Tisdag den 23 juni kl 10 lämnar vi Skanör med siktet att sträcksegla ner till Kiel. Våra kära danska grannar vidhåller att svenska båt-besättningar medför en risk för den danska artens överlevnad varför vi inte tillåts angöra deras hamnar eller marinor. Etappen är ca 140 nm och planeras att ta 24 timmar. Nästan samtliga prognoser vi studerar visar på vind från O, 7-8 m/s som ska vrida till NO och sedan tillbaka till O med avtagande styrka.

Prognoser

I Europa använder 2 olika program för att få prognoser på vind, vindriktning och strömmar. Det är danska DMI och Windy (windy.com). På Windy kan vi jämföra upp till fyra olika prognosmodeller (GFS, NMES, ICON och ECMWF). Det är i huvudsak de två sista prognosmodellerna vi använder för att jämföra prognoser. När vi inte längre har kontakt med mobila nätverk kommer vi ladda ner prognosfiler via satellit, så kallade GRIB-filer. Vi kommer då använda ”predict wind”. GRIB-filer är komprimerade väderdata som sedan ”packas upp” och tolkas av data-programmet Predict wind.

Vi fick en fantastisk segling ner till Möns klint. 7-9 knop i strålande sol. Efter Mön föll vi av och fick vinden mer akter ifrån. När vi slörar sänks farten betydligt och båten ”slingrar” sig genom vågorna på ett sätt som lätt kan framkalla sjösjuka. Som tur är blir vi sällan sjösjuka (knack, knack…..)

Efter att vi rundat Gedser på Falsters sydspets föll vi av till en rak V kurs samtidigt som vinden skrotade till NO och avtog. Vi gippade i den lätta vinden och kunde konstatera att vår bombroms fungerade väl. Kvällen övergick i natt och Elisabeth fick ta rortörn ensam genom Fehmarn bält när Roberth gick till kojs. Fartygstrafiken i Fehmarns bält är mycket intensiv och man har infört trafiksepareringszoner för de stora fartygen, zoner där vi nöjesseglare inte får segla hur som helst… ☹. Natten förflöt utan missöden och kl 3.30 gick både solen och Roberth upp. 😊. Vinden avtog allt mer när vi seglade in i Kiel-bukten. Kl 08.30 startades järngenuan (motorn) och vi gick sista biten in till Kielkanalen.

Planen var att stanna i Kiel för att proviantera och bunkra. När vi närmade oss kanalen var väderförhållanden perfekta samt började de öppna slussarna så vi slank med in i slussen direkt.

Vi fick slussa med de stora fartygen då den mindre slussen var under reparation, vilket den tydligen varit en längre tid… Det finns mycket utrymme i slussarna så det blev ingen direkt trängsel. Dock står de stora fartygen med motorn och propellern på hela tiden vilket skapar viss turbulens i slussbassängen. Det gick bra för oss med endast en liten touch vid slussbryggan, några andra båtar ”touchade” lite mer…

Betalning för hela Kielkanalen, eller nord-0stsee-kanal som tyskarna säger, görs i automater efter att vi slussat in i kanalen. Kostnaden var endast 18 euro för hela resan med slussning och allt. Mycket prisvärt tycker vi.

Kanalen började byggdes i slutet av 1800-talet och invigdes 1895. Kanalen går från Kiel till Brunsbüttel och är ca 100 km lång. Den har breddats och fördjupats under åren och är i dag 102 meter bred och 11 meter djup. Idag har kanalen en segelfri höjd på 40 meter och tillåter fartyg med en bredd av 32,5 meter och 9,5 meters djupgående, vi klarar oss med viss marginal… 😊.

