Porto Santo

När vi vaknar nästa morgon ropar vi upp hamnen på VHF och meddelade att vi, enligt instruktioner, skickat in våra papper och nu önskar Covidtesta oss. Redan efter någon timme får vi svar att vi ska komma till brygga B klockan 14.00 för test. Lite överraskade av den snabba hanteringen men vi blir själaglada.

Vi har ankrat utanför marinan, i skydd bakom piren, men det är oskyddat för Atlantdyningar och rätt gungigt så vi drar snart upp ankaret för att ankra inne i hamnbassängen. När vi kommer in i hamnen är det väldigt trångt mellan ankrade båtar och dessutom har en fransk båt börjat dragga och sliter med att hitta en lucka att ankra om så vi inser snart att vi nog ligger tryggare utanför piren trots skvalpet.

 

Klockan 14.00 innfinner vi oss på piren och blir hänvisade en rätt ruffig byggnad där vi lydigt inväntar sjukvårdspersonal som ska utföra provtagningen. Trots att vi får en pinne uppstoppad långt upp i båda näsborrarna var det en positiv upplevelse tack vare den supertrevliga personalen. Vi ska få svar redan nästa dag och mycket riktigt så ligger provsvaren i mailboxen redan när vi vaknar nästa morgon. Eftersom vi testat negativt och ligger på svaj tar vi dingen in till land för en skön lång promenad….trodde vi … Informationen vi fått visar sig inte vara helt korrekt. Vi hinner inte gå många steg förrän polisen kommer och stoppar oss. Vi är tvungna att registrera oss hos polisen/inklarering och dessutom checka in i marinan, men först efter de haft sin siesta…

Efter att ha väntat 1,5 timme blir det en gedigen incheckning. Först 20 minuter hos polisen som med pekfingret knackar in allt från försäkringsnummer till färg på seglen och därefter blev det incheckning på marinan på 20 minuter med in princip samma frågor men som man själv fick skriva ned. Trots att vi ligger utanför pirarna på eget ankare får vi betala 6€ per natt men då inkluderar det även nyckel till toalett och dusch, gratis tvättstuga samt möjlighet att angöra hamnen med dingen. Prissättningen var också märklig inne i marinan där man kunde ligga en månad för nästan samma pris som för en vecka.

Äntligen kan vi röra oss fritt och vi promenerar till samhället för en sen lunch. Vi inser snart att det mesta är stängt och nästan lite ödsligt vilket förmodligen beror på en kombination av lågsäsong och Covid.  Porto Santo är en liten ö ca 1 mil lång och några kilometer bred och totalt bor här drygt 5 000 personer. Så gott som hela ön klyvs av en gigantisk landningsbana som tidigare nyttjades av NATO. Stor del av sydsidan täcks av en lång sandstrand och vattnet är verkligen kristallklart, inga problem att se botten på 8 meters djup. Det blir många fina bad från båten och vattentemperaturen låg på behagliga 23-24 grader.

Första dagen i land i Porto Santo gör vi en lång vandring som börjar med en brant stig upp till Portela view point där vi får en vacker utsikt över hamnen och den långa stranden.

• 

• 

• 

Därifrån vandrar vi vidare till en levada som delvis går i en 600 m lång tunnel genom berget. Blött, lerigt och mörkt men som tur var har vi våra telefoner med oss som ficklampor. Ut kommer vi i ett böljande kaktuslandskap där vi försökte hitta stigen för att ta oss tillbaka. Det finns dock många varianter på stigar, inte helt lätt att hitta rätt stig så det blev en taggig vandring över berget tillbaka.

• 

• 

• 

• 

• 

Nästkommande dag hyr vi en liten vit bil och kan utforska ön bättre och vi hittar några riktiga pärlor. Först beger vi oss till Pico Castello där vi parkerar bilen och vandrade upp till toppen.  Imponerande arbete att bygga små trappsteg på delar av vägen uppför berget. På toppen ligger kastellet bevakat av gamla kanoner. Vi fick en storslagen vy över ön som belöning av bestigningen.

