Puerto Mogán

Vi lämnar Teneriffa 6 november på förmiddagen. Fina vindar och som vanligt ökar vinden i accelerationszonen men nu är vi förberedda och revar mycket och i god tid. Vi tar kurs mot Puerto Mogán på Gran Canaria där Jörgen ska ta flyget hem till kalla Sverige. Marinan i Puerto Mogán är relativt lite så vi har reserverat en kajplats i marinan. En hamnkille tar emot våra tampar vid en stenkaj, tyvärr inte en av flytbryggorna som vi hoppats på. Att det inte är en flytbrygga innebär att vid högvatten får vi mycket slack i tamparna och behöver således ta in på tamparna men det är rätt bekvämt att hoppa iland då vi ligger i höjd med kajkanten. Vid lågvatten blir det till att släppa på tamparna och plötsligt har vi nästan 2 meter upp till kajkanten men lyckligtvis finns det en stege som vi med lite tur kan få tag på.

På kajen rör sig de omtalade och fruktade kackerlackorna och vi sprayar varje kväll frenetiskt tamparna från båten till kajen med det giftigaste vi kunde hitta så att de inte skall promenera in på vår båt utan i stället välja grannbåten som inte sprayar. Det fungerar bra tills grannbåten lämnar hamnen, men mer om det senare.

Puerto Mogán är ursprungligen en liten fiskeby, det fiskas fortfarande men inte i så stor utsträckning som tidigare men tillräckligt för att vi ska kunna avnjuta färsk fisk då och då i en av de trevliga restaurangerna.

Hamnen omringas av små pittoreska vita låga hotellbyggnader och de röda bougainvilleas klänger mellan husen.

På kvällen ankomstdagen har vi en avskedsmiddag med Jörgen på en av restaurangerna på kajen och på lördag morgon är det dags för ett ledsamt farväl.

Och vad gör man på Puerto Mogán i väntan på att korsa Atlanten?

På Gran Canaria finns det bra båttillbehörsaffärer så vi börjar med att hyra en bil och åker till Las Palmas och beställer ny spirbom och letar reservdelar till watermakern. Roberth har plockat ut och demonterat isär watermakern 3-4 gånger och utgått från att det troligen är någon O-ring som är problemet. Lyckliga får vi tag på Spectras (märket på watermakern) O-ringskit. Ett fynd på 200st O-ringar i diverse storlekar till det facila priset av 1100 kronor…

I en dykbutik i Las Palmas marina hittar vi dykutrustning till reapris och gör storinköp av bl a västar och dykflaskor.

Hem igen och demontera watermakern men efter ett antal utbytta o-ringar har vi fortsatt läckage och vi inser att det måste vara ett annat fel. Efter att skickat filmer till fabriken i USA och en reparationsfirma på Gran Canaria konstateras att det förmodligen är en spricka i godset på en ”end cap”. Vi kan inte se en spricka med blotta ögat men vid högt tryck kan det vara så att sprickan öppnar sig och börja läcka. Vi börjar söka efter en ”end cap” på Gran Canaria och får besked att Rolnautic i Las Palmas har 2st ”end caps” som vi genast reserverar. För att vara säkra på att vi förstår varandra mailar vi bilder på ”end capen” från Spectras verkstadshandbok till Rolnautic. Butiken verifierar att de har just denna komponent på lager. Vi blir givetvis själaglada då det är ett ovanligt att just denna del går sönder och behöver bytas och därför inte lagerhålls av återförsäljare.  

Vi försöker röra på oss så mycket som möjligt, speciellt då vi vet att det blir närmare 3 veckors stillasittande på Atlanten. Det finns inte så många vandringsleder men det går en, för biltrafik, avstängd väg upp på berget som vi tar som vana att traska/jogga uppför i skymningen då det inte längre är tryckande varmt. Här kan vi även ta av oss munskydden vilket är en befrielse i värmen och vi får även en fantastisk utsikt över byn och havet i solnedgången.

• 

• 

• 

På gågatan utanför shoppingcentrat har vi inrättat ett litet utegym. Med gummiband, en bänk och en gräsplätt fungerar det hyggligt.

Det finns många trevliga restauranger runt kajerna men även här har Coviden satt sina spår och mycket är stängt. Det finns även en liten strand med solstolar och parasoller. På kajkanten hittar vi en Asiatisk restaurang där vi kan äta obegränsat från menyn för 150kr. Vi var mätta flera dagar efteråt…..

• 

• 

Det blir en andra tur med hyrbil till Las Palmas för att framför allt hämta ”end capsen” till watermakern. När vi kommer till Rolnautic (butiken) visar det sig att de inte har 2 st end caps i lager. Vi visar dem mailkonversationen och börjar bli lite upprörda. De letar och kommer ut med andra reservdelar som de tycker påminner om den end cap vi behöver…suck.  Till slut hittar de en lättare begagnad ”end cap”  som dessutom ser ut att åkt i golvet några gånger.. Vad gör vi?? Vi beslutar oss till sist att ändå köpa den lätt skadade ”end capen” men till ett reducerat pris. Ev sprickor syns ju inte med blotta ögat utan först när den monterats och trycksatts.

När vi ändå är i Las Palmas passar vi på att träffa två svenska killar som vi via facebook har fått kontakt med. De har en gammal och ganska nedgången segelbåt av märket Lady Hellsman. En modell som inte är direkt är lämplig för oceansegling men grabbarna är härligt positiva och entusiastiska. Vi planerar att försöka gå över Atlanten tillsammans.

