På basiska heter staden Donostia och man kallar den oftast Donostia-San Sebastian. Den största och finaste stranden heter ”Playa de la Concha” och sägs vara en av världens vackraste och här ville vi kasta ankar.

När vi kom in i ankringsviken var det full aktivitet med badbåtar, SUP-paddlare, simmare och 100-tals bojar. Det var inte lätt att hitta en bra ankringsplats men vi lade oss till slut lite längre ut där vi visserligen inte var lika skyddade från den väntade nordvästliga vinden men vi låg helt ok där.

Vi kunde ta en betalboj för €40 per dygn. I bojavgiften ingick visserligen båttaxi till och från hamnen men det kändes som onödiga pengar när vi har egen dinge. I marinan var det billigare men där kunde vi ligga max 2 dagar så det fick bli eget ankare.

Efter skönt dopp i den turkosblå lagunen tog vi dingen in till hamnen. Nu förstod vi vitsen med att ha fri båttaxi i bojavgiften för det var svårt att bli av med dingen. Alla pontoner var försedda med låsta grindar. Till slut lade vi dingen på nocken på bryggan där man tankar. Vi låg inte i vägen för någon men när vi skulle hämta dingen fick vi klättra över en stängd grind. Detta funkade två kvällar men tredje kvällen blev vi stoppade och skulle behöva betala en hamnavgift för att få koden till de låsta pontonerna. Det skulle  kosta oss €14,80 per dygn så den kvällen blev det middag i båten istället.

Men de första kvällarna kom vi iland gratis. Efter en kvällspromenad i den fina gamla staden kunde vi äntligen få några goda pinxos på en av alla restauranger som låg tätt i kvarteren. När vi kom in till gamla staden på dagtid senare hade den helt ändrat skepnad. Nu trängdes fiskaffärer, livsmedelsbutiker och frukt- och grönsaksaffären istället för pinxosbarer.

San Sebastian ligger fint runt tre stränder där Playa de la Concha är den finaste, Playa de la Zurriola som ligger i området Gros är en populär surfingstrand och Playa de Ondarreta är mer en familjestrand. Det är lätt att förstå att detta var en turistort för aristokratin runt sekelskiftet före 1:a världskriget då många av de vackra byggnaderna uppfördes.

Dag 2 skulle vi bestiga berget Monte Igueldo som ligger på den västra sidan. Det fanns en linbana men vi valde att gå trappor och serpentinvägar upp på berget, svettigt värre i gassande sol. När vi nästan var uppe möttes vi av en biltull men som även gällde gående. Det visade sig att det låg ett gammalt tivoli på toppen och företaget som köpt hela området krävde €3  per person för att beträda deras gator….. no way…. vi traskade nerför berget igen och tröstade oss med friterad bläckfisk till lunch för dom pengarna. Men vi kom såpass högt uppe på berget så vi hade fin utsikt över staden och ön Isla de Sankta Clara.

Nedanför berget fanns det en kollektion med skulpturer av konstnären Eduardo Chillida, placerade där staden tar slut och havet tar vid.

Dag 3 tog vi dingen in till staden igen, nu på jakt efter en kabelsko som skulle användas till montering av solceller på biminitaket. Hittills hade vi bara haft solcellerna på targabågen monterade men nu var det dags att montera solcellerna som vi haft med oss från Sverige. Dessa solceller ska ge ett tillskott på 220 watt tillsammans. Det blev en lååång promenad i området Gros där de flesta butiker av den här karaktären ligger. Vi hade hittat en butik på nätet men den var stängd men vi hittade en annan och därefter blev vi hänvisade från butik till butik men när vi till slut bli hänvisade till den första butiken vi varit inne i gav vi upp, men alla var otroligt engagerade och hjälpsamma. Vi kom dock tillbaka med en vattenslang. Det finns inga allmänna slangar i hamnarna alla har sin egen och nu även vi.

På kvällen blev det en promenad på kullen med Jesus statyn. Tyvärr kom vi inte helt upp på den här toppen heller då de stängde innan vi var uppe.

