Göteborg – Hinsholmen
Den 3 juni seglade vi in i Göteborg och angjorde hamnen i Hinsholmskilen, Långedrag. Fortsatt stålande sommarväder så det blev bad och grillning nästan varje dag. Vi träffade släkt och vänner och gjorde de sista praktiska förberedelserna inför seglingen.
Nu känns det mer ”på riktigt” att vi ska avsegla och vara borta en längre period så det blev lite känslosamt. Vi har under april och maj hoppats på att det skulle bli möjligt för oss seglare att angöra hamnarna i Europa. Vissa dagar får vi positiva signaler och nästa dag är allt stängt. Några andra svenska båtar med jorden-runt-planer har beslutat att skjuta på seglingen ett år, men vi vill inte ge upp hoppet ännu. Vi har sagt att om det kommer en öppning att avsegla från Sverige innan augusti så hinner vi till Cap Verde innan nov och kan segla över Atlanten i vinter. Är det fortfarande inte tillåtet att lägga till i de europeiska hamnarna i början av aug så skjuter även vi på avseglingen ett år.
Som tur var så fick i positiva svar på de mail vi skickade i början av juni till olika hamnar i Europa. Vi var välkomna till deras hamnar.
I Göteborg tog vi oss en rejäl funderare på vad vi ”måste” ha med oss på seglingen. Båten är inte enormt stor och vi får inte plats med alla ”bra-att-ha” saker. En stor fråga blev våra två Bromtoncyklar. Ska de med eller inte? Vi älskar våra cyklar har använt dessa mycket under åren men de tar relativt stor plats i sittbrunnens stuvfack. Vi behöver utrymme för dykutrustning och mat för de längre överseglingarna och måste prioritera. Vi kom fram till att lämna cyklarna hemma och istället hyra cyklar när vi behöver. Cyklar, fårskinn m.m. fick således köras hem till vårt vindsförråd.
Vi har fått ett litet problem med passformen på det nya ankaret och kättingen. Det vill inte riktigt passa i Najadens smala ankarklys. Dessutom slår ankarlägget i lintrumman till furlexen varje gång vi tar upp eller släpper ner ankaret. När vi beställde kätting från Kättenwälder i Tyskland beställde vi även deras rostfria svivel i samma rostfria kvalitet (ANSIS 318). Denna svivel är robust och konstruerad så att den alltid ska få ankaret rättvänt när det ska dras in i ankarklyset. Problemet är att den är bred, lite för bred för Najadens ankarklys. Vi tog kontakt med konstruktören som tillverkat vår targabåge för att se om han hade någon bra lösning på problemet. När vi låg i Hinsholmskilen svetsade han på ett skydd som förhindrar att ankaret slår i lintrumman till furlexen. Tyvärr blev det monterat för nära förstaget vilket medför att den breda sviveln inte kommer igenom. Detta insåg vi först när han åkt hem… suck. Frågan är nu om vi ska hitta en annan svivel, tyvärr av sämre kvalitet, eller hitta någon som kan göra om arbetet med skyddet för lintrumman…??? Tillsvidare sätter vi på den gamla sviveln…
Sen var det ju detta med vårt paket från Tyskland med reservdelar till watermakern. Vi har köpt en begagnad watermaker av märket Spectra, en amerikansk produkt. Vi beställde delar i början av juni men det har tagit tid för paketet att nå Göteborg, kanske beroende på coronan. Nu har det äntligen kommit till Göteborg. Så vi åkte till Postnord för att hämta paketet, men så enkelt blev det inte. Vi har ju ingen fast adress längre så vi angav Roberth som beställare med en c/o adress till Elisabeths syster. Ett litet missförstånd av leverantören gjorde att nu var det endast systern, Kerstin, som kunde hämta ut paketet….och givetvis har Kerstin precis åkt på en veckas semester. Bara för oss att åka tillbaka till båten och kasta loss utan paket. Kerstin fick nöjet att hämta ut paketet och posta det till Malmö, där vi planerar att fira midsommar.
Den 15 juni kl 17.15 avseglade vi från Hinsholmen med målet att segla till Malmö, ca 140 NM (sjömil). När vi planerar etapper brukar vi räkna med en medelfart på 6 knop om prognosen förutspår bra vindar eller 5 knop om det är svagare vindar. Nu förutspåddes relativt svaga vindar till Malmö så vi räknade med att segla i 28 timmar. De första 10 timmarna vind från NV vridande till N 7-9 m/s. Med en rakt sydlig kurs fick vi bra fart och seglade i 7-8 knop. I höjd med Fladen tände vi lanterna för nattsegling och girade till kurs S 160 för att inte segla in i farleden för de stora fartygen. Roberth tog första rortörn fram till kl 03.00 då Elisabeth purrades.
Som vanligt när vi nattseglar utanför Varberg/Falkenberg så är det många fiskebåtar ute och trålar i närheten av farleden. Denna natt var inget undantag, som tur utan närkontakt. Det är alltid svårt att förutse fiskebåtarnas kursändringar, de girar helt slumpmässigt, enligt vårt synsätt.
En stjärnklar natt med avtagande vindar. På morgonen skymtade vi Kullen om babord och mötte samtidigt en nordlig ström genom Öresund. Vi korsade farleden och seglade nära danska fastlandet för att få så lite motström som möjligt. Öster om Ven dör vinden helt och vi går för motor sista biten in till Malmö. Angör Dockan i centrala Malmö kl 20.30.
