Från Nazaré till Algarve

September 2020
Logg: 11 314 nm
Motor: 1 226 h

Den 1 september lämnar vi Nazaré för en relativt kort dagsegling till Peniche, knappt 23 nm. Vi planerar att segla ner till den halvmåneformade viken vid São Martinho do Porto för att se om vi kan få tillräckligt skydd för västvindarna som ska blåsa kommande natt. Ett populärt ställe med långa stränder och trevliga restauranger har vi hört. Viken ligger skyddat bakom höga klippor med en smal öppning ut mot havet, problemet för oss är att det är grunt i viken, kanske för grunt för oss. Det är bara 5 nm från Nazaré, det är lite vind så vi går för motor utmed kusten.

När vi går in mellan de höga klipporna ser det riktigt trevligt ut. På norra stranden ett litet samhälle och i södra reser sig höga sanddyner. Dock letar sig dyningen in genom den smala mynningen och ger viss sjöhävning i viken och vi börjar tvivla på om vi kan få tillräckligt mycket sjölä i natt när vinden ska vrida mot väst och öka.

Mycket riktigt så blir det fort grunt, snart har vi bara 0,3 m mellan kölen och havsbotten och vind och vågor trycker båten in mot stranden. Vinden har ökat markant bara på den korta tid vi befunnit oss i viken. Vi tar ett snabbt beslut, lägger om rodret och tar oss snabbt ut till havs igen. Vi sätter segel och lägger ut en kurs mot Peniche. Om vindarna står sig ska vi nog hinna dit innan mörkret faller.

Dagen är varm och solig och vinden kommer från NV. Vi blir lite konfunderade när vi kommer ut på havet igen för där blåser det inte lika mycket som inne i viken. Troligen medför de höga klipporna och det smala inloppet en slags venturieffekt. Vi sätter storsegel och rullar ut den stora genuan och seglar mot SV med 6 knops fart. Vi hade gärna seglat ut till ögruppen Berlengas som ska vara något utöver det vanliga. Tyvärr är öarna mycket utsatta för vind och vågor och det finns få eller inga bra ankringsvikar för djupgående segelbåtar att stanna över natten. Vi väljer att fortsätta segla in till Peniche. Seglingen flyter på utan några problem och samtidigt som solen går ner droppar vi ankare utanför pirarmarna, nedför borgruinen Forte De Peniche. Fortet byggdes på 1500-talet och är idag ett muséum. De höga klipporna ger oss bra lä för den NV vinden.

Marinan i Peniche är liten och utsatt för svall från alla fiskebåtar som går ut och in i hamnen så trots att det rullar lite där vi lagt oss på svaj är det inom vår komfortzon, även den ekonomiska…😊

Nästa morgon sjösätter vi dingen och ror in i fortet genom en liten tunnel. Vid en liten stenig strand drar vi upp dingen och hittar en trappa som tar oss rakt in i staden. Mycket praktiskt.

Sirenia ligger och väntar utanför.

Vi har varit i Peniche för många år sedan när vi bodde på golfbanan i Praia Dél Rey. Staden gör inte mycket väsen av sig men promenaden utmed gränderna i stadens södra delar är vacker. Där slingrar sig staden utmed klippavsatser högt ovanför havet. Vi vandrar utefter klipporna ända ut till fyren på Cabo Carvoeiro. På flera ställen klättrar vi ner längs klippväggarna på små smala trappor uthuggna i berget av fiskare. De har gjort detta för att komma lite närmre vattnet men behöver ändå ca 50 m rev för att nå vattenytan. Ofta finns det grottor i anslutning till fiskeplatserna där fiskarna söker skydd vid oväder.

