Getaria – Bilbao – Luanco

Logg: 10 679 nm
Motor: 1 165 h

Vi ligger i Getaria och inväntar att den västliga vinden ska avta så att vi kan fortsätta segla väster ut. Efter några dagar har får vi en ny prognos som utlovar N-NV vindar 3-6 m/s. Enligt prognosen har vi bara dagen på oss innan nästa västvind blåser oss öster ut. Vi har på sjökortet hittat ett mål för dagens segling, en vik där vi kan ligga på svaj i lä bakom ön San Nicolas, strax utanför Lekeitio. Där bör vi få en lugn natthamn. Vi kastar loss från Getaria och går för motor mot vinden som blåser NV. Tyvärr skrotar vinden till V tidigare än vad prognoserna utlovat. Vi går för motor de 15 nm till Lekeitio.

Lekeitio

Vi låter ankaret gå i viken och tycker att vi ligger bra här bakom ön San Nicolas. Tyvärr går solen i moln och en fuktig dimma drar in. Det är ”tråkväder” så vi går inte i land utan jobbar lite med båten och lagar sedan mat, läser några kapitel i våra böcker och går sedan till kojs. Den lilla vind som finns kommer från NV och det kommer liten dyning från Biscaya in i viken, men vi får dyningen rakt i fören så det är inga problem för bekvämligheten ombord…eller?☹ På natten kommer vinden plötsligt från bergen varför Sirenia givetvis vänder sig med fören mot vinden vilket i sin tur medför att dyning och vågor kommer in tvärskepps. Av alla de vindprognoser vi läser har ingen prognosticerat vind från land under natten. Sirenia gungar förnöjt med i vågorna medan vi kastas hit och dit i kojen. Sömnen har svårt att infinna sig när vi hela tiden rullar från sida till sida. Det blir en lång natt och en lektion i hur man väljer lämplig natthamn på svaj när man ligger nedanför bergen i norra Spanien….

På morgonkvisten upphör frånlandsvinden och vi får någon timmes sömn. När vi hivar benen ur kojen tar det inte många minuter innan ankaret är uppe och vi är på väg ut på havet igen.

Bilbao

Logg: 10 696 nm
Motor: 1 169 h

Det blåser NV 2-8 m/s på när vi tuffar ut på Biscaya för motor. Vi har en dyning från NV, som troligen härstammar från en kuling ute på Atlanten, som ibland letar sig upp på däck. Vi går en extra runda i båten och kontrollerar att alla luckor och skylights är stängda, att lådor och skåp är låsta och att vi sjöstuvat ordentligt. Mer än en gång har vi glömt låsa något skåp och så snart båten kränger ordentligt har vi saker i hela ruffen…. Efter 10 nm faller vi av och sätter segel med V-SV kurs.

Efter ett tag tornar en offshoreplattform upp sig…inte visste vi att spanjorerna utvinner olja/gas i Biscaya… Vi faller av och passerar söder om riggen med SV kurs in mot Bilbao. Vinden är instabil och varierar mellan NV och SV, 0 till 8 m/s, så det blir hela tiden arbete med att skota om. Framåt eftermiddagen blir vinden mer stabil och vi får en fin segling sista benet in mot Bilbao.

Under hela dagen spanar vi ivrigt efter stora valar men ser endast delfiner som leker i bogsvallet…

Vid infarten till Bilbao ser vi på sjökortet en märklig markering mellan fyren i inseglingen och land. Sjökortet säger att det är en lång, smal undervattenskonstruktion men vi får inga djupangivelser. Borde vara djupt men vi tar det säkra före det osäkra och seglar in i den stora farleden där de stora båtarna går. Skulle vara snopet att gå på grund här och sjunka så nära land…..     

Märklig undervattenskonstruktion vid hamninloppet

Återigen slås vi av att vindprognoserna är ganska osäkra här i södra Biscaya. Lite trist men det hör väl seglarlivet till att hela tiden anpassa sig efter nya förhållanden. Vi har nu lagt in lite mer marginaler i planeringen…..