I Las Palmas förbereder sig ARC för avfärd. (ARC = Atlantic Rally for Cruisers) vanligtvis brukar det deltaga över 200 båtar men med ett år som detta är det bara drygt 50 på startlinjen. Även om det är en tävling så är nog de flesta mer intresserade av att gå med som i en eskader.

På kvällen är vi tillbaka i Puerto Mogán och är ivriga att se om vår ”nya” reservdel kommer funka. Dock är vi trötta och arbetet får vänta tills morgondagen. Morgonen därpå försöker vi renovera ”end capen” med en skalpell och fint sandpapper. Till slut är vi nöjda och monterar ”end capen”, skruvar ihop watermakern och installerar den för 10 gången i motorrummet, ansluter alla slangar och börjar försiktigt trycksätta den. Nervöst väntan när vi ser hur tryckmätaren arbetar sig uppåt….läcker det??? det ser ut som vi lyckats, den läcker inte, vilken lycka! 😊

Många har berättat om att kriminaliteten ökat drastiskt i Karibien i samband med covid-19 och att det nu även varit ett knivmord på en seglare. Detta borde ju inte skrämma upp Göteborgare, där mord på öppen gata tyvärr är ganska vanligt, men vi beslutar oss att för att beställa ett inbrottslarm till båten från en firma i Sverige. De lovar leverans redan inom några dagar. Mycket riktigt så får vi meddelande efter några dagar att paketet anlänt men tullen i Las Palmas behöver en kopia på pass eller körkort för att kunna lämna ut paketet. Roberth skickar in kopia på pass vilket de tackar för. När de efter 4 dagar återkommer med samma begäran om identifikation börjar vi bli oroliga. Ett nytt mail med kopia på passet skickas men trots detta kommer det ytterligare en påminnelse att de behöver identifikation och om det inte får det kommer de returnera paketet till Sverige. Nu tar vi kontakt med leverantören i Sverige som i sin tur går på UPS som har anlitat firman på Gran Canaria som ska hantera tullen åt oss. Svaret från UPS Sverige är att de inte kan leverera paketet då vi inte varit kontaktbara och inte lämnat passnummer….. VA?? Efter många och långa andningsövningar lyckas vi kontrollera puls och andning så pass att vi själva kan ringa till UPS reklamationsavdelning och på ett artigt sätt informera om läget. De lovar hantera frågan skyndsamt och redan nästa dag börjar hända saker. De ringer och vi bestämmer att träffas i Las Palmas så att de kan överlämna paketet. Vi ska till Las Palmas för att ta Covid-tester så det passar fint. Grenadinerna (St Vincent) som vi skall gå till i Karibien kräver att vi ska skicka negativa Covid-tester som får vara max 72 timmar gamla innan vi kastar loss så nu börjar Atlantöverfarten närma sig.

Vi hyr en bil och åker till Las Palmas för tredje gången och letar upp vårdcentralen som skall ta covid-testerna. Vi har bokat tid via internet och det går problemfritt men det kostar oss dryga 2000 kronor. Vi får kontakt med utlämningsfirman men de är försenade och efter en del ringande inser vi att det bästa är att vi åker till deras lager och utlämningsställe i ett ruffigt industriområde för att hämta vårt paket. När vi till slut hittar rätt ser vi äntligen vårt efterlängtade paket, men så lätt är det inte…. De begär nu €650 i skatt för att överlämna paketet!!!. Något underligt eftersom det i princip är samma belopp som vi betalt för själva larmet. Det visade sig att speditionsfirman till tunnel angett samma summa i Euro i stället för Kronor…. De ska kontakta tullen och korrigera beloppet så vi ombeds komma tillbaka senare. Vi passar på att bunkra mat till överfarten samt göra lite annan shopping.

• 

• 

• 

Vid 21.00-tiden ringer de och ber oss komma och fylla i ett formulär till tullen, sen skall vi få ut paketet. Tillbaka till det ruffiga industriområdet och nu är det ännu obehagligare då det är kolsvart ute. Nu visar det sig att vi trots allt ändå inte fick med oss paketet men att det skall levereras till oss dagen efter.

När vi kommer tillbaka till båten ligger den nya spirbommen på däck och till vår förvåning fick vi vårt larm levererat dagen efter så nu är vi klara att kasta loss.

• 

• 

Watermakern är fixad, spirbom och larm levererad och båten är bunkrad med mat för åtminstone ett par månader. Vi hinner även med en stortvätt.

På fredagen den 4:e är vi startklara men precis när vi är färdiga att kasta loss ser Elisabeth att det rör sig i brödkorgen… små äckliga larver kryper omkring. Det är bara att tömma skåp och hyllor och sanera. Vi hittar inga mer larver och anser oss klara tills Elisabeth tittar in under diskbänken och står öga mot öga med en kackerlacka. Hualigen, ut med allt och sanera igen. Vi hittar ingen mer men vi placerar ut flera kackerlackshotell. Tanken med dessa hotell är att kackerlackan skall checka in, men golvet är preparerat med klister så de kommer aldrig att kunna checka ut.

Nu är vi klara att kasta loss, några timmar senare än planerat men utan sexbenta fripassagerare….hoppas vi!! Vi kontaktar Lady Hanna men de är sena i starten och nästa gång vi får kontakt med dem är först i Karibien.

• 

• 

• 

•