Vi äter lunch på en av restaurangerna ner i hamnen. Vi frågar efter ”dagens fångst” och de kommer ut med en stor fisk på ett fat. När vi tittar på gälarna är de inte röda utan gråa och vi ber om en ”dagsfärsk fisk”. Den mycket förnärmade kyparen hävdar med emfas att fisken är dagsfärsk och därmed är diskussionen avslutad… Fisken smakade ok, men inte mer…. Det höga priset utlovade betydligt ”färskare” och godare fisk….:(

Dagen efter vaknar vi av att stora motorbåtar med turister cirkulerar runt Sirenia. Vi blir fotograferade och många av turisterna tillönskar ”smaklig frukost” när de passerar vår sittbrunn… Tydligen är det populärt att turistbåtarna tar en sväng nedanför fortet för att visa upp dess imponerande murar från sjösidan, att det ligger en segelbåt på svaj är inget man tar hänsyn till.

Klockan 09.30 startar vi ankarspelet och tar upp 30 m kätting och 25 kilo Rocna-ankare. Vi gillar vårt Rocna-ankare som hittills aldrig svikit oss.   

Vi har fint väder och svaga vindare från NV när vi seglar mot Cascais. Prognosen säger att havsdimmans södra gräns ska vara strax norr om oss, så vi hoppas få klart väder under dagen.

Vi sätter storsegel och genua och sätter kurs mot Cabo da Roca där vi faller av till rak sydlig kurs mot Cabo Raso, girar till ostlig kurs och seglar för babords halsar sista biten in mot Cascais. Vinden ökar successivt under dagen och vrider till N. När vi girar vid Cabo da Roca får vi plattläns och 8 m/s i baken.

När vi rundar Cabo Raso får vi plötsligt en snabb temperaturökning, det blir varmt igen fast det är sent på eftermiddagen och solen börjar gå ner. Värmeökningen är påtaglig och snart åker tröjan av och vi njuter av skön kvällssegling in mot Cascais. Kl 19.45 låter vi ankaret gå på 5 m djup utanför marinan i Cascais. Här ligger vi skyddade för alla vindar förutom vind från kvadranten O-S. Vi har seglat 46 nm från Peniche utan några missöden.

Anledningen till att vi inte seglar in till Lissabon är att vi vill undvika att ligga i dyra marinor. I Lissabon har vi inga möjligheter att ligga på svaj utan är hänvisade till marinorna. I Cascais ligger vi tryggt på svaj och kan lägga dingen bakom tank-bryggan i marinan utan kostnad.

Cascais och Lissabon

Cascais är en exklusiv förstad till Lissabon. Staden ligger mycket vackert utmed kusten och de stora villorna stoltserar med fantastisk utsikt över havet. I de gamla kvarteren ligger restauranger och barer tätt. Gatorna är stensatta med små kvadratiska (4×4 cm) stenar i svart och vitt. Med dessa stenar skapar de fantasifulla och vackra mönster som gör varje gata unik. Vilket jobb att stenlägga dessa gator och torg…puh..

I Portugal slipper vi munskydd när vi är utomhus vilket är fantastiskt skönt när det är soligt och varmt. När vi går in i butiker och allmänna transportmedel måste vi dock använda munskydd. Exempelvis på tågen från Cascais till Lissabon. Tåget går utmed havet och vi beskådar genom tågfönstret alla badorter som fått en viss patina av att tidens tand börjar göra sig gällande. Underhåll är inte prio ett för portugiserna, man lappar och lagar när det går sönder, fram till den dag då förfallet är ett faktum…  

Från Cascais tar tåget in till Lissabon bara 35-40 min. Vi ankommer till Cais do Sodré som är slutstation i Lissabon. Området runt stationen tycker vi är gemytligt. Det är nära ner till hamnstråket med alla parker och restauranger. På andra sidan vägen ligger de stora saluhallarna och food courten Time Out Market. Här kan man smaka på många olika Portugisiska specialiteter eller bara spatsera och njuta av atmosfären. Prisnivån är hög och vi väljer att första dagen bara gå en sväng i saluhallarna för att sedan vandra bort mot gränderna i Alfama.