I Bilbao finns det 2 stora och fina marinor på den östra stranden och en liten och sliten marina på den västra stranden i Santurtzi. De fina marinorna är dyra tycker vi, ca 500 kr/natt. Så vi söker ett billigare alternativ. Första natten kastar vi ankar mitt emellan marinorna och ligger faktiskt ganska bra, men det är svårt att hitta ett ställe där vi kan gå iland med dingen och inte riskera att den blir stulen. På nätet hittar vi information om att turistbyrån i Santurtzi har tre platser på en transferbrygga som seglare kan ligga gratis i två nätter om man i förväg skickar in en förfrågan. Vi skickade snabbt in en förfrågan på mail och fick nästa omedelbart svar att vi var varm välkomna redan nästa dag. Perfekt…. Nästan för bra för att vara sant… Nästa dag drar vi upp ankaret och går in mot Santurtzi. Vi ser först in transferbryggan utan lägger oss på en ledig brygga och går upp till hamnkontoret. Där blev det lite svårt för deras engelskakunskaper är på samma nivå som våra spanskakunskaper. Efter mycket viftande och pekande så ser vi var transferbryggan är och att det inte är hamnkontoret som ansvarar för den utan turistbyrån längre bort på kajen.

Sirenia inklämd mellan pållarna

Vi flyttar båten till transferbryggan och är ganska nöjda då en lite upprör hamnkapten kommer springande och försöker få oss att förstå att vi lagt oss på fel sida av transferbryggan. Platsen vi lagt oss på är dock markerad som transferplats så vi förstår inte varför vi måste flytta oss igen.. Men väluppfostrade som vi är kastar vi loss och går runt bryggan för att försöka lirka oss in mellan två grova stålpålar på andra sidan bryggan. Sirenia är längre än avståndet mellan pålarna men med an massa tampar och fendrar hittar vi till slut ett läge där vi inte riskerar att förstöra båten om det kommer vågor in i hamnen. Det är på millimetern att vi får plats…tredje gången gillt…och varför gnälla, det är ju gratis…

Turistbyrån är i det gula huset

På turistbyrån vill de ha båtens internationella certifikat, kopia våra pass, antal passagerare, förgående hamn, nästa hamn, etc. Till slut är vi incheckade och vi kan ligga gratis i minst två nätter. På eftermiddagen inser vi att turistbyrån upplåtit transferbryggan till en hopp-on-hopp-off-båt som tar turist runt på stans floder, det var den som skulle angöra på andra sidan bryggan…. 😊 Det finns tyvärr ingen dusch eller toalett att tillgå i marinan, men det finns el och vatten på bryggan och toa och dusch har vi ju på båten….

Marinan ligger bara 50 m från järnvägsstationen och 200 m från tunnelbanan in till centrala Bilbao. Det finns dessutom en fantastisk promenadväg utmed kajkanten från marinan till en magnifika Biscayabron som förbinder två stadsdelar över farleden in till Bilbaos industrihamnar. Det är ingen bro i egentlig mening utan en hängfärga.

Mycket sinnrik konstruktion som utan långa ramper ger en förbindelse över älven och medger kontinuerlig fartygstrafik mer eller mindre. Det var Gustave Eiffels elev Alberto Palacio som ritade bron som uppfördes 1893, således väldens äldsta hängfärga. Från 2006 är den upptagen som världsarv enligt Unesco. Gående kan även ta trappan upp till överliggaren och promenera till andra sidan och sedan spiraltrappan ner igen. Den går var åttonde minut med 6 bilar och säkert 30 gående men med dagens mått mätt är det ganska dålig kapacitet. Färden på ca 160 meter tar ca 4 min.

Vi tog tunnelbanan in till Bilbao och kom upp till en modern storstad.