Därefter drar vi vidare till Pico de Ana ferreira, berget med vackra stora kolumner skulpterade i basalt. Det var svårt att hitta rätt stig till toppen mellan kaktusarna, möjligt att vi kom från fel sida, men vi fick åtminstone en glimt av Madeira när vi kom upp till kammen. Efter två bersbestigningar samma dag började vi bli hungriga och åker till restaurangen vid Ponta da Calheta.

• 

• 

Restaurangen ligger just ovanför en fantastisk strand med olika klippformationer och nära den dramatiska ön Ilheu da Cal.

• 

• 

• 

Efter god lunch och en tupplur på stranden får vår hyrbil ta oss till Fonte de Areia där källan till det bästa dricksvattnet på ön legat men nu är platsen mer känd för de vackra klippformationerna i sandsten.

Nästa stopp blir dagens höjdpunkt. Vid Porto as Salemas ligger naturliga saltvattensbassänger som fylls på vid högvatten. Mellan klipporna bildas små bassänger som man vid lågvatten kan bada i. Det är en brant vandring från den provisoriska parkeringen och vi kommer precis i rättan tid och får vara med när tidvattnet sakta är på väg in. Vågorna slår in över bassängerna och det blev nästan svårt att inte spolas med. När vågorna blir allt för kraftiga går det inte att vara kvar, men en sån häftig upplevelse. Det blev en intensiv heldag med mycket upplevelser.

https://videopress.com/v/XaGEqas4?preloadContent=metadata

Nu började det bli dags att planera för nästa etapp som ska gå till Madeira där Jörgen skall mönstra på som tillfällig gast. Hamnen i Funchal är väl skyddad för nordliga vindar men inte så bra för sydliga. På de nya prognoserna vi nu laddar ner för Madeira ser vi med förskräckelse att de förutspår riktigt hårda sydvindar, upp till 34 m/s i byarna. Nu ställs vi inför valet av att gå till Funchal och riskera att båten blir skadad eller att hoppa över Madeira och segla direkt till Kanarieöarna som inte kommer drabbas av hårda vindar. Vi blir som besatta av att läsa vindprognoser och vänta in uppdateringar. Samtliga prognoser visar på starka vindar men några prognoser börjar visa att de hårdaste vindarna kommer att gå strax söder om Madiera. Efter svår vånda beslutar vi oss för att segla till Madiera och lägga oss på ankare utanför Sao Lourenco för att avvakta prognoser.

Madeira

Det blev en rätt gungig ankring då viken är dåligt skyddad för atlantdyningarna men vi var ju rätt luttrade efter ankringen utanför Porto Santo.

På morgonen går vi ner till Funchal för att inspektera hamnen. Vi har bokat plats och blir mottagna av en hamnkille på bryggan. Platsen vi får är OK och dessutom börjar prognoserna ser något bättre ut så vi bestämmer oss för att stanna. Vi förbereder oss för hårda vindar med att plocka ner försegel, lägga ut extra tampar och fendrar etc. Det blir några ångestfyllda dygn men prognoserna visar sig vara rätt och de hårda vindarna passerar söder om Funchal. Jörgen blir också glad då vi förvarnat honom att han eventuellt skulle behöva boka om biljetten till Lanzarote på Kanarieöarna.

Funchal är Madeiras huvudort och här bor drygt 110 000 invånare. Madeira är väldigt kuperat och staden klättar uppför en bergssida och speciellt på kvällen när det är mörkt ger det en mäktig vy med all belysning från hus och gatljus.

• 

• 

Madeira har varit väldigt restriktiva med att låta turister komma in på ön och har kanske därför drabbats väldigt lite av Corona. Munskydd är bara obligatoriskt i butiker och olika transportmedel.
Funchal har en trevlig stadskärna med vackra byggnader, många grönområden och vi imponeras av alla stenlagda trottoarer i olika mönster.

