Logg: 11 168
Motor: 1 221

Det är ett fantastiskt väder med svaga västliga vindar när vi lämnar Baiona. Vi går för motor i V riktning för att runda Islas Polveiras innan vi kan sätta segel och segla söder ut mot Portugal. Vi har beslutat oss för att segla till Póvoa de Varzim, strax norr om Porto. En segling på ca 40 nm, en lagom dagsetapp och från Póvoa går det en metro in till Porto. Precis enligt prognosen så ökar vinden lite och vi sätter gennaker på babord sida och seglar i lätta vindar i 5 till 7 knops fart. Klockan 13.10 passerar vi utanför Minhos flodmynningen som utgör gränsflod mellan Spanien och norra Portugal.

Flytande konstskola

Vi lämnar Baiona på morgonen och klockan 8.00 lokal tid startar Elisabeths digitala konstskola.

Jag (Elisabeth) har under flera års tid gått på Lindholmens konstskola och i våras då Coronan kom gick den fysiska kursen i ateljén över till en digital variant. Tyvärr, måste jag väl ändå medge, så fortsatte måndagsakademien som digital version den här hösten men en fantastisk möjlighet för mig att få vara med en termin till.

Lindholmens konstskola ligger i ett charmigt gammalt hus som en gång varit en träverkstad. Ett normalt år så finns det två heldagskurser, en kvällskurs samt en öppen kroki. Det finns även möjlighet att bli medlem och utnyttja ateljén då det inte bedrivs kursverksamhet. Någon kväll i månaden är det filmkväll alternativt någon föreläsare och någon gång per termin är det även vernissage och utställning. Men nu är det ju inte ett normalt år så under hösten har måndagsakademien blivit digital medan kvällskursen och onsdagsakademien körs i ateljén men med begränsat antal deltagare.

Jag är i alla fall väldigt glad att kunna vara med. Kursen går som Zoom-möte och det är så kul att träffa alla fina målarvänner, även om det är digitalt. Digital kurs innebär att vår konstpedagog Peter Hefner i slutet av veckan skickar ut förslag och länkar till några konstnärer som han på måndag morgon går igenom och ger oss inspiration till dagens måleri. Klockan 14.00 är det uppföljning av det egna måleriet och senast klockan 19.00 kan man skicka in sina målningar på Whatsup och Peter lämnar senare på kvällen kommentarer och tips till respektive målning.

Det är inte alltid jag har möjlighet att måla men att t.ex. sitta ute på Atlanten på väg mot Portugal och ha konstkurs är helt fantastiskt kul.

Om ni är nyfikna på Lindholmens konstskola tycker jag ni skall ta er en titt på hemsidan:        https://lindholmenskonstskola.com.

Efter lunch vrider vinden mot NV och ökar. Vi tar ner gennakern och rullar ut vår stora genua på bardbord sida. Vi får en fin slör i ökande vindar hela vägen till Póvoa och seglar i 7-9 knop. När vi angör marinan sent på eftermiddagen blåser det 10-12 m/s och en hamnkapten möter oss och anvisar en plats mellan kraftiga y-bommar på en av de lite väderbitna flytbryggorna. Marinan är väl skyddad från vågor och dyning från NV genom en stor vågbrytare som går ett par hundra meter ut i havet.     

Många har varnat oss för att de portugisiska fiskarna lägger ut många nät i de kustnära havsområdena. Detta är beundransvärt, men de är inte särskilt duktiga på att märka ut dem, ett litet problem för oss seglare som inte alltid är så uppmärksamma. Ofta är det bara en liten boj eller i bästa fall en liten flagga på en kort stång. Tyvärr är flaggan ofta svart eller blå på en halvmeter hög pinne. När vår skapare har gett oss så fantastiska färger så kan man undra varför fiskarna i Portugal måste välja just blått och svart, som är så utomordentligt svåra att urskilja mot det blå-svarta havet. När vågorna går höga är det nästa omöjligt att se alla dessa små bojar och flaggor. Vi seglar på några bojar men fastnar som tur är inte. Risken att fastna i linorna är större när man går för motor. Vi är glada för att det inte är dimma och vindstilla vilket skulle tvinga oss att gå för motor…… 

Póvoa de Varzim

När vi anlände hamnen var det var övervägande nordiska båtar i hamnen, tre svenska, två danska, en norsk och en finsk -låter som en dålig vits…..

Vi checkade in och vanligtvis brukar man få ett kort för att komma in på bryggan och till toaletterna men här fick vi lämna fingeravtryck, så det var bara att sätta tummen på avläsaren så öppnade sig dörrarna. Superbra system för oss som tappar bort mycket saker, för tummen brukar man inte tappa bort….

Marinan har ett bra WiFi så vi passar på att koppla upp båtens nätverk till internet och kan på ett enkelt sätt uppdatera mjukvaran i plotter, styrdator, gyrokompass och AIS. Det är nästa 1,7 GB data som ska laddas ner så det tar lite tid men det känns bra med uppdaterad mjukvara.  

Området runt hamnen var lite trist eftersom det höll på att renoveras och det var till viss del byggarbetsplats.