Mycket trafik, mycket folk, höghus i glas med banknamn, dyra väskaffärer m.m. Vi promenerade bort till gamla stan och hittade en liten restaurang i en tyst, skuggad gränd med två bord på trottoaren. Skönt med lite skugga när det över 30 grader varmt och vindstilla. Vi tog de sista pinxos (uttalas pinchos) de hade och njöt av atmosfären.

Efter lunchen gick vi till den ”berömda” matmarknaden Mercado de la Ribera som enligt utsago skulle vara en av de största i Spanien. Tyvärr var det delvis stängt men orsaken var för oss inte helt tydlig. Kan bero på Covid-19, men vi vet inte. Vi försökte även kommande dagar men utan framgång. Att den skulle vara den största i Spanien måste vara ett skämt, vi har varit på många som är både större…och trevligare…måste vara en turistfälla i kubik…. Men som sagt, den var delvis stängd….

I den tryckande värmen besökte vi flera vackra och svala katedraler och kyrkor. Den rofyllda stämningen står i stark kontrast till larmet och värmen i den pulserande staden utanför de tjocka stenväggarna. Otroligt skönt att bara sitta ner, blunda och låta sig röras av atmosfären som kyrkorummet skapar. Efter 10 minuter är vi nere i vilopuls och kan ta oss an staden igen.

Vi går utmed floden och beskådar de moderna broarna och utsidan av Guggenheimmuseet.

Vi har bokat biljetter till museet i morgon och ser fram emot detta mycket. Frågan är om våra höga förväntningar kommer göra oss besvikna…hmmm. Det där med förväntningar är svårt….

Andra dagen i Bilbao inleds med en lång promenad över till andra sidan, till de ”fina” marinorna, via hängfärgan. Där finns några båtmotorbutiker som eventuellt kan tänkas ha ”en pinsam” oljeplugg till vår gamla 2-takts utombordsmotor till dingen. Den är pinsam såtillvida att jag, Roberth, som är ganska impulsiv, fick en ingivelse att jag skulle kolla om det kommit några metallspån på magneten som sitter på oljepluggens insida. (Metallspån på magneten är ett tecken på dålig smörjning och ett onormalt slitge i drevet) Ett bra initiativ, kan tyckas, om det inte vore för att detta initiativ kom mitt på Biscaya. Förvisso en lugn dag men ändå…. Utan vidare konsekvensanalys skruvade jag loss pluggen och tryckte dit mitt finger för att inte oljan skulle rinna ut ur drevet….och då tappar jag givetvis oljepluggen i havet….2000 m djupt….aaahhhh… Jag hann inte ens se om det fanns några metallspån på magneten innan den försvann i djupet….så där står jag på Biscaya med fingret uppstoppat i oljetråget och funderar på hur jag ska ta mig ur detta….otroligt pinsamt!!. Elisabeth, som inte var informerad om mitt initiativ, såg på mig med en omild blick….milt sagt….vilket jag förtjänade…hon skakade på huvudet och gick in på Tinder och började söka efter en ”händig man”, inte en ”idiot”..(inte helt sant..). Därav letade vi efter ”en pinsam” oljeplugg till en Johnson, 5 hp, 2 takt, från 80-talet i Bilbao….

Första verkstaden såg lovande ut då de hade fullt med gamla utombordare i lokalen. Men tyvärr, just den modellen har de inte någon oljeplugg som passade. De tipsade oss om ett annat ställe. Vi knatade vidare, men inte heller nästa verkstad kunde hjälpa oss. Jag tappade modet och orken. Gav upp och hoppades att vi hittar en oljeplugg i nästa stad. Tillsvidare får vi således ro om vi behöver ta oss iland med dingen….bra träning…och miljövänligt…

Guggenheim

Guggenheim i Bilbao invigdes 1997 och ritades av en kanadensisk-amerikansk arkitekt, Frank Gehry, och ansågs då var en av världens mest spektakulära byggnader. Kurvornas slumpmässighet är designade för att fånga ljuset enligt Gehry.

