Logg: 11 142 nm
Motor: 1 210 h

När vi sakta går för motor för att komma längst in i viken börjar det ljusna. Viken är full av fiskodlingar i varierande skick som vi gärna håller ett behörigt avstånd till. Inte lätt när de pepprat viken med dessa ruttnande träkonstruktioner.

När vi låter ankaret gå längst in i viken är vi inte ensamma. Det ligger flera båtar där som troligen har sökt upp denna vik i samma syfte som vi. Det kommer ett lågtryck i morgon med mycket vind och ihållande regn och vi vill inte spendera pengar i dyra marinor men vi behöver söka skydd för vinden.

För första gången ser vi några andra svenska båtar. S/Y Malla och S/Y Lady Ann ligger för ankar i viken. De har redan leget här några dagar och seglar snart vidare. Vi planerar stanna några dagar.

Ankarviken omges av skogbeklädda slänter med glest utspridda hus ovanför fina sandstränder. Skogen utgörs inte av granar utan tallar, pilar, eukalyptus, cypresser och några andra lövträd som ger en medelhavskänsla i viken. Många hus ser att vara fina sommarbostäder. I de mindre byarna är det som vanligt lite si och så med skicket på fastigheterna.

• 

• 

Vi har bra lä för de hårda vindarna men regnet kommer vi inte undan. Elisabeth passar på att sy ett nytt skydd till Magma-grillen och Roberth monterar ny belysning vid navigationsbordet och en kupéfläkt i akterruffen. Planen är att ha kupéfläktar i alla utrymmena för att kunna uthärda värmen på ekvatorn.

Isla Cíes

Efter 4 dagar blir vädret bättre och vi kastar loss för att segla en kort sträcka till öarna som utgör naturreservatet med det kortat namnet ”Parque Nacional Marítimo-Terrestre de las Islas Atlánticas de Galicia”.

Vi hoppas på att vi ska kunna segla dit men när vi kommer ut ur viken är vinden envist emot och sjön går hög. Vi går för motor och söker den snabbaste vägen för att få sjölä bakom öarna. Efter 3 timmar kan vi låta ankaret gå utanför stranden på den sydligaste ön i Isla Cíes.

Vacker strand med kristallklart vatten och en liten försmak av kommande vikar i Karibien. Det blåser fortfarande mycket men vi har bra lä bakom ön. Vi sjösätter dingen och ror in till stranden.

• 

• 

• 

För att få segla och ankra i naturreservatet behöver vi söka tillstånd. Först söker vi ett ”cruising permit”. När vi fått detta kan vi söka ett ”anchoring permit”. Allt sköts via mail och internet. Vi kopierade pass och båtpapper och skickade in en ansökan och ansträngde oss att formulera ett artigt mail på spanska, vilket vi läst ska vara av största vikt när man har kontakt med dessa ”myndigheter”. Snabbt kom ett välformulerat svar på klockren engelska med alla tillstånd vi behövde.

Tyvärr hade vi missat att man inte fick röra sig fritt på den lilla ö vi besökte, det är bara på de andra öarna man kan vandra. Vi fick nöja oss med stranden, men den var helt underbar. Med en liten större dinge hade vi kanske vågat gå över till den större ön, men vinden, vågorna och strömmen som gick genom sundet mellan öarna avskräckte oss. På Islas de Faro finns campingplatser och restauranger och mycket fina möjligheter till dagsvandringar….har vi hört…. 😊

Prognosen visade tyvärr att vinden skulle vrida och öka så vi stannade bara en natt på Cíes. Det finns ingen bra marina så när vinden blåser från N till O till SV ligger man oskyddad. På eftermiddagen dagen efter seglade vi ner till Baiona och la oss på eget ankar SO om marinan.

Baiona

Logg: 11 166 nm
Motor: 1 221 h

Baiona blir den sista staden i Spanien vi besöker innan vi seglar över gränsen till Portugal. Vigo ligger lite längre in i bukten. Baiona ligger längst ut mot Atlanten i ett utmärkt läge för seglare till eller från Portugal.

Vi går för motor de 5 sjömilen från Islas Cíes (San Martiño) till Baiona sent på eftermiddagen. Det gick en hög dyning från V när vi gick in i sundet Canal de la Porta, utanför Punta de San Benito. Det var endast en svag vind från V denna vackra eftermiddag. Första natten i Baiona låg vi på svaj SO om den kommunala hamnen.

