova, så ikväll blev det några avsnitt av ”The Crown” innan middagen. Middagen intogs i ruffen med ett försök till vanlig dukning. Förlöpte inte så bra utan utvecklades till ett storslaget vatten- och matkrig.

10 dec

Vår mår nu helt bra och vi fortsätter segla med två spirade försegel. Sjön börjar lugn sig lite och det blir lättare att sitta och läsa och sova i sittbrunnen utan att ramla av toften. Sent på natten har Elisabeth vakten och upptäcker att plottern börjar bete sig konstigt. Helt plötsligt visar plottern att vi seglar i 18 knop och att vi seglar rakt söder ut! Kompassen och den mekaniska loggen visar att vi seglar som vanligt. Efter några minuter hoppar plottern till och allt ser bra ut igen.. Mycket märkligt?? Plottern ska ju visa båtens fart och position med väldigt hög precision. Hade vi varit i tättrafikerat område hade detta varit katastrof. Hmmm, detta måste vi lösa….     

Som vanligt laddar vi hem grib-filer med hjälp av vår satellittelefon. Med hjälp av programmet Predict wind omvandlas grib-filerna till väderprognoser för det område vi befinner oss i. Vi gör detta varje dag och justerar våra way-points efter de nya vindprognoserna. Det känns skönt att ha den kollen att vi inte är på väg att segla in i en storm eller ett stort stiltjebälte. Vi har även hjälp av Johan, Roberth bror, som följer oss på nätet och kontrollerar att vädret ser ok ut framför oss. Var 3:dje dag meddelar vi Johan vår position och planerad kurs för kommande dagar med ett kort SMS. Johan återkommer med prognoser för medelvind, vindriktning, förväntad maxvind och våghöjd. Känns oerhört tryggt att ha den backupen när man är mitt på Atlanten i en liten båt.     

Den 11 dec har vi varit en vecka till havs. Vi har seglat 1 163 nm på sju dygn. Detta ger oss 166 nm per dygn i snitt vilket vi tycker är bra. Troligen blåser det nordliga hårda vindar norr om oss då vi konstant får en hög sjö från norr som stökar till livet ombord. Den första veckan har vindarna varit ganska konstanta NO 9-11 m/s med högra vindar då regnbyarna passerar. Idag, den sjunde dagen har vi äntligen lite avtagande vindar och lugnare sjö. Det blåser 7-9 m/s rakt från ost. Vi har således fått en plattläns med vinden nästan rakt bakifrån. Vi tar ner storseglet och rullar ut focken på den andra spirbommen. Nu har vi två utrullad försegel, ett på varje sida. En mycket bekväm segelsättning som medger att vinden kan komma rakt bakifrån utan att vi riskerar en ofrivillig gipp.

Roberth hittar delar så att vi kan laga och förstärka kicken som gick sönder lördags natt. Elisabeth klipper sopor till smådelar för att minska volymen. Plastbitar klipps ner i en 8 liters plastdunk och plåtburkar klipps till småbitar med en plåtsax i en annan plastdunk. Allt som är organiskt slängs i havet.

Vi kör watermakern var annan dag i 4 timmar och vi kör motorn varje dag i 2 tim för att ladda batterierna. Autopilot, plotter, kyl, frys, watermaker, lampor, ladda datorer, etc drar mycket ström och solen skiner inte hela dagarna och solcellernas vinkel mot solen är minst sagt varierande i den ojämna sjön vilket ger dålig laddning. Vindgeneratorn går ganska långsamt i medvinden och bidrar inte mycket till laddningen. Vi inser att vi behöver förbättra och utöka laddningsförmågan till kommande långseglingar.

Efter en vecka till havs börjar man känna av bristen på längre ihållande sömn. Under nattvakten är det svårt att hålla sig vaken. Vi sätter ett larm på telefonen på 20-40 min så att man ska vakna om man somnar på sin vakt. Vissa nätter är vakten nere i ruffen på nätterna och sover i 20-40 min innan hen går upp i sittbrunnen och kollar läget. Vi har satt larm både på AIS och radarn om någon båt eller oväder skulle dyka upp i vårt närområde.