Dag 4 planterade vi att göra en bilutflykt till Rioja på 2 dagar. Vi var inte så pigga på att lämna båten för ankare dessutom skulle vi behöva betala €29 för att lämna dingen i hamnen så på morgonen gick vi in och lade oss i marinan i två nätter.

La Rioja

Många mörka vinterkvällar i Göteborg har vi drömt oss bort i kommande seglingar över haven och alla platser vi vill besöka. Ett av målen vi ofta drömmande återkommit till är Baskien och La Rioja. När avfärden från Sverige blev förskjuten så behöver vi prioritera vilka platser vi hinner besöka men vi beslöt oss för att åka en kortare sväng upp genom bergsmassiven i Baskien till dalgången som den autonoma provinsen La Rioja ligger på. Genom dalgången ringlar sig floden Ebro med bifloden Rio Oja som gett namn till provinsen. La Rioja omges av höga berg med toppar på drygt 2 300 m höjd vilket ger ett gynnsamt klimat för vinodling i Rioja. La Rioja har endast en liten större stad men många fantastiska små mysiga medeltida byar.

Vi hyrde den minsta och billigast bilen vi kunde hitta. Vi valde Hertz då vi kunde, enligt hemsidan, hämta bilen centralt i San Sebastian. Det visade sig sedan att bilen vi bokat fanns att hämta utanför stan vid ett köpcenter… typiskt…en taxiresa kostar i och sig inte så mycket i Spanien, men man känner sig lite lurad. Det var dock en söt liten bil med stort soltak så det blir lite cabriolet-känsla. Antalet hästar under huven var dock begränsat så det blev ett intensivt ryckande i växelspaken när det lutade mot…. Och lutar mot gör det när man lämnar havet och kör upp genom de vackra bergmassiven. Känslan när vi kommer ut ur staden är att vi befinner oss i de lägre delarna av alperna, hustypen känns väldigt ”alp-lik”….

• 

• 

Första målet var staden Haro som ligger på en kulle med utsikt över det kuperade landskapet. Mysig gammal stadskärna där vi hittade ”ett hål i väggen” där det såg ut som endast lokala ortsbor åt lunch. Vi gillar dessa ställen och åt en lunch med många lokala råvaror. Då vi inte kan ett ord spanska och spanjorernas engelska inte är den bästa blir det att peka och gissa. Bra blev det och de tunt skurna lambollarna, såg ut garnnystan, var helt lysande… Vi hade hoppats på ett besök på någon vingård men nästa allt är stängt pga av covid-19. Vi hade blivit varnade för detta men vi var främst ute efter att insupa miljön och det vackra landskapet så vi var inte så besvikna.

• 

• 

Färden fortsatte mellan små byar med gamla stenhus i varierande skick. Mycket är lite halvt om halvt förfallet men på ett litet charmigt sätt. Det växer blommor och klängväxter på ruinerna så de bidrar till en skön helhet. Mellan byarna skryter vinodlarna om vem som kan bygga det lyxigaste, udda, modernaste vinhuset. Vinturism är en stor sak i Rioja, men just nu är allt stängt och turisterna lyser med sin frånvaro.

• 

• 

• 

• 

• 

På kvällen har vi bokat ett billigt pensionat i hjärtat av Logrono. Vi var de enda gästerna och det tog ett tag innan det kom en kille och släppte in oss. Logrono visar sig vara en ganska stor och livlig stad. Vi hade en mycket trevlig kväll och åt en fantastisk middag på Asador El Tahiti.

Nästa dag bilade vi till byn Laguardia. Helt fantastiskt ställe där vi strosade runt i gamla gränder och tittade på medeltida hus och kyrkor. Det var varmt och vi satte oss på ett litet torg under trädens lövverk och svalkade oss med lokal dryck…. Att byn var ”fantastisk” har även andra turister upptäckt. Första gången i La Rioja som vi såg mycket turister och en och annan pilgrim.