Som vanligt i Portugal ser vi många slitna hus men med otrolig charm. Varför många hus förfaller beror delvis på, enligt några trevliga svensk-portugiser vi träffade, att det ofta finns en stor släkt som ärvt huset men som inte kan komma överens huruvida man ska sälja, renovera, etc. Tråkigt, för i vissa områden är förfallet stort.

Gatorna slingrar sig uppåt och de gula spårvagnarna drar fram med några dm marginal till husväggarna. Ju högre upp vi kommer desto bättre blir utsikten. Vi går upp till Castelo de Sao Jorge, ett moriskt slott från 1000-talet, idag ruiner och museum, och fortsätter sedan bort till Miradouro da Graça och njuter av utsikten över staden. Därifrån ser vi även floden Tajo med Portugals egen Golden gate-bro med det fantasifulla namnet 25 April-bron. Ett viktigt datum eftersom det var då som statskuppen 1974 ägde rum, även kallad Nejlikerevolutionen.

Vi sitter länge under skuggan av de stora träden och beskådar utsikten. Skuggan är välkommen då det är vindstilla, soligt, +30°C i skuggan och backarna upp för de 7 kullarna suger musten ur trötta, otränade seglarben. Snart är vi på benen igen och går bort till Miradouro das Portas do Sol. Här är utsikten inåt land, mot floden. Den moderna restaurangen på terrassen kanske inte smälter in i miljön på ett bra sätt men utsikten och maten är fantastisk. Vi har suttit på denna terrass flera gånger tidigare genom åren och återkommer gärna hit igen.

Efter lunch strövar vi ner genom Alfamas smala gränder mot floden. Följer de fina gångstråken utmed floden tillbaka till stationen. Vi stannar vid vattnet och njuter av solnedgången och de mer eller mindre duktiga gatumusikanterna.

På tåget tillbaka till Cascais faller mörkret. När vi kommer till pontonen där vi lagt dingen är det mörkt. Vi inser att vi inte har någon lampa med oss och vi har inte tänt någon ankarlanterna på båten, det är kolsvart. Vi vet i vilket väderstreck vi ska åka…men vem har en kompass i fickan? Inte vi.. Hoppas att google maps funkar, lite batteri finns kvar i telefonen.

Tur för oss att kvällen är lugn och stilla. Vi kastar loss dingen och ger oss av i mörkret när det är fritt från större båtar som passerar utanför. Först hittar vi en blå segelbåt och inser att vi kört lite fel. Vi fortsätter och snart börjar vi känna igen våra grannbåtar i mörkret och efter 15 min kan vi angöra dingen vid Sirenias badbrygga. Nästa gång tar vid med oss pannlampor och sätter på ankarlanternan innan vi lämnar båten. Lanternan är utbytt till LED-typ så den drar inte mycket ström.

Några dagar senare åker vi in till Lissabon på nytt. Elisabeth åker direkt in till Lissabon och Roberth hoppar av tåget i Algés för att hitta en buss som tar honom till Alfragide. Där har han hittat Portugals svar på Bauhaus, Leroy-Merlin´s stora butik. Här ska vi förhoppningsvis hitta bra trycksäkra slangar till watermakern, vattenfilter, mässingskopplingar etc. De har allt…. 😊

Till lunch är Roberth klar och tar en taxi denna gång tillbaka till Algés och järnvägsstationen. I Lissabon möts vi i Bairro Alto och äter en lunch under jakarandaträden på torget Largo do Carmo, framför arkeologiska museet. Ett av många mysiga torg i Lissabon. Vi äter Arroz negro con pulpo, ris som färgats svart med bläck och bläckfisk vid en av de två små uteserveringarna. Stackars Elisabeth är helt slut efter att jagat födelsedagspresenter i halva Lissabon en stekhet septemberdag. Påsarna ser välfyllda ut så Roberth är nöjd… 😊.

Efter lunch går vi till den gamla fina järnhissen Elevador de santa Justa som byggdes år 1902. Även denna ritades av en lärling till Gustave Eiffel och drevs ursprungligen med ånga.