12 dec

Ännu en skön seglingsdag. Solen skiner och det blåser bara 5-6 m/s. Vi sätter storseglet igen och får lite mer fart och mer stabilitet i båten. Seglar i 5-6 knop. Elisabeth bakar luciabröd och gör yoghurt och Roberth har stortvätt på akterdäck. Vi har även en lång kamp med en Mahi Mahi som vi till slut vinner, en stor vacker fisk på 6-7 kg. Den här gången bedövas fisken med Beska droppar och hängs i stjärtfenan i targabågen, betydligt mindre blodigt än förra gången. Fisken blir mat i flera dagar. Idag gör vi först chevice till lunch och sedan en fiskgryta med kokosmjölk till middag.

Vi har nu seglat 1 290 nm och är snart halvvägs. Vi har hittills inte sett några fåglar men nu, mitt på Atlanten börjar de dyka upp. Vi har stormsvalor som rundar båten varv på varv och vi tror att det är några praktfregattfåglar som dyker upp då och då. Den delade stjärten är dock ljus och väldigt lång så vi är lite osäkra. Framåt natten minskar vinden ytterligare och skrotar mot SO och vi har en grov sjö från flera olika håll som gör det svårt att sova. Vi har nu bäddat en säng på durken i salongen och en sjökoj i soffan på babord sida. På durken i salongen, nära mastfoten, är troligen det område där båten rör sig minst. 

13 dec Lucia!

Vinden är nu tillbaka i NO och har ökat till 7-8 m/s. Vi tar ner storseglet och spirar ut båda våra försegel. Det blir en skön dag med sol på förmiddagen. På eftermiddagen börjar skurarna komma men de passerar oss snabbt.

Vi tänkte ta luciakaffet innan gryning men vi kom upp ur kojerna först när solen gått upp. En annorlunda lucia men gott med färskt bröd och pepparkakor tillsammans med vår lysande Rudolf. Till lunch blev det pannstekt Mahi Mahi som vi fångade igår. Nu börjar det gungat vansinnigt igen, omöjligt att ha kontroll på kroppen och alla grejor man ställer ifrån sig. Vi går med spirade försegel och gungar från sida till sida. Nockarna på spirbommarna går nästa i vattnet när båten gungar som mest, känns lite obehagligt. Regnskurar kommer tätare och tätare och vi använder nu väderradarn för att få en förvarning om annalkande oväder. Innan vi går på nattskiften ser vi 4 avsnitt på Unorthodox trotts att båten far hit och dit i de stora vågorna.  

På kvällen händer det igen!! Vår position på sjökortsplottern är plötsligt drygt 200 m fel, vi seglar enligt plottern i sydlig kurs och gör 17 knop. Allt är fel… Vi börjar felsöka och efter några timmars knappande har vi kommit till funktionen ”externa anslutningar”. När vi kontrollerar GPS-anslutningen ser vi att något är fel. Vi har en extern Raymarine-GPS som är inkopplad i nätverket, den är från 2006 och lite omodern. I den nya sjökortsplottern sitter en inbyggd GPS som har bättre precision då den kan ta in data från flera olika GPS-satelliter. Vi har valt att använda den intern GPS för navigation. Dock visar det sig att i inställningarna i plottern så hämtar den GPS-tid från den externa GPS. Detta borde normalt inte vara ett problem men vi ser att tiden inte är exakt densamma. Vi ställer om detta så att plottern hämtar GPS-positionsdata och GPS-tid från samma GPS-enhet. När vi gör detta försvinner problemen och vi får en korrekt position, kurs och fart igen. Det var skönt att hitta felet och att det uppstod nu, mitt på Atlanten, och inte i skärgården där det är tätt mellan kobbar och skär, då hade det blivit riktigt läskigt.

14 dec  

Utdrag från Elisabeths dagbok:

Jag läser mycket och har nu avverkat tre böcker och har nu börjat med ”Samlade verk” och har även laddat ner spelet Myst som är en bra underhållning på nätterna. Någon målning har det inte blivit men jag har stickat ett fruktnät. På kvällen gjorde jag Koreansk Carbonara men det gungade något förfärligt och jag blev nästa sjösjuk igen. Allt bara for omkring och jag blev nästan gråtfärdig när soyablandningen välte men lyckades rädda det mesta. Det blev gott men det tog tid att sanera köket efteråt. Halvsov sedan till serien ”The Code”. Roberth tog första passat och sjön blev lite bättre och jag sov gott. Jag tog över 04.30 och gick upp några gånger för att kolla läget fram till kl 06 sen somnade jag tydligen djupt. Vaknade av att Roberth var uppe, jag hade varken hört klockan eller att han ropade. Därefter tror jag att jag råkade sova över klockan en gång till på mitt pass. Inte bra…men det var skönt. Så skönt att man kan sova gott men jag får nog höja klockans volym så att jag vaknar…