• 

• 

• 

• 

• 

Efter att soltaket öppnats åkte vi vidare upp i ett bergspass på serpentinvägar. Vi stannade i en kurva och intog en medhavd lunch i skuggan av gamla olivträd med en milsvid utsikt över Rioja. En välbehövlig vila för vår lilla Peugeot som fick slita ont i värmen och backarna. En Kungsörn flög förbi och vi tror även att vi såg en gam av någon sort, en bit bort….. långt bort…

När vi kom högst upp i bergspasset parkerade vi bilen och vandrade upp på bergskammen Obarenes i Sierra de Cantabria som här utgör gräns mellan Baskien och La Rioja. Härefter bar det nedför på småvägar ända ner till kusten.

• 

• 

• 

• 

Innan vi åkte tillbaka till San Sebastian ville vi besöka ön San Juan Gaztelugatxeko och klostret som står på klippan. Ön är förbunden med land med en lång slingande mur som varit inspelningsplats för känd serie (G.O.T). Döm till vår förvåning när vi blev avkrävda biljetter som måste förbokas och kunde inte ”köpas” (de var gratis) på plats. Dessutom var maxantalet besökare för dagen redan uppnådd så där fick vi tji….Vi fick njuta av en glass och utsikten för att sedan vända den lilla bilen och köra till San Sebastian.                   

På fredagen …. var det dags att lämna San Sebastian och gå mot Getaria som skulle vara en liten fiskeby med grillad fisk på menyerna. Efter lite bunkrande och vattentankning kastade vi loss vid 14-tiden. När vi lämnat hamnen trodde Robert att vi höll på att sjunka då han hörde ett fasansfullt skrik från akterkabinen. Det visade sig att Elisabeth stått öga mot öga med en fripassagerare i form av en geckoödla på ca 5 cm… Ödlan var naturligtvis också vettskrämd men kom fram för att äta lite smulor och dricka vatten som serverats. Nu började diskussionen om det trots allt inte vore bra med en gecko ombord som kunde äta flugor och myggor. Men när hen sökte skydd i Elisabeths toffel infångades hen i en glasburk för vidare transport till en trevlig plats i Getaria.

• 

• 

Getaria

Getaria låg bara 10 nm västerut men tog sin tid då det var svaga vindar. Men solen sken och vi hade inte bråttom så vi gled sakteliga fram.

Vi ankrade utanför stranden bland bojar och badbåtar och tog oss genast iland för att hitta ett nytt hem till geckon. Vi valde till slut en mur i gamla stan där det fanns gott om myror.

Vi strosade runt lite i den gamla stan vilken bestod av tre gator… Plötsligt började det blåsa upp ordentligt med hårda vindbyar. Parasoller blåste iväg och sanden yrde. Nu kom vinden från alla håll och när vi blickar ut mot viken ser vi att Sirenia ligger på norra sidan den röda  bojen istället för 20 m söder om som vi ankrat. Vi blev oroliga att Sirenia har börjat dragga så vi slängde oss i dingen och körde ut. Det kom vindbyar upp till 20 m/s från ”fel” håll vilket skulle kunna få ankaret att släppa men vårt Rocna-ankare klarade det bra. Nu var det mest den röda bojen som irriterande ville gnida sig mot skrovet. Efter ett par timmar mojnade vinden men den kom fortfarande från helt motsatt håll än vad prognosen sagt.

Dagen efter hade vi skön dag med härliga bad från båten och på eftermiddagen åkte vi in till stan och tog rulltrappan (!) upp till Balenciaga-museet. Christobal Balenciaga var en framgångsrik modedesigner och grundare till Balenciaga modehus i Paris. Getaria var hans födelsestad och han startade ett skrädderi i San Sebastian innan han drog till Paris. Varumärket är fortfarande stort.

• 

• 

• 

På kvällen hade vi planerat att äta grillad fisk vilket Getaria är känt för. Det fanns bara ett fåtal restauranger och det enda vi kunde boka var ett trist bord inomhus. Vi hade kollat flera menyer och det verkade som det fanns något slags enhetspris på 40-50€ per kg. Det kändes lite som vi hamnat i en turistfälla så när det började regna och vi hade ventilerna öppna på båten, var vi rätt nöjda att åka ut till båten och laga egen middag.

Vinden fortsatte att blåsa från ”fel” håll men nu mycket mindre så vi hade en betydligt lugnar kväll och natt innan vi kastade loss för att fortsätta västerut nästa dag.