Vi börjar med att gå rakt in i en turistfälla, Mercado dos Lavradores. Vi traskar runt bland fantastiska frukt- och blomsterstånd men blir snart infångade av en fruktsäljare som på knagglig svenska vill sälja på oss 8 olika sorters passionsfrukt, en drakfrukt, en mango och en ananasbanan. Vårt ”specialpris” blir dryga 300 svenska kronor… Vi behåller passionsfrukterna och bananen, som är en korsning mellan ananas och banan, och klarar oss med halva priset. Ändå hutlöst dyrt då det visar sig att några passionsfrukter är halvruttna och ananasbananen är mer eller mindre allergiframkallande.

• 

• 

• 

• 

Lunchstoppet blir på en mysig liten restaurang som drivs av två norska systrar som serverar god vällagad mat. Någon meny finns inte då den bestäms utifrån de bästa råvaror som de för dagen kan hitta. Norskan som serverar har flyttat hit pga det behagliga klimatet och det är verkligen ett fantastiskt klimat i Funchal. Lagom varmt och när det regnar, vilket det ofta gör, så är det oftast bara uppe i bergen. Hela Madeira kan stoltsera med ha fyra klimatzoner och man kan uppleva alla årstider under en dag, från sommarvärme vid havet till snö och minusgrader i bergen.

Efter en god bläckfisklunch går vi till linbanan och åker upp till Monte Palace Tropical Garden, som visar sig vara en verklig oas i värmen. En japan-inspirerad park med uppdelning i olika teman där vi promenerar runt bland dammar och växtligheter. Här uppifrån körs de för Funchal så typiska slädarna nerför berget men vi hade köpt dyra returbiljett till linbanan så det blev ingen slädfärd för oss.

Egentligen skulle vi åkt med linbanan till Botanical Garden men det visade sig att efter vi pungat ut med dryga 300 kronor för att ta oss upp för berget skulle det kosta oss ytterligare 300 kronor med en annan linbana för sista sträckan. Ocker tyckte vi och stannade halvvägs vid Tropical Garden som dessutom verkade vara en mycket trevligare park.

• 

• 

• 

• 

Vi avslutar dagen med en promenad i den gamla delen av staden, St Maria Street, där konstnärer har utsmyckat dörrarna med målningar. I dessa kvarter ligger också mängder med restauranger men i dessa tider är det väldigt få matgäster. Coronan har minskat turismen kraftigt och restaurangerna lider. Många restauranger har rabatterbjudanden med upp till 40% på hela menyn.

På söndagen kom Jörgen som mönstrar på för tre veckor. Vi planerar att tillsammans utforska Madeira och sen segla till Kanarieöarna där han skall ta flyget hem. Jörgen går även under namnet jultomten då han har väskan full med paket som vi beställt hemifrån.

Vi hyr bil i tre dagar och kör på smala kringelekrok vägar upp- och nerför bergen och utforskar den vackra gröna ön.  

Cabo Girao

En utsiktspunkt på en klippa 600 meter över havet. Det som är lite speciellt är att man står på ett glastak över de stupande klipporna. Golvet ser lite slitet ut och man undrar ju när första plattan kommer lossna…. men det höll idag också.

• 

Pico do Arerio

Madeiras 3:e högsta topp med en fantastisk utsikt över dramatiska gröna dalar och havet i flera väderstreck samtidigt. Uppe på toppen sjönk temperaturen drastiskt till 10gr och vi fryser och har tyvärr inte rätt klädsel för att göra någon längre vandring. Dagen efter åker vi tillbaka tidigt på morgonen för att se soluppgången som skall vara fantastisk. Vi är betydligt mer utrustade med varma kläder men tyvärr ligger toppen täckt av moln och sikten var max 5 meter och det går inte ens att ana var solen går upp.