Att laga mat och diska går bra men det tar tid. En av de skaderisker som föreligger på havet är att få en kastrull kokande vatten över armar, ben eller fötter. Inte helt ovanligt och brännskadorna kan bli svåra. Även om vi har material för att behandla brännskador så blir det ännu mycket jobbigare att uthärda livet ombord så vi försöker vara så försiktiga som möjligt. Det förordas att man ska ha ett förkläde av plast/gummi och gummistövlar när man lagar mat vid spisen för att förhindra brännskador men så långt har vi inte gått.   

15 dec

Solen har kommit över horisonten kl 10 Canarie-tid. Lokal tid här på Atlanten är troligen kl 8. Autopiloten fortfarande ställd på vindvinkel och det ser ut som om vi kan sätta storsegel idag då vinden vridit något. Vi får se vad prognosen säger. Vi gör bra fart och har snittat 7 knop senaste dygnet. Nu har Elisabeth fixat frukost som bestraffning för att hon sov på sitt pass.

Vi ändrar kurs till 230° och sätter storen i lä och spirar genuan i lovart.

16 dec.

Idag har vi lite mindre vind 5-7 m/s från ost. Vi har nu varit till havs i 12 dygn och börjar räkna ner dagarna.

Nu börjar vi känna att temperaturen stiger lite för var dag som går. Det är nu riktigt varmt, ca 28° både dag som natt och man känner sig ”klibbig” mest hela tiden.

Vilken skön segelingsdag. Sol och blå himmel. Idag blev det Sallad Nicioise till lunch. Elisabeth gör yoghurt på torrmjölk och ymp från gamla yoghurten. Yoghurten blev ok men det blev mycket löpe som vispades ner och gav en ganska lös konsistens. Inga regnskurar idag och natten var stjärnklar. Fantastiskt skönt att kunna sova i sittbrunnen och somna under stjärnhimlen och ljudet av vågor runt båten.

Roberth monterar en fläkt i taket ovanför diskbänken så att den som lagar mat och diskar kan få lite svalkande fläkt i värmen.

17 dec     

Vind 7-9 m/s från ost. Fart 7 knop. Vi seglar idag med ett rev i storen, genuan spirad o lovart och focken hårt inskotad bakom storseglet, så nära masten som möjligt. Denna segelsättning ska minska gungandet och visst tycker vi att båten rör sig lite långsammare från sida till sida och lite mindre ryckigt. Vad som beror på segelsättningen eller på ett förändrat vågmönster är svårt att svara på.

Efter lunch hör vi ett anrop på VHF-radion. Det är någon som anropar Sirenia III !! Ett livstecken mitt på Atlanten! Vi svarar och får en trevlig diskussion med segelbåten ”S/Y Indian summer” som lämnade Gran Canaria ungefär samtidigt som oss men seglar mot Antigua. De tog den sydliga rutten och har haft det jobbigt med hårda vindar. De har problem med sin satellittelefon. Vi ger dem en färsk väderprognos och de blir glada att höra att prognoserna ser bra ut.   

Vi har nu äpplepaj i ugnen och ska avnjuta denna med en vaniljsås från ICA som vi hittade i ett stuvfack. 

Vi får fler och fler squalls (kraftiga regnbyar) med regn och hård vind. Som tur är har vi ingen åska vilket är vanligt i squalls. De är mycket lokala och på radarn ser vi vilken riktning och hastighet de stora regnmolnen rör sig i. Om vi kan försöker vi undvika att ”kollidera” med squallsen genom att ändra kursen åt ena eller andra hållet.

18 dec.

14 dygn till havs. Vi har seglat 2 200 nm och hoppas nu att vi bara har 3,5 dygn kvar. Om 2,5 dygn bör vi se nordspetsen på Barbados. Så skönt! Hoppas nu att de sista dagarna blir ok! Prognoserna ser inte jättebra ut. Vinden ska öka och skrota mot norr. Vi är även lite oroliga för att vågorna ska växa och bli ännu tuffare när vi närmas oss Karibien och det grundar upp.