Största anledningen till att vi gick hit var att med metro var vi i Porto på 45 minuter, för staden i sig var rätt tråkig. En lång strand låg längs staden med strandbarer och soltält men lite märkligt för allt såg likadant ut. Först en strandbar sen ett område med soltält sen kom en likadan strandbar och samma typ av soltält om och om igen. Vi gissade att det var i kommunal regi men vi vet inte. På andra sidan hamnen fanns också stränder men inte så badvänliga då det var mycket tång och sten.

Staden var som sagt rätt tråkig och restaurangutbudet var mest hamburgare och fast food.

Det bästa var tåget till Porto.

Porto del 1

Från hamnen har vi en promenad på 10 minuter till stationen. Vi missade snabbtåget eftersom biljettautomaten på perrongen var trasig och fick gå till kassan och köpa biljett. Det visade sig att det inte var någon större skillnad så vi var i Porto på ca 45 minuter. På tåget var det obligatoriskt med munskydd och polisen gjorde kontroller. De påpekade om skydden inte satt korrekt men det blev ingen böter vad vi såg.

Porto är Portugals näst största stad och det bor ca 240 000 invånare i den centrala  delen. Staden klättrar brant uppför norrsidan av floden Douro och broarna över floden går till Villa Nova de Gaia där alla portvinshusen är lokaliserade.

• 

• 

Gaias originalnamn var Cale och dubbelstaden gick under namnet Portucale vilket är bakgrunden till att landet heter Portugal.

Strax bredvid metrostationen ligger den vackra järnvägsstationen Sao Bento som är namnet på det kloster som byggdes här på 1500-talet. Klostret brann ned på 1700-talet och återuppbyggdes gradvis men förföll och revs i slutet av 1800-talet. År 1900 påbörjades bygget av järnvägsstationen och kung Carlos I tog det första spadtaget. Vad som gör Sao Bento så unikt är kakelsättningen. Det tog Portugals mest berömde kakelmålare Jorge Colaco elva år, från det att första plattan sattes upp 1905. Hela 20 000 kalkelplattor blev det som skildrar Portugals och Portos historia.

• 

• 

Inte för att man skall klaga, men att vandra upp- och nerför backarna i sol och över 30 grader värme var tufft så det blev en del pauser. Första stoppet blev i katedralen som är ett av Portos äldsta monument. Katedralen är ursprungligen en romersk byggnad från 1200-talet men byggdes ut under 1600- och 1700-talet.         Vi trotsade värmen och tog trapporna upp i tornet och belönades med storslagen utsikt över staden.

• 

• 

• 

• 

• 

Nästa stopp blev på en uteservering vid bron Dom Luis I-bron som går över floden till Gaia. Bron är en fackverksbro (bro där fackverk bär brobanan med en självbärande konstruktion) i stål och konstruerades tydligen av Eiffels lärjungar. Här blev vi sittande ett tag då det var svalt och skönt i skuggan och vi hade dessutom fri  underhållning av ett gäng grabbar som mot betalning hoppade i floden från brons nedre övergång, ett hopp på 10-15 meter.

På floden var det en hel del båttrafik och vid kaj låg gamla portvinsbåtar som numer mest används till turistturer.

Vi fortsatte vandra i de mysiga kvarteren med fina kakelsatta hus i olika färger och  mönster och på många husväggar fanns stora målningar och installationer.

• 

• 

• 

På Rua Das Carmelitas ringlade sig en lång kö för att komma in på Livraria Lello, som  är utsedd till en av världens vackraste bokhandel. Just då kändes det inte så lockande att stå och köa i den stekande solen och dessutom kostade det 5€ per person i inträde för att få komma in.

Istället blev det lunch på en uteservering i skuggan av ett träd. Vi fortsatte att vandra  runt i eftermiddagshettan och hade planerat att äta middag men istället satte vi oss utmattade på tåget ”hem” och sparade middagen till nästa Portobesök.

Porto del 2

Vi åkte tillbaka till Porto några dagar senare för att göra Gaiasidan. Vi började med en lunch i en trång gränd på en genuin portugisisk restaurang med traditionell mat. Det fanns två menyer att välja på, båda med grönsakssoppa till förrätt. Till huvudrätt fick  vi välja mellan två rätter, Roberth gick för kalvmage och Elisabeth för saltad fisk. Tja, vad skall man säga…. intressant smakupplevelse?         

• 

• 

• 

Efter lunchen tog vi oss över bron till Gaia. Det är i Gaia som portvinshusen ligger och  vi tänkte göra några besök. På grund av Covid var det restriktioner på antal besökare   och öppettider för de stora husen men vi tyckte det var mer spännande att besöka något mindre och mer familjära portvinsproducenter. Först hittade vi Quvedo som låg i en gammal mysig lagerlokal där det bjöds på äkta Farosång till  vinprovningen.  Ett riktigt trevligt besök med engagerad och kunnig personal och dessutom bra portviner.

Nästa stop blev på ett litet familjeägt vinhus som hette Quinta dos Corvos. Där möttes vi av en pratglad äldre dam som var driven säljare och var totalt hänförd av norrsken….

Portotrippen avslutade vi med några tapas på en kul restaurang som var murrigt  inredd i 1920-tals stil med mängder av pryttlar och tunga sammetstyger.

Porto är en supermysig stad att bara flanera runt i och insupa den härliga atmosfären i de trånga gränderna. Här kommer ett axplock av bilder