Vi tar dock trapporna ner till för vidare promenad till Lissabons Panthéon (Panteão Nacional). En monumental byggnad i vit marmor som tidigare varit en kyrka i barockstil från 1700-talet. Den är att likna vid ett storslaget mausoleum där många av Portugals mest kända människor ligger begravda så som Vasco da Gama och Henrik sjöfararen. Vi tar trappan upp i kupolen och ut på taket där utsikten även floden och staden är fantastisk.

Vi ser solen börja dala och går ner till en gatumarknad strax intill Pantheon och äter en tallrik små räkor, riktigt små, ca 1 cm långa. Man äter dem med skal, huvud och allt, bara att tugga i sig. Kan väl säga att det inte föll oss i smaken riktigt men man tar ju seden dit man kommer.

När mörkret faller tar vi tåget tillbaka till Cascais och dingen ut till båten i viken. Trötta och nöjda efter en dag i Lissabon. Elisabeth lyckades skramla ihop nästan 40 000 steg.

När vi vaknar nästa morgon är det vindstilla och dimman omsluter oss på alla sidor. Vi ser ca 20 m och kan knappt ana våra båtgrannar. Vid lunchtid ligger fortfarande dimman så vi tar dingen in till Cascais för att handla mat på Pingo Doce, bästa mataffärskedjan i Portugal enligt oss. Halvvägs till affären ringer det på mobilen. Det är våra svenska båtgrannar som tycker sig se en båt som lagt till vid vår båt…skumt. Vi får genast bråttom tillbaka. Ett utmärkt tillfälle för en tjuv att göra inbrott i en båt när dimman ligger tät… suck det skulle vara katastrof.. När vi efter 15 min kommer ut till båten ser vi ingen båt där men vi kan inte heller se att någon gjort inbrott i båten, inget är stulet…puh.. När vi talar med våra båtgrannar på s/y Lady Ann får vi veta att de tagit några kort från sin båt när den andra båten låg vid vår båt. Bilderna är faktiskt så bra att vi kan se att det är en mindre blå öppen segelbåt. När vi kontrollerar babords skrovsida inser vi att de seglat på vår båt och med gennakerpeket gjort stora repor i gelcoaten. Inte roligt.

Roberth tycker sig känna igen båten och vi tar dingen in till marinan. På väg dit ser vi den misstänkta båten ligga utanför segelklubben i Cascais. Vi girar och kör in till deras brygga. Vi får tag på en av de ansvariga och frågar vem som nyss seglat båten som ligger utanför klubbens brygga. Vi får snabbt reda på vem det var och när vi konfronterar denna man medger han direkt att det var han som seglat in i vår båt när han undervisade en elev i segling…i dimma…bland ankrade båtar…ja, vad säger man?…”bristande omdöme” är väl en snäll beskrivning. Han erbjuder sig att komma ut och ”slipa” bort reporna och sedan fylla i med vit gelcoat, vilket vi inte tycker är en bra idé då vår båt har en speciell vit nyans. Vi begär 200 € vilket han skrattar åt. Vi står på oss och när han diskuter detta med andra på klubben blir han övertalad om att betala det vi önskar. Han går således med på att betala men ska komma ut med pengarna i morgon. Tyvärr har vi inte så höga tankar om sydeuropéers ansvarskännande avseende denna typ av transaktioner så vi kräver pengarna omgående. Han blir givetvis förnärmad men efter vissa diskussioner sätter vi oss och väntar när han åkte iväg och tar ut pengarna. Allt som allt tog det 1 timme att få en skälig ersättning för alla reporna på skrovsidan. Det är inte sista gången vi kommer få repor i gelcoaten så det är inte mycket att häng läpp för. 2 000 SEK är däremot ett välkommet tillskott i reskassan.