Levador

Det finns en mängd vattenkanaler uppifrån bergen som kallas levador och som man kan vandra längs. De första levadorna är från 1500-talet och hela levada-nätet är 2150 km långt. Vi valde att gå två levador med olika karaktär

Den första vi går, Levada Faja do Rodrigues, är en riktig djungeltur med vattenfall och hög luftfuktighet. Den avslutades med en smal tunnel på 1 km där det gällde att balansera på den smala kanten för att inte trilla ner i vattnet. Tunneln är trång och jobbig för dom längre (längre än 163 cm) som måste gå hukande och det blir en del blodvite från skrapat huvud. Levadan slutar strax efter tunneln så det var bara att vända och göra tunneln från andra hållet…

• 

• 

• 

• 

• 

Den andra levadan, Levada dos Cedros, går i en helt annan typ av skog. Den är glesare och det är inte lika fuktigt klimat men det flödade mycket vatten i själva levadan.

• 

• 

Nunnornas dal

Vi gör ett kort stopp vid Nunnornas dal. Namnet på dalen kommer från att nunnorna i Funchal flydde hit i mitten av 1550-talet för att undgå de franska pirater som attackerade Funchal. Nunnorna hanterade en hel del pengar och var ett eftertraktat byte.

Porto Moniz naturliga lavabassänger

Det finns inte så många sandstränder på Madeira men man kan istället bada i de naturliga bassänger som bildats av vulkansisk lava och skyddar från Atlantens strömmar. För att göra bassängerna mer badvänliga har man bättrat på med betong. Vi hade planerat att ta ett dopp här men vi missar att det var vintertid och de är stängt för insläpp när vi kommer, men vi det var häftigt att bara se dom.

Lunch-koma

Vi hittar många bra lunchställen på Madeira men detta tar nog priset. Restaurangen ser ut som något slags uthus men en skylt säger att det skall vara en restaurang. Vi är skeptiska men vi bestämmer oss för att göra ett besök. Vi är de enda gästerna och lokalen är väldigt enkel och med träbänkar med stora och obehandlade bord och längst ner i lokalen finns ett kylskåp med kött och bredvid brinner en vedeldad grill. Vi beställer varsin mixed grill och efter ett tag ställer de fram 3 enorma fat med grillat kött av nöt, lamm, kyckling och korv serverat med pommes frittes. Det är supergott och välgrillat och vi gör verkligen vårt bästa för att äta upp allt men vi går bara inte. Det är nog inte helt ovanligt att det blir mat över så utan att fråga vi fick med oss en rejäl doggy bag.

• 

• 

Ponta de Sao Lourenco

Sista dagen gör vi en storslagen vandring på den karga och vindpinande halvön Ponta de Sao Lourenco. Helt annorlunda än de gröna lummiga och fuktiga levadorna. Vandringen ut till spetsen och tillbaka är 8km. Vi bjuds på fantastiska vyer och bergsformationer längs vägen. Halvön består av eroderade vulkanklippor och är sedan 1982 ett naturreservat. Vandringen är kuperad och det blir en svettig vandring i solen. Vi tror nästan att det är en hägring då vi ser att det ligger en mysig restaurang längst ut på udden. Det blir en välförtjänt lunch efter den sista toppbestiningen längst ute på udden.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det var i viken utanför den här halvön som vi ankrade innan vi gick till Funchal.

Blandy’s wine house

Ett måste när man är på Madeira är ju att besöka ett vinhus. Vi besökte Blandy’s som har tillverkat vin i 200 år och är det ledande producenten av Madieravin . På en guidad rundtur berättas det om att familjen varit viktig i Madeiras utveckling och att de inte bara tillverkat vin genom åren. Familjen Blandy visade sig även varit inblandade i hotellinvesteringar, travel&shipping samt fastigheter.

Dags att lämna Madeira

Vi blev väldigt förtjusta i Madeira och skulle kunnat stanna längre men nu är det dags att börja planera för seglatsen till Kanarieöarna. Vi har lite förberedelse att göra som att sätta tillbaka förseglen, gasolen skall bytas ut, bensin till utombordaren skall fyllas på mm och vi behöver även bunkra mat. Vi studerar väderprognoserna noga och det ser ut som att vi kommer få bra vindar om vi lämnar Funchal på måndag med sikte på La Gomera.