Vi slussade in kl 13 och efter betalning gick vi med 6 knops fart hela vägen till Brunsbüttel. Det är endast tillåtet för fritidsbåtar att trafikera kanalen då solen är uppe. Efter kl 22 får vi således inte färdas på kanalen. Kl 21.20 kom vi fram till Brunsbüttel och la oss i marinan innanför slussen. Hela resan genom kanalen genomfördes med medvind och närmare 30° varmt. Efter en skön dusch i marinan gick vi trötta, men nöjda till kojs…eller inte…!! Vi behöver kolla strömmarna i Elbe och Nordsjön och anpassa utslussningstiden i morgon. Nu för tiden är det ganska lätt med hjälp av de digitala sjökort vi har i sjökortsplottern och på datorn att förutse strömmarnas storlek och riktning. De simulerar tidvattenstånd och strömmar med tydliga grafer och animeringar. Tidigare läste vi tabeller i Reeds nautical almanac för att hitta tider för hög- och lågvatten i den närmsta referenspunkten och sedan tolka åt vilket håll och hur starka strömmarna blir. Detta är inte så lätt då tidvattenströmmarnas hastighet påverkas mycket av öar, sund, etc. Tider för hög- respektive lågvatten förskjuts med 45-90 minuter framåt per dygn så tidpunkten förändras hela tiden. Tidvattenståndet påverkas även av månfaserna som ger springflod (ny- och fullmåne) och nipflod (sju dagar efter spring). Vid springflod är högvattnet lite högre och lågvattnet lite lägre och vid nipflod är högvattnet lite lägre och lågvattnet lite högre.   

I Engelska kanalen, som vi ska segla i om några veckor, finns det områden där skillnaden mellan hög och lågvatten är upp till 12 m.

En viktig faktor i sammanhanget är vindriktningen i förhållande till strömriktningen. Om stark vind går mot strömmen uppstår riktigt stora vågor som ser utt stå still. Att segla genom dessa är jobbigt och kan vara farligt, särskillt i flodmynningar, trånga sund eller liknande.  

För att få medströms med tidvattnet från Brunsbüttel ut till Cuxhaven vid Elbes mynning i Nordsjön behöver vi slussa ut tidigt på morgonen eller vänta till eftermiddagen. Vi beslutade att gå upp tidigt och slussa ut kl 07.00.

• 

• 

• 

Elbe och Cuxhaven

Sagt och gjort, kl 07.10 lämnade vi hamnen och la oss och väntade innanför slussarna. Vi såg att ett gammalt segelfartyg gick in i slussen från Elbe för att slussa in i kanalen och så fort de var klara fick vi köra in i slussen. Men skutan satt fast.. ☹  Efter ca 40 minuter fick de äntligen fart på skutan och kunde lämna slussen och vi och en motorbåt kunde snabbt och enkelt slussa ut i Elbe. Det var redan vamt och fuktigt och ett svagt dis låg över vattnet när vi seglade ut på Elbe. Strömmen var stark och vi gjorde 8 knop fast det var närpå vindstilla. Vi ville inte komma fram till Cuxhaven för tidigt då det är svårt att segla in i hamnen då strömmen sveper förbi pirarmarna i flera knop. Enligt vår planering skulle vi ankomma till Cuxhaven vid slackvatten, d.v.s. då strömmarna vänder.  Om vi seglar för snabbt….vilket vi gjorde…kommer vi för tidigt. Det gick dock bra och vi seglade nästa sidledes in genom pirarmarna till Cuxhaven SVC Yachthafen. Marinan har flytbryggor så båten följer med tidvattnet upp och ner utan att vi behöver anpassa förtöjningslinornas längd.

• 

• 

• 

Det finns flera marinor i Cuxhafen och många gästande båtar väljer nog att gå in i den inre hamnen, men då behöver man invänta en broöppning för att komma in. Vi valde att lägga oss i yachthaven då de har riktigt bra faciliteter med en trevlig restaurang där man ser ut över hamnen och fartygen på Elbe. Hamnavgiften för Sirenia är 20 euro på natt. Dusch och tvättmaskin kostar några kronor extra att använda.

I Cuxhaven kretsar allt kring havet och var man än går så påminns man om detta. De har en stor fiskeflotta, färjor ut till Helgoland, kustbevakningsfartyg och flera riktigt stora gröna fartyg som används för att sanera stora oljeutsläpp i nordsjön och Elbe.