Vi märker redan nu att vågorna blir brantare. Båten surfar ner för vågorna och börjar skära och försöker lägga sig längs med vågorna. Vi märker att autopiloten får arbeta mer och mer men den hanterar sjön bra. Att skära ner i en vågdal så mycket att båten hamnar parallellt med vågorna är inte bra då risken ökar att man ska gå runt med båten om en stor våg bryter och landar på båt och segel. Att göra en så kallad 360-gradare är en mardröm som vi inte vill uppleva.

Vid ett tillfälle skär båten ner så mycket att kastruller välter på den kardanupphängda spisen och far in i väggen. Saltvatten letar sig in i förpiken men gör ingen större skada. Elisabeth torkar väggar och golv. Dynorna klarade sig bra då sittbrunnskapellen låg där för tillfället.  

19 dec

De sista dagarna har varit jobbiga. Så här på upploppsrakan sitter man bara och väntar på att få komma fram. Vågorna är höga och jobbiga och vi är trötta. Roberth har lite svårt att sova då han fått bältros, en snygg rad med utslag från ryggen fram till magen. Ska bli så skönt att komma fram.

20 dec

Vi vaknar upp till en solig dag och med betydligt lugnare hav. Vi kan sitta på relingskanten på fördäck och doppa fötterna i vågkammarna. Vattnet är klarblått och ljummet och livet leker igen. På kvällen kommer krängandet tillbaka men vi lyckas ändå få till en enkel men supergod pasta med tryffelpesto. Nu är det ”bara” 300 nm kvar. Nu känns det som vi nästan är framme med det är trots allt 10 Läsö-seglingar kvar….

21 dec

Land ohoj!! Kl 13.30 (spansk tid) ser vi äntligen konturen av Barbados. Äntligen! Så skönt att se land…. Vi ska segla nära Barbados för att om möjligt få kontakt med ett 4G-nät och kunna maila uppgifter till myndigheterna på Saint Vincent.

Det blåser 10 m/s men vågorna är höga men frekvensen är längre vilket gör att vågorna blir lite rundare och mjukare. Det är sådana vågor vi trodde att vi skulle ha på hela atlantseglingen, men nu kommer de när vi närmar oss land!!

När vi rundar den norra udden börjar det skymma. Vi fick ingen kontakt med 4G-nätet men skickade ett mail via satellit till St Vincent. Vi får ett snabbt svar att vi är hjärtligt välkomna och att vi vid ankomst kan ankra utanför Young Island. Vi har knappt 100 nm kvar från Barbados till St Vincent så vi räknar med att vara framme tidigt i morgon bitti.

Tyvärr ökar vinden successivt under natten och skrotar mot NO. Vi revar segel och försöker hålla kurs mot inloppet söder om St Vincent. Under natten när Roberth sover har Elisabeth ett styvt arbete att hålla båten på kurs. Nu börjar vågorna att växa till ordentligt. På morgonen är det kuling och vi närmas oss ett kusten. Framför oss ser vi att bottentopografin går från 1000 m till 50 m på en ganska kort sträcka, där kommer vågorna växa till berg!! Vi gör ett slag och revar kraftigt. Vi måste gå mer norrut för att komma in i djuprännan söder om St Vincent. Det blir några blöta timmar i gryningen när vi kryssar oss norrut i de höga vågorna. Givetvis ska det börja regna lite som grädde på moset. Vi är trötta med glada när vi kl 06.30 lokal tid kan falla av och gå med vind och vågor in i djuprännan söder om St Vincent. Vi kan äntligen andas ut! Vi klarade det…vi två, ensamma över Atlanten.

22 dec

Kl 08.30 ligger vi tryggt förankrade i en boj i lä bakom Young Island. Alla segel är beslagna och motorn avstängd, solen skiner och det är 28° varmt, samma temp som i vattnet. Vattnet är kristallklart och färgglada fiskar simmar under båten. Vi är i Karibien!!! Vi är lyckliga och stolta när vi äntligen kan sjunka ner i det varma vattnet och ta oss ett bad för första gången på 3 veckor.

• 

•