Senare på eftermiddagen lättar dimman och värmen kommer tillbaka. Vi är nöjda med Lissabon och söker med ljus och lyckta efter ett bra vindfönster för segling ner mot Algarvekusten. Envisa sydväst- och sydvindar sätter dock käppar i hjulet. Med lite fantasi kan vi dock se ett litet fönster om vi seglar omgående. Först vindstilla, sedan svaga SV-vindar som med försiktig skotning ska kunna gå att segla på för den tålmodige. Målet blir att segla en kort etapp på 25 nm ner till Sesimbra utanför Setubal. Först måste vi dock kompletterat matförrådet med de nödvändigaste delikatesserna en seglare behöver för att överleva, lufttorkad skinka, några rejäla skivor entrecote, scampi, bläckfisk, färska grönsaker, kaffe till espressobryggaren, etc.

Trots att vi hade långa dagar och många steg i Lissabon utforskade vi Cascais och gick även den vackra strandpromenaden längs Cascais.

Till Algarve

Logg: 2 246 nm

Motor: 1 230 h

Vi kastar loss kl 15 från Cascais och styr söder ut mot Cabo Espichel. Havet ligger som en spegel och vi går för motor. Vi styr lite SV för att komma ut över Lisboa Canyon, en djup ravin i havsbotten där valar brukar trivas. När djupet ökar får vi snart sällskap av en flock svarta delfiner, eller är det valar? De är stora så det kan vara Pilotvalar. När de kommer närmre ser vi att det är stora delfiner men art vi inte sett tidigare. Vi stänger av motorn ligger helt stilla på ett spegelblankt hav i solnedgången. Snart behöver vi fortsätta ner till Cabo Espichel där vi girar till O kurs in mot Sesimbra.

Udden innan Sesimbra

Just när vi rundar udden kommer en vind från NO. Vi fortsätter den korta sträckan mot hamnen men vinden ökar snabbt och vi är sena, mörkret faller fort. Snart blåser det kuling 15 m/s och vi ser ut som två frågetecken, det ska vara vindstilla just nu….?? När vi kommer till Sesimbra blåser det hårt och vi seglar endast för den lilla focken. Det är helt becksvart och planen att lägga sig på svaj utanför hamnen visar sig bli svårt då det ligger många små lokala båtar vid små bojar över allt. De syns knappt i mörkret och vi vågar inte gå in mellan båtarna då kastvindarna är starka. Vi fortsätter in i marinan men inser snart att marinans bäst-före-datum har passerats med några decennier. Rostiga stålbalkar sticker ut från betongbryggorna och det är en allmän oordning vilket inte uppskattas när det är blåsigt, mörkt och för oss ett okänt område. Vi vänder och går ut från hamnen och tar beslutet att fortsätta segla söder ut under natten. Om det blir vindstilla som prognosen säger får vi ligga och driva tills det blir ljust och vi kan se fiskebojar och nät ordentligt. Vi hissar storseglet och går med bra fart söderut. När vi kommer 5 nm från land dör vinden lika snabbt som den kom och det blir nästan helt stilla. Vinden var troligen av landbris av det kraftigare slaget, skumt… Vi rullar ut genuan och glider ljudlöst fram i 1-2 knop genom den svarta natten. Vi styr mot hamnstaden Sines på Portugals södra västkust som vi hade som alternativ natthamn, nu är klockan 02.30 och vi inser att vi kan lika gärna fortsätta ner mot Algarve. 

Hela natten seglar vi sakta, sakta, ibland nästan bakåt. Havet ligger stilla och vi slumrar lite på vår vakt. När det ljusnar vågar vi starta motorn och börjar göra distans söderut och parerar mellan fiskebojarna. Helt plötsligt förändras sikten och vi går rakt in i en riktigt tjock dimma. Vi ser knappt fören på båten så vi stänger av motorn. Vi ligger nu nästa stilla, vi driver sakta ut till havs i SV riktning.