När vi ankommer Baiona sent på eftermiddagen ser vi att det ligger många båtar på svaj, bland annat flera svenska båtar. Vi blir glada när vi hittar en tillräckligt stor vattenområde emellan alla ankrade båtar där vi kunde droppa vårt ankare. Sagt och gjort.. ska nämnas att det var strax efter högvatten när vi kom in i viken!! Senare på kvällen, när tidvattnet går ut, ser vi hur en stor sten börjar ta form 15 meter från båten?? Hur är det möjligt?? Om vinden får båten att vrida sig runt sitt ankare går vi på stenen. Vi kollar sjökorten igen men ser inget där. Efter mycket bryderier kommer vi fram till att det troligen är en stor gammal boj som är så fullbeväxt med havstulpaner, musslor och ostron att den ser ut som en sten. Den ligger under vattenytan vid högvatten och kommer fram vid lågvatten. Otroligt att vi inte gick på denna när vi kastade ankar!! Hoppas bara att inte vår kätting trasslat in sig i den rostiga bojkättingen. När vi tidigt nästa morgon tar upp ankaret går allt bra. Puuuh…där hade vi lite tur…. De andra båtarna måste ha ankrat vid lågvatten och sett bojen….

(Vi inser senare att bojen är markerad på vår sjökortsplotter, men inte på sjökorten vi har på vår iPad, konstigt eftersom plottern och iPaden har synkroniserade sjökort? Vi trodde de skulle visa exakt samma sak…tydligen inte??)

Det finns två marinor i Baiona, en kommunal (deportivo) och en som ägs av yachtklubben. Visst ser yachtklubben lite exklusivare ut och har betydligt lyxigare duschar men enligt de prisuppgifter vi fick på nätet så är det dubbelt så dyrt per natt att ligga där. Inget för oss…

Tidigt nästa morgon gick vi in i den kommunala hamnen och får en bra plats utmed en flytbrygga. Bryggorna är i bra skick trots att vi läst att de skulle vara ruttna och farliga, måste ha renoverats nyligen? Toaletter och duschar finns i enklare bodar i hamnen, helt ok men inte ”lyxigt”.

Det är fullt av människor och liv i staden. Den gamla stadskärnan har mysiga gränder där uteserveringarna ligger tätt. Vi försöker få bord men det är fullt på många ställen. Till slut hittar vi en trevlig restaurang som just får ett ledigt bord när vi kommer. När vi läser menyn inser vi att inflationen på tapas varit stor senaste dagarna… Vi bestämmer oss ändå för att beställa in några tapas när vi äntligen fått ett bord. I all vår enkelspårhet beställer vi bläckfisk, igen, i olika varianter samt padrones (Pimientos de Padron) e, den milda gröna paprikan som är så populär som tapas. In kommer.. inte tapas… utan det som vi tolkar som ”raciones”…borde vi misstänkt!!. Det är således stora portioner med mycket mat som kommer in. Vi äter och äter och när vi är mätta äter vi lite till och lyckas ändå inte äta upp all mat. Notan blir därefter men vi kan hoppa över middagen ikväll. Kollar menyn och det står verkligen tapas….

Vi har ännu inte lärt oss att ”doggy bags” är ganska vanligt här, således kan man ta hem den mat man inte orkar äta upp.

Nästa dag är det lite praktiskt som behöver ordnas med. Vi behöver tvätta kläder och laga dingen som fått en skada. Vi hittar en tvättinrättning 50 m från marinan. Som vanligt är det nya moderna maskiner från 6 kg till 19 kg och stora torktumlare. Vi fyller två mindre maskiner och lägger på pengar, ca 5€ per maskin. Då doserar maskinen automatiskt tvättmedel. Efter 40 min är maskinerna klara och efter ytterligare 30 min är allt torrt. Vi uppskattar dessa tvätterier, de är ganska enkla, snabba och effektiva. Allt blir rent och snyggt.

Dingen har fått två ”skavsår” på undersidan en av pontonerna. Det har inte gått hål men ”innerslangen” putar ut så det är inte långt borta. Vi klipper till två laglappar, tvättar med kemisk bensin och limmar sedan ytorna tre gånger innan laglapparna sätts på plats. Efter 24 timmars härdning kan dingen pumpas upp till fullt tryck ingen. Vi inser hur känslig dingen är för skador. Vi kommer de kommande åren dra upp dingen på otaliga stränder och den kommer slitas hårt. Vi resonerar huruvida vi ska införskaffa en dinge med hård botten i aluminium och pontoner i hypalon som tål UV-strålning bättre. Hmm…ytterligare en utgift… får bli en senare fråga….

På eftermiddagen går vi upp till borgruinen på Monterreal som ligger ovanför hamnen. Utsikten är fantastisk. Inom den gamla borgruinen huserar ett så kallat Parador-hotell. Det är en hotellkedja som i huvudsak renoverar gamla borgar och andra hus av historiskt värde och en stor del av vinsterna går till att underhålla dessa kulthistoriska byggnader. Vi stannar bara en natt i marinan.

• 

• 

Den 23 aug lämnar vi hamnen kl 08.50 för att få tidvattnet med oss på vår segling mot Portugal. Vi har mycket diesel kvar i tankarna men passar ändå på att fylla på med diesel till Sirenia och bensin till dingens utombordare…den med nygammal oljeplugg 😊. Vi tankar 137 liter diesel och inser att medelförbrukningen bara varit 1,67 liter/timme sen vi tankade senast.