Malmö
I Malmö kontaktade vi kapellmakaren som sytt vår bimini och sprayhood. Det var vissa detaljer som vi ville ändra. Kl 06.45 kom de till hamnen och vi gick igenom förändringarna. Kl 15 samma dag var de tillbaka med alla kapellen, snabbt arbetat…. 😊
Midsommar-lunch i båten med goda vänner från Malmö. För första gången fick vi även använda våra signalflaggor för flaggning över topp, vilket kallas stor flaggning. Och givetvis finns det regler för i vilken ordning de ska föras. Från för till akter: A-B-C-1-D-E-F-2-….8-Y-Z-9-Noll.
Vi gillar Malmö, alltid lika kul att komma hit. Särskilt området runt Västra hamnen, Dockan och Ribbersborgsstranden har en härlig atmosfär.
I Malmö passade vi på att komplettera skeppsapoteket med de medikamenter vi inte fick tag på i Göteborg. Nu har vi plåster, piller och salvor för de flesta åkommor, till och med adrenalinsprutor att sätta i låret. Hittade ingen riktig skalpell för kirurgiska ingrepp men tillsvidare får en skalpell från Clas Ohlsson duga.
Drivankare
Inför avseglingen har vi även köpt ett begagnat drivankare. Det är av typen Jordan series drough och består av en lång tamp med 110 st små koner på jämna avstånd. Detta används för att hålla upp båten mot vågorna när man inte längre själv orkar kontrollera båten vid stormar med stora vågor. Med drivankaret monterat driver båten med ca 2 knop med vinden vid storm. Drivankaret förhindrar att båten lägger sig parallellt med vågorna och slår runt när en stor våg bryter över båten. Det finns andra typer av drivankare, exempelvis fallskärmsankare av olika storlekar. Dessa är dock mycket svåra att hantera vid storm då de lätt sliter sig eller går sönder innan de kommit i vattnet. Vi hoppas givetvis att vi ska slippa använda detta men för segling till Alaska och B. C. känns det skönt att ha med det på båten.
I Malmö inspekterade vi för första gången hela drivankaret för att se om det var komplett. Vi insåg snart att vi behöver komplettera med tampar för att fästa till båtens knapar. Detta inköptes redan nästa dag på skeppshandeln i Malmö hamn.
Hilma af Klint
Efter ett tips från vår vän Eva i Göteborg så bokade vi biljetter till utställningen av Hilma af Klint. En fantastiskt intressant och vacker utställning. Hilma föddes 1862 i Solna socken. 1882-1887 var hon en av få kvinnor som släpptes in på Kungliga konstakademin i Stockholm. Hilma var en duktig porträtt- och landskapsmålare i grunden. Hon intresserade sig tidigt för ockulta, spirituella och filosofiska tankar. Med några väninnor bildade hon i början av 1900-talet ”Fredagsgruppen” och det var på en utav dessa fredagsträffar som hon under en seans fick en uppenbarelse att måla ”mediumistiskt” vilket resulterade att hon övergav sitt traditionella målande och började måla abstrakt.
Målningarna visades enbart för teosofen Rudolf Steiner som inte kunde ge henne någon vägledning av vad de betydde mer än det skulle ta mer än 50 år för att någon skulle förstå bilderna.
Hilma avled 1944 efter en spårvagnsolycka och testamenterade 1 300 verk och 140 skiss- och anteckningsböcker till sin brorson med förbehållet att de aldrig fick säljas och inte visas förrän 20 år efter hennes död.
1970 ville brorsonen donera verken till Moderna museet men fick nej…… vilket misstag för 1986 startade han en stiftelse och första utställningen var i Los Angeles vilket blev Hilmas genombrott. Målningarna/skisserna har nu setts av mer än en miljon människor och kommer att ses som en av Sveriges mest betydelsefulla och banbrytande konstnär.
Skanör
På onsdag förmiddag kom äntligen paketet med pumpen till watermakern. Vi kastade loss strax efter lunch för en kortare segling ner till Skanör. Skönt att komma ut till havs igen efter flera dagar i hamn. Dockan marina ligger inklämd mellan de nybyggda husen och det blir som en liten gryta när solen ligger på. Prognosen var svaga vindar från NV som skulle vrida till SV. Efter att vi seglar 20 min mot Öresundsbron såg vi på AIS:en att våra vänner på båten More About seglade nästa samma kurs som oss men med sikte på Falsterbokanalen. Det skilde inte mer än 200 m mellan båtarna när vi skar deras kurs. Sista 2 distansen in till Skanör gick vi för motor. Vinden drog mot ost och avtog nästa helt när vi seglade in i Skanör. De har renoverat gästbryggan och byggt nya fina gästplatser mot den östra pirarmen. Som vanligt när vi kommer till en ny hamn tar vi på oss skorna och tar en långpromenad. Vi tog sikt på fyren på Falsterbonäset och vandrade mellan de färgglada badhyttorna och golfbanorna som löper parallellt med stranden. I de grunda våtmarkerna såg vi en skärfläcka med sin böjda långa näbb söka efter småkryp eller vad de nu letar efter…!
Vår sista kväll i Sverige blev helt fantastisk. Efter kvällsdoppet tände vi grillen och grillade de i hamnen inköpta fiskspetten. När solen gick ner satt vi på piren och åt vår fisk och drömde tillsammans om äventyret som ligger framför. Det enda som störde idyllen var den enorma mängd flugor som tydligen också gillar nygrillad fisk en vindstilla kväll i Skanör…. 😊
S/Y Sirenia 