Efter några timmar beslutar vi unisont att ändå starta motorn och gå sakta ut mot djupare vatten för att slippa bojarna. Redan efter någon timme kommer den svaga VSV-liga vinden som utlovats. Det blåser 3-4 m/s, dimman försvinner och vi sätter gennakern, skotar in den ordentligt om babord och kan sträcka ner mot Cabo Sao Vicente. Kl 18 närmar vi oss udden, vinden skrotar och ökar så vi tar ner gennakern. När vi rundar Cabo Sao Vicente blåser det N 7 m/s, det skymmer och helt plötsligt kommer dimman krypande från norr och jagar oss sista biten in mot ankarviken vi siktar på.

Då det nu blåser från N hoppas vi få lä nedanför de höga klipporna på Portugals SV hörn. Det blir tvärt om, när vi går in under fort de Belixe för att droppa ankar blåser det 8-10 m/s. Vi går så nära klipporna vi vågar i mörkret för att få lä, men då snurra vinden 180 grader och vi trycks in mot klipporna av vinden. Vi lägger i backen och tar oss ut 50 meter där vinden kommer från N och låter ankaret gå. Snart är snubberlinan satt och vi kan börja med en god middag. Det blåser snart 14 m/s från N fast vi ligger 50 m från klippor som är minst lika höga, vilket borde ge lä…men inte i natt….. Nåja, vi är nöjda och trötta och det tar inte många minuter efter maten innan vi kryper till kojs.

Forte de Belixe

I dessa lägen är vi glada att vi utrustat båten med bra strålkastare på targabågen och i masten.

Vi sover gott och först kl 10.15 på förmiddagen får ankarspelet åter träda i tjänst och dra upp ankaret genom klyset. Vi går för motor den korta biten till Sagres och ankrar utanför marinan i Baleeira på 6 m djup.

Vi tar dingen in till fiskehamnen och hittar en bra flytbrygga där vi angör dingen och går iland för att hitta en matbutik. Snart sitter vi dock på en uteservering och har beställt en gryta på ris, grönsaker och bläckfisk. Den gamla damen kommer efter 45 min ut med en enorm gryta som placeras mitt på bordet. Det ser ut som en simmig risotto och bläckfisk för 6 personer. För att inte göra kokerskan besviken åt vi nästa upp allt och blev sedan sittandes i paltkoma resten av lunchen ……. att man aldrig lär sig…😊 (i högsta grad ett i-landsproblem).

Vi hade nog tänkt stanna här i Sagres några nätter och vandra ut till fortet på udden men vädret har andra planer. En stark SO-vind från Gibraltar sund ska dra in vilket sannolikt medför svall och sjöhävning på ankarplatsen. Följande morgon drar vi således upp ankaret igen för segling till Portimão. Helt plötsligt protesterar ankarspelet och vi inser snart att kättingen troligen lagt sig runt några stenblock på botten. På med badbyxor och cyklop och ner till botten. Kättingen har mycket riktigt lyckats ta sig runt, emellan och under 4 stora stenar. Roberth dyker och dirigerar Elisabeth som kör båten och försöker snurra båten med bogpropeller och motor i sådant mönster att kättingen tillslut kommer loss och vi kan dra upp ankaret. En bra läxa som lär oss att sätta flytbojar på kättingen om det finns stora stenblock eller koraller på botten.

Vi seglar de 20 distansen utmed Algarves gulaktiga, höga sandstensklippor i en frisk nordlig bris.

Vi seglar förbi Lagos och Alvor och ankrar innanför pirarmarna till Portimão. Här ligger redan ett 30-tal båtar som, liksom vi, noterat den kommande SO-vinden. Det är 28° varmt och snart ligger vi i vattnet och svalkar oss. Vi packar även upp våra nyinköpta SUPar (Stand Up Paddle board). Pumpar upp dem och tar en första lite vinglig tur i det lugna vattnet bakom pirarmarna.

Ankarviken i Portomao

Nu har vi kommit till Algarve på allvar! Ska bli skönt att stanna här några veckor och ta det lite lugnt, ha lite semester, få besök, fira födelsedag och förbereda oss för seglingen till Madeira.

Det här inlägget postades i Okategoriserade, Portugal. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s