Sakta håller de gamla hamnkvarteren på att moderniseras med restauranger och bostäder. Fortfarande är byggnader ganska slitna men med viss charm. Finns potential.. 😊

Utmed stränderna har de ställt upp ofantligt många solhytter i rengbågens alla färger. Om de hyrs ut eller är privata är nog lite olika från område till område. Vad vi förstår är syftet att skydda från den vind som nästa alltid blåser utmed nordsjökusterna. Vissa hytter är nästan inredda som en liten sommarstuga, vi ser äldre par sitta där och läsa dagstidningar och fikar.. ser riktigt trevligt ut…

Vi blir kvar i Cuxhaven längre än planerat. Vinden blåser envist från SV till V vilket ger oss motvind vid segling mot Holland. Vi passar på att installera den nya matarpumpen till watermakern och kan med stor tillfredställelse konstarera att resultatet nästa blir bättre än förväntat. Vi kan nu själva tillverka 24 liter helt ok dricksvatten per timme. Detta med en ganska blygsam strömförbrukning på 9-10 Ah. Den nya pumpen är till och med betydligt tystare än den gamal. Nu hör vi watermakern endast svagt när den går. När vi lämnar ”civilisationen” räknar vi med att köra watermakern 4 timmar var 3 dag i snitt när det bara är vi två ombord. När vi gäster får vi köra var annan dag. Skönt att snabbt kunna duscha av sig saltet innan man går och lägger sig…. 😊

I Cuxhaven är det ett allmänt nöje att gå ut på Alte Liebe, en upphöjd brygga med utsikt efter Elbe, där man tittar på alla stora fartyg på väg till Hamburg eller Kielkanalen. En speaker berättar i högtalare detaljerad information om varje fartyg, vem som äger fartyget, när det är byggt, hur mycket det kan lasta, destination, hästkrafter, djupgående, e.t.c. Och det kommer mycket fartyg, både dag och natt.

Vid vår vistelse i Cuxhaven lämnar högsommarvärmen oss och vi får lite mer normalt svenskt sommarväder,. 19° – 21° varmt och några regnskurar då och då. Åskan mullrar runt oss men kommer aldrig riktigt över oss.

Cuxhafen-Groningen

Torsdagen den 2:a juli såg vi första möjligheten att lämna Cuxhafen. Prognoserna var väl inte optimala men nu började vi bli trötta på Cuxhaven efter 5 dagar i hamn och dessutom var nästa lågtryck på väg in.
Det blev tidig väckning 04.30 med sikte mot Vlieland där vi borde vara senast lunchtid
på fredag för att inte få en kuling i näsan, till Vlieland hade vi ca 150 nm.
Vi startade med att tanka diesel då vi insåg att det skulle kunna bli en del motorgång i motvind och svaga vindar. Vi fick in 139 liter diesel i tanken och det var vad vi gjort av med sedan vi tankade i Mollösund 14:e april. Inte så mycket med tanke på att vi varit ute sedan dess och även kört värmaren en hel del.

Klockan 05.00 lämnade vi hamnen i medström de första timmarna sen vände den….. Med motvind i motström gick det inte fort. Under dagen fick dock vi ett vindvrid och vi packade upp den nerstuvade genackern och fick bra fart i 20 minuter sen dog vinden, säg den glädjen som varar. Därefter blev det skumpig motorgång i motström och motvind i 8-10 m/s. Vi insåg rätt snabbt att vi inte skulle hinna till Vlleland och vek av österut mot Borkum. Vi kom helt rätt i tidvattnet och surfade in i Borkum 23.00, då hade vi avverkat 90 nm på 18 timmar vilket ger en snittfart på endast 5 knop.

Hamnen i Borkum hade en gång varit en marinbas och var stor till ytan men hade
få bryggor och inte så anpassad till fritidsbåtar. Vi lade oss försiktigt utanför en Holländare och gled iväg tidigt på morgonen, vi var inte ens iland på Borkum.

Prognoserna blev allt sämre för Nordsjön och för att inte riskera att bli fast i Borkum bestämde vi oss för att gå ”Standing mast route” vilket är en kanalväg genom Holland med öppningsbara broar.
Via den vägen kan vi ta oss ner till Belgiska gränsen via Amsterdam men vi kan även välja att gå ut i Nordsjön tidigare. Vi startade tidigt för att få medström till Delfzijl och det fick vi, vi snittade nästan 8 knop i halvvind. Det var skönt efter gårdagens motorgång. Det är i Delfzijl vi skall slussa in till kanalen.