Att besöka Guggenheim i Bilbao var ett mål på resan och nu var vi redan här, det kändes nästan overkligt att se byggnaden i verkligheten. Det var begränsat antal personer som kunde besöka museet i dessa Corona-tider så man fick boka dag och klockslag. Många säger att museet oftast är intressantare än utställningarna men vi hade tur. Visst är byggnaden helt makalöst designad både ut- och invändigt men när vi var där hade islänningen Olafur Eliasson ett helt våningsplan till sitt förfogande. Olafur visade mängder med häpnadsväckande installationer med effekter av färg, vatten, ånga, speglar etc. Så otroligt häftigt.

Bl a fick vi gå in i ett kolsvart rum där det fanns en fontän i mitten som belystes i en bråkdels sekund och man såg då fontänens vatten i ett kort och fruset tillstånd, vi försökte ta kort precis när den belystes men det gick väl sådär…. Det var verkligen en utställning som stämde väldigt väl med hela museets atmosfär och design.

Fryst bild på en fontän

När vi kommer till båten sista kvällen i Bilbao ser vi att en person jobbar med båten framför oss. Det visar sig att han är riktigt duktig på att fånga tonfisk. Han tar med betalande gäster och håller på att förbereda båten för avfärd tidigt nästa morgon. Det spön och rullar han ställer upp saknar motstycke jämfört med vad vi sett tidigare. Fiskerullarna har en diameter på 20-25 cm kostar lika många tusenlappar i inköp. Supertrevlig kille som dessutom talar skaplig engelska, inget vi är bortskämda med i Spanien. Vi ber om råd var vi kan se val på Biscaya. Hans tips är att segla ut 15-20 nm från kusten, till sockeln där havet blir riktigt djupt. Det finns även djupa raviner som går in ganska nära land och i dessa områden gillar valarna att vara. Nu ökar våra förhoppningar om att vi ska kunna få se lite val kommande dagar.  

Sista morgonen i marinan utanför Bilbao fyller vi vatten från bryggan i alla våra vattentankar. Vi monterar först ett kolfilter på slangen för att ta bort klor och eventuella föroreningar. Vi har 3 st vattentankar, totalt 400 liter vatten ombord. Normalt klarar vi oss ca en vecka på detta. Snålar vi kan vi klara oss två veckor. Vi passar även på att flusha watermakern vilket vi måste göra var tredje dag för att hålla filter och membran fräscha. Vid varje flush går det åt ca 25 liter vatten så det är bra att passa på när vi kan fylla vatten från land.

Mot Luanco

Logg: 10 738 nm

Motor: 1 173 h

Efter en natt på svaj och två gratisnätter i marina lämnar vi Bilbao och planerar att segla till Luanco, en mindre ort strax nordväst om Gijon. En sträcka på drygt 120 nm vilket tar oss minst 24 timmar. I vår grova planering hade vi tänkt att gå in till Santander och Gijon men vi har för tillfället fått nog av stora städer och vill gärna segla till lite mindre fiskesamhällen som inte är så turistiska och där man vandra i naturen och inte bara på trottoarer och gator.

De olika vindprognoserna vi läser säger NO 7-8 m/s avtagande och vridande till O 3-5 m/s under natten. Utmärkta prognoser…hoppas de stämmer…

Vi kommer iväg först kl 11.15. Soligt och varmt. Vi följer tonfiskarens råd och seglar ut ca 15 nm från kusten där botten går från 50 meter till 1 000 meter djupt. Där faller vi av på en västlig kurs och börjar spana efter val.