Vi hade varit lite oroliga att gå in i Holland eftersom detta var ett av länderna där vi hade läst att svenskar skall sätta sig i karantän i 14 dagar då vi åker in i landet. Vi hade pratat med flera båtar som sa att det inte var några som helst problem att gå i kanalerna med då kom de söderifrån och inte från Sverige. Så när immigration kom och mötte oss i en gummibåt var vi beredda på att vända men efter några kontrollfrågor så önskade de oss välkomna. Känns bra att med immigrations godkännande kunna vi röra oss fritt i Holland utan problem.

Efter en slussning in i kanalen gick vi mot Groningen, inga fler slussar men ett antal broar. Vi hade gett oss in i kanalsystemet utan någon guide och var lite osäkra på hur det funderade. Öppnades broarnas vid vissa klockslag, via VHF/telefon eller när en båt närmade sig? Vid första bron försökte vi först med VHF utan svar men på telefon svarade dom. Jodå, de skulle öppna bron. Bron öppnades och 5 minuter senare kom vi till nästa bro. Vi ringde igen och då svarade han trött: jaha, ni igen, jodå jag öppnar. Sen kom vi fram till att det fanns kameror vid broarna så de öppnade när båtar närmade sig. Den mest trafikerade bron in till Groningen öppnades dock bara varje
halvtimme. Vi hade ju som sagt ingen guide men på vår AIS hade vi en båt framför oss som hette Leo som vi följde. Lägligt strax före Groningen stängde de av sin AIS. Med hjälp av Navionics Boating, en suverän app som visar kartor, tidvatten strömmar mm, gick vi mot Oosterhaven.

Vi kom fram till en liten marina med bryggor ut i kanalen. Det såg vid första anblicken fullt ut men plötsligt hoppade det fram en kvinna på den första bryggan med en stor megafon och anvisade plats. När vi närmade oss platsen väntade hon på bryggan och hjälpte till med angöringen. Fantastisk service, i Sverige ser man möjligtvis hamnkaptenen för betalning av hamnavgiften såvida det inte finns automater.

Som båtgranne fick vi Leo som försökt gå under radarn genom att stänga av sin AIS, tji fick dom, men dom visste nog inte om att dom var ofrivilliga guider.
Hamnavgiften på 21 euro betalades i båtbutiken på andra sidan vägen då vi även passade på att inhandla en karta över Vi började stadsvandringen med en öl vid kajkanten på Hamncaféet, nöjda att inte vara inblåsta i Cuxhaven eller Borkum.
Hamnen ligger centralt och det är korta avstånd. Som vanligt letade vi efter en saluhall och hittade en stor utomhusmarknad där det såldes fisk, skaldjur, grönsaker, ost och kött mm. Vi köpte råa marinerade gambasräkor som vi till middag fräste i lite vitlök och åt med äggpasta och parmesan, supergott.

Det blev en sen middag eftersom vi tog en promenad innan och hittade huset Forum. Vi hade sett den stora märkliga byggnaden tidigare och blev nyfikna på vad det var. Inne i byggande var det en stor öppen planlösning med rulltrappor mellan våningarna. Det var så fräckt och snyggt designat med bibliotek, studieplatser, biograf, soffor med egna tv-skärmar med filmer att låna och högst upp på 6:e våningen en stor bar med vidunderlig utsikt åt alla håll samt en takterrass. Vi kunde inte motstå att njuta av utsikten i sällskap med varsin mojito därför blev det middag först närmare 23.00….

• 

• 

• 

• 

• 

Efter två tidiga mornar blev det sovmorgon och lång frukost. Vi stannar nog i Groningen åtminstone 2 nätter till. På promenaden igår hittade vi en häftig byggnad som var Groningens museum som vi besökte idag. Ett av våra bästa museumbesök faktiskt. Museet bestod av flera byggnader och var i sig väldigt spektakulärt. Det var en blandning av utställningar med bl a måleri från Pleug som var ett konstkollektiv som etablerades 1928, design med en stor samling av Alessandro Mendini, fotografisk konst, gamla klassiska målningar samt en intressant utställning hur drabbat och bombat Groningen blev under andra världskriget.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Det blev lunch på ”the Uggly duck” och på väg hem ett stopp på matmarknaden med friterade calamaris i regnet.

• 

• 

• 

• 

•