Utanför udden blir det snart tusen meter djupt

Det blåser mindre än vad de sagt så havet är relativt lugnt. När det går stora vågor är det nästan omöjligt att få syn på valar. Utanför Santander får Elisabeth äntligen syn på några mindre valar 150-200 meter från båten. En av valarna är brunskimrande och vi blir givetvis förundrade. Vi trodde alla valar var mer eller mindre svarta/mörkgrå. Efter att rådfrågat det allvetande Google hittar vi rätt. Det är hanar av sorten Cuvier´s beaked whale (småhuvudval). Det finns tydligen en känd population som brukar förära Santander med regelbundna besök. Småhuvudvalen är en näbbval och blir ca 7-8 meter lång och väger ca 3 ton. Småhuvudvalen innehar förnärvarande djupdykningsrekordet där forskare utanför Kaliforniens kust följde en val ner till 2 992 meter djup.

Äntligen fick vi se en riktig val.!! Vi fortsatte att, om möjligt, stirrade ännu mer intensivt efter val. Tillslut tryter orken och med torra rödsprängda ögon får vi istället njuta av en fantastisk solnedgång. Vinden har mojnat och vi seglar sakta i en rak västlig kurs mot Luanco.

Tidigt nästa morgon hör och ser vi utblås bakom båten. Detta är betydligt större valar men de är långt bort, säkert 300 meter. Utblåsen är stora och vi hör dem fast de är långt bort. Kan vara sillvalar!! Vi hoppas på att de ska komma närmare, men vi ser dem inte igen. De brukar vara under vattenytan i ca 15 minuter så vi hoppas givetvis på att de ska dyka upp i närheten.

Vid lunch hör vi ett plaskande bredvid båten. Det är ett gäng delfiner som fått i uppdrag att underhålla oss med höga hopp. Så fantastiskt söta och man får nästan ögonkontakt ibland….

Tyvärr blev filmens kvalitet dålig när den laddades upp på Youtube. Är det någon som har tips på hur man får samma kvalitet på Youtube som originalet får ni gärna höra av er!

Vi ankommer Luanco sent på eftermiddagen och går in i marinan. På frågan om hamnkapten, som tar emot oss, talar engelska får vi glatt ”yes mate”. En spanjor som bott många år i Australien ler mot oss.

Totalt seglade vi 132 nm vilket tog oss 32 timmar varav 2 timmar för motor. Allt funkar bra, inget har gått sönder. 

Det här inlägget postades i Norra Spanien, Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

13 kommentarer till Getaria – Bilbao – Luanco

  1. Eva Hallström skriver:

    Hej Elisabeth o Robert NI är underbara som delar med er av Delfinernas glada hopp o RESAN!! Kram / Eva

    Gilla

  2. Margareta Colliander skriver:

    Tack för spännande och intressant läsning. Det är så roligt att följa er på resan. Lycka till på er vidare färd!
    Kram Roger o Maggan

    Gilla

  3. Karin Gustafsson skriver:

    Underbar film! Delfiner är bäst! 😍
    Gott ni har det bra! Kram på färden!

    Gilla

  4. Jan Waage skriver:

    Mycket trevlig läsning. Ni berättar verkligen bra. Kul att följa er resa. Lycka till vidare. Hälsningar Jan

    Gilla

  5. Jan Waage skriver:

    Verkligen kul och intressant att följa eran resa. Ser fram emot fortsättningen. Lycka till vidare.

    Gilla

  6. Catharina skriver:

    Fantastiske bilder frås Bilbao, vilka broar och museet vi vill ut och resa! Hælsningar Catharina och Erik

    Gilla

  7. Ute Omnell skriver:

    Så roligt att följa eran resa.

    Gilla

  8. Agneta skriver:

    Kul att följa er. Ni har varit med om mycket redan nu. Tänk vad som väntar i upplevelser framöver!
    Vi lovar att komma på besök. Kram Agneta & Robert😘

    Gillad av 1 person

  9. Peter Hefner skriver:

    Tack!!! Först en ”vattenskutt” i muséet sedan tog delfinerna över arbetet vad det gäller skuttande… Tänk att de är så sällskapliga o kommer så nära båten!?… – Så spännande! (Nå hur blev det med Olje-pluppen..? Hoppas det ordnade sig… – i värsta fall får ni ju spara vinflaskans kork..?..
    Allt gott till er!!!
    Peter

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s